vad är vi

[Algotezza]

Med detta vill jag komma fram till att vi inte "väljer" vilka känslor och tankar vi ska få, som svar på de yttre omständigheter som drabbar oss.

Själva syftet med känslor är väl att vi skall Lära oss vilken typ av känsla ett yttre objekt ger?

Ger yttre objekt känslor? Är det inte snarare så att våra känslor uppkommer som en följd av att vi öht upplver objektet i fråga? Dvs. att känslorna härrör ur mötet mellan mig och omvärlden (inte utifrån från endera parten i detta mötet) utan från båda ("den andre", "det andra"), som en syntes. Känslor"föds" ur/i en dialektisk process.

Syftet med känslor, om jag skall peka ut ett syfte öht (som om Gud bestämt det...)  är att vi skall lära känna och förstå oss själva och omvärlden via vårt möte med världen. Men om det inte finns en Gud som ligger bakom vår utveckling utan en avsiktslös natur (som bara finns där och inte "ligger bakom" något) , kan känslors existens bara motiveras genom att de har haft och har värde för vår överlevnad som individer och art. Att bedöma omvärlden emotionellt har alltså ökat våra möjligheter att överleva. Därför finns de.

MVH

Algotezza

[Fromm]

Ger yttre objekt känslor? Är det inte snarare så att våra känslor uppkommer som en följd av att vi öht upplver objektet i fråga? Dvs. att känslorna härrör ur mötet mellan mig och omvärlden (inte utifrån från endera parten i detta mötet) utan från båda ("den andre", "det andra"), som en syntes. Känslor"föds" ur/i en dialektisk process.

Du har en alltför romatisk syn på saken då förnimmelsen av döda saker är ett faktum.

kan känslors existens bara motiveras genom att de har haft och har värde för vår överlevnad som individer och art. Att bedöma omvärlden emotionellt har alltså ökat våra möjligheter att överleva. Därför finns de.

Helt riktigt och känslan lagras i vårt minne. Vi kommer ihåg vilka bär som är söta och vilka som är sura.

[Fromm]

Diskussionen rörde ju snarare när känslor uppkommer, i respons på vad osv.

Min fråga rörde din text som var bra förutom en mening som förbryllade mig.

Med detta vill jag komma fram till att vi inte "väljer" vilka känslor och tankar vi ska få, som svar på de yttre omständigheter som drabbar oss.

Jag säger att människan lär sig vilka bär som är söta och vilka som är sura.
Alltså väljer vi vilka känslor och tankar vi ska få.

[Algotezza]

Ger yttre objekt känslor? Är det inte snarare så att våra känslor uppkommer som en följd av att vi öht upplver objektet i fråga? Dvs. att känslorna härrör ur mötet mellan mig och omvärlden (inte utifrån från endera parten i detta mötet) utan från båda ("den andre", "det andra"), som en syntes. Känslor"föds" ur/i en dialektisk process.

Du har en alltför romatisk syn på saken då förnimmelsen av döda saker är ett faktum.

Vad menar du? På vilket sätt motsäger det jag skriver att vi kan förnimma "döda ting"? Det är väl att animera "döda ting" att mena att de i sig "kan ge upphov till känslor"... Vi känslofärgar ju ofta på olika sätt när vi upplever dem. Vad beror det på?

kan känslors existens bara motiveras genom att de har haft och har värde för vår överlevnad som individer och art. Att bedöma omvärlden emotionellt har alltså ökat våra möjligheter att överleva. Därför finns de.

Helt riktigt och känslan lagras i vårt minne. Vi kommer ihåg vilka bär som är söta och vilka som är sura.

Upplever vi sött och surt på samma sätt? Vissa känner behag inför det sura/ syrliga, andra inte...

MVH

Algotezza

[Fromm]

Vi känslofärgar ju ofta på olika sätt när vi upplever dem. Vad beror det på?

Upplever vi sött och surt på samma sätt? Vissa känner behag inför det sura/ syrliga, andra inte...

Våra sinnen skiljer sig (ärftlighet och ålder) och minnet innehåller olika erfarenheter.