Zokrates skrev:Men man kan ju lösa det hela med en liknelse. Om världen var ett A-4papper och ovansidan representerade den verklighet vi upplever och undersidan en verklighet oberoende av tid, så skulle en partikel teoretiskt kunna växelverka med en annan partikel på ovansidan genom att ta genvägen via undersidan. Därmed skulle tidsfaktorn vara +-0.
Fördjupar vi liknelsen med detta tänkta A-4 papper, så är verkligheten kanske både hel och odelad på ena sidan och holografiskt immateriellt på den andra sidan där båda sidorna är helintegrerade i varandra parallellt längs alla rumsliga sidor. På ovansidan existerar tid, på undersidan existerar inte tid.
Jag föreställer mig att det inte spelar någon roll om tid verkligen finns eller om vi bara tänker och pratar och lever som om tid finns, förutsatt att vi i båda fallen undantagslöst har (eller i alla fall gör klokt i att fortsätta uppleva det som att, och leva som om vi har) samma kapacitet till att "påverka det som känns meningsfullt att påverka i tillvaron" eller vad man ska kalla det (jag hoppas du förstår vad jag menar). Vad som spelar roll är inte hur saker och ting egentligen är, utan [vilken tankemodell om saker och tings beskaffenhet] som gynnar våra syften mest att tänka utifrån (vilka våra syften nu är, t.ex. överleva, leva ett lyckligt liv, förbättra världen maximalt etc.). Om du kan komma med en tankemodell av hur världen fungerar som 1) utesluter att tid finns, och som 2) dessutom specifikt just därför gör att vi lättare uppnår (mer av) det vi vill uppnå, mer än vad den gängse modellen som utgår från att tid finns gör, är jag idel öra! Annars, vad spelar det för roll om vi tror att tid finns och tid dessutom verkligen finns (i den mening de flesta idag tror att den finns), eller om det bara lönar sig (minst lika bra som varje möjligt alternativ) att tro att tid finns (i den meningen)?