Vilken intressant tråd. Jag ska lyssna på radioprogrammet vid tillfälle.
Stefan skrev:I så fall ser jag inte varför du diskuterar dessa frågor öht. Om du, när det passar dig, kan klippa av med att säga att dessa frågor inte kan diskuteras på ett rationellt sätt, är det svårt att just försöka diskutera dem på ett rationellt sätt.
Tycker du att bibeln är till 100% rationell? Jag tror de flesta inte tycker det. I den mån man vill förstå bibeln måste man alltså vara beredd på att ett rationellt angreppssätt inte kommer att ge en helhetsbild, vare sig den vore sann eller falsk, av bibeln. Frågan är om man föredrar denna rationella delbild och förbehåller sig rättan att avfärda det irrrationella som oviktigt trams, eller om man söker irrationella vägar för att förstå det irrationella. Irrationell information är inte samma sak kaotiskt ordnad information, dadaism eller något annat obegripligt, utan helt enkelt sådan information som inte kan förstås rationellt. Med "rationellt" menar jag här något som hänför sig till den aristotelska kunskaps- och logiktraditionen med t.ex. det uteslutna tredje.
Stefan skrev:Hursomhelst; på andra livets områden använder ju även religiösa människor förnuftet. Varför ska förnuftet plötsligt slängas överbord när det blir fråga om stora och viktiga frågor som själens odödlighet, existensen av magi, etc.?
Jag tycker inte att ett förnuftigt tankesätt och ett rationellt tankesätt är samma sak. Ett "förnuftigt tankesätt" är nästan en tautologi, då ett oförnuftigt tankesätt knappast är ett tankesätt överhuvudtaget. Rationellt står, tycker jag, i motsats till det intuitiva, poetiska eller mystiska. Om jag t.ex. beskriver min vän som en örn, så är det irrationellt men förnuftmässigt gripbart vad jag menar. Om jag däremot säger att han har lika god syn som en örn så rör jag mig mer på det rationella planet, även om man där åtminstone kunde hävda att jag överdriver en smula. Det är lite som skillnaden mellan analytisk och kontinental filosofi.
För övrigt tycker jag personligen inte att förnuftet ska slängas överbord, vare sig man diskuterar mystik eller matematik.
Stefan skrev:Vilka skäl har du för att tro på denna tolkning? Är den allmänt accepterad?
Lustigt nog gjorde jag en tolkning snarlik Allvetarens när jag läste fikoncitatet ovan. Det gör ju varken till eller från om det är en bra tolkning eller inte. Vad som däremot bekymrar mig är vilken relevans det skulle ha om tolkningen är allmänt accepterad eller inte? En sak är i alla fall säker: Informationen måste tolkas. Då kan man till exempel försöka sätta sig in i situationen med den kunskap man har om vad Jesus föresatte sig i övrigt och försöka klura ut varför han i fallet med fikonträdet gjorde som han gjorde.
En tolkning finns redan inlagd i rubrikerna till de stycken som Stefan citerar. Där tolkar man det som att Jesus hävdar att fikonet är en ond styggelse - något han faktiskt aldrig ger uttryck för. Vad som händer är alltså att Jesus inte finner något fikon på trädet (Matt 21:18-20) och då förbjuder det att bära frukt i fortsättningen. Kanske var det ett dåligt exemplar som inte borde sprida sig vidare? Kanske var det en liknelse för något helt annat? Tanken att han gjorde det för att han blev vresig och ville hämnas för att han inte fick något käk tycker jag stämmer dåligt med Jesu liv i övrigt och jag betvivlar att Matteus hade velat belysa och understryka en sådan fadäs.
Vad gäller grisarna skulle jag gärna se Markuskällan också för att få mer underlag till tolkning. Skulle de exempelvis innebära att även den besatte mannens själv for ner i avgrunden om Jesus gjorde si istället för så? Vad är det egentligen fråga om för slags demoner? Man får förmoda att de inte förvisas till avgrunden efter det att grisarna dör, för då hade ju Jesus kanske kunnat göra så med detsamma och skonat grisarna. Och vad innebar det för grisarna, "in the long run" som Allvetaren är inne på, att besjälas av demonerna? Många frågor som jag gärna skulle vilja ha utredda innan jag gav något omdöme.
Stefan skrev:Jag kan inte annat än hålla med Lena Andersson om att Jesus beter sig konstigt på dessa ställen.
Det här är en central punkt för bibeltolkningar generellt: Är Jesus i stånd att bete sig konstigt, vresigt eller ondskefullt åt; eller är det i stället så att varje sådan tolkning av ett bibelstycke är en felaktig tolkning? Frågan är än mer intrikat när det gäller evangelierna: nämligen, skulle evangeliernas författare finna det önskvärt att Jesus framstod i dålig dager? Min spontana tanke är att evangelisterna såg något gott och sedelärande i varje handling som de rapporterade att Jesus gjorde, och därför så att säga fann den lämplig att ta till protokollet. Att vi sedan inte alltid ser detta sedelärande, även om vi i de flesta fall skulle hålla med om att seden var god om vi förstod den, tror jag till största delen har att göra med att världen förändrats på 2000 år.
Mina motfrågor är alltså om det är rimligt
1) att anta att man i bibeln kommer att hitta stycken som avsiktligt redogör för moraliskt tvivelaktiga handlingar av Jesus
2) att någon av Jesus moral och karaktär ibland hemfaller åt barnsligheter som att bli gramse på fikonträd som inte ger honom mat (en man som kan utfodra 5000 man med fem fiskar och två brödstycken!)
3) att tycka att ett rationellt angreppssätt ger de förnuftsmässigt mest tillfredsställande svaren på frågor som rör bibeln - en bok som handlar om ett gudaväsens förunderliga gärningar på jorden för 2000 år sedan
Novus ordo seclorum,
