Pleasure control, andlighet bortom evolutoinsteori

[JimmyAberg]

Jag lyssnar på låten "Pleasure control" av Jojo Mayer och började fundera lite.

Kontroll ser jag som synonymt med något "rationellt" (dvs. i den meningen att kontroll menas med något vi "styr över"), medans njutning har mer egenskapen av att vara "icke-rationellt", dvs. det är något vi "mottar" under "stimulans" från något "utanför" (inte "onåbart", men inte heller direkt-från) våran "kontroll".

Inom bdsm så har den dominante funktionen av att utagera "pleasure control", och den undergivne funktionen att motta motsatsen, dvs. "pain" "non-control" (i brist på bättre ord).

Vi har alltså inte kontroll över våran njutning eller smärta (vilket inte innebör att vi vara sig upplever njutning eller smärta, bara att faktorerna som avgör detta är utanför oss), men bdsm sätter upp man upp "förhållanden", som ändrar detta, dvs. att njutning och smärta är något som kontrolleras (för den dominante)  respektive inte gör det (för den undergivne).

Vilket leder till att den dominante är i ett "lekfullt" tillstånd, och den undergivne i ett "allvarligt".

...

Jag har såledess några tankar:
Varför är njutning utanför våran kontroll?

Rent "evolutionärt" (ett slags Darwinistiskt perspektiv) skulle det kunna motiveras utifrån att våran njutning är något som "förlöses" då vi kommer i kontakt med "faktorer" som uppfyller de "biologiska behoven", vilket gör att vi "drivs" eller attraheras till sådant som enligt evolutionen är "eftersträvansvärt".

Detta är ett matieriellt perspektiv.

Men för någon med en andlig världsbild, är det högst orimligt att anta att njutning är något som "utvecklats" biologiskt. Den materielle förespråkaren utgår ifrån att det är ett rent biologiskt faktum, och att göra detta är antagligen i en mening "sunt".

...

Men betyder detta även att det evolutionärt fördelaktigt att anta att anta att Darwins evolutionsteori är sann? Nej, det kan vara så att det är mer evolutionärt fördelaktigt att förkasta evolutoinsteorin - att istället tro att man själv är "jordens frälsare" och hela sitt liv propagera för detta - vilket leder till att man får många brudar - nu menar jag inte att syftet med att kalla sig "jordens frälsare" är för att få många brudar - jag menar bara att tron på evolutionsteorin inte är något som nödvändighetvis medför att man priviligeras i ett naturligt urval.

Ur perspektivet av det "naturliga urvalet", så skiter det naturliga urvalet fullständigt, hurvida vi "tror" på teorin om det naturliga urvalet eller inte, eftersom "tro" inte är något som uppstår på en biologisk nivå, utan på en andlig nivå.

...

Så för en andlig person - vad är syftet med njutning? Njutningen är ett symptom, för den underliggande "viljan" eller "kraften" eller "lagen". Det är något som, för oss levande varelser, är ett sätt att ta del av kraften eller viljan eller anden, ett symptom eller en för levande varelser, representation av "livets" eller "kraftens vilja" att "existera", "göra anspråk", dvs. positionera sig självt genom varandet.

...

Njutningen är alltså inte ett symptom för biologisk evolution,  dvs. att njunting INTE är något som har utvecklats för att det har "evolutionära fördelar" (dvs. att vi genom njutning får riktning kring handlingar som återskapar våran ras), utan istället detta: att evolutionära fördelar som njutning är något som utvecklats för att de återspeglar/representerar den andliga viljan. All former av biologiska fördelar (som njutning), kommer i slutändan att peka mot anden, dvs. det kärleksfulla varandet.

Alla biologiska uttryck på vägen, som misslyckas med detta, dvs. som misslyckas med att vara älskande inför skapelsen, kommer därför att dö ut eftersom de förintas av sin omgivning (i människans fall, då hon utrotar sin omgivning), om det inte är så .

Kampen om överlevnad, är inte något som definierar evolutionen, det är endast anden i dess första stapplande steg, för att ö.h.t. kunna upprätthålla sig självt i sin egen närvaro - som formen av att vara skild från sig självt - för att skapa spänning att kunna älska sig självt genom den högsta formen av kärlek - genom att ge bort kärleken till andra, dvs alla levande varelser.

"Kosmos" detta "liv", är den stora modern, så generös att hon inte bara själv vill leva i sin egen närvaro, utan att hon vill dela med andra - med oss levande varelser.

"Kosmos" detta "liv", är så rastlös, så ensam i sig själv, att hon kräver oss andra levande varelser för att göra hennes kärlek meningsfull.

Njutningen är ett symptom för henne.

Evolutionen, kampen om överlevnaden, är hennes expriment, om vem som är värdig att se henne - genom att respekera henne och älska hennes alla andra former.

...

Andlighet är "det enda positiva", den enda position, det enda ställningstaganet som inte behöver.


Evolutionen har inte utvecklas genom evolution, det rationella har inte utvecklats genom rationellt.


Det enda som någonsin utvecklas i sig själv, är kärleken och rädslan, inför skapelsen, inför sig självt, och detta är vad njutning och smärta är symptomatiskt för, detta är vad njutning och smärta respresenerar, för den andlige människa som insett att det inte med nödvändighet är en evolutionär fördel att tro på biologisk evolution som mer fundemental än andlighet.

...

Det andlinga handlar om att dominera eller underkasta sig skapelsen, men det är ofta lättare att underkasta sig skapelsen., eftersom all form av "makt" är makt i form av "ledarskap", och ledarskap innebär förmåga att "leda" som i en elektriska meningen, förmåga att vara ett medium för anden, och ledarskap förutsätter underkastelse av omgivningen, eftersom bra besult endast fattas genom att vara känslig informationen i omgivningen.


Så varför är inte njutning kontrollerbart? Jo, eftersom kosmos uttrycker sig genom att negera sig självt, vilket innebär, att kosmos uttrycker sig genom oss, och negationen innebär en avskildhet, att kontroll och njutning inte är samma sak för någon som upprätthåller negationen/avskildheten.

Den enda gång då njutningen är bortom vår kontroll, är då kontroll existerar. Genom att vara njutning så behövs inte länge kontrollen, när missbrukaren tar sin heroinspruta försöker han inte längre söka heroin.

Men i denna kärleksprocess/födelseprocess kan vi naturvis "tappa bort oss" i separationen/födelsen, men genom att inse at njutning inte är symptomatiskt för något biologiskt, utan att det biologiska är något sympomatisk för det njutningsfullla, det biologiska (och knullandet för den delen) har alltid varit anden, och kyskheten/celibatet/underkastelsen/avhållsamhet är lika njutningsfullt som knullandet och heroinet.

...

Andlighet är den "enda positionen" eftersom alla positioner, är "tro" på någon annat än tron, t.ex. tron på "evolutionsteorin", men jag har genom detta, visat att teoriner, applicerade på sig själva, blir självmotsägande - de förintar sig själva. Därför är all form av tro på någon teori som evolitionsteori endast en tro på det negativa, en position av det negativa - vilket är en sjävmotsägelse. Det är endast genom ren position, dvs andlighet, som det positiva tillåts vara positivt (dvs postition utan självmotsägelse). Andlighet är att tro på tron, att inse att det inte finns något annat att tro på än ren tro - detta är att negera det negativa - det negativa är t.ex. teorier som försöker upprätthålla sig självt genom att postulera sig självt som "högre" än annat - men genom att applicera teorin på sig själv - genom att negera det negativa så blir det tydligt att positiioneringen av det negativa (dvs. teorin) är hycklade. Det enda som återstår är att kasta alla teorier (vilket inkluderar religioner), och istället tro på ren tro, vilket är ren inspiration, som jag kallar andlighet.

Och denna andliga inspiration lever sedan i mystikerns hjärta, uttrycks genom kostnären, delas genom modern och riktas genom ledaren.

...

Det enda rationella är rationaliteten, det enda agressiva är aggressiviteten, men båda dessa är negerande, eftersom de inte är självständiga - de agerar alltid på något utanför sig själva, därför är tro på rationalitet eller aggressivitet ett hycklande.

Tro är det enda som förhåller sig till sig självt - dvs till-tro, och därför är tron på tron det enda positiva.

Och detta är inte tro på Gud, tro på religon, tro på godtyckligt X, utan tro på något icke-godtyckligt - dvs. tron. Tro är aldrig godtycklig, eftersom den alltid är något.

Och detta är inte negerande - av det positiva. Detta är endast negerandet av det negerande, för att peka på tron, för att våga tro till tron, tilltron, att negera det negativa, att affirmera det affirmativa, att positionera det positiva.

[Kulle]

Jag förstår att du skrev det här klockan 3 på natten, men det vore betydligt enklare att hänga med i ditt resonemang (om något sådant står att finna?) utan den generösa styckeindelningen.

[Nebenux]

Men för någon med en andlig världsbild, är det högst orimligt att anta att njutning är något som "utvecklats" biologiskt. Den materielle förespråkaren utgår ifrån att det är ett rent biologiskt faktum, och att göra detta är antagligen i en mening "sunt".

Det är inte orimligt att både ha en världsbild som tillåter utveckling (biologisk, psykologisk och andlig) och andlighet.

Det är snarare orimligt att ha en som utesluter någon utav dessa tycker jag.

Så istället bör vi sätta utvecklingsmodellen i ett vidare perspektiv där vi utvecklas både biologiskt (som darwin menade) och psykologiskt som utvecklingspsykologin menar samt andligt som visdomstraditioner menar såsom buddhismen och vedantafilosofer.

Den klassiska kropp-sinne-själ håller gott

Således finns det tillfredställelse (njutning) som är kopplad genom hela vägen av vår behovshierarki ända upp till andliga värden. Varje högre steg inkluderar alla lägre i en integrerande utvecklingshierarki.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Behovshierarki

"Kosmos" detta "liv", är så rastlös, så ensam i sig själv, att hon kräver oss andra levande varelser för att göra hennes kärlek meningsfull.

Denna typ av vedantafilosofisk symbolik påminner mig alltid om howard jones låt "hide and seek"

http://www.youtube.com/watch?v=I5GG7kKmozY

*skål*
/Neb

[JimmyAberg]

Jag förstår att du skrev det här klockan 3 på natten, men det vore betydligt enklare att hänga med i ditt resonemang (om något sådant står att finna?) utan den generösa styckeindelningen.

Resonemanget är något jag reder ut medans jag skriver. Jag har någon typ av intution som jag sedan broderar ut. Jag vet inte till vilken grad jag är redo att försvara alla resonemang jag skrivit i första inlägget om gällde på liv och död. Jag skriver mycket för att "fiska fram" nya ideer.

Här är ett resonemang: Hur som helst, ett av resonemangen var att tro på biologisk evolution, inte nödväntigtvis innebär att man genom detta får evolutionära fördelar. Men du kanske hänge med på detta?

Resten är mycket ett "skissande" kring varför jag tror njutning (lycka, glädje, osv) är "mer fundamentalt" än endast en biologisk utvecklad mekanism, det jag menar, att den njutning vi känner, mycket väl kan vara en biologisk utvecklad mekanism, men att den utvecklats är för att ren representerar en mer "fundamental princip".

[JimmyAberg]

Det är inte orimligt att både ha en världsbild som tillåter utveckling (biologisk, psykologisk och andlig) och andlighet.

Det är snarare orimligt att ha en som utesluter någon utav dessa tycker jag.

Jo det håller jag med om. Det jag med min argumentation syftar till, är att våga lösgöra sig från idéer som är väldigt förankrade hos oss. Jag menar naturligtvis inte att jag försöker avfärda biologisk evolution, utan upplever naturligtvis att den har sin plats. Min poäng är snarare att det går att ta andra perspektiv där biologisk evolution inte har någon relevans, och att dessa perspektiv kan vara helt legitima.

Så istället bör vi sätta utvecklingsmodellen i ett vidare perspektiv där vi utvecklas både biologiskt (som darwin menade) och psykologiskt som utvecklingspsykologin menar samt andligt som visdomstraditioner menar såsom buddhismen och vedantafilosofer.

Den klassiska kropp-sinne-själ håller gott

Jo, det hållar jag med om.

Således finns det tillfredställelse (njutning) som är kopplad genom hela vägen av vår behovshierarki ända upp till andliga värden. Varje högre steg inkluderar alla lägre i en integrerande utvecklingshierarki.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Behovshierarki

Maslow är någon jag respektera mycket. Mot slutet av hans liv forskade han på vad han kallade "peak experiences", det är synd att detta är något som sällan uppmärksammas kring honom trots att hans teori kring behovshiearkin är så pass accepterad.

Denna typ av vedantafilosofisk symbolik påminner mig alltid om howard jones låt "hide and seek"


http://www.youtube.com/watch?v=I5GG7kKmozY

*skål*
/Neb

Bra låt, hör inte hört den tidigare, gillade iofs "What is love" mer, åker direkt in på min spotify playlist  :) Började hur som helst tänka på vad Alan Watts säger om hide and seek:

Worldview

In several of his later publications, especially Beyond Theology and The Book on the Taboo Against Knowing Who You Are, Watts put forward a worldview, drawing on Hinduism, Chinese philosophy, pantheism, and modern science; in which he maintains that the whole universe consists of a cosmic self playing hide-and-seek (Maya), hiding from itself by becoming all the living and non-living things in the universe, forgetting what it really is; the upshot being that we are all IT in disguise. In this worldview, Watts asserts that our conception of ourself as an "ego in a bag of skin" is a myth; the entities we call the separate "things" are merely processes of the whole.

http://en.wikipedia.org/wiki/Alan_Watts#Worldview

Och jag erkänner att Watts är en av mina inspirationskällor

Kommer på att det jag resonerar kring, är just vad Watts kallar "the taboo against knowing who you are", har lyssnat på väldigt mycket av han ljudföreläsningar.

[Anna Sara]

Men för någon med en andlig världsbild, är det högst orimligt att anta att njutning är något som "utvecklats" biologiskt. Den materielle förespråkaren utgår ifrån att det är ett rent biologiskt faktum, och att göra detta är antagligen i en mening "sunt".

Det är inte orimligt att både ha en världsbild som tillåter utveckling (biologisk, psykologisk och andlig) och andlighet.

Det är snarare orimligt att ha en som utesluter någon utav dessa tycker jag.

Så istället bör vi sätta utvecklingsmodellen i ett vidare perspektiv där vi utvecklas både biologiskt (som darwin menade) och psykologiskt som utvecklingspsykologin menar samt andligt som visdomstraditioner menar såsom buddhismen och vedantafilosofer.

Den klassiska kropp-sinne-själ håller gott

Således finns det tillfredställelse (njutning) som är kopplad genom hela vägen av vår behovshierarki ända upp till andliga värden. Varje högre steg inkluderar alla lägre i en integrerande utvecklingshierarki.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Behovshierarki

"Kosmos" detta "liv", är så rastlös, så ensam i sig själv, att hon kräver oss andra levande varelser för att göra hennes kärlek meningsfull.

Denna typ av vedantafilosofisk symbolik påminner mig alltid om howard jones låt "hide and seek"

http://www.youtube.com/watch?v=I5GG7kKmozY

*skål*
/Neb

Du förstår.

[Nebenux]

Maslow är någon jag respektera mycket. Mot slutet av hans liv forskade han på vad han kallade "peak experiences", det är synd att detta är något som sällan uppmärksammas kring honom trots att hans teori kring behovshiearkin är så pass accepterad.

Men vi kan uppmärksamma det. Det är meningsfullt att rangordna (om än löst) våra behov i termer av behov där vi saknar något och strävar att fylla det (de lägre) och där vi har något och strävar efter att uttrycka det (högre varande behov).

Sinnestillstånd där vår fullare potential lyser igenom blir "peak experiences". Jag ser dessa som en slags "själens spegel". Själen kan då reprecentera får fullaste potential.

Med min syn är vi alltså som människor just ett uttryck av utvecklande potential Plockar man bort evolution, plockar man bort potential och tvärt om.

Och jag erkänner att Watts är en av mina inspirationskällor

Ja han är kanon Har lyssnat på det mesta i ljudform med. Han gillar att blanda vedanta med zen och taoism, vilket han verkar göra helt rätt i.

Vad anser du om frågan hurvida vi är känsloentiteter med rationellt tänkande eller rationella tänkare med känslor?

Jag tycker frågan reducerar svaret och menar att vi är entiteter med både tänkande och kännande potential. "antingen eller" grejen skippar jag helt.

Vi har impulskontroll och möjlighet att hänge oss helt till vad vi känner och vi har möjlighet att se allt logiskt eller nästan skippa logik helt. Dessa är "instrument" för högre värden och skall hanteras som en själslig kanvas. De är med andra ord inget i sig själva utan verktyg för vår fulla potential, vår själ. Därför är det en frågan om hur vi bäst använder dem i relation till vår själsliga utveckling.

Och då är det balans och klarhet som är svaret på de flesta frågor

/Neb