Jag avslutar min tid på forumet med inlägget som var mitt första.
Efter många år av insamlande av kunskap/fakta och att jag själv granskade den från alla tänkbara infallsvinklar började jag med att presentera en förenklad beskrivning till mina vänner med flera.
I min enfald trodde jag att det var ok att diskutera andlighet.
Jag är en rationell logiker så mina tankar väckte nog starka misstankar att jag blivit totalt sinnesförvirrad och hävde ur mig rena snurrigheter. (vilket ju är en möjlighet som jag påpekat)
Insåg att i samhället är det ok att prata om i princip allt, folk viker ut sina privatliv, främlings-fientlighet, skvaller och ibland rent förtal, det verkar vara helt accepterat.
Prova att börja prata andlighet eller att framföra ett kärleksbudskap...
Snabbt kan Du få kommentarer eller blickar som säger att "Du skall inte pracka på Din skit på oss".
Samma person kan en stund tidigare ha varit språkrör för främlingsfientliga tankar eller snackat skit om allt och alla.
Jag kände att jag behövde bolla mina tankar med som jag trodde likasinnade (gillar att spekulera om tänkbara scenarion).
Min självkänsla var nere på under 0, och de bitska hjärtliga kommentarerna från en del håll var riktigt vassa...
För mig är kritiskt tänkande en ledstjärna (det enda man kan förutsätta är att inget går att förutsätta)(ingen sanning är så absolut att den inte får ifrågasättas).
Kanske är det nu dags att jag också lär mig att acceptera och vara än mer tacksam för alla de mirakel vi omges av.
Känner att jag inte har något mer av värde att skriva just nu och har ingen vilja att bli en åsiktsmaskin då jag hela tiden faktiskt värnat om allas vår rätt till kritiskt tänkande.
Tack än en gång Johan för att Du ordnat forumet.
Jag vill även tacka Er alla andra här på forumet, Ni har gett mig så mycket.
All lycka i detta liv och de följande i all evighet...
http://youtu.be/v0NSeysrDYw
Minimaxitiger