Chloe har tagit till orda, nu åter mot demokratin. Vi minns ju när Chloe påstod att vänstern inte skulle tillåtas ställa upp i valen och genomföra sina valprogram om de skulle få majoritet!
Kallekula är fortsatt bitter sedan han blivit bortgjord enär bigj tvingade honom att inse att ekonomisk demokrati faktiskt existerar och fungerar! Men hans grälsjuka äro oväsentlig - vi sparkar ej på den som ligger!
Det goda demokratiska samhället bör således bygga på demokrati och humanism, bl.a måste alla FN:s mänskliga rättigheter uppfyllas till fullo!
Därmed går vi vidare i vårt sökande efter detta samhälle:
Avskedanden i, och avveckling av, arbetarägda/styrda företag
Det skall bli kostsamt för företagen att avskeda de anställda om det inte finns skäl som brottslighet eller missbruk för att få bort en anställd. I övrigt skall det kosta arbetsgivarna en årslön att avskeda en anställd. Naturligtvis skall antalet anställningsår avgöra när man uppnår denna årsersättning, flera möjligheter finns, en sådan är att årslönen betalas ut till den som jobbat över två år i företaget. Men det finns säkert andra varianter även här, något som framtiden får utvisa. Denna skall vara obeskattad (helst, det finns flera lösningar, som man i framtiden kan komma fram till) liksom den inte skall ligga till grund för den ersättning som den arbetslöse sedan ansöker om. Avgångsbidraget skall alltså komma den avskedade till godo utöver den hjälp han eller hon sedan erhåller från, exempelvis, arbetslöshetskassan.
Yttrandefriheten skall vara total både inom privata och offentliga företag och arbetsplatser - inga inskränkningar över huvudtaget skall förhindra de anställda liksom ägarna att framföra kritik, sina egna tankar eller tala med olika medier angående problem på arbetsplatsen osv. Detta skall skyddas i lag, inte bara gällande den offentliga sektorn utan även den privata. Allt motstånd mot ett sådant genomförande måste betraktas som inskränkningar i yttrandefriheten - och bekämpas tills den sista motståndsmannen har gett upp.
Det kan även finnas en annan variant, att det faktiskt kan vara lättare att avskeda folk, men då skall människor ha rätt att under arbetslösheten uppbära 75-85-procentigt bidrag. Det lägre talet för högbetalda, det högre för de lågbetalda. Närmast en slags medborgarlön, vilket vi har råd med, det existerar ju delvis redan idag! Det är nödvändigt med tanke på att ett arbete som år 1900 krävde 10 personers arbetskraft idag endast kräver en persons arbetskraft. Allt fler blir med nödvändighet ”över” i produktionen av varor och tjänster i ett samhälle som drivs mot allt mer effektivitet och resursutnyttjande. Och då kan vi ju inte låta utslagningen pågå – för då, om någonsin, kan vi få en riktigt obehaglig social proteststorm, ja rent av en slags revolution på halsen!
I det första fallet går det hela ut på att arbetsgivarna får en ökad rätt att avskeda arbetskraft vid nedgångar i konjunkturerna och därmed rädda företagen på en lägre nivå. Till detta skall då kopplas en arbetslöshetsförsäkring som täcker upp lönen till 75-85 procent för de friställda löntagarna. Denna politik går utmärkt att genomföra tillsammans med övriga här föreslagna åtgärder för att underlätta effektiviteten och dessutom stärka demokratiseringen av arbetslivet. Detta system är till sin natur mer defensivt ur arbetstagarnas synpunkt, det gynnar företagarna. Samtidigt blir det troligtvis dyrt vid lågkonjunkturer och billigare vid högkonjunkturerna. Risken är dock att för många vänjer sig vid arbetslösheten så att det också vid högkonjunkturer blir svårt att få ut människor i arbete. Således blir de i detta stycke föreslagna åtgärderna snarare en slags övergångslösning som kan tas till innan ett mer genomtänkt system har skapats.
I det andra fallet går man mer eller mindre direkt över till ett system som gynnar det demokratiserade näringslivet som ovan har visats. Här blir det svårare att avskeda folk, även om det ingalunda är omöjligt, men det kostar för företagen – som ovan redan visats.
Motståndarna är de företagare och småpåvar runt om i samhället som innerst inne hyser totalitära föreställningar och står för det orättvisa samhället utan demokratiskt innehåll. Inte sällan finner man dem som mellanchefer i kommuner och landsting, alltså de högre tjänstemännen. Samt i de lite större företagens tjänstemannahierarkier, och bland de direktörer vars främsta intressen tycks vara att beröva sina företag på medel!
Vi har ännu mer, så läs och lär.....så kommer vi med mer....
MVH
bigj - mot kapitalism och för demokrati och humanism....
