Vad utgör medvetandets referens?

[sökandesjäl]

Måste vila nu, men snart kommer jag nog tillbaka och knäpper dig på näsan.

[Esther]

Måste vila nu, men snart kommer jag nog tillbaka och knäpper dig på näsan.

Ser fram emot detta ... verkligen... we will see...

[Esther]

Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall utforskas
och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa relation till vår
verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen/förnimmelsen, kan uppstå ur,
och/eller kopplas via samband till, något materiellt.
Principen som efterfrågas är här den atomära modell, som beskriver relationen och sambanden
mellan hjärnan som materia och jaget. Någon sådan förklaring har, såvitt jag känner till, ej redovisats.
Personligen tolkar jag detta som att ingen egentligen vet och förstår.

När du "knäpper" - knäpp rätt --- annars blir det felknäpp och då hade man kunnat avvara till och med orden som blir --- vind.

[Illusionen]

Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall utforskas
och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa relation till vår
verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen/förnimmelsen, kan uppstå ur,
och/eller kopplas via samband till, något materiellt.
Principen som efterfrågas är här den atomära modell, som beskriver relationen och sambanden
mellan hjärnan som materia och jaget. Någon sådan förklaring har, såvitt jag känner till, ej redovisats.
Personligen tolkar jag detta som att ingen egentligen vet och förstår.

När du "knäpper" - knäpp rätt --- annars blir det felknäpp och då hade man kunnat avvara till och med orden som blir --- vind.

”Frågeställningen om "jaget" är att betrakta som en illusion (fri från våra atomära begrepp =
”perspektivgränsöverskridande”), alternativt verkligt (beskrivbart inom ramen för det förnimbara),
är därför fascinerande. Frågan bör då rimligen ha den dignitet som krävs för att kunna göra anspråk
på att vara en av de mer fundamentala och obesvarade frågorna inom filosofin.”

En kommentar med anledning av detta citat, och diskussionen du har med Sökandesjäl:
Är osäker om jag tolkat er rätt, men antag att medvetandet (så som här beskrivs) är en typ av
självförvållad/självgenererad (via referensen transformerad) illusion/skenbild.
Denna illusion bör då rimligen även innefatta den förnimbara verklighetens materia.
Konsekvensen blir att "jaget" förhåller sig till en typ av illusion (inkl materia). Jaget är m a o att
betrakta som strukturellt ”fri”, relativt denna illusion/skenbild (= fri från våra atomära begrepp).

/Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=4tIsTmUOODo

[Esther]

Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall utforskas
och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa relation till vår
verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen/förnimmelsen, kan uppstå ur,
och/eller kopplas via samband till, något materiellt.
Principen som efterfrågas är här den atomära modell, som beskriver relationen och sambanden
mellan hjärnan som materia och jaget. Någon sådan förklaring har, såvitt jag känner till, ej redovisats.
Personligen tolkar jag detta som att ingen egentligen vet och förstår.

När du "knäpper" - knäpp rätt --- annars blir det felknäpp och då hade man kunnat avvara till och med orden som blir --- vind.

”Frågeställningen om "jaget" är att betrakta som en illusion (fri från våra atomära begrepp =
”perspektivgränsöverskridande”), alternativt verkligt (beskrivbart inom ramen för det förnimbara),
är därför fascinerande. Frågan bör då rimligen ha den dignitet som krävs för att kunna göra anspråk
på att vara en av de mer fundamentala och obesvarade frågorna inom filosofin.”

En kommentar med anledning av detta citat, och diskussionen du har med Sökandesjäl:
Är osäker om jag tolkat er rätt, men antag att medvetandet (så som här beskrivs) är en typ av
självförvållad/självgenererad (via referensen transformerad) illusion/skenbild.
Denna illusion bör då rimligen även innefatta den förnimbara verklighetens materia.
Konsekvensen blir att "jaget" förhåller sig till en typ av illusion (inkl materia). Jaget är m a o att
betrakta som strukturellt ”fri”, relativt denna illusion/skenbild (= fri från våra atomära begrepp).

/Illusionen

Pax vobiscum.

Med, atomära begrepp (eget påfund?), menar du då begrepp som betecknar det som existerar eller det förnimmbara?

[Illusionen]

När du "knäpper" - knäpp rätt --- annars blir det felknäpp och då hade man kunnat avvara till och med orden som blir --- vind.

”Frågeställningen om "jaget" är att betrakta som en illusion (fri från våra atomära begrepp =
”perspektivgränsöverskridande”), alternativt verkligt (beskrivbart inom ramen för det förnimbara),
är därför fascinerande. Frågan bör då rimligen ha den dignitet som krävs för att kunna göra anspråk
på att vara en av de mer fundamentala och obesvarade frågorna inom filosofin.”

En kommentar med anledning av detta citat, och diskussionen du har med Sökandesjäl:
Är osäker om jag tolkat er rätt, men antag att medvetandet (så som här beskrivs) är en typ av
självförvållad/självgenererad (via referensen transformerad) illusion/skenbild.
Denna illusion bör då rimligen även innefatta den förnimbara verklighetens materia.
Konsekvensen blir att "jaget" förhåller sig till en typ av illusion (inkl materia). Jaget är m a o att
betrakta som strukturellt ”fri”, relativt denna illusion/skenbild (= fri från våra atomära begrepp).

/Illusionen

Pax vobiscum.

Med, atomära begrepp (eget påfund?), menar du då begrepp som betecknar det som existerar eller det förnimmbara?

Atomära begrepp: Storheter mm, som vi använder oss av för att beskriva verkligheten.

[Esther]

”Frågeställningen om "jaget" är att betrakta som en illusion (fri från våra atomära begrepp =
”perspektivgränsöverskridande”), alternativt verkligt (beskrivbart inom ramen för det förnimbara),
är därför fascinerande. Frågan bör då rimligen ha den dignitet som krävs för att kunna göra anspråk
på att vara en av de mer fundamentala och obesvarade frågorna inom filosofin.”

En kommentar med anledning av detta citat, och diskussionen du har med Sökandesjäl:
Är osäker om jag tolkat er rätt, men antag att medvetandet (så som här beskrivs) är en typ av
självförvållad/självgenererad (via referensen transformerad) illusion/skenbild.
Denna illusion bör då rimligen även innefatta den förnimbara verklighetens materia.
Konsekvensen blir att "jaget" förhåller sig till en typ av illusion (inkl materia). Jaget är m a o att
betrakta som strukturellt ”fri”, relativt denna illusion/skenbild (= fri från våra atomära begrepp).

/Illusionen

Pax vobiscum.

Med, atomära begrepp (eget påfund?), menar du då begrepp som betecknar det som existerar eller det förnimmbara?

Atomära begrepp: Storheter mm, som vi använder oss av för att beskriva verkligheten.

Menar du att tex tankar är "atomära begrepp"?

[Illusionen]

Med, atomära begrepp (eget påfund?), menar du då begrepp som betecknar det som existerar eller det förnimmbara?

Atomära begrepp: Storheter mm, som vi använder oss av för att beskriva verkligheten.

Menar du att tex tankar är "atomära begrepp"?

Svaret på den frågan är avhängigt definitionen av ”tanke”, och går inte att besvara kortfattat,
men mitt svar blir sannolikt, nej.

[Esther]

Atomära begrepp: Storheter mm, som vi använder oss av för att beskriva verkligheten.

Menar du att tex tankar är "atomära begrepp"?

Svaret på den frågan är avhängigt definitionen av ”tanke”, och går inte att besvara kortfattat,
men mitt svar blir sannolikt, nej.

Reflexion betecknar inom filosofin tankens riktning på en viss sak, eftertanke, betraktelse, eftersinnande; i tysthet gjord anmärkning. Abstraktion kan ses som en form av reflexion. Det är också en metod som används inom determinismen.

Inom psykologin har begreppet i huvudsak använts på två sätt:

Medvetandets riktande tillbaka på sig självt, varigenom det blir självmedvetet; i denna bemärkelse tar Locke termen, då han skiljer mellan sensationer av den yttre verkligheten och reflexioner av själens egna tillstånd och verksamheter.
En tanke av mera allmän karaktär, som man med en viss tänkandets självverksamhet utvecklar med anledning av en konkretare förnimmelse.
Reflexionen i sistnämnda bemärkelse kan gälla såväl yttre som inre verklighet. Den utgör ett bearbetande av vårt själsinnehåll genom eftertanken, som bestämdare urskiljer momenten i den ursprungliga uppfattningen eller utdrar följderna av densamma.

Källa : Wiki

[Esther]

Illusionen --- du citerade detta som någon sagt: ”Frågeställningen om "jaget" är att betrakta som en illusion (fri från våra atomära begrepp =
”perspektivgränsöverskridande”), alternativt verkligt (beskrivbart inom ramen för det förnimbara),
är därför fascinerande. Frågan bör då rimligen ha den dignitet som krävs för att kunna göra anspråk
på att vara en av de mer fundamentala och obesvarade frågorna inom filosofin.”

Och som jag sa (du kände dig sårad av detta då när jag sa det - fast det inte var tänkt som sårande alls från min sida - bara ett konstaterande) du vet inte vad du talar om (personen du citerar vet inte heller vad denne talar om). Varför?

Jo, när man förstår saken. Kan den. Begriper den. Har insikt om vad detta handlar om.
DÅ vet man att de som yttrar sig i saken men inte förstår den - inte gör just detta.

Det är inte en obesvarad fråga inom filosofin!
Det är en besvarad fråga.
Den är besvarad inom filosofi och systematisk teologi. Alla vi som har svaret - vet redan detta.

De som inte har svaret - inte vet vad filosofin innehåller eller vad den systematiska teologin vet --- tror att frågan är obesvarad. Vilket är fel.

[Illusionen]

Illusionen --- du citerade detta som någon sagt: ”Frågeställningen om "jaget" är att betrakta som en illusion (fri från våra atomära begrepp =
”perspektivgränsöverskridande”), alternativt verkligt (beskrivbart inom ramen för det förnimbara),
är därför fascinerande. Frågan bör då rimligen ha den dignitet som krävs för att kunna göra anspråk
på att vara en av de mer fundamentala och obesvarade frågorna inom filosofin.”

Och som jag sa (du kände dig sårad av detta då när jag sa det - fast det inte var tänkt som sårande alls från min sida -
bara ett konstaterande) du vet inte vad du talar om (personen du citerar vet inte heller vad denne talar om). Varför?

Jo, när man förstår saken. Kan den. Begriper den. Har insikt om vad detta handlar om.
DÅ vet man att de som yttrar sig i saken men inte förstår den - inte gör just detta.

Det är inte en obesvarad fråga inom filosofin!
Det är en besvarad fråga.
Den är besvarad inom filosofi och systematisk teologi. Alla vi som har svaret - vet redan detta.

De som inte har svaret - inte vet vad filosofin innehåller eller vad den systematiska teologin vet ---
tror att frågan är obesvarad. Vilket är fel.

Då jag inte studerat filosofi annat än sporadiskt, är det svårt för mig att bedöma det du skriver.
Följande citat skrivet av en professor i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet är hämtat
från mitt koncept (kapitel 3) och utgör en av flera, av experter redovisade, samstämmiga artiklar,
rörande ämnet ifråga.

”Metzinger och Rochat presenterar två väsentligen skilda teorier om jaget.
De ger två olika perspektiv på läget inom den aktuella forskningen om hur vi upplever oss själva.
Diskrepansen mellan dem visar hur undflyende jagbegreppet är.
Vi har långt kvar till en förståelse av oss själva.”

Mot denna bakgrund drar jag slutsatsen att du har fel, och att det krävs mer än lösa påståenden
för att det du hävdar skall vara trovärdigt. Då du vidhåller att jag inte vet vad jag talar om,
samtidigt som du skriver att du har svaret, förefaller en fortsatt diskussion oss emellan som meningslös.

Jag återgår nu till mina trädgårdssysslor, och önskar dig en fortsatt trevlig sommar.

/Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=O_A0sUithFY

[Esther]

Illusionen --- du citerade detta som någon sagt: ”Frågeställningen om "jaget" är att betrakta som en illusion (fri från våra atomära begrepp =
”perspektivgränsöverskridande”), alternativt verkligt (beskrivbart inom ramen för det förnimbara),
är därför fascinerande. Frågan bör då rimligen ha den dignitet som krävs för att kunna göra anspråk
på att vara en av de mer fundamentala och obesvarade frågorna inom filosofin.”

Och som jag sa (du kände dig sårad av detta då när jag sa det - fast det inte var tänkt som sårande alls från min sida -
bara ett konstaterande) du vet inte vad du talar om (personen du citerar vet inte heller vad denne talar om). Varför?

Jo, när man förstår saken. Kan den. Begriper den. Har insikt om vad detta handlar om.
DÅ vet man att de som yttrar sig i saken men inte förstår den - inte gör just detta.

Det är inte en obesvarad fråga inom filosofin!
Det är en besvarad fråga.
Den är besvarad inom filosofi och systematisk teologi. Alla vi som har svaret - vet redan detta.

De som inte har svaret - inte vet vad filosofin innehåller eller vad den systematiska teologin vet ---
tror att frågan är obesvarad. Vilket är fel.

Då jag inte studerat filosofi annat än sporadiskt, är det svårt för mig att bedöma det du skriver.
Följande citat skrivet av en professor i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet är hämtat
från mitt koncept (kapitel 3) och utgör en av flera, av experter redovisade, samstämmiga artiklar,
rörande ämnet ifråga.

”Metzinger och Rochat presenterar två väsentligen skilda teorier om jaget.
De ger två olika perspektiv på läget inom den aktuella forskningen om hur vi upplever oss själva.
Diskrepansen mellan dem visar hur undflyende jagbegreppet är.
Vi har långt kvar till en förståelse av oss själva.”

Mot denna bakgrund drar jag slutsatsen att du har fel, och att det krävs mer än lösa påståenden
för att det du hävdar skall vara trovärdigt. Då du vidhåller att jag inte vet vad jag talar om,
samtidigt som du skriver att du har svaret, förefaller en fortsatt diskussion oss emellan som meningslös.

Jag återgår nu till mina trädgårdssysslor, och önskar dig en fortsatt trevlig sommar.

/Illusionen

Nja --- man kan väl säga så här (med tanke på att du säger du är troende) att en professor inom kognition - förmodligen inte har det svar som en som kan systematisk teologi eller inte heller för den delen - om de nu kan sitt område att det därmed (med och i den materialistiska synen på människan som en maskin vars delar kan bytas ut och endast läkas av piller samt läkare) är så att de vet svaret.
Som jag sa till dig - det är inte jag ensam om. Eller som det står : Sanningen ska befria oss.
Vem är vi?
Vad kan befrias och från vad?

[Pilatus]

Har inte rubrikens fråga om medvetandets referens blivit besvarad ännu? Märkligt i så fall.

Medvetandets referens = Sammanfattningen av samtliga psykiska processer varigenom en person uppfattar sig själv eller yttervärlden. Ref SAOB

[Illusionen]

Vad utgör medvetandets referens?
Ingen har ännu presenterat ett uttömmande och välgrundat svar på denna fråga.

Detta gäller även en definition som citat, ”Medvetandets referens = Sammanfattningen av
samtliga psykiska processer varigenom en person uppfattar sig själv eller yttervärlden.”.
Orsaken är att definitionen baseras på atomära begrepp inom rumtiden, som saknar förankring.
När ateisten hävdar att Gud ej finns, förutsätter detta att hela problemkomplexet behärskas,
och att därigenom frågan, Vad utgör medvetandets referens?, går att trovärdigt besvara.
De ateister jag lyssnat på har inte ens förstått behovet, och än mindre att de saknar svar på
för problemställningen väsentliga frågor.

Begreppen ”jaget” och ”medvetandets referens” är beroende av varandra. Tidigare skrev jag citat,
”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall
utforskas och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa
relation till vår verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen/förnimmelsen,
kan uppstå ur, och/eller kopplas via samband till, något materiellt.”
Någon sådan förklaring har ej redovisats och kan på goda grunder antas ej existera.
Den som tror sig vara kapabel att argumentera för att Gud ej finns, och samtidigt inte kan förklara
JAGETs natur överskattar m a o sin förmåga.

Merparten av det som skrivs här på FF förefaller vara substanslösa påståenden, utan egentlig
förankring, där nytänkande och kreativitet lyser med sin frånvaro. Ofta har inläggen karaktär av
”godtyckligt tyckande” samt citat tagna från Wikipedia av känd information, utan nyhetsvärde.
När jag dristat mig till att presentera ett eget koncept och hemsida, som förtydligas i föreliggande
tråd, är det därför lätt att inse att konceptet är en alltför udda fågel för att passa in här på FF.

Av erhållna kommentarer, som i vissa fall har varit direkt oförskämda och kränkande,
har jag tidigt dragit slutsatsen att ingen, trots förtydliganden, förstår mitt koncept.
Att man inte förstår, och inte själv har förmåga att presenterat och redovisat något nytt,
hindrar inte vissa från att oombedda nedlåtande recensera det jag och andra skriver, och
kommentera mig som person. Min förhoppning är att ni som anonymt ägnar er åt detta i denna
tråd, och nedlåtande nedvärderar vad andra skriver här på FF, i fortsättningen tar för vana att
först redovisa vad nytt ni själva har bidragit med. Klarar ni inte av att leva upp till detta önskemål
tycker jag ni ska överväga att avstå från att skriva inlägg i den här tråden.

När jag får frågor och kommentarer, som bekräftar att man inte förstår, och som är tidsödande
att besvara, finner jag det meningslöst att upprepa det jag redan förklarat, varför jag vid några
tillfällen avstått från att svara.

Varför envisas jag då, mot bakgrund av ovanstående, med att skriva, kan man fråga sig ?
Svaret är att föreliggande tråd, ”min tråd”, har många visningar när jag skriver, ofta runt
100 – 200 per dag, och sporadiskt händer det att antalet är över 500 per dag.
När jag inte skriver faller antalet till 10 – 20 visningar per dag.

/Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=K8YXU0ZuE_k

[Pilatus]

Vad utgör medvetandets referens?
Ingen har ännu presenterat ett uttömmande och välgrundat svar på denna fråga.

Det var tråkigt att se, så mycken möda som lagts ner på att försöka ge ett svar.

Detta gäller även en definition som citat, ”Medvetandets referens = Sammanfattningen av
samtliga psykiska processer varigenom en person uppfattar sig själv eller yttervärlden.”.
Orsaken är att definitionen baseras på atomära begrepp inom rumtiden, som saknar förankring.

Det är i en sådan materiell värld vi befinner oss, så det är kanske naturligt att svaren begränsar sig till den "atomära" världen.

När ateisten hävdar att Gud ej finns, förutsätter detta att hela problemkomplexet behärskas, och att därigenom frågan, Vad utgör medvetandets referens?, går att trovärdigt besvara.
De ateister jag lyssnat på har inte ens förstått behovet, och än mindre att de saknar svar på
för problemställningen väsentliga frågor.

Esther har onekligen läst ett antal av dina kommentarer. Hon hävdar antagligen mycket sällan att Gud inte finns. Men det förefaller inte som du accepterar hennes inlägg mer än "ateisternas" postningar.

Merparten av det som skrivs här på FF förefaller vara substanslösa påståenden, utan egentlig förankring, där nytänkande och kreativitet lyser med sin frånvaro.

Du har säkert rätt i detta, inte många har akademiska studier i filosofi bakom sig. När du använder termen "förankring", vad menar du då? Murar, växternas rötter, fartygens ankare behöver t ex någon lämplig botten för att kunna bli förankrade och få fäste. Kanske tänker du att ett påstående behöver vara välgrundat, inte vara något löst framkastat hugskott.

Det du skriver är en hård dom mot alla dem som försökt att föra en hygglig diskussion med dig. Att det förekommer opposition hör till filosofins livsluft. Det måste vi kunna klara av.