På vilket sätt blir en människa klokare?

[naturaleeduco]

En klok vis man kan sägas varit Jesus Kristus medan en dum vis man kan sägas varit Napoleon Bonaparte.

[klorofyll]

På ett enkelt sätt, så skulle jag säga att man blir klok av att ha många olika typer av erfarenhet.

Genom självständigt tänkande. Ett rikt inre liv med en portion ifrågasättande. Genom att ha en dialog med sig själv.

En klok person styrs inte av girighet, drifter, begär; eftersom det är klokt att vara god och eftertänksam.

[naturaleeduco]

På ett enkelt sätt, så skulle jag säga att man blir klok av att ha många olika typer av erfarenhet.

Genom självständigt tänkande. Ett rikt inre liv med en portion ifrågasättande. Genom att ha en dialog med sig själv.

En klok person styrs inte av girighet, drifter, begär; eftersom det är klokt att vara god och eftertänksam.

Ja eftertänksamhet är smart...o inte styras av girighet, drifter o begär.

Jag tänker att man måste vara enade om vad ett moraliskt liv innebär men människor är inte enade. Det hela hade vart en ganska enorm diskussion att först definera många beteenden som är kloka kontra dumma.

[klorofyll]

Jag tänker att man måste vara enade om vad ett moraliskt liv innebär

Jag kan inte föreställa mig det. Faktiskt så är jag ett mysterium för mig själv, så jag kan inte ens värdera mig själv. Det är bra att ha tydliga lagar, att de efterlevs och att motsatsen bestraffas.

[Anders]

På ett enkelt sätt, så skulle jag säga att man blir klok av att ha många olika typer av erfarenhet.

Genom självständigt tänkande. Ett rikt inre liv med en portion ifrågasättande. Genom att ha en dialog med sig själv.

En klok person styrs inte av girighet, drifter, begär; eftersom det är klokt att vara god och eftertänksam.

Det räcker inte. På långa vägar. Har ägnat mig åt intensivt tänkande och frågesättande sen 60-talet och har egentligen inte kommit någon vart. Det hade varit enkelt om jag kände mig dum eller dålig som presterare, det hade jag kunnat med glädje inrättat mig i. För få erfarenheter är kanske vad jag har haft. Men resa och träffa en massa människor gillar jag inte. Det är i grubblet jag har min hemvist men det hjälper ingen och det ger ingen mjölk på bordet till barnen. Allt är helt enkelt svårt. Jag tyckte matteproven var skitsvåra. Ofta skrev jag bäst men jag hatade att det var så svårt. Då jag nu sitter och skriver känner jag dock ett visst driv. Önskar man kunde översätta det i något inkomstbringande.

Men blir jag klokare? Kanske.

[klorofyll]

Anders

Min amatörmässiga teori är att man blir bra på det man har svårt för.... Dvs, har du lätt för filososofi så förbättras du inte. Min förklaring till detta är, att om du gör något du redan kan så blir du hög, gör masa misstag och du är tvungen att börja om. Om och om igen. Du blir helt enkelt hög. Men då har du hittat något, en aspekt, som är svår, samtidigt, varför du fortsätter filosofera.

[Algotezza]

Anders

Min amatörmässiga teori är att man blir bra på det man har svårt för.... Dvs, har du lätt för filososofi så förbättras du inte. Min förklaring till detta är, att om du gör något du redan kan så blir du hög, gör masa misstag och du är tvungen att börja om. Om och om igen. Du blir helt enkelt hög. Men då har du hittat något, en aspekt, som är svår, samtidigt, varför du fortsätter filosofera.

Bara genom att möta motstånd som man lyckas brotta ner, kan man lära sig något. Går allt av sig självt som på räls har man snart avlärt det.

[hakkapeliitta]

Bara genom att möta motstånd som man lyckas brotta ner, kan man lära sig något. Går allt av sig självt som på räls har man snart avlärt det.

Håller fullständigt med. Ett liv utan utmaningar är ett dött liv. Jag själv drivs framåt av ständiga utmaningar, ju större desto bättre.
Intellektuella utmaningar är min livselixir. Fast nu har jag (kanske) bestämt mej för att bli miljonär. Skojar inte. Piece of cake skulle jag tro. Tanken är att skriva ett datorprogram (är duktig i programmering) som hittar mönster i aktiehandeln och köper/säljer snabbt. Sen får man manuellt mata in variabler som påverkar börsen, skala exv. 1 -5, Trump har köpt en ny tupé, påverkar lindrigt börsen och siffran blir 1, Putin leker macho och hotar ockupera Ukraina, siffra 5 osv.

[Anders]

Anders

Min amatörmässiga teori är att man blir bra på det man har svårt för.... Dvs, har du lätt för filososofi så förbättras du inte. Min förklaring till detta är, att om du gör något du redan kan så blir du hög, gör masa misstag och du är tvungen att börja om. Om och om igen. Du blir helt enkelt hög. Men då har du hittat något, en aspekt, som är svår, samtidigt, varför du fortsätter filosofera.

Bara genom att möta motstånd som man lyckas brotta ner, kan man lära sig något. Går allt av sig självt som på räls har man snart avlärt det.

Ja, man kan tycka det. Men matten är ett bra exempel på motsatsen. Jag förstod aldrig ordentligt.jag kunde bara lösa sudokus. Kommer inte ihåg ett skit. Verkligt stimulerande kunskap erhålls då du får någon slags mer äkta klarhet. Då poletten objektorientering i programmering föll på plats. Då man fattade vad napoleon gjorde för den tyska nationalismen, eller kolonialismen för det första världskriget. I matematiken fick jag aldrig den förståelse för något. Men det uppmuntrades heller aldrig. Man skulle bara lösa en massa tal. Istället för att ordentligt prata igenom t.ex derivata i kanske tre lektioner, och med starkt fokus på allas förståelse. Eller ordentligt låtit alla smälta pythagoras sats några år tidigare, även maggropmässigt. Det är föffan inte logiskt med de här kvadraterna. Det enda jag gillade var trigonometri.det var mer sunt bonnförnuft.

Alltför ofta lyckas man prestera utan att ha brottat ner det kan man säga. Som sveriges bäste programmerare sa till mej en gång, det handlar inte om att kunna utan att förstå. Men kunskap värderas högt.

Klokskapen här är väl att lära sig vad man behöver kunna för att bli ”klar”

[hakkapeliitta]

Anders

Min amatörmässiga teori är att man blir bra på det man har svårt för.... Dvs, har du lätt för filososofi så förbättras du inte. Min förklaring till detta är, att om du gör något du redan kan så blir du hög, gör masa misstag och du är tvungen att börja om. Om och om igen. Du blir helt enkelt hög. Men då har du hittat något, en aspekt, som är svår, samtidigt, varför du fortsätter filosofera.

Bara genom att möta motstånd som man lyckas brotta ner, kan man lära sig något. Går allt av sig självt som på räls har man snart avlärt det.

Ja, man kan tycka det. Men matten är ett bra exempel på motsatsen. Jag förstod aldrig ordentligt.jag kunde bara lösa sudokus. Kommer inte ihåg ett skit. Verkligt stimulerande kunskap erhålls då du får någon slags mer äkta klarhet. Då poletten objektorientering i programmering föll på plats. Då man fattade vad napoleon gjorde för den tyska nationalismen, eller kolonialismen för det första världskriget. I matematiken fick jag aldrig den förståelse för något. Men det uppmuntrades heller aldrig. Man skulle bara lösa en massa tal. Istället för att ordentligt prata igenom t.ex derivata i kanske tre lektioner, och med starkt fokus på allas förståelse. Eller ordentligt låtit alla smälta pythagoras sats några år tidigare, även maggropmässigt. Det är föffan inte logiskt med de här kvadraterna. Det enda jag gillade var trigonometri.det var mer sunt bonnförnuft.

Alltför ofta lyckas man prestera utan att ha brottat ner det kan man säga. Som sveriges bäste programmerare sa till mej en gång, det handlar inte om att kunna utan att förstå. Men kunskap värderas högt.

Klokskapen här är väl att lära sig vad man behöver kunna för att bli ”klar”

Du har missat vad matematik handlar om. Handlar inte i huvudsak om "att lösa tal".
I det fetade tar du upp derivatan, vad är den bra för?
Derivatan handlar om gränsvärde, som exempel, medelhastigheten definieras som sträcka/tiden. Hastigheten varierar förstås vid olika tidpunkter och frågan är vad är hastigheten är vid en viss tidpunkt? Derivatan ger svaret som gränsvärde när tiden i medelhastigheten går mot noll.
Sådant här fascinerade mej. I vardagsspråket pratar man ibland om "jag körde i 120 km/h", vad menas egentligen?

Matematik kräver logiskt tänkande. Jag gick ut gymnasiet med högsta betyg i matte, inte för att jag var speciellt intelligent men hade ruskigt bra läshuvud. Fotografiskt minne.
Fortsatte sen med matte på universitet men vilken chock! A-kursen på 20hp, föreläsaren på första föreläsningen var polacken Adam Brezinski , han sa att första boken (ca 300 sidor) är egentligen repetition av gymnasiematte och han gick genom de första 80 sidorna i rasande fart. Sen var föreläsningen över.
Jag snackade med honom långt senare och han sa att detta är en medveten taktik för alla sålla bort vissa.
För mej var det bara att bita ihop, ännu en rejäl utmaning.

[Algotezza]

Anders

Min amatörmässiga teori är att man blir bra på det man har svårt för.... Dvs, har du lätt för filososofi så förbättras du inte. Min förklaring till detta är, att om du gör något du redan kan så blir du hög, gör masa misstag och du är tvungen att börja om. Om och om igen. Du blir helt enkelt hög. Men då har du hittat något, en aspekt, som är svår, samtidigt, varför du fortsätter filosofera.

Bara genom att möta motstånd som man lyckas brotta ner, kan man lära sig något. Går allt av sig självt som på räls har man snart avlärt det.

Ja, man kan tycka det. Men matten är ett bra exempel på motsatsen. Jag förstod aldrig ordentligt.jag kunde bara lösa sudokus. Kommer inte ihåg ett skit. Verkligt stimulerande kunskap erhålls då du får någon slags mer äkta klarhet. Då poletten objektorientering i programmering föll på plats. Då man fattade vad napoleon gjorde för den tyska nationalismen, eller kolonialismen för det första världskriget. I matematiken fick jag aldrig den förståelse för något. Men det uppmuntrades heller aldrig. Man skulle bara lösa en massa tal. Istället för att ordentligt prata igenom t.ex derivata i kanske tre lektioner, och med starkt fokus på allas förståelse. Eller ordentligt låtit alla smälta pythagoras sats några år tidigare, även maggropmässigt. Det är föffan inte logiskt med de här kvadraterna. Det enda jag gillade var trigonometri.det var mer sunt bonnförnuft.

Alltför ofta lyckas man prestera utan att ha brottat ner det kan man säga. Som sveriges bäste programmerare sa till mej en gång, det handlar inte om att kunna utan att förstå. Men kunskap värderas högt.

Klokskapen här är väl att lära sig vad man behöver kunna för att bli ”klar”

Vad någon än påstår på ett generellt plan kan man hitta undantag från det som påstås. Räcker det med ett enda personligt undantag, så faller hela generaliseringen?

[klorofyll]

Det här med matte ex.v. Tror det handlar mycket om att formulera bra problem... Man måste veta vad det är man inte förstår! Sedan finner man en lösning.

[Anders]

Det handar om att förstå. Om du svalde alla nya matematiska begrepp som introducerades i takt med att de introducerades Hakkapelita så är du knappast tillämplig för det här med tuggmotståndet. Var det lösa tal du kunde, det kunde jag också. Men jag hade aldrig en aning om hur det här med gränsvärden derivata funkade. Jo, man kan förstå att man har en punkt på en funktion och att lutningen där är en infinitesimal skillnad mellan den och "nästa en pytteliten bit till". Men sen den matematik som det mynnade ut i minns jag att jag behärskade men inte fattade alls. Man satt och faktoriserade och råkade tura bort att den eländiga nämnaren inte blev noll. Jaha. Men inte fattade jag egentligen hur det funkade. Man fick inget totalsammanhang på hur derivator löses. Och inget exempel på hur det synkade in med andra delar i matematiken. Lite omvänt, som jag minns det fick man bara sitta och älta gränsvärden utan att ha en aning om att de skulle användas för derivatalösning. Man fick inte, som då man har att göra med typ historia eller programmering in kunskapen i någon totalbild. Det är bara en lösryckt minnesgrunka och en färdighet i rymden utan nåt att haka upp den på.

Och lite i samma andetag, Algotezza, så är jag inte direkt unik där.

Tycker man kan ta det triviala exemplet pythagoras sats där

A2*b2=c2 (skall vara upphöjttecken)

Så vitt jag mindes smälldes den bara upp och så kunde man räkna med den. Men varifrån den kom, hur den som tagit fram den tänkt, hur den passar in med allting annat. Det blev bara en minneskaka ungefär som då man lärde sig multiplikationstabellen.
Och derivata, integraler, logaritmer och värre saker man stötte på på civing utbildningen blev också bara minneskakor, formler för att klara tentan.

Jag tror inte direkt att det är bara jag som gått den här vägen. Vad mattelärare uppmanat mig till genom åren är att räkna en massa tal. Och jag är bra på det. Och klarade tentor och annat. Med en massa möda och ingen förståelse. Något slags IQ-test bara.

Kolla exemplet med faktoreringen här:
https://www.matteboken.se/lektioner/mat ... a/derivata

Såna här och bökigar fick man sig till livs, satt och skruvade på och vips hade man något som tog dän den eländiga nolldivisionen. Kändes bara som tur.

[hakkapeliitta]

Vad någon än påstår på ett generellt plan kan man hitta undantag från det som påstås. Räcker det med ett enda personligt undantag, så faller hela generaliseringen?

Kan översättas till formell logik, A, B utsagor, A => B, A implicerar B, finns fyra möjligheter, A sant B sant, A sant B falskt, A falskt B sant, A falskt B falskt.
Enligt logiken är implikationen A => B sann endast om A och B är sanna.

Varför jag skrev detta är för att folk i gemen har svårt för detta självklara.

Som exempel, Goldbachs hypotes (fortfarande olöst) där han påstod att alla jämna tal >= 4 kan skrivas som summa av två primtal.
Tillräckligt för att motbevisa är att hitta ett enda jämnt tal som inte är summan av två primtal.

Jag skrev det här inlägget kanske för att jag ville stila.

[hakkapeliitta]

Tycker man kan ta det triviala exemplet pythagoras sats där

A2*b2=c2 (skall vara upphöjttecken)

Verkar som att du har missuppfattat Pythagoras

I en rätvinklig triangel med sidorna a, b, c där a och b är kateter och c är hypotenusan, är a^2 + b^2= c^2.

Detta kan geometriskt tolkas som arean av rektangeln a plus arean av b är lika med arean av c.

Som kuriosa, Pythagoras var mystiker och med i ett hemligt slutet sällskap som trodde sej ha avslöjat naturens innersta hemligheter. Avslöjanden var belagda med dödstraff.