Förtryckande feministisk dominans

[Ungkarl]

Därutöver verkar det finnas ganska bestämda åsikter kring hur kvinnor ska vara och vad som är "feminint" samt önskvärda egenskaper hos en kvinna.

På tal om bestämda åsikter verkar det finnas ganska bestämda åsikter kring att alla människor har ett kategoriskt lika värde.

Men eftersom det bara är en politiskt korrekt floskel och inte ett filosofiskt axiom så faller feminismen på sin egen (avsaknad av) grund.

Det verkar också finnas starka aversioner mot begreppet "feminism". Feminister relateras mest till som en slags mans-hatande skrikhalsar aka irritationselement.

Mitt problem med feminism är att maskulinitet har en högre kreativ potential än femininitet. För dem som tvivlar på detta, fråga er varför maskulina elitfeminister som Gudrun Schyman är så smarta och kreativa.

Man kanske skulle diskutera
humanism/kristendom vs djungelns lag/nyliberalism istället eller nått sånt.

Varför vill du byta ämne?

I varje given situation där det faktiskt finns två människor måste de väl erhålla olika värden, i den mån "värde" faktiskt syftar på något påtagligt.

Varför det? Varför skulle de inte kunna erhålla samma värde?

Kanske människor har både lika och olika värden.

Där värde är kopplat till egenskaper (för dem som tvivlar på detta, fråga er varför ni, allt annat lika, värdesätter en frisk, fungerande människa högre än en döende schimpans) har två människor med olika egenskaper olika värden när de betraktas i sin helhet.

Sen kan de tänkas ha lika värden också, t.ex. kapaciteten att känna smärta eller lycka. Då kan man ju prata om att alla människor med denna kapacitet har ett gemensamt grundläggande värde, inte lika värde.

[Ungkarl]

Ja, man kan bejaka både salsa och matematik samtidigt. De här rollerna "boxar in" människor något så djävulskt.

Det är inte lätt alla gånger att vara man i sverige idag heller, transversal. Under bara min generation har en hel mansvärld så gott som försvunnit framför näsan på mig.

På tal om "fuzzy logic" så kan även detta reduceras till binärlogik. Även en "fuzzy logic"-sats måste kunna vara sann eller falsk.

[transversal]

Ja, man kan bejaka både salsa och matematik samtidigt. De här rollerna "boxar in" människor något så djävulskt.

Det är inte lätt alla gånger att vara man i sverige idag heller, transversal. Under bara min generation har en hel mansvärld så gott som försvunnit framför näsan på mig.

Det är väl ingen nyhet att män känner sig förvirrade i sina (nya) mansroller. Men jag anser inte att det är min uppgift att skriva om det, därför att jag tycker att män själva ska uttrycka vad rollerna innebär för dem. Det jag kan "göra" för en förtryckt man anser inte jag vara att föra hans talan, utan snarare att lyssna tills dess att denna man blir synliggjord. Dock blir diskussionen ofta destruktiv då det ena ställs mot det andra. Det är också den typen av tänkande jag försöker peka ut här inne. Frigörelse av kvinnor ställs mot frigörelse av män. Min fråga är "varför?". Jag kan inte se några som helst fördelar med att hålla varken män eller kvinnor undertryckta i ett samhälle.

På tal om "fuzzy logic" så kan även detta reduceras till binärlogik. Även en "fuzzy logic"-sats måste kunna vara sann eller falsk.

Antar dock att "griden" som man applicerar på modellen för att avgöra hur sant som är "sant" följer med "svaret"?

[transversal]

Är också medveten om att jag bryter sociala regler när jag är kvinna och rättfram samtidigt. Som kvinna förväntas man formulera sig i fraser med "kanske" osv för att markera sin kvinnlighet. Jag gillar att ta ut svängarna lite. Inte ständigt vara det som dikteras av andra att man ska vara. Det förväntas av mig att jag ska vara tveksam, osäker i vissa sammanhang. Jag känner det inte så.

[Marko]

Är också medveten om att jag "bryter det sociala kontraktet" när jag är kvinna och rättfram samtidigt. Som kvinna förväntas man formulera sig i fraser med "kanske" osv för att markera sin kvinnlighet. Jag gillar att ta ut svängarna lite. Inte ständigt vara det som dikteras av andra att man ska vara. Det förväntas av mig att jag ska vara tveksam, osäker i vissa sammanhang. Jag känner det inte så.

Var den du vill vara, vad förhindrar dig att vara bestämd ?

om jag ska vara ärlig, så ser jag många försök av dig att släppa/gå utanför dina ramar.
men du faller tillbaka till ditt ramverk ganska tidigt och lite mot din vilja ?

[Ungkarl]

Det är väl ingen nyhet att män känner sig förvirrade i sina (nya) mansroller. Men jag anser inte att det är min uppgift att skriva om det, därför att jag tycker att män själva ska uttrycka vad rollerna innebär för dem.

Jag vill inte bara diskutera hur jag känner mig inför ett samhälle jag inte ger mitt samtycke till, så att det blir "synd om mig", jag vill utmana den rådande likhetsfeminismen. Jag blev aldrig erbjuden någon mansroll förresten. Att bli så androgyn och förfäad som möjligt, är det den nya mansrollen? Om inte, så ser jag ingen mansroll.

Det är väldigt typiskt att vänstermänniskor aldrig pressas att redogöra för sina premisser (eller snarare frånvaron därav). Det är synd, ni som är vänstersinnade är smartare i snitt och mer välbehärskade men på det filosofiska planet har ni så gott som slut på krut.

Era tankemönster mynnar dessvärre alltför mycket ut i "osäkerhet". Ni vill hela tiden "förbi" verkligheten, liksom, förbi alla distinktioner som ni själva ser.

Dock blir diskussionen ofta destruktiv då det ena ställs mot det andra. Det är också den typen av tänkande jag försöker peka ut här inne. Frigörelse av kvinnor ställs mot frigörelse av män. Min fråga är "varför?". Jag kan inte se några som helst fördelar med att hålla varken män eller kvinnor undertryckta i ett samhälle.

Tyvärr är det nog så, att alla inte kan bli nöjda samtidigt.

Antar dock att "griden" som man applicerar på modellen för att avgöra hur sant som är "sant" följer med "svaret"?

OK, men värdena i den griden måste vara sanna eller falska. Det vore ju fel att ange en falsk siffra och påstå att den är sann.

Är också medveten om att jag "bryter det sociala kontraktet" när jag är kvinna och rättfram samtidigt. Som kvinna förväntas man formulera sig i fraser med "kanske" osv för att markera sin kvinnlighet. Jag gillar att ta ut svängarna lite. Inte ständigt vara det som dikteras av andra att man ska vara. Det förväntas av mig att jag ska vara tveksam, osäker i vissa sammanhang. Jag känner det inte så.

Du och Lufier lät båda rätt bestämda när ni argumenterade att varje människa i sin helhet har lika värde (eller åtminstone inte emot mina argument för varför detta är fel).

[transversal]

Är också medveten om att jag "bryter det sociala kontraktet" när jag är kvinna och rättfram samtidigt. Som kvinna förväntas man formulera sig i fraser med "kanske" osv för att markera sin kvinnlighet. Jag gillar att ta ut svängarna lite. Inte ständigt vara det som dikteras av andra att man ska vara. Det förväntas av mig att jag ska vara tveksam, osäker i vissa sammanhang. Jag känner det inte så.

Var den du vill vara, vad förhindrar dig att vara bestämd ?

om jag ska vara ärlig, så ser jag många försök av dig att släppa/gå utanför dina ramar.
men du faller tillbaka till ditt ramverk ganska tidigt och lite mot din vilja ?

Nej, vanligtvis när jag tillfredsställt en sida av mig själv som är "rebellen". Då brukar den fridsamma varianten av mig själv ta över tills "rebellen" kickar ut henne igen. De växelverkar naturligt och har lite olika intressen i tillvaron. Den fridsamma sidan av mig själv vill mest sitta under en korkek och lukta på blommor och ha det najs. Den gillar att ligga och bubbla i bubbelbadet och dricka vin och sprätta med tårna i sanden.

[Ungkarl]

Är också medveten om att jag "bryter det sociala kontraktet" när jag är kvinna och rättfram samtidigt. Som kvinna förväntas man formulera sig i fraser med "kanske" osv för att markera sin kvinnlighet. Jag gillar att ta ut svängarna lite. Inte ständigt vara det som dikteras av andra att man ska vara. Det förväntas av mig att jag ska vara tveksam, osäker i vissa sammanhang. Jag känner det inte så.

Var den du vill vara, vad förhindrar dig att vara bestämd ?

om jag ska vara ärlig, så ser jag många försök av dig att släppa/gå utanför dina ramar.
men du faller tillbaka till ditt ramverk ganska tidigt och lite mot din vilja ?

Nej, vanligtvis när jag tillfredsställt en sida av mig själv som är "rebellen". Då brukar den fridsamma varianten av mig själv ta över tills "rebellen" kickar ut henne igen. De växelverkar naturligt och har lite olika intressen i tillvaron. Den fridsamma sidan av mig själv vill mest sitta under en korkek och lukta på blommor och ha det najs. Den gillar att ligga och bubbla i bubbelbadet och dricka vin och sprätta med tårna i sanden.

Tror du fortfarande att alla människor har lika värde? På vilket sätt?

[transversal]

Tyvärr är det nog så, att alla inte kan bli nöjda samtidigt.

Alla kan inte bli nöjda samtidigt. Jag vill utmana det påståendet, nu när ämnet togs upp. Tror du att människan per definition blir lyckligare av att förtrycka? Jag tror att det förhåller sig på precis motsatt sätt, nämligen att vi blir lyckligare i jämlika relationer med andra människor och att vi blir lyckliga av att respektera.

Däremot råder det en stor ångest kring alla typer av förändringar. Så fort något förändras finns det en stor grupp av människor som drabbas av osäkerhet. Det gäller även förändringar till det bättre.

Du blev inte erbjuden någon mansroll, tycker du. Min reflektion på detta är, Ungkarl - var vem du vill vara. Det är ju det som är poängen i feminismen, att kvinnorna ska få vara vilka de vill vara. Det ger ju också samma frihet till männen. Det är klart att sådan frihet kan väcka ångest - herregud, jag kan vara man på många olika sätt - skräck! Hjälp, kvinnorna beter sig inte så som de alltid gjort. Ångest. Hur ska man då veta hur man ska vara till lags? Ja, då får man väl fråga den enskilda kvinnan vad hon vill ha och behöver. Precis som hon får fråga dig vad du vill ha och behöver, istället för att basera sina antaganden på traditionen att alla män blir lyckliga om de bara får sex och beundran och får banka sig på bröstet emellanåt, vilket ju är vad en traditionell mansroll ungefär innebär.

Likhetsfeminismen kan jag inte svara för till hundra procent. Jag håller med dem i vissa frågor, men andra inte.

Era tankemönster mynnar dessvärre alltför mycket ut i "osäkerhet". Ni vill hela tiden "förbi" verkligheten, liksom, förbi alla distinktioner som ni själva ser.

Detta får du förklara tydligare, för jag vet inte riktigt vad du fiskar efter ...

[transversal]

Är också medveten om att jag "bryter det sociala kontraktet" när jag är kvinna och rättfram samtidigt. Som kvinna förväntas man formulera sig i fraser med "kanske" osv för att markera sin kvinnlighet. Jag gillar att ta ut svängarna lite. Inte ständigt vara det som dikteras av andra att man ska vara. Det förväntas av mig att jag ska vara tveksam, osäker i vissa sammanhang. Jag känner det inte så.

Var den du vill vara, vad förhindrar dig att vara bestämd ?

om jag ska vara ärlig, så ser jag många försök av dig att släppa/gå utanför dina ramar.
men du faller tillbaka till ditt ramverk ganska tidigt och lite mot din vilja ?

Nej, vanligtvis när jag tillfredsställt en sida av mig själv som är "rebellen". Då brukar den fridsamma varianten av mig själv ta över tills "rebellen" kickar ut henne igen. De växelverkar naturligt och har lite olika intressen i tillvaron. Den fridsamma sidan av mig själv vill mest sitta under en korkek och lukta på blommor och ha det najs. Den gillar att ligga och bubbla i bubbelbadet och dricka vin och sprätta med tårna i sanden.

Tror du fortfarande att alla människor har lika värde? På vilket sätt?

Alla människor har definitivt INTE lika värde i dagens samhälle. Du värderas lägre (i olika sammanhang) om du till exempel är invandrare, jobbar inom vården, är kvinna, har varit sjukskriven länge etc. Ibland värderas du lägre om du är man, till exempel om du är med vid förlossning så kan du bli kränkt och förbisedd, har en del män beskrivit. Men som sagt, de får föra sin egen talan.

[Ungkarl]

Mitt problem med feminismen är däremot
1. "lika värde" är inte ett bra sätt att förklara förhållandet mellan människor
2. manligheten ser ut att ha en högre kreativ potential än kvinnligheten

Du blev inte erbjuden någon mansroll, tycker du. Min reflektion på detta är, Ungkarl - var vem du vill vara. Det är ju det som är poängen i feminismen, att kvinnorna ska få vara vilka de vill vara. Det ger ju också samma frihet till männen.

Du underskattar hur mycket kvinnor påverkar män psykiskt. Hela den här "resningen av kvinnor", den har påverkat män. Trots att svenskar ofta är ensamvargar lever vi lever inte i isoleringsceller.

Det är klart att sådan frihet kan väcka ångest - herregud, jag kan vara man på många olika sätt - skräck! Hjälp, kvinnorna beter sig inte så som de alltid gjort. Ångest.

Många mäns ångest beror nog på att hela deras manlighet har ifrågasatts som om den var någon slags oändligt formbar liten lerklump.

Hur ska man då veta hur man ska vara till lags? Ja, då får man väl fråga den enskilda kvinnan vad hon vill ha och behöver. Precis som hon får fråga dig vad du vill ha och behöver, istället för att basera sina antaganden på traditionen att alla män blir lyckliga om de bara får sex och beundran och får banka sig på bröstet emellanåt, vilket ju är vad en traditionell mansroll ungefär innebär.

Den gamla mansrollen var nog framför allt att försvara landet eller stammen, men feminister, eftersom de flesta är socialister, vill synd nog upplösa de traditionella gemenskaper och kultur som män hade i uppdrag att vakta över.

Era tankemönster mynnar dessvärre alltför mycket ut i "osäkerhet". Ni vill hela tiden "förbi" verkligheten, liksom, förbi alla distinktioner som ni själva ser.

Detta får du förklara tydligare, för jag vet inte riktigt vad du fiskar efter ...

Vänstermänniskor tror ofta inte på en tautologiskt existerande verklighet, att det finns logik som inte kan reduceras till binärlogik, att objekt med olika egenskaper är likvärdiga osv. Det vill säga, vänstersinnade har en läskig tendens mot nihilism.

Alla människor har definitivt INTE lika värde i dagens samhälle. Du värderas lägre (i olika sammanhang) om du till exempel är invandrare, jobbar inom vården, är kvinna, har varit sjukskriven länge etc. Ibland värderas du lägre om du är man, till exempel om du är med vid förlossning så kan du bli kränkt och förbisedd, har en del män beskrivit. Men som sagt, de får föra sin egen talan.

Varför bör människor sedda som helheter värderas lika, när de inte har likadana värden? Vilket värde är det som, om det var lika människor emellan, skulle göra påståendet "alla människor har lika värde" sant?

[transversal]

Intressant inlägg.

1. Varför är "lika värde inte ett bra sätt att förklara förhållandet mellan människor?

2. Vad menar du med att manligheten ser ut att ha en högre potential en kvinnligheten?

Den gamla mansrollen var nog framför allt att försvara landet eller stammen, men feminister, eftersom de flesta är socialister, vill upplösa de traditionella gemenskaper som män hade i uppdrag att vakta över. Men i dessa kvinnochauvinistiska tider får man knappt nämna perspektivet att feminsmen trist nog har gjort vårt land så gott som oförsvarbart. Jag känner ofta en sorg över att just vi skulle få genomgå en sån här tid, men nu är vi här så det är väl bara att fortsätta stå för vad man tycker.

Detta får du också förklara närmare. Låter närmast som att det snarare är socialismen du vänder dig mot än feminismen? Exakt vad är det du tycker är så hemskt i samhället nu för tiden? Vad är det som har gjort landet oförsvarbart? Hur borde det vara istället enligt dig?

Många mäns ångest beror nog på att hela deras manlighet har ifrågasatts som om den var någon slags oändligt formbar liten lerklump.

Många män upplever det så, tror jag, därför att de inte är speciellt benägna att lyssna på vad som egentligen sägs eller efterfrågas. Jag tror i detta fall ångesten inte motsvarar den faktiska möjliga utvecklingen, därför att kvinnor i princip är lika beroende av män som män är av kvinnor. I alla relationer, där den ena parten utvecklas, rubbas jämvikten. Men det är inget legitimt skäl att hindra utveckling från att ske. Hindrar man människor att utvecklas, då får man ilskna och bittra människor på halsen. Det blir ingen bra relation det heller.

Vänstermänniskor tror ofta inte på en tautologiskt existerande verklighet, att det finns logik som inte kan reduceras till binärlogik, att objekt med olika egenskaper är likvärdiga osv. Det vill säga, vänstersinnade har en läskig tendens mot nihilism.

Det finns nog fler än vänstersinnade som inte tror att världen är svart eller vit. Framför allt så är det väl så att ju mer man har upplevt i form av olika möjliga kombinationer eller olika möjliga förutsättningar, desto mer benägen blir man väl att tro att verkligheten inte bara består av ett perspektiv. Ditt resonemang tar dessutom ju över huvud taget inte hänsyn till särartsfeminismen, som verkligen är inne på samma resonemang som du är.

[Ungkarl]

Varför är "lika värde inte ett bra sätt att förklara förhållandet mellan människor?

Det har jag pekat på flera gånger redan. Värde måste syfta på något påtagligt, så om vi har påtagliga olikheter så har vi inte samma värde. Dessutom finns ju ingen kvar som argumenterar för att människor har lika värde.

Vad menar du med att manligheten ser ut att ha en högre potential en kvinnligheten?

Män är mer handlingskraftiga och uppfinner mer originella saker av bestående värde.

Detta får du också förklara närmare. Låter närmast som att det snarare är socialismen du vänder dig mot än feminismen?

Skillnaden är verkligen försumbar.

Det finns nog fler än vänstersinnade som inte tror att världen är svart eller vit.

Jag tror inte "svart" eller "vit" är särskilt bra sätt att beskriva verkligheten, men däremot tycker jag att tautologi är en bra utgångspunkt i verklighetsteori, och att all logik av nödvändighet måste kunna reduceras till binärlogik, och för den delen att objekt med olika egenskaper inte är likvärdiga i den bredaste bemärkelsen.

Det vill säga: verkligheten är inte "inget".

[Marko]

Är också medveten om att jag "bryter det sociala kontraktet" när jag är kvinna och rättfram samtidigt. Som kvinna förväntas man formulera sig i fraser med "kanske" osv för att markera sin kvinnlighet. Jag gillar att ta ut svängarna lite. Inte ständigt vara det som dikteras av andra att man ska vara. Det förväntas av mig att jag ska vara tveksam, osäker i vissa sammanhang. Jag känner det inte så.

Var den du vill vara, vad förhindrar dig att vara bestämd ?

om jag ska vara ärlig, så ser jag många försök av dig att släppa/gå utanför dina ramar.
men du faller tillbaka till ditt ramverk ganska tidigt och lite mot din vilja ?

Nej, vanligtvis när jag tillfredsställt en sida av mig själv som är "rebellen". Då brukar den fridsamma varianten av mig själv ta över tills "rebellen" kickar ut henne igen. De växelverkar naturligt och har lite olika intressen i tillvaron. Den fridsamma sidan av mig själv vill mest sitta under en korkek och lukta på blommor och ha det najs. Den gillar att ligga och bubbla i bubbelbadet och dricka vin och sprätta med tårna i sanden.

Låter som en sunt sätt .
var försiktig med alkohol och vatten bara ; ) och flytvästen på...

Ett kvinnligt drag det där med vin... en man tar groggen med sig i badet typ (kulturellt beteende ?)

[Lill-Leif]

Varför bör människor sedda som helheter värderas lika, när de inte har likadana värden? Vilket värde är det som, om det var lika människor emellan, skulle göra påståendet "alla människor har lika värde" sant?

Människovärdet. Inte att blanda ihop med din lön/hur mycket pengar du får. Det är ett fundamentalt misstag tror jag även om det i viss mån kan vara en värdemätare, dock en problematisk sådan. Hur "mäter" man om en ideologisk förändring skett då arbets- och lönemarknaden släpar rejält?

Du är inte ditt arbete. Tror du det blir du olycklig och har blivit feluppfostrad att inte skilja på "är" och "gör". Sen blir mammas duktiga flicka utbränd.