Kants kausalitetsfälla

[Vega]

Finns väl inga mått och storlekar i idévärlden. De hör hemma i sinnevärlden. Som jag tolkar det. Idévärlden är kvalitativ.

Men är det verkligen idévärlden vi talar om?

Frågade Google: ” Nej, Kants "tinget i sig" (das Ding an sich) befinner sig inte i Platons idévärld. Även om båda begreppen handlar om en verklighet bortom den vi ser, tillhör de olika filosofiska system.”

Tillhör de samma verklighet?

”Den noumenala världen befinner sig inte på en specifik plats i tid eller rum, eftersom den enligt Immanuel Kant existerar utanför vår mänskliga perception, tid och rum.”

[Pilatus]

Jag tror inte att tinget i sig är oåtkomligt för kunskap..

Google: ”"Tinget i sig" (das Ding an sich), ett begrepp introducerat av Immanuel Kant, är oåtkomligt på det sättet att vi människor aldrig kan uppleva verkligheten exakt som den är i sig själv, oberoende av våra sinnen och vårt medvetande.

Om jag förstår det rätt så existerar noumen, men utanför tid, rum och som materia. Det är alltså en "transcendental" existens, inte en fysisk. Det är den råa, ostrukturerade verkligheten. Det är först härefter (i kunskapsprocessen) som vi kan bilda oss en uppfattning om fenomenen med vårt medvetande och våra begrepp.

Tinget i sig är ett "X": Jeanette Emt beskriver det som en okänd storhet (X) som vi måste förutsätta för att sinnligheten ska ha något att bearbeta, men som vi aldrig kan tillskriva egenskaper som "färg", "storlek" eller ens "antal".

[Vega]

En transcendental existens skapar möjligheter, allt är möjligt. Hur tror ni att dessa noumen är kopplade till fenomenen i våran verklighet??

[Pilatus]

En transcendental existens skapar möjligheter, allt är möjligt. Hur tror ni att dessa noumen är kopplade till fenomenen i våran verklighet??

noumena, tingen i sig som inte är nåbara för oss
fenomenen, hur världen uppenbarar sig för oss
transcendental existens, de underliggande villkoren för att denna upplevelse är möjlig
förståndskategorier, tolv begrepp (a priori) som enligt Kant strukturerar våra sinnesintryck

Vi kan vinna kunskap om fenomenen som de framträder för oss. Vi betraktar objektet utifrån våra kategorier; tid, rum, kausalitet etc.
Det är inte vår kunskap som rättar sig efter strykjärnet, utan strykjärnet som rättar sig efter vårt vetandes form.

strykjärn med trähandtag.png (74.99 KiB) Visad 240 gånger

[Algotezza]

Vad menas egentligen med uttrycket "i sig själv"?

Som i

Verkligheten i sig själv når vi inte med våra sinnen. Vi vet ingenting om världen i sig själv.

Hur vet vi att något finns "i sig"?

[Vega]

Vad menas egentligen med uttrycket "i sig själv"?

Som i

Verkligheten i sig själv når vi inte med våra sinnen. Vi vet ingenting om världen i sig själv.

Hur vet vi att något finns "i sig"?

Bra fråga, kanske i sin enklaste natur, per definition

[Illusionen]

Om allt i vår förnimbara verklighet kräver strikt kausalitet kan vår mänskliga fria vilja ifrågasättas, men så enkelt
förhåller det sig sannolikt inte. Så som jag tolkar Kant ”kombinerar” han bakomliggande, för medvetandet dolda
metafysiska samband (Citat B), med de strukturella omvandlingar som vår hjärna ombesörjer (Citat A).
vilket resulterar i det förnimbara rum-tid perspektivet. Vår verklighet inkl begreppen RUM och TID är m a o något vi
själva (via bl a MP) till viss del bidragit med. Detta kan liknas vid att den mänskliga förnimmelsen är en konsekvens av
kombinationen av bakomliggande metafysiska dolda samband och hjärnans individuella förmåga till ”strukturomvandling”.
Vi är således via ”strukturell” förändring/omvandling delaktiga i förnimmelsen av verkligheten inkl rum och tid,
vilket kan betraktas/beskrivas som den typ av ”begrepps-konvertering” Kant nämner. Vår mänskliga tankeförmåga
baseras, enligt konceptet, på detta av ”strukturell” förändring/omvandling ”egen-genererade” referensberoende
RUM-TID-PERSPEKTIV.

Dessa bakomliggande samband kan ej beskrivas i atomära termer, då de är ”frikopplade” från våra mänskliga
atomära begrepp, bl a via i konceptet beskrivet kantringskriterie. När ateister återkommande efterlyser evidens
för andliga/religiösa begrepp (en tro på högre makt, eller andliga fenomen), som t ex Gud, bekräftar man enligt
min uppfattning att man inte förstår/behärskar medvetandets basala strukturella förankring.

Citat, Sid 6-7 i konceptet,

”DRP och MP har dominerande roller vid förklaring av konceptet. MP maskerar/döljer sin egenstruktur, vilket i
atomärt perspektiv innebär en typ av ”SPEGLANDE” POLARISERING.
Polariseringen är funktion/beroende av kombination av atomens struktur och grundstatus, G.

SPEGLINGEN har sin grund i både MASKERING och ett mer filosofiskt resonemang utmynnande i att förändring
förutsätter, relation mellan de atomära begreppen EXISTENS och DUALITET.

ÖMSESIDIGHET (DRP) i kombination med MASKERING (MP) medför, ur ATOMÄRT perspektiv, att utöver strukturell
”SPEGLANDE” POLARISERING (”sidförskjutning”) även balansberoendet av SKALFAKTOR-DIFFERENS och DUBBEL-ROT,
skall beaktas, vilket inkluderar abstrakt/imaginär ANTI-STRUKTURELL MOTSATS.

Detta formuleras som, ÖMSESIDIG KOMPLEX SKALÄR BALANS mellan,
”ATOMÄR EXISTENS OCH DESS BALANSERANDE ANTI-STRUKTURELLA MOTSATS”.

Begreppet EXISTENS förutsätter m a o av filosofiska skäl, en abstrakt metafysisk SPEGLING.
KANT är förmodligen den filosof vars slutsatser därvid ligger närmast konceptets.
Kant ansåg att vi inte kan nå åt tinget i sig, vilket överensstämmer med konceptets slutsatser.
Med andra ord, den objektiva verkligheten ”bortom vår förnimbara verklighet” är för oss oåtkomlig.”

Citat, Sid 12 i konceptet

”ARISTOTELES menade att det endast finns en enda värld, som vi kan filosofera om/över, och att det är den
värld vi lever i, och har erfarenhet av. Detta påstående motsägs av föreliggande konceptet.

PLATONs inskription ovanför dörren till sin akademi, ”Må ingen komma in här som är okunnig i matematik”
ger i jämförelse med Aristoteles en något annorlunda bild av synen på verkligheten. Lägg till detta uppfattningen
”men så finns det en annan värld, som inte har sin existens i tid och rum, som inte är tillgänglig för våra sinnen,
och där det råder fullkomlighet och fulländad ordning”.

Instämmer i detta, det är imponerande, Platon inser det väsentliga, men uppfattar det som att Platon inte
förmår förklara varför det förhåller sig så som han hävdar.
Konceptet redogör för matematikens begränsningar. Matematik är ett utmärkt hjälpmedel men klarar ej
isolerat av att på egen hand förklara det basala, utan behöver kompletteras med principer.

KANT är förmodligen den filosof vars slutsatser ligger närmast konceptets.
Kant ansåg att vi inte kan nå åt tinget i sig, vilket överensstämmer med konceptets slutsatser.
Med andra ord, den objektiva verkligheten är för oss oåtkomlig (= ”bortom vår förnimbara verklighet”).
Han menade att vi ständigt bär på ett par begreppsliga glasögon (= MP och DRP) som tolkar världen på ett
speciellt sätt. Detta kan betraktas/beskrivas som en typ av ”begrepps-konvertering”.
-.-
Den inledande frågan som konceptet ställer är, Vad kännetecknar medvetandet, ”Jaget” ?
Den verklighet vi som mänskliga varelser förnimmer beskrivs som funktion av TID och RUM.
Det innebär att vi själva och ALLT i vår verklighet är beroende av begreppen TID och RUM.
Så vad är problemet ? Svaret är att INGEN ännu kunna presentera en trovärdig förklaring till vad TID och RUM
representerar. Personligen tolkar jag detta faktum som att såväl medvetandet, verkligheten som vetenskapen
saknar egentlig basal förklaring ”när korten synas”.
Konsekvensen blir att det kanske är omöjligt att motbevisa att verkligheten är en illusion. För att frigöra sig
från denna låsning och få tillgång till en mer ”högupplöst” bild, använder sig konceptet av METAFYSIK.”

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum

[Pilatus]

Vad menas egentligen med uttrycket "i sig själv"?

Om vi tänker oss ett strykjärn som det framträder för oss som fenomen, så är det strykjärnet som ett antal fenomen som når våra sinnen. Det som existerar bortom dessa fenomen är själva strykjärnet. Det påminner ju om Platons tvådelade värld. Men för Kant finns endast den fysiska världen (empirisk realism) som framträder för oss som fenomen. Det är fenomenen vi kan veta något om, det är via förståndets kategorier (det transcendentala) vi kan veta något om objektet.

i sig själv, oberoende av våra kognitiva villkor

[Pilatus]

Svaret är att INGEN ännu kunna presentera en trovärdig förklaring till vad TID och RUM representerar.

Kant talar om tid och rum som åskådningsformer, inte som en empirisk verklighet. Syftet var att förklara kunskapens gränser, inte världens ontologi. Alltså inte en beskrivning av den empiriska världens beskaffenhet.

Nu får man ha litet tillit till modern vetenskap och förstå att både tid och rum existerar. Vi kan ju mäta föremåls utsträckning i rummet, deras rörelser och dess varaktighet + andra materiella egenskaper. Utan en rumslighet är inte detta möjligt. Men det låg utanför Kants intresse då han skrev Kritik av det rena förnuftet.

[Algotezza]

Om kausalitet endast är en kunskapskategori, hur kan han då säga att t ex strykjärnet existerar trots att vi inte kan veta något om tinget i sig? Att det är tinget i sig, strykjärnet som orsakar våra sinnesintryck.

Fenomenen strykjärnets tyngd, värme, den blanka metallen och dess nytta, är enligt Kant framställt i vår hjärna via rådata som vi sorterar i tid och rum. Men tinget i sig kan vi inte veta något om. Men vi vet att det är ett strykjärn, vi kan skilja det från andra föremål. Tinget i sig är orsaken till att vi förstår att det är just ett strykjärn. Men då kan vi ju veta något om tinget i sig!?

Tingen omkring orsakar inte att vi upplever dem. Det är vår upplevelseförmågors "möte" med tingen som gör att vi upplever dem och kan skapa oss en bild av dem.

[Algotezza]

Hur många här har läst något av Kant?

[Vega]

Hur många här har läst något av Kant?

Hakkapeliitta?

[Pilatus]

Om kausalitet endast är en kunskapskategori, hur kan han då säga att t ex strykjärnet existerar trots att vi inte kan veta något om tinget i sig? Att det är tinget i sig, strykjärnet som orsakar våra sinnesintryck.

Fenomenen strykjärnets tyngd, värme, den blanka metallen och dess nytta, är enligt Kant framställt i vår hjärna via rådata som vi sorterar i tid och rum. Men tinget i sig kan vi inte veta något om. Men vi vet att det är ett strykjärn, vi kan skilja det från andra föremål. Tinget i sig är orsaken till att vi förstår att det är just ett strykjärn. Men då kan vi ju veta något om tinget i sig!?

Tingen omkring orsakar inte att vi upplever dem.

Jodå, visst är det det. Men när vi beskriver hur vi kan veta något om strykjärnet är det inte det fysiska strykjärnet som är av intresse utan de fenomen vi upplever vid betraktandet. Den transcendentala process som startar då våra sinnen mottar rådata, och hur vår kognitiva förmåga använder olika kategorier för att förstå.

Det är vår upplevelseförmågors "möte" med tingen som gör att vi upplever dem och kan skapa oss en bild av dem.

En bild av dem kan vi få genom våra sinnen. Återstår att veta något om objektet.

Vi kan se Kant framför oss en tidig morgon, han står där med sin skjortkrage och hans kognitiva förmågor arbetar på högvarv. Han upplever strykjärnets tyngd, värme och form som det skapas hans medvetande. Han vet allt om hur strykjärnet framträder för sig, men han har ingen aning om vad det är i sin innersta natur. Men han inser att strykjärnets tyngd och värme är orsaken till att skjortkragens tyg slätar ut. Kausaliteten. Vidare inser han att hans strykjärn finns kvar på strykbrädan då han tittar bort. Empirisk realism.

[Pilatus]

Om kausalitet endast är en kunskapskategori, hur kan han då säga att t ex strykjärnet existerar trots att vi inte kan veta något om tinget i sig? Att det är tinget i sig, strykjärnet som orsakar våra sinnesintryck.

Fenomenen strykjärnets tyngd, värme, den blanka metallen och dess nytta, är enligt Kant framställt i vår hjärna via rådata som vi sorterar i tid och rum. Men tinget i sig kan vi inte veta något om. Men vi vet att det är ett strykjärn, vi kan skilja det från andra föremål. Tinget i sig är orsaken till att vi förstår att det är just ett strykjärn. Men då kan vi ju veta något om tinget i sig!?

Tingen omkring orsakar inte att vi upplever dem. Det är vår upplevelseförmågors "möte" med tingen som gör att vi upplever dem och kan skapa oss en bild av dem.

Ja, men vi får nog lägga till att Kant inte ägnade sig åt ren metafysik, hur man nu skall förstå det då han kallar det transendental metafysik. Hans empiriska realism värjde sig säkert mot metafysik, men han hamnar i ett gränsland.

[Pilatus]

Hur många här har läst något av Kant?

Det bör säkert föregås av någon introduktion. Jag har lyssnat på Filosofiska rummet som haft ett par avsnitt. Senast med Jeanette Emt som översatte Kritik av det rena förnuftet. Jag tror inte jag skulle klara läsningen med någon behållning om jag inte förstår hans begrepp. Jag brukar lägga sådana böcker åt sidan.