Vad är människa egentligen?

[neo]

inte alls.
jag bara filosoferar, det kan ser ut som en dags bok när man ser att jag kanske ibland svarar mig själv, men det är inte så, jag bara tror och vet att många läser mina trådar och förväntar mig inga svar ändå, för att jag vet att många läser min filosofi.

[Waggho]

Människa det kvinnliga människa med sina xx kromosomer och den manliga människa med sina xy kromosomer, båda med sina 46 relativa kromosomer.

Vadå relativa kromosomer? Vet du vad en kromosom är? Vi har 46 kromosomer av vilka två är könskromosomer och de övriga autosomala. Vi har alltså inte 46 st utöver xy/xx.

mellan en chinpans och en människa finns en skillnad på 3 kromosom, en chinpans har 43 kromosomer, en människa med down syndrom har 45 kromosomer och en med asperger syndrom har 47 kromosomer

Vad har du för källor egentligen? Allt ovanstående är felaktigt. En schimpans har 48 kromosomer, en människa med Downs syndrom har 47 (en extra kromosom 21) och personer med Aspergers har i vissa fall men långtifrån alltid kromosomavvikelser vilket dock aldrig innebär en hel kromosom extra.

vad gör oss till mänskliga varelser?, kromosom skillnader, men sedan vem ska bestäma vad är människa egentligen?

Det är naturligtvis inte antalet kromosomer som spelar störst roll utan vilka gener de innehåller.

Den hormonella människan spokar överallt inom det sexuella urvalet, om vi tänker oss en hormon behandling för en kvinna som vill bli man eller en man som vill bli kvinna,

Du talar om hormoner som om könshormoner var det enda hormon som fanns.

hur skulle det påverka vår kromosom delning om man likas med det, jag menar om själva processen från kvinligt till manligt eller från manligt till kvinnligt, om vi låter oss fantisera lite om det; kvinnliga varelser har xx kromosomer och den manliga varelse har xy. Skulle den kvinnliga som hade xx utvecklas genom det hormonella till en xxy människa och den manliga som hade xy utvecklas till xxx.

Hormoner kan naturligtvis inte ändra antalet kromosomer i en cell. Du kan inte ändra på några gener med hjälp av ett hormon, så den tanken kan du avfärda direkt. Det finns människor med könskromosomuppsättningarna XXY och XYY, men de märker oftast inte av det förrän de försöker skaffa barn och inte lyckas och får reda på det vid en infertilitetsutredning.

Men tänk om vi har en ledande testikeln eller äggstock, preciss som vi har en ledande arm, ben, öga, öra eller ledande hjärnhalva, vilken galen tanke eller fantasi jag ha

Det är mycket möjligt att en av gonaderna (testiklar/äggstockar) är mer aktiv än den andra. Däremot tror jag inte att det spelar någon praktisk roll.

men tänk om vi går ännu djupare i fantasin, att själva sperm är ju levande när den vill nå ljuset i ägget, och själva ägget är också levande när den är väntande på den starkaste sperm för att kramas och ge liv till en ny tänkande varelse.

Ja, nu går du riktigt djupt i fantasin. En spermie består i princip av ett packe kromosomer, ett gäng mitokondrier som producerar energi så att svansen kan röra sig och ett membranhölje. Den vet inte om att den ska till något ägg. Att ägget sitter och väntar är även det ett utslag av antropomorism. Dessutom är det något av en myt att den "starkaste" spermien är den som befruktar ägget.

Tänk om själva sperm också har två sort medvetande, som två hjärnhalvor så att säga, och lika så ägget, med sina respektive ledande sort medvetande. vilken komplicerad fantasi eller hur?

En cell har inget medvetande och inga "halvor" av något slag.

spermen har 2 hjärnhalvor, höger som är femenin och vänster som är maskulin, men det är bara en av de som är ledande, den mest stark hormonella

Lol, könsceller varken producerar eller påverkas av hormoner. Vet du vad ett hormon är?

Nu har vi sperm och ägg och det börjar celldelningen och hela blandningen av maskulina och femenina kriget för båda de där ledande medvetenheter, den mest starkande hormonella ska vinna och bestämma det medvetna och kanske också det könorganiska.

Spermien som har befruktat ägget innehåller, förutom 22 autosomala kromosomer, antingen en X-kromosom eller en Y-kromosom vilket bestämmer barnets kön (ägget har alltid en X-kromosom). Det pågår inte något krig under celldelningen.

[archaxe]

inte alls.
jag bara filosoferar, det kan ser ut som en dags bok när man ser att jag kanske ibland svarar mig själv, men det är inte så, jag bara tror och vet att många läser mina trådar och förväntar mig inga svar ändå, för att jag vet att många läser min filosofi.

Hur vet du det när du knappt får någon respons alls, och den respons du får vederlägger dina idéer, alternativt kritiserar dina konstiga inlägg?

[neo]

" Vad är människan? En Apollon eller en Dionysos?"

Västerlandets uppfattning om den mänskliga naturen har sina rötter hos antikens greker. Ett otal myter och sagor därifrån har försts vidare till oss genom litteratur, konst och folkliga berättelser. Föreställningar från forntidens Grekland har på så sätt fortfarande ett inflytande på vår sätt att uppfatta människor och omvärld.

Apollons dygder:

Apollon var den mest vördade av grekernas gudar och beskrivs som ljusets och solens gud. Han var också vetenskapens, skaldekonstens och musikens beskyddare. Till hans helgedom i Delfi vände sig privatpersoner, statsmän, ja hela städer för att söka råd. Oraklet - gudens svar- utformades efter en mystisk seans av Apollons prästerskap, som alltid passade på att inskärpa vissa apolliniska dygder. De två grundläggande var:

Känn dig själv- du är bara en vanlig dödlig människa och kan inte styra ditt eget liv. Det formas av tillfälligheternas spel. Övermått av lycka och välgång förekommer aldrig, inse det och foga dig därefter.

Var alltid måttfull i allt du gör. Den som förhäver sig, och försöker tillskansa sig mer än ödet låtit falla på hans lott, gör sig skiyldig till hybris, övermod. Detta är det svåraste brottet av alla. Det övermodige drabbas av nemesis, gudarnas vrede och straff. Skulden drabbar också hans släkt, kanske också hans stad.

Denna människouppfattning kallas den apolloniska. Den präglade bildade greker. Det äe varje människas plikt att leva efter dessa moraliska regler, såväl för sin egen skull, som för släktens och hela samhällets välgång. Bara så uppnår man en balans mellan ytterligheter i människor liv, vilket skapar jämvikt och harmoni i samhället. Detta är i sin tur själva grunden för alla de högsta moraliska värderna: ordning, godhet, skönhet. Detta apolliniska livsideal lever kvar än idag och ses ofta som normen för ett kultiverat leverne.

Dionysos:

En så stram och behärskad livshållning var naturligtvis omöjlig att helt efterleva, eftersom den förnekar människans njutningslystna och utsvävande sida. Den sidan fick desto större utrymme i den folkliga kulten genom vinguden Dionysos. Han var i allt Apollons motsats: omåttlig, tygellös och extatisk. Han var också fruktbarhetens och naturkraftens väldige gud, som dog och återupptod likt växtligheten. Ursprungligen hade han firats i samband med jordbruksårets högtider vid sådd och skörd.

Kulten av Dionysos utövades under idogt vindrickande och hämningslös sexuell utlevelse. Som en epideni spred sig Dionysosdyrkan över Grekland. Här fick människan träda ut ur sitt vardagsjag, slippa vara skötsam ock "lagom" och släppa loss helt andra sidor. Och det var Guden själv som tog över hennes kropp. På så sätt slapp hon ju ansvaret för sina handlingar.

De styrande tvingades motvilligt godta Dionysoskulten. T.o.m. Apollons eget prästerskap i Delfi bet i det sura äpplet. Kulten av Dionysos- med orgier och allt- accepterades och infördes över hela Grekland.
Men den dionysiska människosynen är motsatsen till den apolloniska. Den dionisiska människan strävar inte efter jämvikt och harmoni, utan efter full utlevelse av sina inre krafter. Och krafterna känns obegränsade, när hon förenar sig med guden själv - hon blir nästan hans like!

På så vis kom grekisk kultur att ge uttryck åt två helt olika sätt att uppfatta människan. Å ena sidan som behärskad och underordnad stränga principer, måttfull och styrd av förnufttsmässiga överväganden. Å andra sidan som hängiven och entusiastisk, himlastormande och förmögen till såväl stordåd som bestialiteter.

(ur boken den levande litteraturen, Ulf Jansson)