Finns en absolut sanning?

[hakkapeliitta]

Däremot kan det inte svara på frågan: "Är denna modellen absolut sann?".

Varför är du så besatt av "absolut sant"?
Absolut sann, i betydelsen aldrig föränderlig, existerar inte så varför?
Varje normalfuntad förstår att vi strävar efter mer kunskap, inte efter någon absolut sanning. Gränsen för kunskap flyttas ständigt men att tro att det finns en absolut sanning som yttersta mål känns lite puckat.

[David H]

Jag har sett flera trådar om "objektiv sanning", "absolut sanning", vad vi "säkert kan veta" och dylikt. Själv ser jag ingen anledning att tvivla exempelvis på att "objektiv sanning" existerar, men samtidigt kan jag ställa mig frågande vad som skulle vara så intressant och spännande med just denna "objektiva sanning". "Objektiv sanning" tänker jag är en sanning som är relaterad till objekt, till exempel att spindlar har 8 ben. "Subjektiv sanning" tänker jag är en sanning relaterad till subjekt, till exempel att jag känner mig hungrig. Den objektiva sanningen må vara helt absolut sann, eller så kan den problematiseras, eller ändras med tiden, och kanske blir tvungen att revideras, och detsamma kan gälla den subjektiva sanningen.

Misstaget som "absolutisterna" begår, som jag ser det, är att hävda påståendens absoluta oantastlighet. och misstaget som "relativisterna" begår är att omotiverat problematisera påståenden som det inte finns någon anledning att problematisera.

Tänk till exempel att vi har en absolutist och en relativist som fastnat ute på en öde ö. Det blir strax kallt ute, och vattnet fryser till is, men de kommer överens om att inte gå över isen förrän de är säkra på att isen håller. "Nu är isen så pass tjock att vi säkert kan gå in till fastlandet" säger absolutisten en dag, och relativisten svarar "säkra på det kan vi inte vara, det finns en möjlighet att det går hål på isen och vi trillar ner i vattnet", och absolutisten får här medge att relativisten kan ha rätt.
Sen går det ytterligare några dagar då det bara blir ännu kallare och absolutisten säger då att "nu vore det helt omöjligt att det skulle kunna gå hål på isen!", och relativisten svarar då "nej nej, det är bara vad du tror...låt mig hämta lite kokande vatten och en yxa så ska jag minsann visa att du har fel". Absolutisten muttrar och vandrar vidare. Så fortsätter det och blir ännu kallare och absolutisten yttrar en dag "nu måste verkligen hela den här sjön vara bottenfrusen, ta mig tusan!", och relativisten svarar "det skulle jag inte ta för givet, det finns en liten bit av den här sjön som inte är kartlagd och det är möjligt att det skulle kunna finnas en underjordisk vulkan där som värmer upp vattnet underifrån". Dagen efter kommer de överens om att gå över isen ändå, men tyvärr är det så kallt den dagen att de förfryser och förvandlas till två snögubbar.

Jag funderar på att starta en tråd om "intersubjektiv enighet" istället, det tror jag kan bli mer intressant...

[iris]

Däremot lagar, sanningar eller absoluta ser jag som problematiskt och detta går vi ju från vad jag förstår.
".

Nu ska vi inte överdriva... "vad jag förstår" - du menade kanske "vad jag hade kunnat (i bästa fall) eventuellt kunnat förstå - men ännu inte de facto förstår."

Hade du fattat att Sanningen är just Absolut - hade du inte haft något som du "ser problematiskt" - för det enda som ÄR problematisk är din vikande förståelse av sak... skulle jag säga.

Jag har väntat på att du skulle - av dig själv - kunnat förstå. Men tydligen inte.
Så, då måste ju jag nu kavla upp ärmarna och förklara för dig smisk...

Sanning min vän är per definition absolut - eftersom det är överensstämmelsen (den verbala) med sak. Med de facto händelser, uppfattningar, känslor, varat och allt.
Det verkar vara svårt att greppa - men jag ska ta det som för en treåring som alla direktörer inom näringslivet föredrar få allt förklarat: ett träd kallas bara ett träd om det de facto ÄR ett träd.
OM du kallar ett träd buske är det inte ett träd du avser.
Förstår du nu?

OM det fortfarande är svårt (jag kan föreställa mig detta) säger jag så är: sanning är överenstämmelsen mellan vad som betecknas och hur detta betecknas. Träd = bild av träd, Stol = bild av stol, Sol = bild av sol --- men hellre än bilder (de verkliga föremålen).
Förstår du?
Sanning är att om jag pekar och säger till en treåring: Pippi - men det är en buske är det de facto ingen jogel... hajaru? Då för att det sak vara sant - pekar jag och säger buske NÄR DET ÄR EN BUSKE JAG PEKAR PÅ.
Detta är sanning...

[NyKantianen]

Däremot lagar, sanningar eller absoluta ser jag som problematiskt och detta går vi ju från vad jag förstår.
".

Nu ska vi inte överdriva... "vad jag förstår" - du menade kanske "vad jag hade kunnat (i bästa fall) eventuellt kunnat förstå - men ännu inte de facto förstår."

Hade du fattat att Sanningen är just Absolut - hade du inte haft något som du "ser problematiskt" - för det enda som ÄR problematisk är din vikande förståelse av sak... skulle jag säga.

Jag har väntat på att du skulle - av dig själv - kunnat förstå. Men tydligen inte.
Så, då måste ju jag nu kavla upp ärmarna och förklara för dig smisk...

Sanning min vän är per definition absolut - eftersom det är överensstämmelsen (den verbala) med sak. Med de facto händelser, uppfattningar, känslor, varat och allt.
Det verkar vara svårt att greppa - men jag ska ta det som för en treåring som alla direktörer inom näringslivet föredrar få allt förklarat: ett träd kallas bara ett träd om det de facto ÄR ett träd.
OM du kallar ett träd buske är det inte ett träd du avser.
Förstår du nu?

OM det fortfarande är svårt (jag kan föreställa mig detta) säger jag så är: sanning är överenstämmelsen mellan vad som betecknas och hur detta betecknas. Träd = bild av träd, Stol = bild av stol, Sol = bild av sol --- men hellre än bilder (de verkliga föremålen).
Förstår du?
Sanning är att om jag pekar och säger till en treåring: Pippi - men det är en buske är det de facto ingen jogel... hajaru? Då för att det sak vara sant - pekar jag och säger buske NÄR DET ÄR EN BUSKE JAG PEKAR PÅ.
Detta är sanning...

Det finns ju sanna påståenden som inte referar till något i verkligheten. Ex modus ponens är ett giltigt argument, men det referar ju inte till något i verkligheten!

[hakkapeliitta]

Leibniz utvecklade ett antal grundsatser som fungerar som premisser i olika resonemang och argumenteringar. Han tycks tänka sig att dessa principer är en form av nödvändiga förnuftssanningar. Det har diskuterats livligt och kan säkert diskuteras vidare.

Motsägelselagen, P och icke-P kan inte samtidigt vara sanna
Inesse-principen, om a och b är identiska objekt så har a och b samma egenskaper.
Den tillräckliga grundens princip, Ingenting är (sker) utan förklaring
Principen om de icke-särskiljbaras identitet, det finns alltid olikheter mellan två individuella ting
Det bättres lag, där Gud alltid gör det bästa och fullkomliga.
Den förutbestämda, prestabilerade harmonin, ett samband mellan alla skapade ting
Kontinuitetsprincipen, naturen gör aldrig några språng

Låter bra fast det sista
[quote=""]
Kontinuitetsprincipen, naturen gör aldrig några språng
[/quote=""]
Definiera språng. Marx/Engels/Hegel uppfattade språng som momentan kvalitetsförändring. Håller med och där hade Leibniz fel som uppfattade utvecklingen som linjär utveckling. I naturen sker all utveckling delvis som stillsam kvantitetsförändring men också som kvalitetsförändring.
Men Leipniz var fast i gammalt tänkesätt och, mycket talar för att han snodde integralkalkylen från Newton, som i sin tur snodde den från holländaren Christiaan Huygens. Så kan det gå.

[NyKantianen]

Leibniz utvecklade ett antal grundsatser som fungerar som premisser i olika resonemang och argumenteringar. Han tycks tänka sig att dessa principer är en form av nödvändiga förnuftssanningar. Det har diskuterats livligt och kan säkert diskuteras vidare.

Motsägelselagen, P och icke-P kan inte samtidigt vara sanna
Inesse-principen, om a och b är identiska objekt så har a och b samma egenskaper.
Den tillräckliga grundens princip, Ingenting är (sker) utan förklaring
Principen om de icke-särskiljbaras identitet, det finns alltid olikheter mellan två individuella ting
Det bättres lag, där Gud alltid gör det bästa och fullkomliga.
Den förutbestämda, prestabilerade harmonin, ett samband mellan alla skapade ting
Kontinuitetsprincipen, naturen gör aldrig några språng

Låter bra fast det sista

Kontinuitetsprincipen, naturen gör aldrig några språng
[/quote=""]
Definiera språng. Marx/Engels/Hegel uppfattade språng som momentan kvalitetsförändring. Håller med och där hade Leibniz fel som uppfattade utvecklingen som linjär utveckling. I naturen sker all utveckling delvis som stillsam kvantitetsförändring men också som kvalitetsförändring.
Men Leipniz var fast i gammalt tänkesätt och, mycket talar för det, snodde integralkalkylen från Newton, som i sin tur snodde den från holländaren Christiaan Huygens. Så kan det gå.

Jag är inte säker, men motbevisar inte Placks kvant begrepp kontinuitetsprincipen? Dvs, fotoner består av distinkta packet som inte kan delas upp i mindre delar. Annars så skulle den så kallade "ultra violetta katastrofen" inträffa.

[Pilatus]

Låter bra fast det sista Kontinuitetsprincipen, naturen gör aldrig några språng

En blixt (elektrisk urladdning) kan jag se som en språngartad händelse. Eller ett vulkanutbrott av explosiv natur. En solstorm skulle kunna slå ut alla datorer som inte är bra skuddade mot EMP.

Jag är inte säker, men motbevisar inte Placks kvant begrepp kontinuitetsprincipen? Dvs, fotoner består av distinkta packet som inte kan delas upp i mindre delar. Annars så skulle den så kallade "ultra violetta katastrofen" inträffa.

Planck postulerade att energin i svartkroppen är kvantiserad, E = frekvensen x Plancks konstant. Värmestrålning kallas också svartkroppsstrålning och i härledningarna utgår man från en "svart kropp", som absorberar allt ljus, t.

[iris]

Däremot lagar, sanningar eller absoluta ser jag som problematiskt och detta går vi ju från vad jag förstår.
".

Nu ska vi inte överdriva... "vad jag förstår" - du menade kanske "vad jag hade kunnat (i bästa fall) eventuellt kunnat förstå - men ännu inte de facto förstår."

Hade du fattat att Sanningen är just Absolut - hade du inte haft något som du "ser problematiskt" - för det enda som ÄR problematisk är din vikande förståelse av sak... skulle jag säga.

Jag har väntat på att du skulle - av dig själv - kunnat förstå. Men tydligen inte.
Så, då måste ju jag nu kavla upp ärmarna och förklara för dig smisk...

Sanning min vän är per definition absolut - eftersom det är överensstämmelsen (den verbala) med sak. Med de facto händelser, uppfattningar, känslor, varat och allt.
Det verkar vara svårt att greppa - men jag ska ta det som för en treåring som alla direktörer inom näringslivet föredrar få allt förklarat: ett träd kallas bara ett träd om det de facto ÄR ett träd.
OM du kallar ett träd buske är det inte ett träd du avser.
Förstår du nu?

OM det fortfarande är svårt (jag kan föreställa mig detta) säger jag så är: sanning är överenstämmelsen mellan vad som betecknas och hur detta betecknas. Träd = bild av träd, Stol = bild av stol, Sol = bild av sol --- men hellre än bilder (de verkliga föremålen).
Förstår du?
Sanning är att om jag pekar och säger till en treåring: Pippi - men det är en buske är det de facto ingen jogel... hajaru? Då för att det sak vara sant - pekar jag och säger buske NÄR DET ÄR EN BUSKE JAG PEKAR PÅ.
Detta är sanning...

Det finns ju sanna påståenden som inte referar till något i verkligheten. Ex modus ponens är ett giltigt argument, men det referar ju inte till något i verkligheten!

Jodå du har helt rätt - men rent pedagogiskt går det inte att gå direkt på sakernas komplexitet - utan man får hålla det på the elevator pitch --- som för en treåring som alla ledare för stora företag. SEN tror de att de vet ALLT...
Saken är väl dn att man knappast då - i detta fall (m p) kan tala om att sanningen är - absolut...
Eller?

[xion]

Om man kollar synonynerna....

adv.
obetingat, tveklöst, definitivt, fullständigt, fullkomligt, helt, helt och hållet, ovillkorligt, ovillkorligen, ofrånkomligen, med nödvändighet, till varje pris, helt säkert, säkert, alldeles, utan tvekan, utan tvivel, tvivelsutan, obestridligen, bestämt, nödvändigtvis, tvunget

motsatsord
relativt, ganska; eventuellt, kanske, möjligtvis
adj.
total, fullständig, fullkomlig, fulländad, full, obegränsad, ovillkorlig, obetingad, oinskränkt, utan inskränkning; enväldig, diktatorisk; kategorisk, tvärsäker; existerande, verklig, faktisk; ren, exakt, ouppblandad

så fastnar jag för ordet "tveklöst"
Detta för oss tillbaka till att "absolut" är ett ord i vårt språk
som betyder att subjektet inte hyser någon tvekan. Det är subjektets uppfattning att....o.s.v.
Det finns dock alltid en möjlighet att subjektet kan ha fel.

[iris]

Om man kollar synonynerna....

adv.
obetingat, tveklöst, definitivt, fullständigt, fullkomligt, helt, helt och hållet, ovillkorligt, ovillkorligen, ofrånkomligen, med nödvändighet, till varje pris, helt säkert, säkert, alldeles, utan tvekan, utan tvivel, tvivelsutan, obestridligen, bestämt, nödvändigtvis, tvunget

motsatsord
relativt, ganska; eventuellt, kanske, möjligtvis
adj.
total, fullständig, fullkomlig, fulländad, full, obegränsad, ovillkorlig, obetingad, oinskränkt, utan inskränkning; enväldig, diktatorisk; kategorisk, tvärsäker; existerande, verklig, faktisk; ren, exakt, ouppblandad

så fastnar jag för ordet "tveklöst"
Detta för oss tillbaka till att "absolut" är ett ord i vårt språk
som betyder att subjektet inte hyser någon tvekan. Det är subjektets uppfattning att....o.s.v.
Det finns dock alltid en möjlighet att subjektet kan ha fel.

NEJ - vi går tillbaka till varför Sanningen är Absolut.
Den är absolut - tveklös - eftersom subjektet (människan) sätter ORD PÅ DET SOM FINNS omkring och i henne.
OM och NÄR du betecknar en fågel fågel är det en fågel - ingen fisk, inte häst inte bil.

Sedan kan denna beteckning fågel bli - mås, örn, sparv osv... men att en fågel kan förgrenas i underkategorier innebär inte att huvudkategorin FÅGEL är en fisk eller osäker. Utan det Fågel betecknar är fågel - en örn är fågel, en mås är fågel, en sparv är fågel. Ingen fisk.
Därmed och därför att beteckningen betecknar det betecknade --- är det sant att en fågel är en fågel i alla världar och därmed och därför är sanning absolut. Det finns en korrespondens i betecknandets beteckning av det betecknade...

[NyKantianen]

Nu ska vi inte överdriva... "vad jag förstår" - du menade kanske "vad jag hade kunnat (i bästa fall) eventuellt kunnat förstå - men ännu inte de facto förstår."

Hade du fattat att Sanningen är just Absolut - hade du inte haft något som du "ser problematiskt" - för det enda som ÄR problematisk är din vikande förståelse av sak... skulle jag säga.

Jag har väntat på att du skulle - av dig själv - kunnat förstå. Men tydligen inte.
Så, då måste ju jag nu kavla upp ärmarna och förklara för dig smisk...

Sanning min vän är per definition absolut - eftersom det är överensstämmelsen (den verbala) med sak. Med de facto händelser, uppfattningar, känslor, varat och allt.
Det verkar vara svårt att greppa - men jag ska ta det som för en treåring som alla direktörer inom näringslivet föredrar få allt förklarat: ett träd kallas bara ett träd om det de facto ÄR ett träd.
OM du kallar ett träd buske är det inte ett träd du avser.
Förstår du nu?

OM det fortfarande är svårt (jag kan föreställa mig detta) säger jag så är: sanning är överenstämmelsen mellan vad som betecknas och hur detta betecknas. Träd = bild av träd, Stol = bild av stol, Sol = bild av sol --- men hellre än bilder (de verkliga föremålen).
Förstår du?
Sanning är att om jag pekar och säger till en treåring: Pippi - men det är en buske är det de facto ingen jogel... hajaru? Då för att det sak vara sant - pekar jag och säger buske NÄR DET ÄR EN BUSKE JAG PEKAR PÅ.
Detta är sanning...

Det finns ju sanna påståenden som inte referar till något i verkligheten. Ex modus ponens är ett giltigt argument, men det referar ju inte till något i verkligheten!

Jodå du har helt rätt - men rent pedagogiskt går det inte att gå direkt på sakernas komplexitet - utan man får hålla det på the elevator pitch --- som för en treåring som alla ledare för stora företag. SEN tror de att de vet ALLT...
Saken är väl dn att man knappast då - i detta fall (m p) kan tala om att sanningen är - absolut...
Eller?

Jag håller inte med. Det är en absolut sanning att modus ponens är ett giltigt argument.

[iris]

Det finns ju sanna påståenden som inte referar till något i verkligheten. Ex modus ponens är ett giltigt argument, men det referar ju inte till något i verkligheten!

Jodå du har helt rätt - men rent pedagogiskt går det inte att gå direkt på sakernas komplexitet - utan man får hålla det på the elevator pitch --- som för en treåring som alla ledare för stora företag. SEN tror de att de vet ALLT...
Saken är väl dn att man knappast då - i detta fall (m p) kan tala om att sanningen är - absolut...
Eller?

Jag håller inte med. Det är en absolut sanning att modus ponens är ett giltigt argument.

Detta tillhör satslogiken och är samma sak som jag förklarade bara uttryckt på ett mer komplext sätt...med en slutsats... dvs man gör (Wiki) följande: Modus ponens är en förkortad form av modus ponendo ponens, som är en slutledningsregel inom satslogiken. Regeln kan formellt skrivas:

P
→
Q
,
P
∴
Q
{\frac {P\to Q,\;P}{\therefore Q}}
vilket betyder att av två premisser, där den ena är en materiell implikation och den andra är implikationens första led, följer implikationens andra led.

Från premisserna: P→Q och P, kan således slutsatsen Q dras.
Regelns latinska namn har sitt ursprung i att implikationens första led bejakas, ponendo, och att därmed följer, att implikationens andra led kan bejakas, ponens.

Exempel: Från de två premisserna, Om min klocka går rätt, så är tåget försenat och Min klocka går rätt, kan slutsatsen
Tåget är försenat, dras.

Att FORMELN är giltig innebär inte att sanningen i konklusionen per se är absolut - däremot att premissernas (om sanna) innebär att även slutsaten bör vara sann... - även om Sanning alltid i alla fall är just --- Absolut. Därav kallas och heter den -- Sanning.

[hakkapeliitta]

Att FORMELN är giltig innebär inte att sanningen i konklusionen per se är absolut - däremot att premissernas (om sanna) innebär att även slutsaten bör vara sann... - även om Sanning alltid i alla fall är just --- Absolut. Därav kallas och heter den -- Sanning.

Logik har inte med sanning att göra. Logik handlar om FORMELLA slutsatser, dvs att tänka rätt från givna förutsättningar.
Sanningshalten i logik är ovidkommande, är endast FORMEN för tänkandet som är av betydelse.

Den här problematiken är ständigt återkommande. Folk i vardagliga situationer, i "käftande", är vana vid att inte följa logiska principer därför blir de helt ställda när de underordnas logiken. De förstår inte att det finns regler och principer, och framför allt stringens i det uttalade.

hakka/10p i logik

[iris]

Att FORMELN är giltig innebär inte att sanningen i konklusionen per se är absolut - däremot att premissernas (om sanna) innebär att även slutsaten bör vara sann... - även om Sanning alltid i alla fall är just --- Absolut. Därav kallas och heter den -- Sanning.

Logik har inte med sanning att göra. Logik handlar om FORMELLA slutsatser, dvs att tänka rätt från givna förutsättningar.
Sanningshalten i logik är ovidkommande, är endast FORMEN för tänkandet som är av betydelse.

Den här problematiken är ständigt återkommande. Folk i vardagliga situationer, i "käftande", är vana vid att inte följa logiska principer därför blir de helt ställda när de underordnas logiken. De förstår inte att det finns regler och principer, och framför allt stringens i det uttalade.

hakka/10p i logik

Jäpp --- rätt!!! Och


SANT

[NyKantianen]

Jodå du har helt rätt - men rent pedagogiskt går det inte att gå direkt på sakernas komplexitet - utan man får hålla det på the elevator pitch --- som för en treåring som alla ledare för stora företag. SEN tror de att de vet ALLT...
Saken är väl dn att man knappast då - i detta fall (m p) kan tala om att sanningen är - absolut...
Eller?

Jag håller inte med. Det är en absolut sanning att modus ponens är ett giltigt argument.

Detta tillhör satslogiken och är samma sak som jag förklarade bara uttryckt på ett mer komplext sätt...med en slutsats... dvs man gör (Wiki) följande: Modus ponens är en förkortad form av modus ponendo ponens, som är en slutledningsregel inom satslogiken. Regeln kan formellt skrivas:

P
→
Q
,
P
∴
Q
{\frac {P\to Q,\;P}{\therefore Q}}
vilket betyder att av två premisser, där den ena är en materiell implikation och den andra är implikationens första led, följer implikationens andra led.

Från premisserna: P→Q och P, kan således slutsatsen Q dras.
Regelns latinska namn har sitt ursprung i att implikationens första led bejakas, ponendo, och att därmed följer, att implikationens andra led kan bejakas, ponens.

Exempel: Från de två premisserna, Om min klocka går rätt, så är tåget försenat och Min klocka går rätt, kan slutsatsen
Tåget är försenat, dras.

Att FORMELN är giltig innebär inte att sanningen i konklusionen per se är absolut - däremot att premissernas (om sanna) innebär att även slutsaten bör vara sann... - även om Sanning alltid i alla fall är just --- Absolut. Därav kallas och heter den -- Sanning.

Du tror att något är sant om det korresponderar med verkligheten. Jag menar då att det inte kan stämma då "modus ponens är ett giltigt argument" är sant, även om det inte korresponderar med något i verkligheten. Vad är ditt svar?