Vad är ett "komplext tal"?

[transversal]

Fattar du väl ändå Tranversal hur mycket jag älskar dej!

Javisst! Så hääääääääääääääääääääääääääär mycket!?! Dröm fina och bråkiga drömmar Such.

[suchanother]

Ho ho Avant försöker vara elak men missartotal poängen.
Nu ska vi vara snälla.

[Avantgardet]

Själv tyckte jag förvisso att jag var snäll. Kanske beror på vilket perspektiv man ser det ur. Men även på så sätt tyckte jag nog att jag var helgarderad. Tyckte mig vara snäll med alla. Hur är det Such?

[Algotezza]

Från komplexa tal till komplexa känslor...

tänker AlkoTesta

[suchanother]

Från sammansatta känslor till i särsatta dito. Sa inte Hegel att självet är en återreflextion av inre dilemmat? Eller snackar jag skit?

[Avantgardet]

Nej, du snackar inte skit, men det kan behöva nyanseras lite. Dilemman överhuvudtaget är något vi upplever på förståndets nivå, det är där motsatser erfars, medan dessa är upphävda på förnuftets. Självet är nog hela den andliga processen, men i synnerhet upptagandet av sig själv såsom objektifierad - det vill säga externaliserad -, då detta (åter-)upptagande är självet-för-sig, istället för endast självet-i-sig, så att säga. Alltså hela processen, som en ständigt förnyande syntes.

[Das Ding an sich]

Nej, du snackar inte skit, men det kan behöva nyanseras lite. Dilemman överhuvudtaget är något vi upplever på förståndets nivå, det är där motsatser erfars, medan dessa är upphävda på förnuftets. Självet är nog hela den andliga processen, men i synnerhet upptagandet av sig själv såsom objektifierad - det vill säga externaliserad -, då detta (åter-)upptagande är självet-för-sig, istället för endast självet-i-sig, så att säga. Alltså hela processen, som en ständigt förnyande syntes.

Avantgardet:

Först vill jag säga att den skillnad du tycks förutsätta mellan skitsnack och förståndigt tal är naturligtvis endast en godtycklig språklig konstruktion. Är jag ironisk nu? Ja naturligtvis, ty allt tal, allt språk, kan i grunden endast fungera ironiskt, då ingen närvaro finns. Frågan "Är jag ironisk?" är för övrigt felställd, då något enheltligt jag som kan förstå sina egna intentioner icke existerar. Allt som finns är överlagrade tecken med en ständigt uppskjuten mening, allt som äger rum är "différance", eller snarare: allt som finns är en process, en palimpsest (om det nu överhuvudtaget går att använda en sådan term som "finns", ett ord ack så belastat av 2400 år av maskulin, vit västerländsk metafysik).

Det du säger, Avantgardet, är endast samplingar av språk, uppstötningar ur den subalternes mun.

Sedan måste jag säga att din föreställning om en särskild nivå där förståndet härskar, och en annan dito där förnuftet råder, förefaller minst sagt naiv. Tror du verkligen att det finns något sådant som ett autonomt mänskligt förnuft? Och utifrån vilken position fäller du detta omdöme?

Slutligen kan jag inte annat än finna att du talar om "självet" på ett essentialiserande, djupt problematiskt sätt när du säger "Självet är...". Ditt yrande om "upptagandet av sig själv såsom objektiverad, det vill säga externaliserad" tycks förutsätta en fullständigt godtycklig, metafysisk skillnad mellan insida och utsida.

[Avantgardet]

Verkar stött?

Förvisso är det helt korrekt att Hegel är essentialist (vilket är vad som det talas om - att jag skulle tro på ett autonomt subjekt uteslutande för att jag skriver vad Hegel säger följer på inget sätt), men dock är det en onyanserad förståelse av vad Hegel de facto säger. Kom ihåg att Hegel alltjämt talar om varat som ett blivande, det vill säga just en differentieringsprocess, och i just den meningen så finns absolut ett slags släktskap till just différance. Detta skulle du ha uppmärksammat om du läst de texterna jag länkade till, istället för att skummat igenom wikipediaartiklar och slänga dig med begrepp som du ännu inte behärskar.

Dock är det helt riktigt att det jag säger är just "samplingar av språk", som du säger, men jag vet inte vad som menas med detta "endast"? Vad förutsätter du här, underförstått, skulle kunna vara mer än detta "endast"? Nåt slags mystiskt själslig skaparkraft månne?

Distinktionen mellan förstånd och förnuft är Hegels, inte min.

Ditt påstående om att "allt tal, allt språk, kan i grunden endast fungera ironiskt", är ett essentialistiskt påstående som du nog får svårt att argumentera för. Faktum är ju att ironin alltid-redan förutsätter två tolkningar, det vill säga att dess "essens" är delad och inte enkel, vilket, som sagt, gör det oerhört svårt att argumentera för att det "i grunden endast kan fungera ironiskt". Alltså en implicit självmotsägelse som du far med. Det står dig givetvis fritt att anse Hegel yra, inte mig emot, men kritik görs bäst när den inte primärt drabbar en själv.

[Logos]

Om det inte är kulturrevolution på gång då alltså

[Avantgardet]

Där hängde jag inte med. Hur tänkte du?

[Logos]

Kulturrevolution och maoistisk självkritik... lite för långsökt