Filosofiska personer, begrepp = politiska ideologier??

[Isola]

Detta blir mitt första inlägg på FF. jag vet inte var den här tråden passar bäst.

Skulle vara intressant att koppla ihop filosofiska personer och begrepp med olika politiska ideologier. Marx kopplar man ju exempelvis till kommunismen och Mills och Rawls kopplar man till socialliberalismen (som jag själv är anhängare till). Jag är än så länge bara i början på min filosofiska bana och skulle vilja ha hjälp med att tillskriva personer som Kant, Nietzsche, Platon, Singer, Hobbes etc. olika ideologier. Detsamma gäller de stora centrala begreppen inom filosofin; utilitarismen, Nihilismen etc. (Fyll gärna på med viktiga personer och begrepp)

Är det överhuvudtaget möjligt att göra dessa kopplingar?? Var i filosofin finner man tydliga socialistiska, konservativa, nyliberala, nationalsocialistiska tankar? Tacksam för diskussion...

[suchanother]

Inte lite du frågar efter! Vem behärskar hela spektrumet?
Varje betydande filosof har tagit intryck av någon annan. (Endast genier skapar, vi andra lånar, sa kompositören Tjajkovskij). Ofta är skillnaderna mellan två (ofta samtida) filosofer obetydliga, men ser man hela filosofins historia som en jäsande deg så är skillnaderna i periferin rätt betydande. Det finns väl inga ökenvargar (steppenwolfs) i filosofin?
Detta är också det svåra, att greppa allting. Vem mäktar med detta?
När jag för första gången läste Hegel fattade jag sympati; här en äkta steppenwolf som jag. Inte blev jag mindre imponerad när jag läste att han hade hämtat inspiration från indiska religioner. Hmmm...en riktig knäppskalle som sa imponerande saker och en auktoritet som Marx lutade sej emot.
Tyvärr falnade bilden senare då jag förstod att Hegels "anden-förnuftet" var allmängods, mer eller mindre. Och att Hegels indieninspiration hängde ihop med allmänna frågor om arier&indoeuropeiska språken som var ett allmänt diskussionsämne på den tiden.

Isola, du tar upp frågor och spörsmål som är intressanta men ack så tunga. Ta lättare "delpaket", det är ju så man ofta kommer till en helhet, börjar med det lilla och därifrån bygger uppåt. Knappast någon av oss har ett färdigt bygge. (som Marx sa om den dialektiska metoden; att skissa huvuddragen har kanske sitt berättigande, men det går inte att förstå helheten om man inte dissekerar och går tillbaka till delen och därifrån återskapar helheten, denna gången inte som en kaotisk helhet utan en välordnad helhet där varje del har sin specifika uppgift (växelverkan))

[dromedar]

Om uppgiften är att koppla samman generell filosofi med politiska ideologier så är den inte alltid helt lätt. Vissa filosofer har sysslat explicit med politiska frågor; så dessa är det lätt att sätta en "etikett" på. Däremot är det svårt att finna entydiga kopplingar mellan en generell filosofisk teori (som t ex utilitarismen) till vissa politiska ställningstaganden. Politiska ställningstaganden kräver mycket mer än bara abstrakta filosofiska utgångspunkter. Politiska ställningstaganden bygger ofta på en rad empiriska bedömningar. Därför kan en utilitarist komma till en rad politiska slutsatser, beroende på hur denne anser att (den empiriska) verkligheten är beskaffad. Samma sak gäller med de flesta filosofiska "-ismer".

[aberatio]

Kopplingarna är egentligen mycket ofta efterkonstruktioner för att vi lättare skall kunna förstå och ta in hela idéhistorien.

Hegel-traditionen är väl väldigt mot -ismer? Det är på något sätt filosofin och debatterandet som hela tiden för samhället framåt. Därför kan man inte bara ta en filosofi, även om man anser den vara korrekt, och göra den till en sorts dogmatisk sanning. Då stannar ju samhället.

Min uppfattning är att även Karl Marx (som ju räknas in som "vänsterhegelian") delade denna uppfattning, åtminstone i tidiga år.
Nu har jag förvisso inte kommit så långt i studerandet av denne man utan ligger än så länge på hans unga år.

Men intressant är dock detta uttalande från slutet av Marx liv:

"Är det något jag vet så är det att marxist är jag inte".

Jag tycker den här diskussionen är intressant. Går det verkligen att koppla gamla filosofer till -ismer? Och, framförallt, går det verkligen att koppla filosofer till skapare av -ismer (av egen vilja dvs)?

[Tomas Brolins målgest]

aberatio, varför är det uttalandet så intressant?
Jag gissar på att du inte riktigt vet under vilka omständigheter det hela tog form, så för att underlätta - det var en ironisk kommentar till de tyska socialdemokraterna, vilka enligt honom hade tolkat hans texter fel.

Och tro nu helst inte att jag är intresserad av marx, för det är jag inte.

Angående Isolas fråga så kan jag inte mer än undra varför man ens vill applicera det otroligt efterblivna och begränsade politiska tänkesättet på övrig filosofi? Är det inte lika bra att bara gå och hänga sig själv?

[Isola]

Lägger till en omröstning till den här tråden. Man röstar alltså på det alternativ, med de ideér, som man personligen sympatiserar mest med. Låt oss se om vi får fram några samband...

[Tomas Brolins målgest]

Jag vill inte verka elak eller nåt, men jag fattar inte omröstningen, den verkar rätt så dum. Eller?

[Isola]

Kanske... Men om inte annat så kan det vara kul att få reda på vad det här forumets medlemmar sympatiserar mest med för olika ideér.

[aberatio]

aberatio, varför är det uttalandet så intressant?
Jag gissar på att du inte riktigt vet under vilka omständigheter det hela tog form, så för att underlätta - det var en ironisk kommentar till de tyska socialdemokraterna, vilka enligt honom hade tolkat hans texter fel.

Det är intressant i det avseendet att inte ens Marx var en "-ist".

Enligt Sven Eric Liedman & Björn Linnells "Karl Marx. Texter i urval" (vilken jag bara påbörjat och vilken i stort är det enda jag läst "av" Marx) är uttalandet taget i hänsyn till de första som kallade sig Marxister, nämligen en grupp franska socialister vilka var just strikt dogmatiska.

Det var denna dogmatism jag tror att han ogillade (i helgelsk tradition).

Jag är dock, som sagt, inte helt inläst på Marx än så länge.

[Tomas Brolins målgest]

En gång när jag gick vilse i bokhyllan så råkade även jag komma i kontakt med den där boken, och för mig är helt enkelt inte engels och liedman tillräckligt pålitliga. Jag håller mig till hörsägen