haralddavidsson skrev:Det är ett jävla tjat om att vara humanist. Jag är inte humanist, och jag följer heller inte någon kantiansk moral.
Jag tycker humanismen är ett förtryck, det sätter lika för det som existentiellt är olika, människan. Jag är alltså alls inte övertygad om att de konstituerande strukturerna, kategorierna, är humana, utan ser dem mer som kulturella SKRIVER AUK..
hARALDSVAR
Du menar alltså att humanism,att vara mänsklig ej är medfött, men kulturellt betingat, alltså miljöbetingat..alltså Som Moses tavlor..du skall icke döda..det ska alltså inprintas utifrån som något viktigt,,vi har det inte medfött i känslan..är kärlek också något miljöbetingat, något kulturbetingat som vi lär oss, inte har med oss från födelsen i känslan, ja, jag förstår att du menar att mänsklighet är hämmande för ens egen växt, precis som Nietzsche sa.
så om jag skiter i andra, Auk, det är okej, jag ska alltså inte känna skuld för det,
'Humanism' är inte att vara mänsklig, det är en idé om vad "att vara mänsklig" innebär. Det sätter normer för 'människa'.
Kategorierna, det som strukturerar upplevelsen var vad jag gav uttryck för komma från kulturen snarare än biologin.
'Mänsklighet' är hämmande för människan eftersom det sätter något omänskligt, "mänskligheten" för det som antas svara mot det. Jag menar att vi bör upphäva det omdömet, det är ett onödigt antagande. Vi behöver inte 'människa' vi behöver bara jag. Det jag som redan är del i den upplevelse som betänker sig självt.
Jag är alltså inte humanism för jag lämnar plats för något mer än det blott "humana" vilket jag ser som ett fattigt påfund hos fattiga själar rädda för ansvaret.
Nej varför skulle du känna skuld över att du skiter i andra? Det är snarare sådan "skuld" som gör att du skiter i andra.
Synden straffar sig självt heter det väl? Fråga dig vad det menar på.
