Invandrares överrepresentation bland våldtäktsdömda

[archaxe]

En mycket mindre kontroversiell slutsats är väl att män är kraftigt överrepresenterade bland våldtäktsförövare och att vi därför bör inför t ex en mansskatt där män tar kollektivt ansvar för mäns våld mot kvinnor. SDs argument är orimligt av samma anledning.

[Zokrates]

http://blogg.svd.se/faktakollen?ID=20272

I ett internationellt perspektiv har Sverige idag en väldig bred definition av våldtäktsbegreppet, som dessutom ständigt utvidgas när lagstiftning arbetas om.

Men att jämföra brottsstatistik från olika länder är vanskligt, konstaterar Brottsförebyggande rådet (Brå). Dels finns det ingen universell våldtäktsdefinition – ett brott som i Sverige är våldtäkt kan i ett annat land hamna i en annan kategori av sexualbrott. Dels registreras brott på olika sätt i olika länder.

– Ta till exempel en kvinna som våldtas en gång varje vecka i ett år av sin make. I Sverige registreras det som 52 våldtäkter, medan det i flera andra länder registreras som bara en våldtäksanmälan, säger Klara Hradilova Selin, utredare på Brå.

Forskarna kan i den inte säga om det faktiskt begås fler våldtäkter i Sverige än i andra EU-länder, utan bara att antalet anmälningar är högt.

– Det finns inte bara en förklaring till det höga talet. Här har ni en bättre anmälningsupptagning än på andra håll, våldtäktsbegreppet har utvidgats och det finns en större vilja hos svenska kvinnor att anmäla våldtäkter även inom relationer. För att klarlägga om det rör sig om en högre verklig förekomst krävs mer forskning, sade professor Liz Kelly till TT när EU-studien presenterades förra året.

Sverige fick 2005 en ny sexuallagstiftning och då utökades våldtäktsbegreppet. Brott som tidigare rubricerades som sexuellt utnyttjande hamnar idag i kategorin våldtäkt. Det är också en av huvudförklaringarna till den dramatiska ökningen av anmälda våldtäkter efter 2005. Samtidigt har nämligen antalet anmälningar om sexuellt utnyttjande minskat.

Däremot har antalet anmälda överfallsvåldtäkter legat nästan konstant på runt 300 stycken per år sedan 1995, samtidigt som anmälningar där offer och förövare är ytligt bekanta ökat, uppger Brå.

Statistik visar också att antalet anmälda våldtäkter sköt i höjden efter 2005 – från 2 500 för fem år sedan till runt 6 000 förra året. Plötsligt har vi fått 3500 extra "bonusvåldtäkter" per år, inte illa! om vi utgår från att det mest sannolika är att även dessa brott innan den nya lagstiftningen 2005 var tämligen konstanta.

Ok, från faktakollen ser vi att det ligger på ett konstant antal av överfallsvåldtäkter under en 15 års tid, runt 300 stycken/år.
Sedan ser vi att "relationsvåldtäkterna", ligger runt 6000 i nuläget, varav vi redan läst hur lättsamt dessa summeras fram.
Skulle resten av EU länderna räkna på samma sätt, så anar jag att Sverige skulle hamna i botten, vilket är mest troligt med tanke på den slöa svenska mentaliteten. Vet ni vad, jag tycker att det är dags att ta Tony Blair på orden och rippa hans vision om att även tankebrott bör vara straffbara, undrar hur många fler så kallade våldtäkter per år vi kommer upp i då?

[Kallekula]

Visst du det att barn som gå i samma klass men de som har större skostorlek är smartare? Ju större skor desto smartare. Eller ju större skor ju mer framåt är de i sin växt, även hjärnan och det leder till bättre resultat på IQ test.

Om det där är menat som en parodi på Åkessons budskap, vad blir det överfört till den fråga vi diskuterar: att du utgår från att våldtäkt tenderar förvandla våldtäktsmannen från svensk till invandrare snarare än vice versa, eller vad?

Ähä det var ju bara menat att visa att man tillskriver fel faktorer som orsak. Om det är så att det % är fler invandrare än "ursvenska" män som begår brott så kan det tex förklaras med socioekonomiska faktorer. Plocka ut svenska män med samma socioekonomiska bakgrund och resultatet skulle kunna bli densamma. Det KAN vara en förklaring bland många.

Bara att bedriva klassisk multifaktoriell analys.

[Justin Case]

Justin jag skulle gissa att de får många siffror från stödjourer för kvinnor. Där är det nog ganska lätt att föra anonyma register över hur många som tar kontakt för att få stöd och uppger att de inte har anmält en våldtäkt.

Det kanske ofta är fråga om ett missförstånd? Kvinnan ångrar sig kanske mitt i akten och tycker sig förmedla detta till mannen, men han är för upphetsad för att uppfatta det, och kvinnan tror då att han inte tänker låta henne slippa undan, och hon vågar kanske då inte göra fysiskt motstånd, utan tolkar därför resten av akten som en våldtäkt. En annan sorts missförstånd kan vara att kvinnan säger något som får mannen att uppfatta det som att kvinnan vill ha hårdare tag än vad som är fallet, med följden att hon tror att hans hårda tag betyder att det är fråga om en våldtäkt.

Även om sannolikheten för ett sådant missförstånd är mycket liten för varje samlag som sker, kommer det ändå att ske en hel del sådana missförstånd eftersom det sker många, många miljoner samlag per år i en befolkning om flera miljoner människor.

Jag har för mig att man gjort om rubriceringen av våldtäkt också vilket skapar fler antal våldtäkter än förut på grund av att definitionen har blivit bredare.

Det stämmer, men skulle det förklara invandrares överrepresentation?

Men jag kommer inte ihåg några detaljer så jag är osäker på detta.

Sen vet jag att man har påtalat en ökad anmälningsfrekvens. Vilket också ger en ökning i antalet anmälda, och förmodligen dömda, mål med våldtäkt.

Det stämmer kanske, men skulle det förklara invandrares överrepresentation?

Men jag förstår heller inte poängen med att utpeka invandrargrupper för våldtäkter.

Man pekar inte ut "invandrargrupper" - man pekar inte ut alla individer i de grupperna, och man pekar inte ens ut en enda av de individerna - utan man pekar på statistik. Det faktum att de flesta individer i en statistiskt överrepresenterad grupp är oskyldiga innebär inte automatiskt att statistiken är ointressant. Jämför med att det faktum, att man löper större risk att dö av att köra bil tvärs över USA än av att flyga samma sträcka, är sant och intressant att veta och bra att framföra till folk, utan att det för den skull betyder att alla som kör bil tvärs igenom USA dör av det.

Hur kan 55 växa till 10000 tals för att "mörkertalet är stort"? Jag menar säg att bara 20% av våldtäkterna anmäls. Då innebär det att det är 1/5 del av alla våldtäkter är 55 st och 5/5 delar är 275 st. Är inte ett mörkertal på 80% "enormt"? För att nå dina siffror skulle man behöva ha ett mörkertal på 99,5% minst. Det mörkertalet skulle ge 11000 våldtäkter.

Det är just den storleksordningen - till och med siffror som 99,9% - som framförts. Jag vill minnas att man påstått att 90% av alla inträffade våldtäkter aldrig anmäls, att 90% av alla våldtäkter som anmäls aldrig leder till åtal, och att 90% av alla våldtäktsåtal leder till friande dom. Det får jag till 99,9%.

För att bli av med den här problematiken

Man blir inte av med "den här problematiken". Man blir inte av med våldtäkterna i samhället. Det kommer alltid att ske våldtäkter. Naturligtvis kan man försöka minska deras antal, men att helt bli av med dem kan man inte med mindre än att man avlivar samtliga medborgare eller sätter samtliga medborgare (utom möjligtvis några garanterat ofarliga kvinnor, barn och åldringar) i varsin isoleringscell på livstid i preventivt syfte.

tror jag att man måste börja se på vår auktoritära ordning i samhället och det förtryck som vi utsätter varandra för allt som oftast. Det är vad som föranleder våldtäkter ofta tror jag. Jag ser alltså tydliga kopplingar till behov av att känna sig mäktig och liknande. Och inte bara en slags sexuell tillfredsställelse.

Jag tror inte den förklaringen är den viktigaste. Att våldtäkt är och alltid har varit vanligt i arten människa beror på gener som människan har efter de förfäder människan delar med schimpansen. Schimpanser våldtar ännu mer än människor. Våldtäkt är inte konstigare än annan stöld. Vill man ha mat men inte kan få någon att ge en mat (t.ex. därför att man inte har några pengar att betala med), tar man till slut den mat man vill ha, eftersom man inte vill svälta. För många män verkar det vara likadant med sex som det är för många människor med mat: får man det inte, tar man det till slut, av frustration över att inte få det. Långtifrån alla män gör det, förstås, men detsamma gäller stöld av mat: långtifrån alla människor stjäl mat så fort de är hungriga - särskilt gäller detta stöld av mindre livsviktiga sorters mat - godis, gourmetmat, särskilt fin eller särskilt god mat. Många väljer att avstå från gourmetmat, hellre än att stjäla gourmetmat. Men en del stjäl gourmetmat hellre än att avstå från den. Likadant med sex: en del väljer att avstå hellre än att stjäla; en del stjäl hellre än att avstå. Olika människor har olika mycket karaktär, olika stark moral, olika starkt behov, olika mycket intelligens. Och samhället har lyckats olika bra med att få olika män att anpassa sig till det historiskt sett egentligen ganska färska tabu mot våldtäkt som finns i vår del av världen idag (och som nog mestadels är av godo jämfört med alternativet, allt annat lika).

[Justin Case]

En mycket mindre kontroversiell slutsats är väl att män är kraftigt överrepresenterade bland våldtäktsförövare och att vi därför bör inför t ex en mansskatt där män tar kollektivt ansvar för mäns våld mot kvinnor. SDs argument är orimligt av samma anledning.

SDs argument går ut på att välja vilka man vill släppa in i Sverige. Det gör vi redan idag, redan utan SD. Om du ska jämföra det med mansskatt, måste du alltså betrakta redan dagens restriktioner i insläppandet av invandrare som lika orimligt som mansskatt. Gör du det? Vill du att vi ska släppa in hur många fattiga som helst, så att Sveriges ekonomi går under?

För övrigt finns det inget som säger att det är männen som är skyldiga kvinnorna någon skatt som kompensation, och inte tvärtom. Kvinnors förtryck av män är inte nådigt, det heller. Och till skillnad från männen är det kvinnorna som kan få barn, och som bestämmer om barnet ska födas eller inte, och som får socialtjänstens fulla stöd i att jaga bort pappan närhelst det passar dem. Istället för mansskatt föreslår jag kvinnoskatt - för att kompensera för kvinnors orättvisa makt över män i Sverige idag.

[archaxe]

Justin,

Läsaren/tittaren/lyssnaren får väl ta statistiken för vad den är.

Statistik är ingenting om du inte tolkar den. Det är en minst lika viktig förmåga som att utföra medelvärdesanalyser.

Man pekar inte ut "invandrargrupper" - man pekar inte ut alla individer i de grupperna, och man pekar inte ens ut en enda av de individerna - utan man pekar på statistik.

Jag vet inte vad du snackar om, men det är precis vad du gör i statistik - belyser skillnader mellan grupper. Huruvida orsaken till dessa skillnader återfinns på individnivå (vilket är ett nödvändigt kriterium för att du ska kunna återföra resultaten till individerna) eller på gruppnivå är av yttersta vikt för att tolka inferentiell statistik. Om du inte har en aning om processen som leder fram till dessa skillnader kan du inte göra några vettiga prediktioner annat än exploratoriska hypoteser. Men borde vi egentligen experimentera med invandringspolitiken?

Det faktum att de flesta individer i en statistiskt överrepresenterad grupp är oskyldiga innebär inte automatiskt att statistiken är ointressant.

Nej, men det betyder heller inte automatiskt att statistiken är intressant. Vad som är av intresse är inte huruvida resultatet är "statistiskt signifikant" (det kommer det att bli oavsett hur liten effekten är, givet att du har ett tillräckligt stort sample att utgå ifrån - inga gruppvärden är identiska) utan hur stor effekten av etnicitet är (vilket också skulle ge dig ett mått på ökad risk att begå våldtäkt, givet att du är invandrare).

Jämför med att det faktum, att man löper större risk att dö av att köra bil tvärs över USA än av att flyga samma sträcka, är sant och intressant att veta och bra att framföra till folk, utan att det för den skull betyder att alla som kör bil tvärs igenom USA dör av det.

Ja, fast i enlighet med SDs argumentation borde man väl just förbjuda bilkörning. Det är en absurd slutsats att dra.

Våldtäkt är inte konstigare än annan stöld. Vill man ha mat men inte kan få någon att ge en mat (t.ex. därför att man inte har några pengar att betala med), tar man till slut den mat man vill ha, eftersom man inte vill svälta. För många män verkar det vara likadant med sex som det är för många människor med mat: får man det inte, tar man det till slut, av frustration över att inte få det.

Vänta nu, menar du att våldtäkt kan liknas vid "annan stöld"? Att det primärt är en effekt av för lite sex och fysisk närhet, och alltså primärt en sexuell handling (till skillnad från t ex maktperspektivet som säger att våldtäkt primärt är en våldshandling)?

Om SDs primära fokus vore att minska våldtäkterna så finns det en rad mer informativa riskfaktorer än "etnicitet" (kön, utbildning, socioekonomisk status, tillochmed intelligens). Isåfall borde de fokusera på dessa. Deras syfte är istället att argumentera för en minskad invandring, varför de gör (enligt experter dåligt utförda) undersökningar och sedan gör ett selektivt urval och rapporterar de resultat som talar för deras på förhand avgjorda slutsats. Det är inte bara dålig forskning, det är dessutom oetiskt.

[Justin Case]

Visst du det att barn som gå i samma klass men de som har större skostorlek är smartare? Ju större skor desto smartare. Eller ju större skor ju mer framåt är de i sin växt, även hjärnan och det leder till bättre resultat på IQ test.

Om det där är menat som en parodi på Åkessons budskap, vad blir det överfört till den fråga vi diskuterar: att du utgår från att våldtäkt tenderar förvandla våldtäktsmannen från svensk till invandrare snarare än vice versa, eller vad?

Ähä det var ju bara menat att visa att man tillskriver fel faktorer som orsak. Om det är så att det % är fler invandrare än "ursvenska" män som begår brott så kan det tex förklaras med socioekonomiska faktorer.

Det spelar ingen roll om det är socioekonomiska faktorer eller halalköttets testosteroninnehåll eller svenskors kroppslukt eller något annat som gör invandrare överrepresenterade i våldtäktsstatistiken, för oavsett vad orsaken är, så gäller att om invandrare är överrepresenterade i våldtäktsstatistiken så bör man få säga det.

Att barn med större skostorlek är smartare var inte något som bara "visar att man tillskriver fel faktorer som orsak", utan något som visar att man kan glömma att orsak och verkan kan vara omkastade i relation till vad det först kan verka. Så det var inget bra exempel, för det visar inte att vad som verkar vara en korrelation helt saknar förklaring.

[Justin Case]

– Ta till exempel en kvinna som våldtas en gång varje vecka i ett år av sin make. I Sverige registreras det som 52 våldtäkter, medan det i flera andra länder registreras som bara en våldtäksanmälan, säger Klara Hradilova Selin, utredare på Brå.

Hur räknar de om någon blivit våldtagen av en och samma person 52 gånger inom loppet av en timme då? Räknas det också som 52 våldtäkter? Medan en våldtäkt som pågår i två timmar bara räknas som en enda våldtäkt, även om den är sammantaget värre för offret eftersom den pågår längre tid? Hur kommer det sig att så många politiker inte tänker längre än vad näsan räcker?

[Kallekula]

Så länge man sedan för en diskussion kring fenomenet och dess orsaker såsom SD gör, not? De fiskar ju bara i grumliga vatten såklart.

Ja man kan finna faktorer som inte alls har med saken att göra vem vet parametern invandrare kan vara en sådan.

Hur ska du och jag som lekmän kunna bilda sig en uppfattning om det fiskas i grumliga vatten eller ej? Kanske att lyssna på de som forskar om detta.

Men bara för att problematisera det hela lite till (annars blir det ju inget intressant):


Undersökningen visar både hur stor andel av brotten som begås av invandrare respektive svenskar och hur stor andel i respektive grupp som registrerats för brott under femårsperioden. Den visar att faktorer som kön, ålder, socioekonomisk status och bostadsort inte är förklaringen till skillnader i brottslighet. Den överrepresentation för invandrare i brottsligheten, som rapporten pekar på, är ungfär lika stor för alla socialgrupper.

Invandrarnas höga andelar i viss brottslighet skulle kunna förklaras med att de diskrimineras. Det skulle kunna vara så att brott som begås av invandrare har större sannolikhet att bli anmälda. De skulle också kunna ha större sannolikhet att bli upptäckta och registrerade för ett anmält brott.
Rapporten konstaterar dock att det för de flesta typer av brott inte finns något som tyder på att sådan diskriminering förekommer.


http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod ... nstance=12

[Justin Case]

Justin,

Läsaren/tittaren/lyssnaren får väl ta statistiken för vad den är.

Statistik är ingenting om du inte tolkar den.

Vad jag menar är att läsaren/tittaren/lyssnaren får ta det presenterade materialet för vad det är, och tolka det efter eget huvud. Vi måste inte ha tyckare som tolkar allt åt folk hela tiden, vi måste inte ha några statsnannys som tuggar maten åt medborgarna och sväljer den åt dem.

Men borde vi egentligen experimentera med invandringspolitiken?

Allt politik är väl ett ständigt experimenterande i vilket fall som helst, så, ja, varför inte. Lite försiktigt så där, för att se vad som händer.

Jämför med att det faktum, att man löper större risk att dö av att köra bil tvärs över USA än av att flyga samma sträcka, är sant och intressant att veta och bra att framföra till folk, utan att det för den skull betyder att alla som kör bil tvärs igenom USA dör av det.

Ja, fast i enlighet med SDs argumentation borde man väl just förbjuda bilkörning. Det är en absurd slutsats att dra.

I så fall tycker du alltså att vi redan nu har en absurd invandringspolitik, när vi alls sållar bland de vi tar in? Vill du släppa in alla som vill bosätta sig i Sverige? För det är väl det enda som skulle kunna vara analogt med att tillåta bilkörning med hänvisning till att statistik inte säger något om enskilda individer?

Våldtäkt är inte konstigare än annan stöld. Vill man ha mat men inte kan få någon att ge en mat (t.ex. därför att man inte har några pengar att betala med), tar man till slut den mat man vill ha, eftersom man inte vill svälta. För många män verkar det vara likadant med sex som det är för många människor med mat: får man det inte, tar man det till slut, av frustration över att inte få det.

Vänta nu, menar du att våldtäkt kan liknas vid "annan stöld"? Att det primärt är en effekt av för lite sex och fysisk närhet, och alltså primärt en sexuell handling (till skillnad från t ex maktperspektivet som säger att våldtäkt primärt är en våldshandling)?[/quote]

Ja, vad är förmodligen syftet med att en massa andra djurarter har en våldtäktsfrekvens jämförbar med eller högre än människans? Fortplantning, tror jag. Varför skulle det inte vara syftet hos människan också? Är vi för fina och komplexa för att kunna tro att vår arts våldtäkter skulle kunna förklaras lika enkelt som andra djurarters?

Om SDs primära fokus vore att minska våldtäkterna så finns det en rad mer informativa riskfaktorer än "etnicitet" (kön, utbildning, socioekonomisk status, tillochmed intelligens). Isåfall borde de fokusera på dessa.

Vad man än gör med de faktorerna, är det väl inget som hindrar att man samtidigt stänger gränserna lite, för att använda den faktorn också? (För det kan väl inte kosta mer att hålla folk ute ur Sverige än att släppa in dem, det går väl snarare åt mer resurser åt att försöka integrera dem man släpper in än vad det skulle ha gått åt att se till att de inte kom in?)

[freddemalte]

Hej Justin! Som vanligt välformulerad och genomtänkt kritik! Roligt och stimulerande! Här kommer då några funderingar kring det du skriver:

Ett av argumenten som förts fram mot Jimmie Åkessons utspel nyligen om att invandrare är överrepresenterade bland våldtäktsdömda lyder[...]

Intressanta funderingar, som vanligt Justin. Jag tror att detta är en mycket svår fråga att lösa och i grunden handlar det om hur vi ska se på varandra som människor och vilken attityd vi har till den enskilda personen, individen och dess s.k. värde (sett ur ett samhällsperspektiv vs. privat). Självklart vill ingen leva i ett samhälle där kvinnor riskerar att bli eller blir våldtagna och det är en otroligt komplicerad fråga gällande hur vi når ett våldtäkts-fritt samhälle. Värden ställs mot varandra, ekonomisera, juridiska, sociala, känslomässiga, praktiska etc. Men för att åter gå tillbaks till hur vi ser på varandra så kan jag tänka mig att vi lätt blandar ihop begreppen. Du skrev om den (för många män, och säkert kvinnor också) indignerade och skrämmande stigmatiseringen av de som anklagats för våldtäkt men faktiskt inte begått någon, ett sådant samhälle känns fasansfullt och vi vill inte att människor sak gå runt och för resten av sitt liv bli sedda som "den som varit anklagad för våldtäkt" eller "den som troligen har våldtagit X". Men är det inte samma sort stigmatisering vi i så fall utsätter alla invandrare (som inte har begått någon våldtäkt) för? De anklagas ju indirekt för att vara potentiella våldtäktsmän trots att de absolut inte har gjort något alls (inte ens varit anklagade av någon). Så här gäller det troligtvis att gå varsamt fram och inte kasta sten i glashus.

Stigmatiseringen är förstås mycket större och värre för en som personligen utpekas som våldtäktsman än för en person vars grupp utpekas som särskilt våldtäktsbenägna. Men å andra sidan ingår det förstås väldigt många personer i gruppen "invandrare" - vilket beror på att Sverige tagit in väldigt många invandrare, något Åkesson inte skulle ha låtit Sverige göra in the first place, om han hade fått bestämma.

Ok, så kanske det är? Men å andra sidan kan ju den svenske man som blivit anklagad för vådtäkt etc faktiskt flytta från det samhället och i princip skapa sig ett nytt liv någon annans stans. Invandraren däremot, han kommer att ses på ungefär samma sätt vart han än tar vägen i Sverige - eller? Dessutom kan det, när man redan är utsatt och otrygg i sin kontext bli en betydligt större börda för invandraren att få den stigmatiseringen på sina axlar jämfört med att, som det oftast är för den svenske mannen, ändå leva i en kontext där man redan känner sig hemma, trygg och har koll på systemet (samhället). Det jag vill ha sagt är att ditt "förstås" inte är så självklart som det kan framståt vid första skrapningen på ytan. Många lager bör skrapas bort innan en full konsensus kan nås i detta. Men jag är, trots det jag precis har skrivit, ändå benägen att hålla med dig i din argumentation gällnade graden av lidande vs. stigmatiseringshalten för vardera grupp (invandrarmän vs. svenska män). Jag vet dock inte om man har någon framgång i att motivera en handling bara för att andra utför samma handling om man i grunden anser att handlingen har negativa konsekvenser? Tycker du verkligen det? Att bara för att t.ex. feminister eller vårt samhälle stigmatiserar svenska män så ska vi också stigmatisera invandrarmän? Är det i så fall inte bättre att fokusera på att försöka stoppa stigmatiseringen av de svenska männen istället?

Att väldigt många invandrare nu blir stigmatiserade av att Åkesson framför fakta är alltså inte nödvändigtvis Åkessons fel, då det inte var han som valt att de ska vara här. Andra partier, och media, framför regelbundet obehagliga fakta om allehanda företeelser i samhället, väl medvetna om att många oskyldiga människor kommer att känna sig stigmatiserade som konsekvenser av det. Varför skulle då inte Åkesson få göra detsamma?

Nä, Åkessons fel? Det är väl av ringa betydelse om det är Åkessons fel? Han är väl en lite bricka i spelet precis som alla andra i sådana sammanhang? Felet ligger väl i så fall hos de som tycker annorlunda men som uppenbarligen är urkassa på att framföra detta på ett övertygande och självklart sätt? Så där håller jag med dig, vi tjänar inget på att i sak anklaga Åkesson. Jag varken känner honom eller vet tillräckligt mycket om honom för att uttala mig om hans reella motiv till hans handlingar och uttalanden. Han kör väl sitt race och använder sig av de rättigheter och möjligheter han har för att göra världen bättre utifrån hur han ser på världen - och det kan väl i sak inte vara fel. Om det finns ett fel så är det i så fall lokaliserat i hans metoder för att uppnå en perfekt värld och i hans antagonisters metoder i att motverka hans handlingar.

Män är redan stigmatiserade genom att deras könstillhörighet har kommit att förknippas med grovt våld och våldtäkter - detta trots att de flesta män inte begår några grova våldsbrott eller några våldtäkter. Att de flesta män oskyldigt drabbas av medias rapportering och stigmatisering av män verkar man i feminizt-Sverige tycka är något männen får ta; den stigmatiseringen har samhället accepterat som ett nödvändigt ont. Ingen (vad jag har hört) har föreslagit att man skulle sluta föra fram fakta som ger vid handen att män begår fler våldtäkter än vad kvinnor gör. När invandrare riskerar stigmatiseras av fakta på motsvarande sätt, då plötsligt får fakta inte föras fram.

Jo, men det har du väl hört? Alla debatter om hur män inte kan ha kontakt med barn på ett normalt sätt utan att misstänkliggöras för intresse av att ha sex med barnet, eller hur många män kan känna sig utsatt gentemot kvinnor för att riskera att bli anklagade för att slå dem, eller hur män har svårt att få vårdnaden om barnen, eller hur män måste skriva på papper för att anses vara fadern till barnet etc. Det diskuteras ju hela tiden i olika debattprogram, i tidningar och radio? Men jag kan åter igen inte se varför vi ska ha ännu mer stigmatisering bara för att det råkar finnas sådana tendenser i andra sammanhang i samhället? Bord inte vårt mål istället vara att få bort de problem som du belyser (stigmatiseringen av män i allmänhet) istället för att addera stigmatisering av invandrarmän?

Varje gång media rapporterat om militanta veganers aktioner mot djurindustrin har säkerligen många veganer bland den överväldigande majoritet av Sveriges veganer som inte är militanta känt sig stigmatiserade. Den stigmatiseringen har samhället hela tiden accepterat som ett nödvändigt ont. Den har inte fått någon att kräva att media ska sluta rapportera om de militanta djurrättsaktioner som sker.

Det är trist för veganerna och vi borde se till att den stigmatiseringen minskar, men det är väl inte ett argument för ytterligare stigmatisering av invandrarmän?

Vanliga, skötsamma, anständiga sexköpare som inte skapar något lidande utan kanske tvärtom minskar lidandet i samhället stigmatiseras genom att media framställer sexköp som alltid fel. Den stigmatiseringen har samhället accepterat som ett nödvändigt ont (eller rentav som ett gott).

Se svaren ovan!

Medias rapportering om några manliga dagisanställdas övergrepp på barn har stigmatiserat samtliga manliga dagisanställda så till den grad att det väl snart inte finns en enda man som vågar ge sig in i det yrket. Den stigmatiseringen har samhället accepterat som ett nödvändigt ont (eller rentav som ett gott; varje man som vill jobba med barn bör man ju numera misstänkliggöra).

Se svaren ovan!

Men just invandrare får man inte riskera att stigmatisera. Under många år verkar media ha haft som regel att, varje gång en invandrare begått ett brott, konsekvent undvika att nämna att förövaren är invandrare. Att förövaren är en man, däremot, det nämner man alltid. Även yrke nämns ofta. Och ålder. Men inte etnisk bakgrund. Är inte det tänkvärt?

Se svaren ovan!

Men låt oss då för en stund antaga (obs, tankeexperiment) att SD har rätt vad gäller statistiken (eller till och med att det är ännu värre), dvs att majoriteten av alla invandrare potentiellt någon gång kommer att våldta en kvinna i Sverige. Är det tillräckliga skäl för att inte försöka rädda livet på dessa män?

Jag tror att det instrumentella värdet av att ta emot politiska flyktingar är större än det intrinsikala värdet av räddandet av människoliv i sig. Det är bra om Sverige bidrar till att motverka förekomsten av förtryckandet regimer, och det kan vi göra genom att visa kritiker av diktaturer att vi skyddar dem om de blir förföljda. Det är ett tungt vägande skäl för att ta emot flyktingar. Med vetskapen om att Sverige tar emot dem om det krisar, vågar fler demokratikämpar världen över kämpa emot sina förtryckande regimer. Det är bra. Men det finns ingen en gång för alla given nivå för hur många människor Sverige bör släppa in. Inget av de andra partierna vill väl att Sverige ska hjälpa utsatta människor världen över i obegränsad utsträckning; det skulle snabbt ruinera Sverige och det vill inte de flesta svenskar. SD vill bara göra Sverige aningen mer "egoistiskt" än vad resten av Sveriges befolkning vill att Sverige ska vara.

Precis som jag skrev innan så har jag ingen som helst aning om SD:s motiv och kan därför inte kommentera ditt påstående om vad de vill uppnå etc. Det jag kan kommentera är vad de säger och vad de skriver. Jag har inga problem med att förstå SD:s tankegångar och vad de spelar på för känslor etc. Självkart vill vi alla leva i en värld där det inte finns några brott, någon fattigdom eller annat elände och det går säkert att relatera en del av just dessa saker, eländet och brotten, till invandrare etc. Men problemet ligger inte enbart i dessa individer, utan det ligger också i hur invandringspolitiken har skötts. Visst hade det i retrospekt varit smartare att se till att alla invandrare inte hamnade den situation som de hamnar i när de anländer till Sverige - frågan är ju bara hur det ska genomföras? Vi har ju exempel från Canada där man har använt sig av faddersystem (Canadensare har helt enkelt tagit hand om invandrare på ungefär samma sätt som man inom universitetsvärlden tar hand om nya studenter). Detta är ett mycket bra system för att skapa en god kontakt mellan invandraren och invånarna i samhället och för att guida invandraren i det nya landet. Du tar även upp frågan om hur många Sverige ska ta in - bra fråga! Om vi inte har någon strategi för hur vi ska hantera situationen när invandraren kommer till vårt land, ja då fungerar det kanske inte att ta in så många. Målet måste ju därför vara att hitta en bra metod för att det ska fungera och när vi väl har kommit fram till en sådan torde det väl vara helt fritt att komma hit, dvs hur många som helst! Som jag ser det just nu och som globaliseringen utvecklas, internet, storföretagen, EU-projekten, FN-aktiviteterna och mycket annat så kommer nog antagligen gränserna (staternas) att eroderas med tiden och vi går över i en mer avancerad form av storstatslösning där geografin inte är den avgörande gränsen, utan andra faktorer (bra eller dåliga) styr detta. Av denna anledning kommer vi (om någon generation eller så) antagligen inte ens behöva diskutera detta! Men jag håller med dig i första rummet (utan att tänka efter speciellt noga).Visst skulle inte jag vilja att massor med okända människor flyttade in i min lägenhet och började använda mina saker och till och med började ställa till det för mig, ta sönder saker etc. Men sen beror det ju på vilken människosyn man egentligen har - eller? Om du, Justin, var i nöd eller behövde hjälp på något sätt så visst kanske det skulle räcka med att bara skicka dig lite pengar etc, men visst skulle du på något plan ändå vilja (leva i ett sådant samhället) att jag hellre lät dig bo hos mig i 5 veckor, än att du fick bo på gatan och klara dig själv, men min hänvisning till att sådana som du verkar inte speciellt trevliga? Jag vet, jag skulle nog vara för egoistisk och enfaldig för att personligen utföra de goda handlingar som jag själv förespråkar, men det betyder inte att jag vill att världen ska vara så, att jag vill att samhället ska vara så, och kanske hade jag tänkt annorlunda (för stunden, när det väl är ett faktum) om min omgivning gjort lika dant, dvs om mina granar hade släppt in någon, om andra på gatan också hade gjort så etc. Men framför allt, om jag själv var i nöd och ringde dig, så är jag säker på att jag skulle bli extremt lättad och glad om du hade hjälp mig genom att jag fick bo hos dig även om du hade tyckt att det skulle vara lite jobbigt. Vem vet, kanske hade vi även blivit goda vänner, men visst (du som gillar statistik), det finns ju självklart en risk för att jag hade våldfört mig på dig - men den risken finns väl oavsett vem man umgås med - eller hur ska vi se på varandra?

Jag förstår inte varför så många hetsar upp sig så mycket över denna lilla gradskillnad och pratar om den som om den vore en artskillnad, som om det bara vore SD som ville sätta svenskars bästa framför andra människors bästa. Vi alla andra låter ju, redan som det är nu, en massa människor dö, t.ex. infektionssjuka, aids-sjuka, malariasjuka etc människor världen över som vi skulle ha kunnat rädda livet på. Vad spelar det för roll att det inte är just genom att vägra släppa in människor i Sverige som vi låter människor dö? Vi låter en massa folk dö som vi t.ex. skulle ha kunnat skicka läkemedel till. Och det kanske är befogat. En hög grad av "egoism" från Sveriges sida är nog befogad. På så sätt kan Sverige förbli kapabelt att hjälpa resten av världen desto mer längre fram istället - pö om pö, och snart kraftigt accelererande tack vare en kraftigt accelererande teknikutveckling (som bara är möjlig om man har kvar resurser till att driva den).

Det tror jag att du förstår, det beror självklart på att minnet av vad som hände under andra världskriget och vad som har hänt genom historien vad avser kolonialiseringen och slaveriet etc. SD trycker på en mycket öm punkt i samhället som handlar om hur vi ser på varandra, vem som ska få ha vissa privilegier etc. Vi behöver egentligen inte ”känslomässifierar” detta på något sätt. Vi kan väl helt enkelt bara konstatera att samhällsströmmar och förändringar kan ske mycket kvickt och det som ansågs som självklart och normalt för några år sedan kan snabbt förändras på grund av teknikutveckling eller andra samhällssociala processer. Se bara på modesvängningarna eller fenomen som mindfulness, olika inriktningar inom musik och film. För oss är det aningen svårt att sätta sig in i hur ett helt samhälle kan förändras på ett sådant sätt att man de facto kan tänka sig att bränna människor i gaskamrar - eller hur? Men se bara hur det var i Ruanda eller i forna Jugoslavien. Det går fort. Jag tror att denna vetskap gör att detta är betydligt känsligare än mycket annat här på vår kära planet. Så det tycker jag inte är speciellt svårt att förstå. Återigen anför du en negativ företeelse som alibi för att vi ska utföra negativa saker. Självklart kan vi rädda människor från elände även om vi inte engagerar oss i alla? Det är ju fysiskt och praktiskt omöjligt att hjälpa alla! Men om du råkar ut för en situation där du kan rädda en nära vän till dig, men enbart denna peson. Ska du då säga till denna: "sorry, eftersom jag inte kan rädda de andra så blir det ingen räddning av dig heller"? För övrigt så är det väl bara att sätta igång, du kan väl börja med att aktivera så många du bara kan för att hjälpa folk i nöd? Varken du eller någon annan är väl livegen på den punkten? Så att anföra att du, eller jag, eller Astra Zenica inte hjälper alla Aids-sjuka, har väl inget med invandringen att göra?

Vi kan väl även (för skojs skull) vända på frågan: Om vi tänker oss in i scenariot att svenskarna inte kan bo kvar i Sverige på grund av t.ex. en kärnkraftsolycka eller ett enormt jordskred etc. och det enda land som har kapacitet att ta emot oss är Thailand. Tycker någon då (på fullt allvar) att Thailand bör säga nej till oss (och därmed riskera vår död eller ett extremt eländigt leverne) med hänvisning till hur västerländska män utnyttjat barn och kvinnor i Thailand? Ska med andra ord alla svenskar stigmatiseras bara för att ett gäng psykiskt instabila och sjuka män varit där och begått handlingar som i de mångas ögon är både grymma och ofattbara?

Liknande resonemang skulle kunna föras för att "visa" att resurserna i världen borde omfördelas så jämlikt att alla människor i hela världen blir lika fattiga - något som inget av riksdagspartierna föreslagit. Om vi vore t.ex. somalier i Somalia, skulle vi naturligtvis gärna vilja att Sverige gav det mesta av sitt överflöd till oss. Betyder det att vi borde ge det mesta av vårt överflöd till Somalia och till alla andra länder vars befolkningar har det ungefär lika svårt? Det skulle mycket få svenskar gå med på. Varför då gå med på att alls öka t.ex. våldtäktsfrekvensen i Sverige av liknande skäl (d.v.s. för att vara snäll mot de som vill ha vår hjälp, i det fallet genom att få komma till vårt land och få del av våra sociala skyddsnät och våra vackra kvinnor).

Att svenska inte går med på en sak står väl inte i någon nödvändig förbindelse med vad som vore bra att göra i sak? Om t.ex. en Jehovas vittne inte vill att man transplanterar blod till dennes son, betyder väl inte att det är bra? Svaret är ja, förresten, visst torde väl vi kunna ge Somalierna tillräckligt med resurser för att de ska kunna leva drägliga liv, men vi borde väl göra det på ett intelligent och smart sätt så att vi alla vinner på det - inte tvärt om. Det är säkert så att vår standard skulle sjunka och deras öka. Och vi kan inte gardera oss mot negativa effekter för egen del, men så är det ju med livet. Visst, jag ser inte något skäl till att enbart jag (och inte killen eller tjejen i Somalia) ska kunna sitta med en bärbar dator, en Volvo XC70, en sommarstuga, en lägenhet och mycket annat. Självklart har jag vant mig vid detta liv och kan inte känslomässig sätta mig in i att jag skulle offra detta för någon annans skull. Men det betyder ju inte (som jag tidigare var inne på) att det är bra för det? Men vi måste nog göra det tillsammans? Det skulle ju uppenbarligen inte leda till någon större förändring om enbart jag gör så? Men om du, jag och alla andra på forumet och hundra tusentals fler gjorde så (på ett genomtänkt och smart sätt), ja då kanske det skulle göra välden bättre?

De fattigaste i världen, människor som inte ens har råd att åka till Sverige, skulle naturligtvis gärna se att vi var lika givmilda mot dem som vi är mot de vi släpper in i Sverige, ja, de skulle tycka att det vore jättebra att bli mindre fattiga. Betyder det att Sverige bör vara lika givmilt mot dessa som mot sina invandrare? Inte om inte en väldigt stor andel av resten av de rika i världen i så fall skulle dela med sig till fattiga länder ungefär lika mycket som Sverige. Det vägrar de göra. Skulle Sverige ändå köra på och ensamt skänka bort nästan allt det hade, alltså bete sig som varje rikt land skulle behöva bete sig för att alla människor i hela världen skulle komma på samma resursnivå allihop, ja då skulle Sverige därefter inte ha resurser över till att agera demokratisk motkraft mot de diktaturer som finns och håller på att växa fram i världen, och då skulle det lättare än nu kunna uppstå en diktatorisk världsregering av en del av de länder som väljer att fortsätta vara rika och som är mindre intresserade av demokrati än vad svenskarna är.

Tja, visst borde Sverige vara lika givmilda mot alla, men sen går ju (som jag tidigare skrev) gränsen vid vad som är praktiskt genomförbart? Vi kan väl helt enkelt inte rädda alla utan att engagera andra länder att göra lika dant (precis som att jag inte kan förändra världen genom att privat göra några små drag, utan möjligtvis genom att engagera många fler - jag har dock, uppenbarligen inte den intentionen och den vilja, ty då hade jag ju hållit på med det - nu sitter jag här och intellektualiserar problematiken i någon slag meningslöshet istället - men så galen är tydligen världen - eller är det så det ska vara?).

Av skäl liknande skälen till att Sverige inte skänker bort nästan alla sina resurser till fattiga länder, bör Sverige kanske inte heller "skänka bort" ännu fler av sina kvinnor till våldtäktsbenägna män än vad som redan är fallet. Även om den ökning av antalet våldtäkter per capita som invandringen ger är en mycket liten ökning i jämförelse med många andra problem, är den en faktor som ändå bör tillmätas någon liten vikt. Sedan kan man tycka att Åkesson gör för stor sak av den, men attityden från etablissemanget verkar vara att man inte får anse att invandringen för med sig någon som helst ökning av något negativt. Man verkar från etablissemangets håll vilja ha ett fortsatt kategoriskt tabu mot all kritik mot den förda invandringspolitiken. Svenskar som märker att etablissemanget har denna kategoriskt censurerande hållning börjar lätt misstänka att etablissemanget döljer mer med sitt tabubeläggande än vad som når folket. Och de misstankarna kanske är befogade? Kan man t.ex. verkligen lita på Brås statistik, kan man börja undra...

Jag håller med dig om att man inte bör handla på ett sådant sätt så att fler kvinnor blir våldtagna, så om vi då ska hjälpa människor genom invandring så gäller det ju att komma fram till en metod som innebär att det ena inte utesluter det andra, om och endast, om det är sant att invandrarna engagerar sig i att våldta svenska kvinnor.

En hederligare attityd från etablissemanget och folket som svar på Åkessons utspel hade varit: "okej, Åkesson, det är möjligt att det blir några tiotal fler våldtäkter per capita per år i Sverige på grund av invandringen, men det är en nackdel vi väljer att acceptera, för det är fråga om en så liten ökning, och det finns så mycket positivt med invandringen, att det positiva med invandringen ändå överväger".

Om det är sant så hade det klart varit ett ärligare svar! Men ett ännu bättre svar hade väl då varit att även lägga till att vi kommer att vidta kraftiga åtgärder för att se till att våldtäkter (oavsett etniciteten hos gärningsmannen) minimeras eller bli lika med noll.

Vi svenskar är väl ändå intelligenta nog att kunna tänka oss att det kan finnas nackdelar med allt, inklusive exempelvis invandringen, och att det inte behöver betyda att man ska lägga ned den? Varför behandla något som så "heligt" att man inte ens får lyfta fram några som helst nackdelar med det?

Ja där har du en poäng, det bästa är väl om man kan lägga allt på bordet och föra en intellektuell, intelligent, genomtänkt och balanserat analyserande debatt med inklination mot en vilja att ta vara på varandra både som människor men också som samhällsmedborgare där ursprung, utseende, intellekt, begåvning och alla andra epitet som vi kan hänga på individen inte utgör skillnaden mellan oss utan möjligheterna, möjligheterna till ett trevligare, livfullare, intressantare och mer stimulerande samhälle där alla får vara med och njuta så långt det bara går?

Vänligen

Fredrik

[Justin Case]

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/sds-rapport-far-icke-godkant_5193703.svd

Att utifrån fynd att invandrare är överrepresenterade bland dömda för våldtäkt dra slutsatsen att invandring ska minska är lika rimligt som att föreslå att inga svenska män ska få åka till Asien eftersom en liten del av dem ägnar sig åt sexhandel med barn.

Den här jämförelsen som Sarnecki gör haltar, då det i det ena fallet är våra egna som drabbas, i det andra fallet asiatiska barn som bor i Asien, medan det ändå antas vara vi som ska besluta i båda fallen. Det är sant att vi är kinkigare med vilka människor vi låter flytta in i vårt land än med vilka av våra egna medborgare vi låter åka och turista i andra länder, men det är vi alltså redan nu utan SD i riksdagen, och det är väl nästan alla länder? Det vore väl t.ex. inte så konstigt om Thailand skulle försöka begränsa en massmigration av medelålders män från Sverige till Thailand om en sådan satte igång? Jag ser inte hur Sarneckis jämförelse skulle tala till SD:s nackdel.

Annars bekräftar undersökningen det som vi redan vet, att bland dömda (och misstänkta) för våldtäkt är personer födda i utlandet påtagligt överrepresenterade.

Jaha, det visste man redan. Och man har inte framfört det. Naturligtvis, det är ju inte PK.

[Justin Case]

Freddemalte,
Jag håller med dig om att stigmatisering av oskyldiga helst ska undvikas - allt annat lika. Men "allt annat" är ofta inte "lika". Jag tror t.ex. att viss viktig information kan vara sådan till sin natur att den, om man för fram dem till folket, kommer att oundvikligen stigmatisera någon människokategori, men att det ändå är av så stor vikt att folket får reda på informationen i fråga att man därför bör föra fram den till folket trots att den stigmatiserar vissa människor. Sedan finns det information som inte är så viktig att föra fram att det är värt att acceptera bieffekten att den stigmatiserar vissa. Det är en avvägningsfråga. Åkesson gjorde kanske fel avvägning. Men hans motståndare tycks mig lite väl säkra på att så är fallet. Men vad hade jag väntat mig, när ett riksdagsval närmar sig...

Du har förstås rätt i att det som kallas "främlingsfientlighet" (men som nog oftast egentligen bara är en fredlig önskan om att få ha sitt land för sig själv, inte att utöva någon fientlighet mot någon) är särskilt infekterat genom att det är förknippat med Förintelsen och att folk därför tenderar missa att de själva är ungefär lika egoistiska gentemot de flesta främlingar (främlingar som bor långt borta i andra länder) som vad Sverigedemokrater är mot främlingar som hamnat här i Sverige. Etablissemanget, med stöd av en majoritet av folket, har tagit in en massa folk från olika länder till Sverige, mot en del svenskars vilja. Så fungerar demokrati, alla kan inte få som de vill. Men när en majoritet i demokratins namn kör över en minoritet, och fortsätter göra det år efter år utan ände, brukar majoriteten (i Sverige) inte ha något emot om minoriteten åtminstone protesterar mot majoritetens överkörande av minoriteten. Men vissa minoriteter verkar man anse inte ens ha rätt att protestera mot att ha blivit överkörda av majoriteten.

Nu kanske någon svarar något i stil med att Sverigedemokrater får skylla sig själva, när de är "främlingsfientliga". Men jag undrar om de verkligen blivit "främlingsfientliga" av helt fri vilja, och om det verkligen är "främlingsfientliga" de är. Det ofrivilliga, "drabbande" obehag en del svenskar känner när de ser människor med främmande utseenden, eller när de hör ljudet av främmande, obegripliga språk omkring sig var de än går - detta ofrivilliga, "drabbande" obehag kanske kan jämföras med det ofrivilliga, "drabbande" obehaget hos en höjdrädd person som står på en hög ställning, eller med det ofrivilliga, "drabbande" obehaget hos en person med torgskräck som står på ett stort, kalt, folktomt torg. Det kanske är en fobi man inte rår över, ett sätt att känna som man inte själv bär skulden till. Ingen intelligent, mentalt mogen svensk föraktar människor med fobier som höjdskräck, spindelskräck, torgskräck, cellskräck etc på grund av deras fobier. Varför föraktar då så många människor i Sverige sådana människor som tycks ha någon liknande sorts fobi (om än mild) för vissa (s.k. "främmande") sorters människor - "främlingsskräck", om man så vill? Nu är det förstås oftast inte fråga om skräck direkt, hos de flesta Sverigedemokrater, men en mildare variant, typ "främlingsobehag", kanske man kan kalla det. Man föraktar inte någon för att han har en mild form av höjdskräck, typ "milt höjdobehag". Ändå föraktar massor av svenskar sådana människor som har "milt främlingsobehag", som om dessa - till skillnad från en som har t.ex. höjdobehag - själva skulle ha valt sitt "främlingsobehag".

Kan det vara så att Sverigedemokraterna inte främst själva, åtminstone inte ensamma, skapade den infekterade stämning som råder mellan dem och allmänheten? Kan det vara så att det började med att de kände att deras främlingsfobi/främlingsobehag föraktades av allmänheten, att de betraktades som usla människor på grund av sin fobi, att de behandlades nästan som brottslingar, bara för att de helt osjälvförvållat har egenskapen att ofrivilligt, "drabbande" känna obehag när de ser och hör främmande sorters människor omkring sig? Kan det vara så att omgivningen tidigt satte igång med att mobba de svenskar som hade denna sorts obehag, och att det först då började komma destruktiva attityder från dessa mobbade svenskar, som en naturlig reaktion på mobbingen? Mobbing kan ofta äga rum helt utan ord, och kan då vara värre än mobbing med ord, eftersom det är svårare för offret att själv sätta ord på vad som sker om ingen yttrar några ord till honom/henne. Svenskar med den fobi jag pratar om kan ha växt upp med en icke självförvållad genetisk predisposition för att känna obehag inför åsynen av särskilt främmande människor, och kan tidigt i livet ha förstått att det var tabu, skambelagt, inget man fick känna, inget man fick prata om. Och de kunde inte ändra på sig själva, utan tvingades leva i tysthet med denna av andra pådyvlade skamkänsla och med sin icke utplånbara fobi/obehag inför främlingar. För sin självaktnings skull kanske de så småningom valde att tolka sin fobi som en självvald "åsikt", och så byggdes ett alltmer övertygande åsiktskomplex upp kring fobin. Ingen vill ju vara ett offer. Om man märker att man av omgivningen betraktas som ond utan att kunna göra något åt det, varför då inte lika gärna ikläda sig rollen som en som valt att vara sådan? Då samhället signalerat till de här människorna redan från början att de har en förkastlig, usel personlighet, blev det kanske naturligt för dem att bli de uslingar de betraktades som. Samhället kanske på så sätt har skapat den "främlingsfientlighet" samhället nu anklagar Sverigedemokraterna för, och som Sverigedemokrater kanske även i viss mån uppvisar för att leva upp till sin tilldelade roll i teatern?

[freddemalte]

Freddemalte,
Jag håller med dig om att stigmatisering av oskyldiga helst ska undvikas - allt annat lika. Men "allt annat" är ofta inte "lika". Jag tror t.ex. att viss viktig information kan vara sådan till sin natur att den, om man för fram dem till folket, kommer att oundvikligen stigmatisera någon människokategori, men att det ändå är av så stor vikt att folket får reda på informationen i fråga att man därför bör föra fram den till folket trots att den stigmatiserar vissa människor. Sedan finns det information som inte är så viktig att föra fram att det är värt att acceptera bieffekten att den stigmatiserar vissa. Det är en avvägningsfråga. Åkesson gjorde kanske fel avvägning. Men hans motståndare tycks mig lite väl säkra på att så är fallet. Men vad hade jag väntat mig, när ett riksdagsval närmar sig...

Du har förstås rätt i att det som kallas "främlingsfientlighet" (men som nog oftast egentligen bara är en fredlig önskan om att få ha sitt land för sig själv, inte att utöva någon fientlighet mot någon) är särskilt infekterat genom att det är förknippat med Förintelsen och att folk därför tenderar missa att de själva är ungefär lika egoistiska gentemot de flesta främlingar (främlingar som bor långt borta i andra länder) som vad Sverigedemokrater är mot främlingar som hamnat här i Sverige. Etablissemanget, med stöd av en majoritet av folket, har tagit in en massa folk från olika länder till Sverige, mot en del svenskars vilja. Så fungerar demokrati, alla kan inte få som de vill. Men när en majoritet i demokratins namn kör över en minoritet, och fortsätter göra det år efter år utan ände, brukar majoriteten (i Sverige) inte ha något emot om minoriteten åtminstone protesterar mot majoritetens överkörande av minoriteten. Men vissa minoriteter verkar man anse inte ens ha rätt att protestera mot att ha blivit överkörda av majoriteten.

Nu kanske någon svarar något i stil med att Sverigedemokrater får skylla sig själva, när de är "främlingsfientliga". Men jag undrar om de verkligen blivit "främlingsfientliga" av helt fri vilja, och om det verkligen är "främlingsfientliga" de är. Det ofrivilliga, "drabbande" obehag en del svenskar känner när de ser människor med främmande utseenden, eller när de hör ljudet av främmande, obegripliga språk omkring sig var de än går - detta ofrivilliga, "drabbande" obehag kanske kan jämföras med det ofrivilliga, "drabbande" obehaget hos en höjdrädd person som står på en hög ställning, eller med det ofrivilliga, "drabbande" obehaget hos en person med torgskräck som står på ett stort, kalt, folktomt torg. Det kanske är en fobi man inte rår över, ett sätt att känna som man inte själv bär skulden till. Ingen intelligent, mentalt mogen svensk föraktar människor med fobier som höjdskräck, spindelskräck, torgskräck, cellskräck etc på grund av deras fobier. Varför föraktar då så många människor i Sverige sådana människor som tycks ha någon liknande sorts fobi (om än mild) för vissa (s.k. "främmande") sorters människor - "främlingsskräck", om man så vill? Nu är det förstås oftast inte fråga om skräck direkt, hos de flesta Sverigedemokrater, men en mildare variant, typ "främlingsobehag", kanske man kan kalla det. Man föraktar inte någon för att han har en mild form av höjdskräck, typ "milt höjdobehag". Ändå föraktar massor av svenskar sådana människor som har "milt främlingsobehag", som om dessa - till skillnad från en som har t.ex. höjdobehag - själva skulle ha valt sitt "främlingsobehag".

Kan det vara så att Sverigedemokraterna inte främst själva, åtminstone inte ensamma, skapade den infekterade stämning som råder mellan dem och allmänheten? Kan det vara så att det började med att de kände att deras främlingsfobi/främlingsobehag föraktades av allmänheten, att de betraktades som usla människor på grund av sin fobi, att de behandlades nästan som brottslingar, bara för att de helt osjälvförvållat har egenskapen att ofrivilligt, "drabbande" känna obehag när de ser och hör främmande sorters människor omkring sig? Kan det vara så att omgivningen tidigt satte igång med att mobba de svenskar som hade denna sorts obehag, och att det först då började komma destruktiva attityder från dessa mobbade svenskar, som en naturlig reaktion på mobbingen? Mobbing kan ofta äga rum helt utan ord, och kan då vara värre än mobbing med ord, eftersom det är svårare för offret att själv sätta ord på vad som sker om ingen yttrar några ord till honom/henne. Svenskar med den fobi jag pratar om kan ha växt upp med en icke självförvållad genetisk predisposition för att känna obehag inför åsynen av särskilt främmande människor, och kan tidigt i livet ha förstått att det var tabu, skambelagt, inget man fick känna, inget man fick prata om. Och de kunde inte ändra på sig själva, utan tvingades leva i tysthet med denna av andra pådyvlade skamkänsla och med sin icke utplånbara fobi/obehag inför främlingar. För sin självaktnings skull kanske de så småningom valde att tolka sin fobi som en självvald "åsikt", och så byggdes ett alltmer övertygande åsiktskomplex upp kring fobin. Ingen vill ju vara ett offer. Om man märker att man av omgivningen betraktas som ond utan att kunna göra något åt det, varför då inte lika gärna ikläda sig rollen som en som valt att vara sådan? Då samhället signalerat till de här människorna redan från början att de har en förkastlig, usel personlighet, blev det kanske naturligt för dem att bli de uslingar de betraktades som. Samhället kanske på så sätt har skapat den "främlingsfientlighet" samhället nu anklagar Sverigedemokraterna för, och som Sverigedemokrater kanske även i viss mån uppvisar för att leva upp till sin tilldelade roll i teatern?

Hej Justin!
Jag kan inte se något orimligt eller galet i dina teorier och jag kan tänka mig att det du säger är s.k. "en del av sanningen", men att även det du (möjligtvis) verkar försöka ta ifrån SD (dvs. den tyngre formen av främlingsfientligehet etc) också är "en del av sanningen". Så min fråga till dig är helt sonika: Vad bör samhället (bl.a. politikerna och tjänstemännen) samt dess medborgare (s.k. vanligt folk) göra åt denna situation (alltså denna problematik, med hur samhället förhåller sig till invandringen med mera)? Vad anser du (serilöst) är, dels rimligt, dels praktiskt genomförbart?

Vänligen

Fredrik

[Justin Case]

Men ett ännu bättre svar hade väl då varit att även lägga till att vi kommer att vidta kraftiga åtgärder för att se till att våldtäkter (oavsett etniciteten hos gärningsmannen) minimeras eller bli lika med noll.

Du skriver "minimeras eller blir lika med noll". Räcker det inte med att skriva "minimeras"? Oavsett om detta i praktiken innebär noll eller fler än noll våldtäkter, blir det överflödigt att lägga till "eller blir lika med noll".

Jag tycker emellertid att det verkar som att man faktiskt inte bör minimera mängden våldtäkter - i synnerhet inte om det skulle innebära att man fick ned den till noll. Självklart vore det bäst, allt annat lika, om mängden våldtäkter minimerades, men hur skulle "allt annat" kunna vara "lika" i något scenario där mängden våldtäkter minimeras? Vilka sorters åtgärder skulle i praktiken egentligen krävas för att minimera mängden våldtäkter? Att helt enkelt försöka prata folk till att sluta våldta skulle knappast funka. Mer troligt, med tanke på i vilken riktning och med vilken attityd till folks privatliv makthavarna utvecklar samhället nuförtiden, är kanske att man skulle kunna minimera mängden våldtäkter med övervakningskameror tvångsinstallerade i varenda rum i Sverige - kameror som polisen äger och som spelar in dygnet runt och sparar allt hur länge som helst. Samt, kopplat till varje kamera, någon sorts fjärrstyrbart sövningsvapen som automatiserat kan avbryta även alla sådana våldtäktsförsök som de som struntar i att de är filmade försöker sig på (alltid är det någon linslus som gör något sådant). Men dels skulle nog en del locka ut sina våldtäktsoffer i skogen och våldta där istället (och det finns väl inte pengar till att täcka varje kvadratmeter av Sverige med kameror), och dels kommer väl en del att slå sönder de kameror man sätter upp, så det enda raka är väl att plantera in mikrochips i skallen på dem, med vilka man kan söva dem direkt så fort de ens "tänker tanken" att begå våldtäkt. Men eftersom det alltid kan finnas buggar i varje programvara, är det förresten säkrare att spärra in alla svenskarna i varsin isoleringscell, om man verkligen vill minimera våldtäkterna. Vad jag kan se skulle det antagligen krävas inget mindre än en total, global Alcatraz-diktatur för att lyckas minimera våldtäkterna. Och då är det inte värt det. Alltså bör mängden våldtäkter inte minimeras.

Enda sättet att eventuellt vederlägga det påståendet, vad jag kan se, är att definiera även de integritetsintrång, som t.ex. kameraövervakningen ovan skulle innebära, som våldtäkter. Men i så fall skulle våldtäkterna minska drastiskt om man sövde ned alla människor. Om det också betraktas som våldtäkt, är väl det enda som minimerar våldtäkterna att ha ihjäl alla medborgarna för gott. Då skulle åtminstone, t.ex. under det därpå följande decenniet, mängden våldtäkter vara lägre än vad den under samma period skulle ha varit om folk hade fått fortsätta leva. Så hur man än vänder på det, kommer man fram till att det vore fel att minimera mängden våldtäkter.

Att minimera mängden våldtäkter skulle kräva en total diktatur eller total utplåning av hela folket eller något åt det hållet. Alltså bör mängden våldtäkter inte minimeras.

Motsvarande gäller för varje sorts brott som finns, inser man snart när man tänker efter. Man kan alltså sammanfattande säga:
Man bör inte försöka minimera förekomsten av någon som helst sorts brott i samhället.

Man hör ofta övervaknings- och förbudsivrare och rättssäkerhetsnedmonterare hävda saker som att polisen måste få de befogenheter och resurser de behöver för att kunna "så långt som möjligt" förebygga/förhindra/upptäcka/motverka/lösa/bevisa brott. Om en justitieminister som fäller ett sådant uttalande verkligen menar allvar med orden "så långt som möjligt", och om resten av regeringen vet eller misstänker det, och om ingen av dem protesterar, är den logiska tolkningen att de inte har något emot att fullständigt förslava hela folket, om det är det som verkar vara nödvändigt för att orden "så långt som möjligt" ska förverkligas. Genom att framställa det som en självklarhet att polisen alltid måste få bekämpa brott så effektivt de kan, leder makthavarna sina undersåtar (folket) in i en närmast religiös tro på att inget, inget, får stå i vägen för målet att minimera mängden brott i samhället. Alltså att alla andra värden - som t.ex. vanligt folks personliga integritet, vanligt folks rättssäkerhet, vanligt folks rätt till ett privatliv, meddelarfriheten, yttradefrihet, tankefrihet, frihet av vilket slag det vara må, etc, etc, etc, - alltmer måste ge vika för statens heliga målsättning att få ned brottsligheten "så långt som möjligt".

Det måste bli ett stopp på den trenden. Det som är farligast för folket är inte längre brottsligheten. Det som nu är farligast för folket är den skenande brottsbekämpningsivern hos makthavarna, en trend som rusat blint framåt i stålullsstrumporna sedan 11 september 2001 och som bara fortsätter rusa vidare i samma riktning. Det är en trend som går ut på att överföra mer och mer makt från folket till makthavarna, att slå medborgarna mer och mer i mentala och digitala bojor, steg för steg, sakta så att de inte märker något innan det är för sent. Den trenden är nu folkets fiende nummer ett.

En viss mängd brottslighet i ett samhälle är oundvikligt. Men inte bara det:

En viss mängd brottslighet i ett samhälle är helt okej. Men inte bara det:

En viss mängd brottslighet i ett samhälle är rentav ett direkt gott tecken.

Endast ett ohälsosamt hårt statligt kontrollerat samhälle - ett storebrorssamhälle, en polisstat, en diktatur, ett Orwells 1984 eller ett Boyes Kallocain, där indviden berövats omänskligt mycket av sin rättmätiga frihet - endast ett sådant samhälle skulle kunna vara helt eller nästan helt fritt från brott. Det behöver väl knappast påpekas att uppnåendet av ett sådant samhälle vore en solklart kolsvart pyrrhusseger.

Av detta följer att:

Ett hälsosamt samhälle, där medborgarna är i rimlig grad fria att leva som de vill, har oundvikligen, och som ett tecken på sin hälsa, en viss mängd brottslighet, och ska således vara stolt över att det har en viss mängd brottslighet, och bör alltså inte nödvändigtvis försöka få ned denna.


Det kan mycket väl tänkas att den mängd brottslighet vårt land har idag är den optimala! Det kan tänkas att den inte bör minskas ytterligare, med tanke på de oförsvarbart repressiva medel staten skulle behöva ta till för att minska den ytterligare. Någonstans måste ju faktiskt gränsen gå för hur långt nedför Storebrors-sluttande-planet det är bra att låta sig glida. Någonstans börjar de medborgarrättsmässiga kostnaderna för brottsbekämpningen bli för höga för att ytterligare brottsbekämpning ska kunna rättfärdigas. Kanske är vi redan där nu? Om vi tar ett enda steg till, t.ex. genom att införa Datalagringsdirektivet, kan de mycket väl vara för sent att förhindra en fortsatt automatiskt accelererande glidfärd nedför det sluttande planet mot ett Orwells 1984-helvete efter det.

(Jag har förstått att du är mer av en idealist och tror att vi vanliga människor kan få ned brottsligheten (helt?) genom att helt enkelt själva vara hederliga och sprida den hederligheten så att vi alla till slut är hederliga. Men då tror jag att du tror alltför gott om alltför många människor. En del människor är nog oförbätterliga, sådana som deras hjärnor är strukturerade nu. De kommer att kunna lagas med framtida teknik, men det dröjer.)