Själen och döden

[Skogsälvan]

Du ger inga som helst intryck av att vilja ha svar, det skulle ju bara befästa din hypotes som mig som översittare och gud vet vad.

[Avantgardet]

Du ger inget intryck av att vilja besvara dem heller. Men skit i intryck och ta det på bokstaven. Besvara frågorna så kan vi ju lägga det hela bakom oss! För du befäster ju just hypotesen genom att inte besvara dem.

[Avantgardet]

Samma frågor som du ständigt undviker och som jag formulerat på så många sätt nu att åtminstone nåt utav dem borde ha gått fram. Vi tar den senaste formuleringen:

Konkret då:

Enligt min tro är inte du färdigutvecklad, nej och som jag sa inte jag heller. Jag är då inte över dig.

Det blir inte mindre dömande för att du också dömer dig själv (och två fel gör inte ett rätt, och lika lite blir du själv rättfärdigad genom att peka finger på nån annan). Så lägg av med charaderna. Vad motiverar dömandet överhuvudtaget? Vad ger dig rätt att springa omkring och döma andra efter den här värdeskalan? I kraft av vad? Och varför i helvete skulle jag acceptera det? Ditt "utvecklingsbegrepp" är inte per automatik rättfärdigat, men det måste rättfärdigas. Du har inte tolkningsföreträde bara i egenskap av att vara du. Det är enbart översittarfasoner, och kan du inte motivera det så lägg av med det. Punkt.

[Skogsälvan]

Samma frågor som du ständigt undviker och som jag formulerat på så många sätt nu att åtminstone nåt utav dem borde ha gått fram. Vi tar den senaste formuleringen:

Konkret då:

Enligt min tro är inte du färdigutvecklad, nej och som jag sa inte jag heller. Jag är då inte över dig.

Det blir inte mindre dömande för att du också dömer dig själv (och två fel gör inte ett rätt, och lika lite blir du själv rättfärdigad genom att peka finger på nån annan). Så lägg av med charaderna. Vad motiverar dömandet överhuvudtaget? Vad ger dig rätt att springa omkring och döma andra efter den här värdeskalan? I kraft av vad? Och varför i helvete skulle jag acceptera det? Ditt "utvecklingsbegrepp" är inte per automatik rättfärdigat, men det måste rättfärdigas. Du har inte tolkningsföreträde bara i egenskap av att vara du. Det är enbart översittarfasoner, och kan du inte motivera det så lägg av med det. Punkt.

Ja, jag kan ha fel. Men ska jag tro mina sinnen så finns det parallella verkligheter och ett liv efter döden, vi kanske måste leva många gånger, är nog lite olika. Vad jag tror så ville skaparen ha just mångfald och det tar ju en stund att uppnå det... Just nu pratar vi om mitt troende och där finns inget dömande eftersom jag ser oss som spillror av samma själ. Big bang kommer resluterai sammanslutning, tror jag.

[Avantgardet]

Samma frågor som du ständigt undviker och som jag formulerat på så många sätt nu att åtminstone nåt utav dem borde ha gått fram. Vi tar den senaste formuleringen:

Konkret då:

Enligt min tro är inte du färdigutvecklad, nej och som jag sa inte jag heller. Jag är då inte över dig.

Det blir inte mindre dömande för att du också dömer dig själv (och två fel gör inte ett rätt, och lika lite blir du själv rättfärdigad genom att peka finger på nån annan). Så lägg av med charaderna. Vad motiverar dömandet överhuvudtaget? Vad ger dig rätt att springa omkring och döma andra efter den här värdeskalan? I kraft av vad? Och varför i helvete skulle jag acceptera det? Ditt "utvecklingsbegrepp" är inte per automatik rättfärdigat, men det måste rättfärdigas. Du har inte tolkningsföreträde bara i egenskap av att vara du. Det är enbart översittarfasoner, och kan du inte motivera det så lägg av med det. Punkt.

Ja, jag kan ha fel. Men ska jag tro mina sinnen så finns det parallella verkligheter och ett liv efter döden, vi kanske måste leva många gånger, är nog lite olika. Vad jag tror så ville skaparen ha just mångfald och det tar ju en stund att uppnå det... Just nu pratar vi om mitt troende och där finns inget dömande eftersom jag ser oss som spillror av samma själ. Big bang kommer resluterai sammanslutning, tror jag.

Ergo: ditt dömande baserar du uteslutande på en privat tro som du aldrig är beredd att utsätta för prövning (t.ex. med experiment eller i diskussion), för det vore "påhopp" på din tro. På mandat av Gud så anser du dig berättigad att döma andra. Exakt vad jag påstått och det är förbannat arrogant!

Att du kallar det för "tro" undandrar det inte diskussion eller kravet på motivering och förnuft.

[J R Auk]

Ni har inte samma utvecklingsbegrepp kan jag slå vad om. Det skulle lösa en del av trätan.

Skogsälvan, utveckling förutsätter en form av vecklas till, alltså ett "bättre" att gå till från det "sämre" i denna kontext.

Jag antar att du mer menar annorlunda, som ett i för sig bättre, eller med mera självkännedom, även om det också är suspekt. Alltså som ett tänkt, vore det så vore du benägen att välja det, typ av "utvecklat".

Men jag kan ha fel. En idé är i alla fall att försöka omformulera, tänker jag.

Enligt min tro är inte du färdigutvecklad, nej och som jag sa inte jag heller. Jag är då inte över dig.

Jag tänker mig att man kunde säga något i stil med; i min tro kunde du företräda din sak i din situation bättre, för din sak, och så lika jag. Bättre blir då kontingent på "din" och inte något intrinsikalt bättre, som måste svara mot ett värde där ute. Och så förstås en förhoppning om att; vi kommer inte alltid företräda vår sak såhär.

[honey is cool]

Det är inte vetskapen som förändrar världar utan tron.

[Skogsälvan]

Samma frågor som du ständigt undviker och som jag formulerat på så många sätt nu att åtminstone nåt utav dem borde ha gått fram. Vi tar den senaste formuleringen:

Konkret då:

Enligt min tro är inte du färdigutvecklad, nej och som jag sa inte jag heller. Jag är då inte över dig.

Det blir inte mindre dömande för att du också dömer dig själv (och två fel gör inte ett rätt, och lika lite blir du själv rättfärdigad genom att peka finger på nån annan). Så lägg av med charaderna. Vad motiverar dömandet överhuvudtaget? Vad ger dig rätt att springa omkring och döma andra efter den här värdeskalan? I kraft av vad? Och varför i helvete skulle jag acceptera det? Ditt "utvecklingsbegrepp" är inte per automatik rättfärdigat, men det måste rättfärdigas. Du har inte tolkningsföreträde bara i egenskap av att vara du. Det är enbart översittarfasoner, och kan du inte motivera det så lägg av med det. Punkt.

Ja, jag kan ha fel. Men ska jag tro mina sinnen så finns det parallella verkligheter och ett liv efter döden, vi kanske måste leva många gånger, är nog lite olika. Vad jag tror så ville skaparen ha just mångfald och det tar ju en stund att uppnå det... Just nu pratar vi om mitt troende och där finns inget dömande eftersom jag ser oss som spillror av samma själ. Big bang kommer resluterai sammanslutning, tror jag.

Ergo: ditt dömande baserar du uteslutande på en privat tro som du aldrig är beredd att utsätta för prövning (t.ex. med experiment eller i diskussion), för det vore "påhopp" på din tro. På mandat av Gud så anser du dig berättigad att döma andra. Exakt vad jag påstått och det är förbannat arrogant!

Att du kallar det för "tro" undandrar det inte diskussion eller kravet på motivering och förnuft.

Visst kan jag diskutera min tro, men är det någon större mening med det då tro är svår att bevisa och du har ju inget intresse för andlighet. Jag tror inte på gud i traditionell mening, jag tror på en skapare och det finns ingen mandat till dömande enligt den tron.

[Skogsälvan]

Ni har inte samma utvecklingsbegrepp kan jag slå vad om. Det skulle lösa en del av trätan.

Skogsälvan, utveckling förutsätter en form av vecklas till, alltså ett "bättre" att gå till från det "sämre" i denna kontext.

Jag antar att du mer menar annorlunda, som ett i för sig bättre, eller med mera självkännedom, även om det också är suspekt. Alltså som ett tänkt, vore det så vore du benägen att välja det, typ av "utvecklat".

Men jag kan ha fel. En idé är i alla fall att försöka omformulera, tänker jag.

Enligt min tro är inte du färdigutvecklad, nej och som jag sa inte jag heller. Jag är då inte över dig.

Jag tänker mig att man kunde säga något i stil med; i min tro kunde du företräda din sak i din situation bättre, för din sak, och så lika jag. Bättre blir då kontingent på "din" och inte något intrinsikalt bättre, som måste svara mot ett värde där ute. Och så förstås en förhoppning om att; vi kommer inte alltid företräda vår sak såhär.

Ja, visst kan man alltid formulera sig tydligare, men jag ser dessvärre inget konstruktivt att pracka på någon mina tankar om andlighet som inte är intresserad. Jag tycker inte hög är bättre än låg och vice versa. Jag är bara uppgiven nu, saknar totalt motivation.

[Isabella]

Vilket liberalistiskt trams. Skulle vi ha respekterat Hitler också? Èller slavhandlarna? Respekten kan få helt andra konsekvenser än du avsett, Isabella. Den är inget egenvärde, utan allt hänger på kontext.

Hitler saknade respekt, ok? Och han kunde knappast förvänta sig att andra skulle visa honom det.
Vad jag menar med respekt är att man respekterar andras åsikter så länge de inte är allmänt  kränkande eller hotar andra individer, det trodde jag var givet. Slavhandlare såg slavar som djur, inte mycket respekt där eller hur...?
Om jag t ex skriver att jag tycker om Bob Dylan, är det ganska respektlöst att skriva att jag är dum i huvudet eller borde gå och dö för det. Men om jag däremot skulle skriva en rasistisk åsikt eller nedvärdera andra grupper skulle det vara hets mot folkgrupp och har då själv överstigit gränsen för respekt.

Om vi skulle bomba en moské skulle islamister troligtvis förklara krig mot oss. Om vi skulle bomba en moskén så visar vi ingen respekt mot deras religion, och de skulle inte visa oss någon.
Man kan inte förvänta sig att andra ska visa respekt mot en om man själv inte visar någon.
Yttrande och tryckfrihetslagen bygger på att man respekterar andras åsikter så länge de inte är kränkande.
Att inte visa respekt har större konsekvenser än att visa respekt.[/list]

[Plecto]

http://www.academicearth.org/lectures/dualism-physicalism - Introduktion till ämnet "Death/Soul" - Yale

http://www.academicearth.org/lectures/arguments-for-existence-of-soul - Argumentet

Man kan klicka sig fram för fler föreläsningar kring ämnet

[Skogsälvan]

Vilket liberalistiskt trams. Skulle vi ha respekterat Hitler också? Èller slavhandlarna? Respekten kan få helt andra konsekvenser än du avsett, Isabella. Den är inget egenvärde, utan allt hänger på kontext.

Hitler saknade respekt, ok? Och han kunde knappast förvänta sig att andra skulle visa honom det.
Vad jag menar med respekt är att man respekterar andras åsikter så länge de inte är allmänt  kränkande eller hotar andra individer, det trodde jag var givet. Slavhandlare såg slavar som djur, inte mycket respekt där eller hur...?
Om jag t ex skriver att jag tycker om Bob Dylan, är det ganska respektlöst att skriva att jag är dum i huvudet eller borde gå och dö för det. Men om jag däremot skulle skriva en rasistisk åsikt eller nedvärdera andra grupper skulle det vara hets mot folkgrupp och har då själv överstigit gränsen för respekt.

Om vi skulle bomba en moské skulle islamister troligtvis förklara krig mot oss. Om vi skulle bomba en moskén så visar vi ingen respekt mot deras religion, och de skulle inte visa oss någon.
Man kan inte förvänta sig att andra ska visa respekt mot en om man själv inte visar någon.
Yttrande och tryckfrihetslagen bygger på att man respekterar andras åsikter så länge de inte är kränkande.
Att inte visa respekt har större konsekvenser än att visa respekt.[/list]

Nej, för guds skull: säg inte att du gillar Dylan! Det har jag fått massor av skit för att jag gör  :wink:

Jag tycker att nazismen var avskyvärd. Det är inte svårt att tycka det om man har en gnutta medmänsklighet. Det svåra är att inse att man har likheter med den man föraktar, Hitler i detta fall. Hitler gillade klassisk musik. Det gör jag också. Hitler var vegetarian. Det är jag också (även om jag äter fisk ibland). Hitler gillade schäfrar. Det gör jag också. Hitler var konstintresserad. Det är jag också. Däremot hade vi inte samma konstsmak och förintelsen var i mitt tycke oerhörligt sorglig. Hitler själv var en rätt usel konstnär och borde haft vett att inte försöka göra världen till sin målarduk.

Jag är glad att du förespråkar respekt för andras tankegångar. Jag vill gärna själv se mer av den varan.

[Avantgardet]

Vilket liberalistiskt trams. Skulle vi ha respekterat Hitler också? Èller slavhandlarna? Respekten kan få helt andra konsekvenser än du avsett, Isabella. Den är inget egenvärde, utan allt hänger på kontext.

Hitler saknade respekt, ok? Och han kunde knappast förvänta sig att andra skulle visa honom det.
Vad jag menar med respekt är att man respekterar andras åsikter så länge de inte är allmänt  kränkande eller hotar andra individer, det trodde jag var givet. Slavhandlare såg slavar som djur, inte mycket respekt där eller hur...?
Om jag t ex skriver att jag tycker om Bob Dylan, är det ganska respektlöst att skriva att jag är dum i huvudet eller borde gå och dö för det. Men om jag däremot skulle skriva en rasistisk åsikt eller nedvärdera andra grupper skulle det vara hets mot folkgrupp och har då själv överstigit gränsen för respekt.

Om vi skulle bomba en moské skulle islamister troligtvis förklara krig mot oss. Om vi skulle bomba en moskén så visar vi ingen respekt mot deras religion, och de skulle inte visa oss någon.
Man kan inte förvänta sig att andra ska visa respekt mot en om man själv inte visar någon.
Yttrande och tryckfrihetslagen bygger på att man respekterar andras åsikter så länge de inte är kränkande.
Att inte visa respekt har större konsekvenser än att visa respekt.[/list]

Idel antaganden. Men Skogsälvans åsikt att jag är "underutvecklad" och i behov av "hjälp" är ju just kränkande, och då ger du mig rätt med andra ord - hennes åsikt förtjänar ingen respekt. Inte heller förtjänar kristendomen (eller egentligen någon religiös tro överhuvudtaget) respekt emedan den dömer och föraktar mig och mitt sätt att vara (ja, den betraktar i själva verket alla icke-kristna i paritet med just djur).

Inte har jag bränt nån moské, jag har ifrågasatt en åsikt. Och som du vet är det just det, och inte någon "respekt för andras åsikter", som yttrande- och tryckfrihetsförordningen bygger på (exempel: mohammedkarikatyrerna). En utav de allra viktigaste figurerna för dessa lagar var förövrigt den kanske minst respektfulla av alla - Voltaire. Så du är helt fel ute, säger emot dig själv, sysslar med falsk historieskrivning, och pratar rent ogrundat strunt.

Poängen med (den sekulära - för det finns ingen annan) demokratin är just att inget behövs eller ska respekteras för sin egen skull, utan endast i kraft av hur det står sig gentemot allt annat rent förnuftsmässigt. Av nån lustig anledning har den här föråldrade synen som du förespråkar börjat göra sig gällande igen. Intoleranta religiösa som beskyller en för påhopp och kränkningar enbart på grund av att man ifrågasätter deras antaganden.

Respekt är helt enkelt inget egenvärde (och det lyckas du heller inte visa med dina antaganden), inte heller leder bristen på det per automatik till det du vidlyftigt spekulerar om. Tvärtom var det just bristen på respekt (för religionen) som instiftade demokrati från första början. Det jag skrev till dig tidigare gäller fortfarande (du ska inte fråga dig om något är respektfullt eller inte, utan om det är befogat eller inte). Respekten skall visas medmänniskan, och inte någon åsikt. Respekt gentemot en åsikt är bara dumt, och vill man vara respektfull mot medmänniskan så är man brutalt respektlös mot hennes åsikter. För både hon och hennes omvärld tjänar på att hon erhåller sanning (Logos) istället för åsikt (Doxa).

[Skogsälvan]

Jag har inte sagt att du är underutvecklad, avant. Auk hjälpte mig förstå grunden av värderingar här. Jag ser inte ett barn som sämre än en vuxen. Det har kanske inte framkommit i det jag skrivit för ibland glömmer jag bort att folk inte känner mig och är bekanta med mina tankebanor. Ur min synvinkel är du inget specialfall som behöver extraundervisning. Hjälp behöver vi dock alla på något plan... än så länge.

[Avantgardet]

Vilket liberalistiskt trams. Skulle vi ha respekterat Hitler också? Èller slavhandlarna? Respekten kan få helt andra konsekvenser än du avsett, Isabella. Den är inget egenvärde, utan allt hänger på kontext.

Hitler saknade respekt, ok? Och han kunde knappast förvänta sig att andra skulle visa honom det.
Vad jag menar med respekt är att man respekterar andras åsikter så länge de inte är allmänt  kränkande eller hotar andra individer, det trodde jag var givet. Slavhandlare såg slavar som djur, inte mycket respekt där eller hur...?
Om jag t ex skriver att jag tycker om Bob Dylan, är det ganska respektlöst att skriva att jag är dum i huvudet eller borde gå och dö för det. Men om jag däremot skulle skriva en rasistisk åsikt eller nedvärdera andra grupper skulle det vara hets mot folkgrupp och har då själv överstigit gränsen för respekt.

Om vi skulle bomba en moské skulle islamister troligtvis förklara krig mot oss. Om vi skulle bomba en moskén så visar vi ingen respekt mot deras religion, och de skulle inte visa oss någon.
Man kan inte förvänta sig att andra ska visa respekt mot en om man själv inte visar någon.
Yttrande och tryckfrihetslagen bygger på att man respekterar andras åsikter så länge de inte är kränkande.
Att inte visa respekt har större konsekvenser än att visa respekt.[/list]

Nej, för guds skull: säg inte att du gillar Dylan! Det har jag fått massor av skit för att jag gör  :wink:

Jag tycker att nazismen var avskyvärd. Det är inte svårt att tycka det om man har en gnutta medmänsklighet. Det svåra är att inse att man har likheter med den man föraktar, Hitler i detta fall. Hitler gillade klassisk musik. Det gör jag också. Hitler var vegetarian. Det är jag också (även om jag äter fisk ibland). Hitler gillade schäfrar. Det gör jag också. Hitler var konstintresserad. Det är jag också. Däremot hade vi inte samma konstsmak och förintelsen var i mitt tycke oerhörligt sorglig. Hitler själv var en rätt usel konstnär och borde haft vett att inte försöka göra världen till sin målarduk.

Jag är glad att du förespråkar respekt för andras tankegångar. Jag vill gärna själv se mer av den varan.

I själva verket hade ni mer överensstämmande konstsmak än du tror. Estetiskt hyllar ni exakt samma saker (båda avskyr ni det "fula" och "degenererade", och ser ingen plats för det inom det sköna). Ett citat (ur Adornos "Aesthetic Theory"):

The aesthetic condemnation of the ugly is dependent on the inclination, verified by social psychology, to equate, justly, the ugly with the expression of suffering and, by projecting it, to despise it. Hitler’s empire put this theorem to the test, as it put the whole of bourgeois ideology to the test: The more torture went on in the basement, the more insistently they made sure that the roof rested on columns.

Så fungerar det onekligen i alla tider, och också nu idag kan man ta tempen på samhället genom att se vilken yta det vill visa upp. Det svåra är emellertid inte att inse att Hitler liknar en själv, utan att han var (i alla andra sammanhang utom just i det vi känner honom från historieböckerna) en god och vänlig och respektfull människa, precis som alla de andra bödlarna. Därför måste man se till var problemet låg. Man bör helt enkelt inte respektera folks åsikter, utan åsikter bör föras fram i ljuset och diskuteras. Ingen åsikt är helig. Det är medmänniskan och inte hennes åsikter som bör ha våra sympatier.