Är det alltid etiskt försvarbart att framföra sanningar?

[Zokrates]

Nej, det är det inte, jag skall ge ett påhittat exempel som beskriver baksidan med sanningen.

Kalle går i trean, en dag så leker de med stenar, rätt som det är förvandlas leken till stenkastning. En del kastar riktigt stora stenar och Kalle är en av dem. De siktar inte direkt utan slänger dem bara grovt mot varandra, försöker hoppa undan och ducka så gott det går, Lisa går förbi just då Kalle shitar iväg den största han lagt handen på, den missar precis Martin som är målet och träffar istället Lisa mitt i tinningen. Lisa dör en plågsam död. De andra pekar snabbt ut Kalle som den som kastade när lärare och polis tillkallats. Det blir ett allvarligt samtal med honom och hans föräldrar, men mer blir det inte, då de anser att fast att det var en vårdslös lek, så var det en olyckshändelse. Kalle vet att det var fel och mår dåligt av detta under lång tid, mardrömmar på nätterna, han hör ibland Lisa ropa hans namn, men när han vänder sig om är ingen där. Nu borde allt vara över för Kalles del, hans plågor borde försvinna med tiden och så skulle det också ha skett om det nu inte vore för följande.

Kalle påminns av en del elever titt som tätt för det han gjort, varje gång en ny elev börjar på skolan så pekar någon ut honom och varje gång någon blir arg på honom så kallar de honom tjejmördaren. Detta håller på under resten av hans skolgång och i nian blir en ny elev på skolan förbannad på Kalle när han får höra berättelsen, sådana som du borde inte få leva skriker han samtidigt som han levererar en rundspark på Kalles skalle.

De gånger lärarna pratat med elever som mobbat Kalle öppet, så försvarar eleverna mobbingen med att "det är ju sant, han har ju haft ihjäl henne". Lärarna svarar att bara för att något är sant, så behöver det inte talas vitt och brett om det och till alla.
När Kalle slutar nian, så har han inte haft en enda riktig kompis sedan det hände, varje gång han gjort bort sig har någon påpekat hans misstag, varje gång en ny elev börjat så har han tvingats att på nytt gå igenom det som hänt, att det var en lek, en olyckshändelse, att han inte ens såg att hon kom där etc. Kalles betyg är sämst i klassen och hans frånvaro är störst på skolan. När han börjar på gymnasiet så vet han att ett par från hans gamla skola skall gå där med, han ser inte fram emot detta, för han vet att sanningen kommer de andra att plåga honom med under resten av hans liv om han inte flyttar långt därifrån.

[Harald Davidsson]

Zokrates skriver..

Nej, det är det inte, jag skall ge ett påhittat exempel som beskriver baksidan med sanningen.

Harald svarar

Det är svårt att förstå vad du vill säga, för det första, ifall det alltid är etiskt försvarbart att framföra sanningar, denna fråga är helt orimlig, den är felkonstruerad, för hur kan etisk ställas över sanningen, och för det andra, vad menas med sanning i denna speciella fråga, man säger att det sanna, det goda och det sköna är tre transcendentala och absoluta aspekter av den HELIGA ANDEN, jag kan inte uppleva att det du Zokrates menar ...med baksidan av sanningen... är detsamma som baksidan av den heliga anden,,,det är någonting annat du menar och jag kan inte se att det kan vara kopplat till sanningen..vad du vill säga med din mycket osannolika historia är att en ung kille, som dödat en ung tjej har fått sin personliga uppenbarelse totalt förknippad med denna händelse så starkt att denna händelse förföljer honom genom sina kamraters negativa påpekande i otid till honom, du kallar det för en mobbning, varför är hans skolkamrater så dömmande, varför är de inte förlåtande, Polisen förlät tydligen honom hans dödande, men varför förlåter inte hans kompisar honom, det beror på dig, Zokrates, du har ju konstruerat historien, vad du vill säga är att skolkamrater är mera dömmande än polisen. det andra, hur kan etik sättas över sanningen, det är frågeställarens misstag, jag vill säga att etik har förlorat allt sitt värde idag, det är ett begrepp som inte längre fungerar annat än i samband med medicinska experiment av djur, som kan sägas vara oetiska, och där fungerar etiken som begreppet oetiskt..men om jag säger att du är en oetisk människa,,,det saknar kraft..sanningen kan jämställas med STATISK och som kraft med gravitationskraften som håller ihop allting..varför börja experimentera med en sådan fundamntal kraft,,som jag sagt tidigare är det som att försöka såga av den gren vi sitter på.

[Zokrates]

Du är ju själv inne på det, sanningen kan användas i ett oetiskt syfte, ja sanningen kan användas för att förtrycka folk, personer, etc. Det är inte sanningen det är fel på, snarare hur den kan vändas mot personer.
Tag exemplet med mördaren som avtjänat sitt straff, gjort bot och bättring, till och med känt skuld och ånger över det fel han gjort. Skall denne för alltid straffas för handlingen av sin omgivning, som ett evighetsstraff?
Kan man mer än lida för ett begånget fel, insett sitt misstag för att därefter leva rättfärdigt, hur skall den personen då kunna få den chansen att göra detta om denne fortfarande i varje sammanhang på nytt skall fördömas, för en handling som ej går att göra ogjord?  Till slut blir det för mycket, säg att mördaren tar livet av sig på grund av omgivande människors sanningsförtryck, ja då blir ju sanningen den att dessa sanningssägare är indirekt orsak till dennes självmord, de har genom sitt agerande tvingat mördaren till en gräns där denne inte längre klarade av att fortsätta att leva, är då inte sanningen den att sanningssägaren i detta fallet begått medhjälp till mord? Ja hävdar jag, nej förmodligen juridiken, men genom att med ord plåga en annan medmänniska så att den hellre vill dö, är medhjälp till självMORD, jag skrev mord med stora bokstäver för att återkoppla det till att Mörda. Det finns fler än ett sätt att flå en katt och sanningen kan användas som ett förtryck.

[Sceptisk]

Sanningen... eller fakta?

[Zokrates]

Sanningen... eller fakta?

Ja om det är mitt exempel så kan vi ju förenkla det och påstå att mördaren erkänt, att den tekniska bevisningen var fullständigt sammanstämd med förloppet, då är det både sanning och fakta.

[Harald Davidsson]

Du är ju själv inne på det, sanningen kan användas i ett oetiskt syfte, skriver Zokrates..


Till Zokrates..

det säger jag väl inte, det är ej sanningen du pratar om, men om INFORMATION..bland inte in sanningen i informationsbluddret..

sanningen kan aldrig användas oetiskt..då är det inte sanning..och det som är sant kan aldrig skada, för det är ju självmotsägande, alltså faller på sin egen orimlighet..din historia handlar om hur små pojkar och flickor är aggressiva på en oskyldig, för polisen sa ju det, och då handlar det om scape-goat-komplexet..du blandar ihop..

[alladin]

under krigstider... kan det hända att man undanhålla sanningen...

tänk dig... du är högste officer... har tillgång till massa viktig information som kan kosta tusentals människor livet... du blir fånga-tagen... de frågar dig om dessa ting... skall du då tala sanning?

det är klart du inte skall...



jag har bytt namn... och jag är lika beroende utav FF som harald... verkar det som... har fastat de senaste 2 dagar... inget farligt... kanske 20 tim utan mat... no big deal faktiskt... tänkte göra så de kommande 30 dagar... och kanske hela sommaren ut... det är ingen bigdeal faktiskt... men att avstå från att skriva på FF... det är verkar vara något extra!

[Harald Davidsson]

Till slut blir det för mycket, säg att mördaren tar livet av sig på grund av omgivande människors sanningsförtryck, skriver zokrates..


haraldssvar

här skriver du som Orwell sa, att sanning är lögn, krig är fred osv..

ordet sanningsförtryck kan bara användas om sanningen förtrycks, här har du gjort om sanningen till lögn..

[Zokrates]

Harald, sanningen kan visst skada, särskilt om den ständigt i tid och otid genom andras förtjänst återuppväcker negativa minnen som personen gör bäst i att ensam ha kontroll över.
Ta den nyktre alkisen, som kämpar mot ett begär han har svårt att kontrollera, visst han påminner sig själv om sina svårigheter när MÄRK VÄL, när han känner att han har behov av att göra detta.
Men om nu andra i andra sammanhang, sådana där han själv anser att han har kontroll över situationen, ändå
påminner honom, särskilt framför flera personer, om hans tillkortakommanden med spriten, då stämplas han av dem på ett sätt som han tar skada av psykiskt. Sanningen är ju rätt, han är en alkis, han har problem, men han behöver väl för fasen inte ha det kastat i ansiktet var och varannan dag.

[Harald Davidsson]

Till Sokrates..

du är ute och cyklar, vad handlade denna frågeställning om..är det etiskt försvarbart.att framföra sanningen........, jo, om ett test ifall folket här kan tänka själva, jag har inte sett någon visat prov på eget tänkande alla gick på trixet,,,för det första kan etiskt ej ställas över sanningen..en som kan tänka själv uppfattar omedelbart frågan som felkonstruerad..det andra är att sanningen aldrig kan negativiseras, så hela frågan är nonsens..

alltså, Zokrates om du blandar in sanningen i snacket om alkoholisten, det enda sant med denna historia är att diagnoser alltid är LÖGN, att våra uttalanden om andra alltid är falska, att våra upplevelser av världen inte ens innehåller 5 procent sanning, däerför att vi inte kan se, som Jesus sa att ha ögon att se med,

jag är tydligen den ende som ingen kan lura.

[Sceptisk]

Ordet "sanning" är helt och hållet ett filosofiord för allt sådant som bygger på teori. Matematik, filosofi, religion, etik, moral, juridik, teologi osv bygger alla på vad som är sant och/eller falskt. När teorin ska bekräfta sig själv, då använder man ordet sanning. Vilket är något av en paradox eftersom all teori bygger på spekulation. Man selekterar en del av verkligheten och spekulerar om den eller omvänt så tar man en teori och applicerar den på verkligheten. Så vad händer ifall man har som utgångsläge att säga eller söka "sanningen"? Min erfarenhet visar mig att det som händer är att folk som söker eller vill säga sanningen till sist kommer att tala om sig själva eller söka sig själva. Det som bygger upp begreppet sanning är teori och teori byggs upp av spekulation och spekulation byggs upp av allt sådant som hör till människan. Människan spekulerar, bygger upp en teori och testar teorins hållfasthet enligt teoretiska regler. Dessa teoretiska regler bygger i sin tur på den faktiska verklighet som vi lever i. Till exempel att ett påstående inte kan motsäga sig själv bygger inte på teori utan på vår erfarenhet om faktiska sakförhållanden.

Ofullständigheten i evidensen gör också att en teori kan framstå som falsk eller sann.

Till exempel påståendet "En man befann sig i Peru och flera personer såg honom samtidigt i Sverige" kan tolkas som ett falskt påstående eftersom det är förstått att en person inte kan befinna sig fysiskt på två helt skilda platser på Jorden i samma kropp samtidigt. Om nu någon ändå skulle säga att det är sant, så skulle detta kunna mystifiera åhöraren. Men det kan också tolkas som ett sant påstående ifall de som såg honom såg honom på TV och med denna pusselbit på plats så försvinner också mystiken, kvar är bara den faktiska verkligheten. Teoretisk sanning måste alltså kunna återkopplas till fakta -evidens- för att inte mystifiera, vilseleda och skapa tvivel.

Människan har dock en förmåga att kunna lura sig själv angående vissa saker i verkligheten. Det psykologiska försvaret som människan tar till då situationen blir för stressande och smärtsam och dessa försvar tar människan på villovägar. Det är därför många kämpar om att behålla sina illusioner, för alternativet uppfattas bara som psykologisk smärta och förödmjukelse.

Skapade en egen tråd om detta fascinrande ämne:
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... 797#147797

[Zokrates]

Svar nej, jag  utgår från frågeställningen
"Är det alltid etiskt försvarbart att framföra sanningar?"

Kalles mamma är en hora, det är sant, kalle vet om detta. Kalle går i första klass,
fröken frågar några barn vad deras föräldrar jobbar med, kalle får frågan vad hans mamma jobbar med.

Skall han nu säga sanningen, utifrån att det alltid är etiskt försvarbart att framföra sanningar?
Följden av att säga sanningen är han fullt medveten om trots sina ynka 7 år på nacken, kalle vet att de andra eleverna kommer att tracka honom för resten av hans skoltid om, han säger att hans mamma är en hora, dessutom riskerar han att mamman förlorar vårdnaden och att socialen fosterhemsplacerar honom.
Om han däremot ljuger och säger att hans mamma är sjuksköterska, så slipper han stå för sin mammas livsval.


Världen är inget paradis där sanningar kan spridas utan risk för negativa konsekvenser hursom helst.
Att idealisera är ingen lösning, att förtiga det som måste sägas är inte heller en lösning, däremot att välja rätt plats samt att alltid se till nyttan av "sanningen" främjar mest.
Att som kristen stå på en offentlig plats i Iran och öppet säga att Muhammed var en falsk profet, hur mycket sanning det än är, innebär allvarliga konsekvenser, liksom att som kvinna stå där i kortkort och hävda sin rätt att gå klädd som hon vill, vilket i och för sig är rätt och en sanning, men ej tillåtet enligt deras lagar. man väljer när och hur med omsorg, annars är man en idiot.

[Harald Davidsson]

Det du skriver, Sceptisk, tror du väl inte själv på, ..hur man startar en tvättmaskin,,ett kör schema, och Zokrates. rotar du dig inte väl mycket in i det sociala medvetandet, och vrider och vränger..i det sociala helvetet,,där finns den medvetna pseudo-ordningen,,,den saknar sanning,,världen är så gott som TOM på sanning,,vetenskapen jobbar inte med sant falsk..dom försöker framställa saker och ideer som FUNGERAR.. vetenskapen ger oss en funktionell värld,,men ej en existentiell värld,, vetenskapen säger oss HUR  vi ska handla...ETT KöR SCHEMA.. du kysser fortfarande tårna på den sociala fadern, Zokrates, du är rädd för att inte vara accepterad i den sociala världen, dom ska se dig som en vetenskaplig tänkare, inte en metafysisk, du fjäskar för det sociala för att få social respekt,,det mesta du skriver är bra, en djup kritik av den samtida situationen, men på något sätt sitter subjektet kvar i det sociala kalaset, det måste ut ur det sociala dårhuset där folk är artiga och låtsas tycka om varandra, du har kapacitet att leva med ett eget LOGOS som Auk kallar det, även om hela världen vänder sig emot dig.

[Zokrates]

Jag lever redan med ett eget Logos harald, men till skillnad från dig som skapade ett asylnäste i Indien, sitter jag fast här. Har funderat på att fly, men ser inte vart jag skall ta vägen, jag tror inte att jag kan undkomma mänsklighetens gissel i detta livet.

[Kallekula]

Men varför agerar hjälpande profeter på det sättet att de ska pådyvla en sanning om hur man ska leva innan man ens frågar om det är det som personen är intresserad av? Eller försöka sälja in en livsstil på ett gammalt krängarmaner utan att ha en diskussion med den man vill övertyga? Har aldrig fattat detta. Fast man kanske är så full av egen övertygelse att detta existerar inte?

Sanning. Visst det kan man väl berätta om man väger in vad som för tillfället är socialt acceptabelt. Man förlorar väl kanske en del vänner på kuppen, fast behåller de som är värda att behålla. Sen ar man ju vänner där sanning och det verkligen extrem djupa aldrig kommer på tal så där vet i fan. Finns många som inte är intresserade av att tokvända allt ut och in.