Nietzsches kritik av medlidandet

[Avantgardet]

Helt klart misstänkliggör han vad man skulle kunna kalla "naturliga responser". Tror inte det finns något sådant som en "naturlig respons" överhuvudtaget för honom, utan endast olika sätt att betrakta och värdera på.

[mereologi]

betrakta det "sjuka genom det friska och det friska genom det sjuka", kasta om perspektiven, belysa dem genom varandra, och på så sätt (det enda sätt det är möjligt på) upprätthålla den distans mellan dem som om den försvinner också gör det omöjligt att skilja dem åt.

Intressant! Kan du förklara det närmare?

[Advocate]

Helt klart misstänkliggör han vad man skulle kunna kalla "naturliga responser". Tror inte det finns något sådant som en "naturlig respons" överhuvudtaget för honom, utan endast olika sätt att betrakta och värdera på.

Jo fast han har en uppfattning om fysiologi som tycks komma i vägen för hans värderingssynsätt. Det verkar finnas en tanke hos honom om svag och frisk fysiologi; en människa med svag sådan har inte "giltiga" värderingar för honom har jag för mig. Naturliga responser kunde för honom vara de som fanns hos herremoralens hjältar, det som uppstår ur en livets blomstring och ett perspektiv där man säger ja till livet etc. Men jag kanske inte riktigt har förstått honom till fullo.

[Avantgardet]

betrakta det "sjuka genom det friska och det friska genom det sjuka", kasta om perspektiven, belysa dem genom varandra, och på så sätt (det enda sätt det är möjligt på) upprätthålla den distans mellan dem som om den försvinner också gör det omöjligt att skilja dem åt.

Intressant! Kan du förklara det närmare?

Jag lånar rakt av utav Deleuze här (som förövrigt skrivit en lysande bok om Nietzsche som finns på svenska - "Nietzsche och filosofin"), ur "The Logic of Sense", som jag av en händelse råkar läsa just nu.

We cannot identify contraries, nor can we affirm their entire distance, except as that which relates one to the other. Health affirms sickness when it makes its distance from sickness an object of affirmation. Distance is, at arm's length, the affirmation of that which it distances. This procedure which makes of health an evaluation of sickness and sickness an evaluation of health - is this not the Great Health (or the Gay Science)? Is it not this which permits Nietzsche to experience a superior health at the very moment when he is sick? Conversely, Nietzsche does not lose his health when he is sick, but when he can no longer affirm the distance, when he is no longer able, by means of his health, to establish sickness as a point of view on health (then, as the Stoics say, the role is over, the play has ended).

[Avantgardet]

Helt klart misstänkliggör han vad man skulle kunna kalla "naturliga responser". Tror inte det finns något sådant som en "naturlig respons" överhuvudtaget för honom, utan endast olika sätt att betrakta och värdera på.

Jo fast han har en uppfattning om fysiologi som tycks komma i vägen för hans värderingssynsätt. Det verkar finnas en tanke hos honom om svag och frisk fysiologi; en människa med svag sådan har inte "giltiga" värderingar för honom har jag för mig. Naturliga responser kunde för honom vara de som fanns hos herremoralens hjältar, det som uppstår ur en livets blomstring och ett perspektiv där man säger ja till livet etc. Men jag kanske inte riktigt har förstått honom till fullo.

Du kan ha rätt, men samtidigt är det lite svårt att veta när det rör sig mer om retorisk svulstighet i det han skriver. Helt klart är dock att han ger akt på allt biologisk, och blir ett slags filosofins psykolog därigenom. Han lägger ju bland annat märke till drogernas inflytande på kulturen (tyskarnas storskallighet och kopplingen till öldrickandet), vädrets inflytande på tänkandet osv.

[mereologi]

We cannot identify contraries, nor can we affirm their entire distance, except as that which relates one to the other. Health affirms sickness when it makes its distance from sickness an object of affirmation. Distance is, at arm's length, the affirmation of that which it distances. This procedure which makes of health an evaluation of sickness and sickness an evaluation of health - is this not the Great Health (or the Gay Science)? Is it not this which permits Nietzsche to experience a superior health at the very moment when he is sick? Conversely, Nietzsche does not lose his health when he is sick, but when he can no longer affirm the distance, when he is no longer able, by means of his health, to establish sickness as a point of view on health (then, as the Stoics say, the role is over, the play has ended).

Vet inte helt säkert vad det är för skillnad mellan en motsats och ett par, i rummet kan väl vad som helst vara en motsats, en droppe mot en ocean, men det är väl annorlunda i tiden där det ständigt måste vara giltigt, det står att man inte kan identifiera motsatser eller lokalisera dem, men det kanske går att tillskriva dem egenskaper?

[Avantgardet]

Deleuze poäng där är att motsatser inte först äger sin identitet genom att vara lika i det att de är motsatser, utan att det är avståndet som separerar dem, såsom motsatser, som förlänar dem "egenskapen" av att vara motsatser. En affirmation av avståndet mellan dem, snarare än att söka deras motsatshet i någon gemensam kärna (den gemensamma negationen). I Deleuze tolkning av Nietzsche är det väsentligt, och jag skulle säga att han har rätt där. Mångfalden är det "ursprungliga", inte så att ursprunget delas upp i en mångfald genom en differentiering. Jag tror det är så vi måste tänka oss Nietzsches perspektivism.

[mereologi]

Deleuze poäng där är att motsatser inte först äger sin identitet genom att vara lika i det att de är motsatser, utan att det är avståndet som separerar dem, såsom motsatser, som förlänar dem "egenskapen" av att vara motsatser. En affirmation av avståndet mellan dem, snarare än att söka deras motsatshet i någon gemensam kärna (den gemensamma negationen). I Deleuze tolkning av Nietzsche är det väsentligt, och jag skulle säga att han har rätt där. Mångfalden är det "ursprungliga", inte så att ursprunget delas upp i en mångfald genom en differentiering. Jag tror det är så vi måste tänka oss Nietzsches perspektivism.

Ja det är jävligt sant, deras identitet baseras på relationen, inte på likhet. Däremot tror jag att deras uttryck liknar varandra och inte att det handlar om motsatser som tar ut varandra, utan om någon slags dynamik.

[Avantgardet]

Deleuze poäng där är att motsatser inte först äger sin identitet genom att vara lika i det att de är motsatser, utan att det är avståndet som separerar dem, såsom motsatser, som förlänar dem "egenskapen" av att vara motsatser. En affirmation av avståndet mellan dem, snarare än att söka deras motsatshet i någon gemensam kärna (den gemensamma negationen). I Deleuze tolkning av Nietzsche är det väsentligt, och jag skulle säga att han har rätt där. Mångfalden är det "ursprungliga", inte så att ursprunget delas upp i en mångfald genom en differentiering. Jag tror det är så vi måste tänka oss Nietzsches perspektivism.

Ja det är jävligt sant, deras identitet baseras på relationen, inte på likhet. Däremot tror jag att deras uttryck liknar varandra och inte att det handlar om motsatser som tar ut varandra, utan om någon slags dynamik.

Det är väl där den stora "skiljelinjen" går mellan hegelianer och nietzscheaner, skulle jag tro. Deleuze tycks hävda att det just är denna absoluta oförenlighet som avståndet mellan de båda utgör, och att Nietzsche blev sjuk i samma stund som ha inte längre förmådde upprätthålla den, i sig, som ett positivt objekt, medan hegelianerna kanske snarare skulle peka på en dynamisk relation mellan de båda termerna. Osäker på riktigt hur statisk den förra skall betraktas.

[mereologi]

Deleuze poäng där är att motsatser inte först äger sin identitet genom att vara lika i det att de är motsatser, utan att det är avståndet som separerar dem, såsom motsatser, som förlänar dem "egenskapen" av att vara motsatser. En affirmation av avståndet mellan dem, snarare än att söka deras motsatshet i någon gemensam kärna (den gemensamma negationen). I Deleuze tolkning av Nietzsche är det väsentligt, och jag skulle säga att han har rätt där. Mångfalden är det "ursprungliga", inte så att ursprunget delas upp i en mångfald genom en differentiering. Jag tror det är så vi måste tänka oss Nietzsches perspektivism.

Ja det är jävligt sant, deras identitet baseras på relationen, inte på likhet. Däremot tror jag att deras uttryck liknar varandra och inte att det handlar om motsatser som tar ut varandra, utan om någon slags dynamik.

Det är väl där den stora "skiljelinjen" går mellan hegelianer och nietzscheaner, skulle jag tro. Deleuze tycks hävda att det just är denna absoluta oförenlighet som avståndet mellan de båda utgör, och att Nietzsche blev sjuk i samma stund som ha inte längre förmådde upprätthålla den, i sig, som ett positivt objekt, medan hegelianerna kanske snarare skulle peka på en dynamisk relation mellan de båda termerna. Osäker på riktigt hur statisk den förra skall betraktas.

Om man ser det utifrån människan skulle jag säga att motsatser i ett absolut avseende tänker helt olika, det är därför de inte går att förena i tanken, det är som två olika vetenskaper, men de kan känna och handla likadant och det är där de kan förenas, i handlingen ligger dynamiken. Det tankemässiga avståndet är oändligt tror jag, jag tror att det inte finns någon koppling mellan motsatsers tankar.

[nitarna]

Finns det något att rekommendera som Nietzsche har skrivit som behandlar ämnet?

Ber om ursäkt för det korta inlägget,

[Avantgardet]

Det är geneaologin som gäller. Primärt den.

[J R Auk]

Tja, Why I am so great platsar nog också. Om man vill undersöka det fysiologiska spåret som Advocate var inne på.

En kort och läsvärd text.

[nitarna]

"Samlade Skrifter. Bd 4 : Morgonrodnad : Tankar Om De Moraliska Fördomarna"

och

"Den glada vetenskapen"

av Friedrich Nietzsche,


-- Är det nåt att ha? Kan man börja med det, eller måste jag bli introducerad till andra tankar han har först?

Hittade inte geneaologin eller Why I am so great på nätet :/

[Advocate]

Den Glada Vetenskapen tror jag inte är helt fel att börja med. Den innehåller olika tankar och reflektioner om mångt och mycket, och där finns mycket som man kan ta till sig i form av livsfilosofi o dyl. vill jag minnas. Den boken begrep jag i alla fall mer av än jag gjorde när jag läste Moralens härstamning för första gången. En grej med Nietzsche är väl också att mycket är utspritt lite här och där, så man kommer väl i kontakt med grundtankarna var än man börjar. Men jag har fått intrycket att när man väl är redo att verkligen ta tjuren vid hornen så att säga, då är Moralens härstamning boken man skall läsa.