Vad är skillnaden mellan värde och veta

[Harald Davidsson]

vad är en vis människa?
en del säger kanske Bertrand Russel var vis,
men detta är en värdering

hur vet vi att Bertrand Russel var vis,
det vet vi inte, men vi gör en värdering,
av hans liv,
av hans texter, av hans tal,

och då säger vi på grund av den värdegrund vi har i samhället
att han var vis,

sen säger vi att vi vet att han var vis.

[Marko]

Vad är skillnaden mellan värde och veta

Att veta saker betyder inte att man förstår saker.
Vetandet har det värde vi ger det, i vissa sammanhang är kunskap ovärderliga verktyg i det område som de arbetar i.

En person anser sig inte vara vis. En vis person är de som omgivningen ger vishet till.
Vem jag ger vishet till, Alla faktiskt, för jag värderar helt andra saker än kunskap som viktiga för en individ.

men vishet kan existera i delområden som sitt arbete, i krigföring, empati, ja precis allt.

Det blir lite som att säga, vem är intelligent, jag tror alla är intelligenta på sitt vis.

[Zokrates]

Vis är enligt mig, den som kan se korrekta samband i verkligheten och dra giltiga slutsatser ur dessa,
samt kan förmedla detta till andra så att det skapar en god förståelse bland dem som inte kan klara
av detta på egen hand, därmed är den vise en vägledare som den seende är för den blinde.

[Harald Davidsson]

Vad är skillnaden mellan värde och veta

Att veta saker betyder inte att man förstår saker.
Vetandet har det värde vi ger det, i vissa sammanhang är kunskap ovärderliga verktyg i det område som de arbetar i.

En person anser sig inte vara vis. En vis person är de som omgivningen ger vishet till.
Vem jag ger vishet till, Alla faktiskt, för jag värderar helt andra saker än kunskap som viktiga för en individ.

men vishet kan existera i delområden som sitt arbete, i krigföring, empati, ja precis allt.

Det blir lite som att säga, vem är intelligent, jag tror alla är intelligenta på sitt vis.

vår kunskap består av värden inte vetande, vi värderar oss ut ur lägenheten, vi väljer hela tiden, att välja är att värdera, vi har memorerat vårt  värde-system som om det vpre den rätta kunskapen, och vi följer våra värden, vi värderar oss fram i tidningen, inte genom vetande men genom värderingar, vi väljer sida i Afganistan, inte beroende på vårt vetande men beroende på vårt värde-system, är vi arbetare värderar vi oss fram i stan på gatorna och trottoarerna som om vi vore arbetare och ser världen med socialdemokratins värde-ögon, vi tänker inte, vi värderar, vi värderar pengar som den högsta makten, vi värderar en viss teve-serie som den bästa denna veckan, vi värderar vissa kvinnor som vackrast som vi vill ha, vi går inte direkt korsets väg, vi går samma väg som farsan, som kompisarna, som vårt bostastadskvarter, som vår socialgrupp, som vär hudfärg, som vårt omgivande tänkande.

[Harald Davidsson]

Zokrates

bakom våra val och beslut
som skapar våra handlingar har vi värderingar

inte vetande,

men var får vi då våra värderingar i från,

ifrån känslorna, ja, det är subjektiva värderingar, vad som är bäst inte bara för mig men som Kant sa för alla

eller ifrån omvärldens stentavlor.

som ju utgör den relativt objektiva världen,

och som handlar om en total anpassning

[Gustaf]

Antydan att en människa är vis är möjlig att urskilja ur en population, således ser vi ett positivt samband att detta går att hänvisa till den mänskliga subjektiviteten. Objektiv vishet finns inte eftersom självaste tanken om den innebär en koppling till värderingar, du måste tolka för att dra slutsatsen om vishet, däri ligger subjektiviteten, däri ligger omöjligheten att finna vishet.

[Harald Davidsson]

Antydan att en människa är vis är möjlig att urskilja ur en population, således ser vi ett positivt samband att detta går att hänvisa till den mänskliga subjektiviteten. Objektiv vishet finns inte eftersom självaste tanken om den innebär en koppling till värderingar, du måste tolka för att dra slutsatsen om vishet, däri ligger subjektiviteten, däri ligger omöjligheten att finna vishet.

Här är det svårt att veta ifall du med objektiv vishet menar resultatet av observationen eller att du menar en personlighet en människa har,

men ifall du uttalar dig något om en människa i en population att du menar att hon är vis, hur kan du se detta,
vi har ju för det första en objektivt relativ klassificering av vad vishet är för något,

och denna klassificering är ju precis som intelligens
att intelligens är vad man mäter med inteligenstest,

men vishet, hur ser vi att någon är vis,

det finns ju inget absolut objektivt vetande om detta som jag tror du menar med objektiv vis,

människan befinner sig i tre olika stadier,

det första stadiet är de som uttalar sig om andra, t,ex,att hon eller han är vis,
och dessa människofr brukar ha expressen och aftonbladet som mätinstrument,

vi kan kalla dessa människor för sociala,

nästa grupp är sådana som börjat utveckla sig själva och har en viss distans till sig själva och världen,
och de har också då börjat använda sina egna känslor som ett mera objektivt instrument att urskilja vishet och dumhet osv,

för i känslorna finns det en objektivitet som är mera kosmisk och förankrad inte bara till naturen, dvs, genom Id,
men genom själen, och dessa människor  börjar urskilja mera subjektivt världen

och den tredje gruppen som är T.ex. de Brahminska prästerna som genom flera tusen års experiment kunnat använda sina egna känslor objektivt i t.ex yanatra puja och därmed får objektiva symboler associerade i sitt tänkande.

[Gustaf]

Antydan att en människa är vis är möjlig att urskilja ur en population, således ser vi ett positivt samband att detta går att hänvisa till den mänskliga subjektiviteten. Objektiv vishet finns inte eftersom självaste tanken om den innebär en koppling till värderingar, du måste tolka för att dra slutsatsen om vishet, däri ligger subjektiviteten, däri ligger omöjligheten att finna vishet.

Här är det svårt att veta ifall du med objektiv vishet menar resultatet av observationen eller att du menar en personlighet en människa har,

men ifall du uttalar dig något om en människa i en population att du menar att hon är vis, hur kan du se detta,
vi har ju för det första en objektivt relativ klassificering av vad vishet är för något,

och denna klassificering är ju precis som intelligens
att intelligens är vad man mäter med inteligenstest,

men vishet, hur ser vi att någon är vis,

det finns ju inget absolut objektivt vetande om detta som jag tror du menar med objektiv vis,

människan befinner sig i tre olika stadier,

det första stadiet är de som uttalar sig om andra, t,ex,att hon eller han är vis,
och dessa människofr brukar ha expressen och aftonbladet som mätinstrument,

vi kan kalla dessa människor för sociala,

nästa grupp är sådana som börjat utveckla sig själva och har en viss distans till sig själva och världen,
och de har också då börjat använda sina egna känslor som ett mera objektivt instrument att urskilja vishet och dumhet osv,

för i känslorna finns det en objektivitet som är mera kosmisk och förankrad inte bara till naturen, dvs, genom Id,
men genom själen, och dessa människor  börjar urskilja mera subjektivt världen

och den tredje gruppen som är T.ex. de Brahminska prästerna som genom flera tusen års experiment kunnat använda sina egna känslor objektivt i t.ex yanatra puja och därmed får objektiva symboler associerade i sitt tänkande.

Jag tror inte du förstår dig på objektivitet. Objektivitet innebär avsaknaden av subjektivitet, alltså en högst saklig föreställning. Vad som är sak går inte att se då det fysiska skeendet ser hänger tät ihop med det mentala skeendet tolkning. Det finns en allmän ungefärlig förståelse för vad vishet är, men ord i sig är grundade på subjektivitet.

Vi har ingen standardisering för intelligens, finns inga vetenskapsmän som har klarlagt vad intelligens är. Det är en komplicerad företeelse som psykologerna ej kommit långt i att undersöka.

[Harald Davidsson]

Antydan att en människa är vis är möjlig att urskilja ur en population, således ser vi ett positivt samband att detta går att hänvisa till den mänskliga subjektiviteten. Objektiv vishet finns inte eftersom självaste tanken om den innebär en koppling till värderingar, du måste tolka för att dra slutsatsen om vishet, däri ligger subjektiviteten, däri ligger omöjligheten att finna vishet.

Här är det svårt att veta ifall du med objektiv vishet menar resultatet av observationen eller att du menar en personlighet en människa har,

men ifall du uttalar dig något om en människa i en population att du menar att hon är vis, hur kan du se detta,
vi har ju för det första en objektivt relativ klassificering av vad vishet är för något,

och denna klassificering är ju precis som intelligens
att intelligens är vad man mäter med inteligenstest,

men vishet, hur ser vi att någon är vis,

det finns ju inget absolut objektivt vetande om detta som jag tror du menar med objektiv vis,

människan befinner sig i tre olika stadier,

det första stadiet är de som uttalar sig om andra, t,ex,att hon eller han är vis,
och dessa människofr brukar ha expressen och aftonbladet som mätinstrument,

vi kan kalla dessa människor för sociala,

nästa grupp är sådana som börjat utveckla sig själva och har en viss distans till sig själva och världen,
och de har också då börjat använda sina egna känslor som ett mera objektivt instrument att urskilja vishet och dumhet osv,

för i känslorna finns det en objektivitet som är mera kosmisk och förankrad inte bara till naturen, dvs, genom Id,
men genom själen, och dessa människor  börjar urskilja mera subjektivt världen

och den tredje gruppen som är T.ex. de Brahminska prästerna som genom flera tusen års experiment kunnat använda sina egna känslor objektivt i t.ex yanatra puja och därmed får objektiva symboler associerade i sitt tänkande.

Jag tror inte du förstår dig på objektivitet. Objektivitet innebär avsaknaden av subjektivitet, alltså en högst saklig föreställning. Vad som är sak går inte att se då det fysiska skeendet ser hänger tät ihop med det mentala skeendet tolkning. Det finns en allmän ungefärlig förståelse för vad vishet är, men ord i sig är grundade på subjektivitet.

Vi har ingen standardisering för intelligens, finns inga vetenskapsmän som har klarlagt vad intelligens är. Det är en komplicerad företeelse som psykologerna ej kommit långt i att undersöka.

Jag förstår  din tolkning av objektiv,
men du förstår att det finns två olika objektivitet,

dels relativt objektiv
dels absolut objektiv,

och enda vägen till det absolut objektiva går genom att vi
först måste tillbaka till det subjektiva tillståndet där vi kan känna våra känslor mera objektivt,

alltså våra känslor blir den nya värdegrunden
istället för den värderelativism som samhället erbjuder oss i relativ objektivitet,

och i känslornas samarbete med tankarna får vi en möjlighet att börja fördas emot en sanna objektivitet genom att börja förstå våra egna känslors objektivitet genom dessas koppling till symboler och arketyper,

symboler och arketyper har en direkt förbindelse med det objektivt absoluta

[Gustaf]

Jag förstår  din tolkning av objektiv,
men du förstår att det finns två olika objektivitet,

dels relativt objektiv
dels absolut objektiv,

och enda vägen till det absolut objektiva går genom att vi
först måste tillbaka till det subjektiva tillståndet där vi kan känna våra känslor mera objektivt,

alltså våra känslor blir den nya värdegrunden
istället för den värderelativism som samhället erbjuder oss i relativ objektivitet,

och i känslornas samarbete med tankarna får vi en möjlighet att börja fördas emot en sanna objektivitet genom att börja förstå våra egna känslors objektivitet genom dessas koppling till symboler och arketyper,

symboler och arketyper har en direkt förbindelse med det objektivt absoluta

Jag tror fortfarande inte du förklarar en förståelse för objektivitetens essens vilken är den enda viktiga. Eftersom objektiviteten är fastställd och existerar, samt är grunden för allt utanför, är det självklart att objektiviteten länkar konst och tycken o. dyl. Men vi kan inte påvisa objektiviteten utan att inträda ett rum av nollställd falskhet, våra tolkningar förutsätter att detta ej kommer hända. Känslorna snarare hämmar oss att gå mot objektiviteten då känslorna innebär ett avstånd från detta.

[Harald Davidsson]

Jag förstår  din tolkning av objektiv,
men du förstår att det finns två olika objektivitet,

dels relativt objektiv
dels absolut objektiv,

och enda vägen till det absolut objektiva går genom att vi
först måste tillbaka till det subjektiva tillståndet där vi kan känna våra känslor mera objektivt,

alltså våra känslor blir den nya värdegrunden
istället för den värderelativism som samhället erbjuder oss i relativ objektivitet,

och i känslornas samarbete med tankarna får vi en möjlighet att börja fördas emot en sanna objektivitet genom att börja förstå våra egna känslors objektivitet genom dessas koppling till symboler och arketyper,

symboler och arketyper har en direkt förbindelse med det objektivt absoluta

Jag tror fortfarande inte du förklarar en förståelse för objektivitetens essens vilken är den enda viktiga. Eftersom objektiviteten är fastställd och existerar, samt är grunden för allt utanför, är det självklart att objektiviteten länkar konst och tycken o. dyl. Men vi kan inte påvisa objektiviteten utan att inträda ett rum av nollställd falskhet, våra tolkningar förutsätter att detta ej kommer hända. Känslorna snarare hämmar oss att gå mot objektiviteten då känslorna innebär ett avstånd från detta.

du vet,
gräv där du står,
jag kan se vad du grävt fram,
för jag har också ögon att se med,


ska jag skriva helt min egen ide om objektivitet och subjektivitet,
för att vara hygglig har jag anpassat mig till FFs ideal om objektiv och subjektiv,

alltså för mig finns bara det absolut subjektiva,
för detta är ursprunget till ALLT,

att tala om en absolut objektivitet, som de tyska filosoferna sökte, tinget i sig,
vi måste då försöka förstå att objektitet inte är ursprunget till vårt kosmos, som du tycks mena.

du ser objektet som någonting som aldrig kan hotas som alltid är och alltid kommer att vara,

men jag ser subjektet som skapar av objektet,
ej omvänt,.

och detta är naturligtvis rätt, för
hur skulle det vara om det ej funnits några subjekt i vår universum,

tala om för mig hur objektet kan existerar utan subjekt,

och tala om för mig hur objektet kan komma före subjektet,

du sysslar med ren MAGI, Gustav,

försök bli vetenskaplig i ditt tänkande
förkasta ditt magiska projicerande.

[Gustaf]

du vet,
gräv där du står,
jag kan se vad du grävt fram,
för jag har också ögon att se med,


ska jag skriva helt min egen ide om objektivitet och subjektivitet,
för att vara hygglig har jag anpassat mig till FFs ideal om objektiv och subjektiv,

alltså för mig finns bara det absolut subjektiva,
för detta är ursprunget till ALLT,

att tala om en absolut objektivitet, som de tyska filosoferna sökte, tinget i sig,
vi måste då försöka förstå att objektitet inte är ursprunget till vårt kosmos, som du tycks mena.

du ser objektet som någonting som aldrig kan hotas som alltid är och alltid kommer att vara,

men jag ser subjektet som skapar av objektet,
ej omvänt,.

och detta är naturligtvis rätt, för
hur skulle det vara om det ej funnits några subjekt i vår universum,

tala om för mig hur objektet kan existerar utan subjekt,

och tala om för mig hur objektet kan komma före subjektet,

du sysslar med ren MAGI, Gustav,

försök bli vetenskaplig i ditt tänkande
förkasta ditt magiska projicerande.

Varför skall jag gräva där jag står?

Okej, men om du ser subjektet som skapare av objektet, menar du inte då på att det är, i den vanliga benämningen, subjektet som för dig är objektet?

Jag sysslar inte med MAGI, kan ingen magik.

Du kan gärna spinna vidare och tala för mig vad vetenskapligt tänkande är?

Tack

[Harald Davidsson]

du vet,
gräv där du står,
jag kan se vad du grävt fram,
för jag har också ögon att se med,


ska jag skriva helt min egen ide om objektivitet och subjektivitet,
för att vara hygglig har jag anpassat mig till FFs ideal om objektiv och subjektiv,

alltså för mig finns bara det absolut subjektiva,
för detta är ursprunget till ALLT,

att tala om en absolut objektivitet, som de tyska filosoferna sökte, tinget i sig,
vi måste då försöka förstå att objektitet inte är ursprunget till vårt kosmos, som du tycks mena.

du ser objektet som någonting som aldrig kan hotas som alltid är och alltid kommer att vara,

men jag ser subjektet som skapar av objektet,
ej omvänt,.

och detta är naturligtvis rätt, för
hur skulle det vara om det ej funnits några subjekt i vår universum,

tala om för mig hur objektet kan existerar utan subjekt,

och tala om för mig hur objektet kan komma före subjektet,

du sysslar med ren MAGI, Gustav,

försök bli vetenskaplig i ditt tänkande
förkasta ditt magiska projicerande.

Varför skall jag gräva där jag står?

Okej, men om du ser subjektet som skapare av objektet, menar du inte då på att det är, i den vanliga benämningen, subjektet som för dig är objektet?

Jag sysslar inte med MAGI, kan ingen magik.

Du kan gärna spinna vidare och tala för mig vad vetenskapligt tänkande är?

Tack

du verkar vara en ren ord-luffare,
du vet inte vad du pratar om


t.ex....som du skriver...menar du inte då på att det är, i den vanliga benämningen, subjektet som för dig är objektet?
............du vet, Gustav Adolf ifall du kan vända på objektivitet och subjektivitet helt godtyckligt enligt din egen vilja,,

tala då om för mig vad vitsen då är med din diskussion med mig..

[Gustaf]

du verkar vara en ren ord-luffare,
du vet inte vad du pratar om


t.ex....som du skriver...menar du inte då på att det är, i den vanliga benämningen, subjektet som för dig är objektet?
............du vet, Gustav Adolf ifall du kan vända på objektivitet och subjektivitet helt godtyckligt enligt din egen vilja,,

tala då om för mig vad vitsen då är med din diskussion med mig..

Det jag menar är att du tar ordet subjekt och ger den definition av objekt, och vice versa med objekt. Du kommer ingenstans, du bara ändrar definitionen.

Du frågar mig hur objektet existerar utan subjektet, du verkar lyfta fram det faktum att ett subjekt måste existera för att objektet skall kunna verifieras, det är sant i den mån att detta objekt verifieras av ett subjekt. Men menar du att objektet inte finner existens när subjektet inte identifierar detta?

Det du säger är ekvivalent med om subjektet Jag är död så existerar inte objektet.

Objektet kommer helt enkelt före subjektet för det ligger i ordets natur. Det förefaller uppenbart att det ska vara så, eftersom det ligger i ordets definition att subjektet är i ständigt och desperat behov av objektet. Medan du vänder på plätten och verkar säga motsatsen.

Jag erkänner att jag var en ord-luffare i min förra kommentar, jag tog inspiration från dig. Problemet med dig är att du försöker använda korta sammanhängande satser för att förklara din ståndpunkt, men det verkar inte ge något eftersom din förklaring saknar många gånger logik och verklighetsförankring.

[Harald Davidsson]

du verkar vara en ren ord-luffare,
du vet inte vad du pratar om


t.ex....som du skriver...menar du inte då på att det är, i den vanliga benämningen, subjektet som för dig är objektet?
............du vet, Gustav Adolf ifall du kan vända på objektivitet och subjektivitet helt godtyckligt enligt din egen vilja,,

tala då om för mig vad vitsen då är med din diskussion med mig..

Det jag menar är att du tar ordet subjekt och ger den definition av objekt, och vice versa med objekt. Du kommer ingenstans, du bara ändrar definitionen.

Du frågar mig hur objektet existerar utan subjektet, du verkar lyfta fram det faktum att ett subjekt måste existera för att objektet skall kunna verifieras, det är sant i den mån att detta objekt verifieras av ett subjekt. Men menar du att objektet inte finner existens när subjektet inte identifierar detta?

Det du säger är ekvivalent med om subjektet Jag är död så existerar inte objektet.

Objektet kommer helt enkelt före subjektet för det ligger i ordets natur. Det förefaller uppenbart att det ska vara så, eftersom det ligger i ordets definition att subjektet är i ständigt och desperat behov av objektet. Medan du vänder på plätten och verkar säga motsatsen.

Jag erkänner att jag var en ord-luffare i min förra kommentar, jag tog inspiration från dig. Problemet med dig är att du försöker använda korta sammanhängande satser för att förklara din ståndpunkt, men det verkar inte ge något eftersom din förklaring saknar många gånger logik och verklighetsförankring.

detta Gustav A säger...

Det du säger är ekvivalent med om subjektet Jag är död så existerar inte objektet.

Men Gustav, menar du Adam innan Eva  kom dit, för alla som tittar på den döde,
gör de det med sitt subjekt eller sitt objekt,

det vi talar om är faktiskt ett litet trssel i mänsklighetens medvetande.
För ego och subjekt är inte samma sak, de har olika definitioner,
för ego bygs upp genom en kompromiss mellan subjektet och objektet,
så ego är någonstans mellan subjektet och objektet,
och det som är objektivt menas ofta att det är samma för alla,
att säga att alla har två ögon är så kallad objektivitet,



Objektet kommer helt enkelt före subjektet för det ligger i ordets natur. skriver Gustav..

tala om för mig hur objektet då skapar ett subjekt, hur det går till

och varför skulle objektet skapa ett subjekt