Solidaritet

[Fundra]

Hmm, vet inte riktigt i vilket av forumen det här passar, men jag testar här.
Jag sitter och funderar på hur årets val kommer att gå. Vinner Alliansen igen? Hur blir det då? Döljer de något som de släpper fram helt och fullt om de får fyra år till?
Och, angående solidaritet ... Den här frågan skulle en borgare svara JA på, vem skulle inte det: Kan en allians-medlem känna solidaritet med samhällets utsatta?
Jag tycker det börjar kännas jäkligt otäckt och läskigt i Sverige.
Hur spår du? Finns solidaritet bara som ett uppslagsord framöver?

[dokido]

det är klart att det är mindre solidaritet med borgarna, eller åtminstonde en annorlunda empati
på vilket sätt är den skrämmande just nu? vilken trend ser du?

kommer ihåg förra gången borgarna satt vid makten, hörde lite konstiga kommentarer före valet då vilket gjorde att jag röstade på sossarna för första gången i mitt liv, det var väl också en sån där solidaritetsnojja.

nu, vid detta val, har de ju varit lite smarta och kallar sig själva för arbetarparti. De verkar lite halvskraja för att inte se solidariska ut.

[nytt namn]

Skit i de utslagsna, det enda som kan hända är att de dör, och då hamnar de nog på ett mycket trevligare ställe än i den skit vi befinner oss i nu.

det är ett allas krig mot alla

[Avantgardet]

Hmm, vet inte riktigt i vilket av forumen det här passar, men jag testar här.
Jag sitter och funderar på hur årets val kommer att gå. Vinner Alliansen igen? Hur blir det då? Döljer de något som de släpper fram helt och fullt om de får fyra år till?
Och, angående solidaritet ... Den här frågan skulle en borgare svara JA på, vem skulle inte det: Kan en allians-medlem känna solidaritet med samhällets utsatta?
Jag tycker det börjar kännas jäkligt otäckt och läskigt i Sverige.
Hur spår du? Finns solidaritet bara som ett uppslagsord framöver?

Högerns hela politiska strategi har varit att knycka begrepp från vänstern och ingjuta ny betydelse i dem. På så sätt knycker de dels väljare och dels urholkar de vänsterns begreppsapparat. Vänstern har varit naiv och godtrogen och låtit det här pågå utan att försöka rehabilitera begreppen. Naturligtvis kan inte en borgare känna solidaritet med utsatta, hela hans tänk går ju ut på att de har sig själva att skylla. Så en omdefinition är nödvändig för att borgarna ska kunna göra bruk av begreppet, och det är vad de också gjort [omdefinierat det]. Samma sak med "det nya arbetarpartiet" - vilket, som vi sett, inte betyder att de på något sätt står på arbetarnas sida gentemot företagarna, utan att de vill tvinga in också cancersjuka i arbete. Fasaden lurade svenska folket. Tror dock inte den massiva indoktrineringskampanj de kört med kommer räcka för valseger. Folket har genomskådat bluffen, och det syns ju i opinionsundersökningarna.

Detta har inte borgarna räknat med. De trodde det skulle räcka med att tvärändra i systemet när de tillträdde, och sen bara köra med valfläsk resterande tiden (för att få med sig opinionen igen), men folk är inte så dumma som de (machiavelliskt) behandlar dem. Faktum är att det inte räcker med indoktrinering (trots att de urholkat vänsterns begreppsapparat och denna inte gjort något åt saken) när verkligheten blir kännbar för folket. Och mer utav samma skulle bara göra svenska folket mer förbannat. Till slut skulle vi se utbrott som i Frankrike eller Grekland. Och det är det välfärdssystemet främst är till för att stävja - inte för någon solidaritet med de utsatta utan för att stävja missnöje, upplopp, och revolution. Vänstern borde naturligtvis ta fasta på missnöjet som blossar upp (men det är det bara Göran Greider som är nog smart att göra), men istället så håller de på och lallar med nån mjäkig mittenpolitik som alls inte skiljer sig från borgarnas.

[honey is cool]

Jag tycker att det är så nonchalant provocerande att moderaterna har ändrat sina färger till ljusblå/orange, det skär sig så med det röda.

[Skogsälvan]

Skit i de utslagsna, det enda som kan hända är att de dör, och då hamnar de nog på ett mycket trevligare ställe än i den skit vi befinner oss i nu.

det är ett allas krig mot alla

Lite drägligare kan vi allt göra det. Det är en skam för vårt land att vi har ofrivilliga hemlösa och stoltserar utåt med att vi har fri sjukvård när folk inte har råd att gå till tandläkaren.

[dokido]

o de som har råd går inte dit dessutom  :twisted:

[nytt namn]

*gäsp*... lite människor hit eller dit spelar väll ingen roll? tänk på överbefolkningshotet istället.

arbetarläger är nog inte en så dålig idé trots allt.

[Justin Case]

Jag sitter och funderar på hur årets val kommer att gå. Vinner Alliansen igen? Hur blir det då? Döljer de något som de släpper fram helt och fullt om de får fyra år till?
Och, angående solidaritet ... Den här frågan skulle en borgare svara JA på, vem skulle inte det: Kan en allians-medlem känna solidaritet med samhällets utsatta?
Jag tycker det börjar kännas jäkligt otäckt och läskigt i Sverige.

Jag tror inte det blir någon större skillnad med sossarna vid makten jämfört med alliansen vid makten, allt annat lika. Det bästa är nog om det blir så jämnt mellan de två blocken att Piratpartiet blir vågmästare och får möjlighet att sätta stopp för den vansinniga Orwell-diktatur-uppbyggnad som håller på nu. Eller ännu bättre är förstås om denna Orwell-diktatur-uppbyggnad blir stoppad av folkets protester före valet, så att Piratpartiet inte behövs! I vilket fall som helst är kampen mellan vänster- och högerblocket av relativt liten betydelse. Det är samma gamla vevande som förra århundradet. Den futila dragkamp som pågår mellan kapitalister och socialister kommer att fortsätta tills mänskligheten blir förenad genom att på teknisk väg bli en enda jätteperson - eller tills mänskligheten utrotats.

Hur spår du? Finns solidaritet bara som ett uppslagsord framöver?

Om man känner solidaritet med större delen av mänskligheten, får man betänka att större delen av mänskligheten förhoppningsvis existerar i framtiden. Då framtidens människor är beroende av fortsatt demokrati, och då både det traditionella vänster- och det traditionella högerblocket nu i innevarande "New-World-Order"-tid helt klart verkar vara inne på att steg för steg ersätta demokratin med en global Orwell-diktatur där makteliten har full koll på folket (och därigenom total makt över folket) men inte vice versa, så är det enda vettiga i detta års riksdagsval i Sverige att rösta på Piratpartiet! Folkets frihet måste gå före blockpolitik.

[Justin Case]

*gäsp*... lite människor hit eller dit spelar väll ingen roll? tänk på överbefolkningshotet istället.

arbetarläger är nog inte en så dålig idé trots allt.

Det beror nog på i vilken omfattning de införs (arbetsläger alltså). Om du menar i den globala omfattning Hitler och Stalin eftersträvade, vore det nog ett allvarligt hot mot mänsklighetens överlevnad, då det skulle skapa enorma protester och motsättningar som - med tanke dagens mängder av massförstörelsevapen (för att inte tala om morgondagens) - skulle kunna leda till ett världskrig som utplånade mänskligheten. Och det vore väl synd, nu när vi är så nära att skapa enorm lycka åt alla på teknisk väg?

[Avantgardet]

Alltså vilken otrolig tankelättja "nytt namn" (tog dig inte på allvar först, men nu när det ändå diskuteras som ett faktum). Överbefolkning? Inser inte att det är en självmotsägelse att en planet skulle kunna bli överbefolkad? Vad skulle denna population födas upp på? Ska de komma med storken eller?

"Överbefolkningshotet" är det hot som de rika känner för att behöva dela med sig, så vedervärdiga och i avsaknad av anständighet är dem att de uppfinner en "maxgräns" för hur många som ska få leva. Allt för att slippa dela med av de resurser de snor från precis hela planeten. Jag kan ju säga att världen är överbefolkad om det bara finns jag, det är bara ni slutar andas och röra Mina grejer! Tänka sig att folk ens är så sinnesslöa att de använder sig av ett sånt begrepp, att de ens hittar på det liksom. Ja, vi är rika, men vi tror på storken!

[dokido]

*gäsp*... lite människor hit eller dit spelar väll ingen roll? tänk på överbefolkningshotet istället.

arbetarläger är nog inte en så dålig idé trots allt.

gäsp

[J R Auk]

Sossarnas solidaritetsbegrepp är tomt. Retoriskt. Så det som har knyckts är retoriken och inget annat.

Vänsterns förfall började innan de ens fanns för benämning i Sverige. Alla som ville ha en vänsterpolitik avhystes från partiet. Kvar stod den konservativa politik som vi sett sedan dess. Den som bevarat och utökat skillnaderna under den retoriskt benämnda "solidaritetspolitiken".

Den som tvivlar kan se till fakta, hur är den ekonomiska stratifikationen i Sverige? Och glöm inte att betänka makt i relation till ekonomi, och materiell standard, som bör vara delad som en förutsättning för demokrati, snarare än att stirra er blinda på att vi har ett "socialt skyddsnät" (vilket också är retorik eftersom det var tvunget att man nedmonterade det i samvaron konstituerade för att sedan kunna gripa det som ett maktmedel).

Syna tiden för dess skapelse, och syna vad fan de pysslat med under alla dessa år. Vart har solidariteten stått att finna? 100 år har lett vart?

Bör vi kanske kalla socialdemokraterna för socialfascisterna?

[J R Auk]

Fan ingen som biter tillbaks? Aja antog väl att det hela klarnar när man säger det rätt ut.

Vart lite konfys av en fras jag nu såg tidigare i tråden.

Naturligtvis kan inte en borgare känna solidaritet med utsatta, hela hans tänk går ju ut på att de har sig själva att skylla.

Att inte ge pengar till behövande är ju enligt den ofta använda retoriken (och då menar jag inte begreppet som pejorativt, i vilken mening jag använde det i förra inlägget, även om det även där finns ett ickevärderat faktum bakom "retoriken") något som gör solidariskt med personen.

Solidariskt betyder ju att man är flera som borgar för, tar ansvar för, uppfyller målet gemensamt, så solidaritet är inget i sig utan måste stå mot något. Solidariskt ansvar för en skuld, solidariskt ansvar för barnpassning, solidariskt ansvar för miljön, solidariskt ansvar för matbehoven osv.

Jag tycker snarare du visar på hur vänstern har urholkat begreppet redan från början genom att betyda något i stil med sympati. Det jag borgar för behöver jag inte sympatisera med, det jag är solidarisk inför behöver jag inte sympatisera med.

Jag kan se till att någon får mat i magen och ändå tycka den är en stor skit som får skylla sin hunger på sig själv.

Så en borgare kan visst känna solidaritet, även om det inte är så mycket känsla det handlar om, utan det är en praktik. Du har bara köpt det urholkade begreppet här.

[Avantgardet]

Nu kommer lite bildning här (ur "Upplysningens dialektik"):

I själva verket hör det till den irrationella systematiken i detta samhälle att det bara är sina trogna medlemmars liv det i någon mån ser till reproducera. Pinnarna på standardstegen motsvarar tämligen exakt graderna av inre samhörighet med systemet hos olika skikt och individer. På managern kan man lita, fortfarande pålitlig är också den lille tjänstemannen, Dagobert, sådan han förekommer både i skämtbladen och i verkligheten. Den som svälter och fryser är stämplad… Han är en outsider, och frånsett mycket svåra brott finns det ingen skuld som väger tyngre än den att vara outsider. På film blir han i bästa fall ett original och objekt för elakt överseende humor; men för det mesta blir han skurken som redan vid sitt första framträdande, långt innan handlingen har kommit igång, identifieras som sådan, så att inte ens temporärt det missförståndet ska kunna uppkomma att samhället vänder sig mot människor med god vilja. Faktiskt förverkligas idag en sorts välfärdsstat på de högre nivåerna. För att hävda de egna positionerna håller man en ekonomi igång, i vilken massorna i det egna landet på grund av den ytterligt uppdrivna tekniken i princip redan är överflödiga som producenter. Det ideologiska kamouflaget vill ha det till att arbetarna, de egentliga försörjarna, i själva verket försörjs av näringslivets ledare, det vill säga de försörjda. Den enskildes ställning blir därmed prekär. På liberalismens tid ansågs den fattige lat, i dag blir han automatiskt misstänkt. Den som man inte sörjer för ute i samhället hör hemma i ett koncentrationsläger, i varje fall i de usla jobbens och slummens helvete.

Och:

Tonvikten på hjärtat av guld är samhällets sätt att erkänna det lidande det självt skapat: alla vet att de inte längre kan hjälpa sig själva sådant som systemet är, och det måste ideologin rätta sig efter. Utan att på något sätt försöka att helt enkelt dölja lidandet bakom en slöja av hastigt påkommen kamratanda, satsar kulturindustrin tvärtom sin yrkesstolthet på att manligt se det i vitögat och med hårt tillkämpad självbehärskning vidgå dess existens. Den behärskade hållningens patos rättfärdigar den värld som gör denna hållning nödvändig. Sådant är livet, så hårt är det, men därför också så underbart, så sunt. Lögnen ryggar inte tillbaka för tragiken. Liksom det totala samhället registrerar och planerar lidandet bland sina medlemmar istället för att avskaffa det, så förfar också masskulturen med tragiken.

Jag går mer på en sån linje. Handlingen du talar om är inte nog så länge du moraliserar och pekar finger så bär din handling (att förse den hungrande) på också en annan nivå av betydelse som alls inte har med solidaritet att göra.