UTOMKROPPSLIGA UPPLEVELSER

[Harald Davidsson]

Kändes som att jag hängde/flöt strax ovanför sängen i en elektrisk vibrerande värld. SKRIVER DU..



VAD MENAR DU EGENTLIGEN MED  J A G ????????????

Vi skulle kunna ge en viss respekt ifall du hade åtminstonde sagt,,,min dubbel-gångare


och då kommer följdfrågan...har människan en dubbelgångare inom sig och hur förhåller sig denna dubbelgångar  till hennes fysiska ego, för här måste vi då tala om ett objektivt ego...alltså ett fysiskt ego och dubbelgångaren skulle alltså vara ett immateriellt ego..

[Johan Ågren]

Jag har bara hamnat i förlamningstillstånd och gått ur kroppen vid ett tillfälle som inte varit i anslutning till sömn. Skulle vara intressant att göra det igen.  skriver Johan..



jag skulle vilja fråga dig, ifall det var ditt objekt
eller ditt subjekt som plötsligt uppenbarade sig bredvid din fysiska kropp,

kan du förtydliga dig, så folk inte missförstår och drar på sig onödig rädsla.

Harald DAVIDSSON, INDIEN

Medvetenheten sitter i det som tar sig ut från kroppen. Kroppen ser jag ligga kvar i sängen. Men det som tar sig ut har en genomskinlig svagt lysnade mjölkaktig ton (ser ut som vi brukar gestalta "spöken".) Jag kan inte ta tag med armarna och skjuta ifrån mig mot sängen utan de bara paddlar omring och kan inte greppa. Brukar vanligtvis fastna vid midjan så att bara överkroppen ligger utanför min "vanliga kropp". I mina försök sedan att ta mig ur. Vid det här laget så har min rädsla förbytts i frustration. Har jag ibland skjutit iväg både upp genom taket, men även sänkts ned mot golvet. Jag är således ingen mästare på det här.

Vid ett tillfälle så kunde jag få min kropp som låg i sängen att rycka på sig så att jag skulle väcka personen som låg bredvid. Att jag gjorde detta bekräftade denna person sedan. Har också försökt väcka personen som legat bredvid genom att ropa.

Jag ser det således som en del av min kropp som har svaga bindningar till en annan aspekt av min kropp, och att dessa kan fasas ur varrandra. Utan den "grövre kroppen" kan man inte agera eller kommunicera med världen.

Vid många tillfällen har jag gått ut ur kroppen och i rummet försökt lägga så många detaljer på minnet som möjligt. Intressantast har då varit hur mycket klockan har varit. När jag kommit tillbaka till kroppen och öppnar ögonen kan jag då kontrollera att tiden överensstämde med det jag såg, och det har den gjort. Jag har vid några tillfällen haft ryggen vänd bort från klockan så jag kan inte ha öppnat ögonen i sömnen och kontrollerat tiden innan jag vaknade. Jag har också kontrollerat vilket väder det varit. Men jag har varit väldigt begränsad i hur långt jag har kunnat ta mig. De här upplevelserna är nu för tiden ovanliga. Till synes så försvårades de markant när jag gjorde slag i saken att gå mer vetenskapligt till väga för att visa på att detta var en realitet. Dessa "bevisspärrar" är intressanta. Det är precis som att en enskilld person inte kan visa på något som skulle kunna ha en så omvälvande betydelse för världens ordning. Någon form av skyddsspärr, alternativt missriktad ambition som står i motsatsförhållande till upplevelsernas karaktär.

[Harald Davidsson]

När du ropa kunde du höra din röst?

Vad tror du det beror på att du kan frigöra dig från det fysiska beroendet alla människor har till sin kropp,

alltså upplever du att det finns två slags världar

[nuddle]

johan, det är ju intressant, det kanske är så att när du försöker "bevisa" saker, kopplas din objektiva mind in, vilken är en del utav din kropp, din hjärna alltså, du har alltså som du själv märkt en mind som inte är en del av kroppen, när du låter ditt medvetande falla tillbaks till din kropp, genom att använda dig utav din objektiva mind, återgår en del utav din själ förmodligen till din kropp, du borde alltså strunta i att göra detta, strunta i att försöka bevisa något, och inte heller känna dig rädd, frustrerad eller så, då detta återigen aktiverar din kropp, fast det där med klockan som bevisföring, jag har själv märkt att jag kan väckas, kanske utav mitt undermedvetna, vid precisa klockslag, utan någon klocka alltså, en del andra har också sagt att de har denna förmåga, detta innebär att människan har en förmåga att hålla koll på tiden mer eller mindre exakt, även om man inte förstår hur detta sker medvetet, så du kanske skall pröva med att låta någon gömma en bild eller så, någonstans i din närhet, men som du medvetet undviker att se på, och ifall du får dessa OBE, ifall du råkar se vad som fanns på bilden, då har du klara bevis där, för det där med klockan, är inga bra bevis, och att slå någon med armen, fast det ser ut som att man är utanför kroppen, kan ju bara varit en dröm, där du rör på kroppen samtidigit, en slags luciddream, prova med bilden, och om du blir riktigt bra på det, kanske du kan vinna dig flera miljoner på kuppen

[Johan Ågren]

så du kanske skall pröva med att låta någon gömma en bild eller så, någonstans i din närhet, men som du medvetet undviker att se på, och ifall du får dessa OBE, ifall du råkar se vad som fanns på bilden, då har du klara bevis där,

Det var just det där jag gjorde. En vän la en bildrebus och en nummersekvens högst uppe på sitt köksskåp. Jag skulle bara behöva gå dit och i mitt svävande tillstånd läsa detta, men icke! Vi kan pröva igen, för nu har han flyttat. Om någon här har lust att göra detta, gärna boende så att jag kan kolla in huset först med hjälp av Google maps, så att jag har något att gå efter. Någon som inte är blyg av sig Ett A4papper högst uppe på ett skåp med ett tresiffrigt tydligt nummer och en bild tydligt föreställande något. Då det känns lite som när Frodo sätter på sig ringen i "sagan om ringen", så får det gärna vara tydligt skrivet! Surt om man väl kommer iväg, har full koll hela vägen, och så är det för litet att läsa! Gärna någon som jag osannorlikt kan vara i maskopi med också. Sedan tycker jag att de som behärskar detta bättre än mig kan ställa upp också.

Ja, jo det känns faktiskt väldigt likt som när frodo sätter på sig ringen, som om ett hölje för en massa fladdrande energier har tagits bort så det blir dimmigt och brusigt.

Och så till en spökhistoria: Jag väcks mitt i natten av att någon tar på mig i sidan. Jag upptäcker att jag befinner mig halft utanför kroppen i och kan se över min axel med min "astralkropp". Där sitter en långhårig gestalt och suger på mig på sidan av min midja. Det såg ut som en kvinna (ungefär som hon i the Grudge) Jag rycks in i min kropp och slår upp ögonen, och med bultande hjärta ligger jag och ser mig om i det mörka rummet. En minut senare hör jag en duns och ett skrik från rummet utanför, 10 meter bort (stort sekelskiftesmagasin). En av vännerna i kollektivet har just slängt sig ur sin säng och svurit högt. Det var någon som kröp på honom under täcket. Jag berättade då att; hon också hade varit på mig. Han hade varit vaken när det hände. Tilläggas bör att detta var en unik händelse och det rådde vanligtvis inte några sådana här nattliga äventyr, vare sig före eller efter detta. Men just i min ut ur kroppenupplevelse, såg jag en annan människa som var utanför sin kropp, samtidigt som personen i rummet intill upplevde samma sak, inom samma minut. Vars sak hade varit spännande i sig, men nu sammanföll de.

Här är hon, fast jag upplevde henne som ganska snäll, och inte som hon i filmen beter sig ibland:

[nuddle]

jag kan ställa upp på ditt experiment, men jag tänkte mig mer att du lägger upp en bild i närheten av där du befinner dig dock inte åtkomligt för dig, vare sig när du är vaken eller ifall du skulle råka gå i sömnen, alltså kanske att någon ritar något och lägger detta högt upp någonstans där det annars är svårt att komma åt, eller på ställen där du brukar vistas när du går utanför din kropp, för du skall inte behöva tänka på denna bild, utan du skall bara RÅKA se den, det är min tanke iafall, cooool bild förresten, en vän till mig säger att han får besök av osynliga väsen, de har sex med honom säger han, fast han gillar inte när män kommer förbi, säger han

[Johan Ågren]

När du ropa kunde du höra din röst?

Vad tror du det beror på att du kan frigöra dig från det fysiska beroendet alla människor har till sin kropp,

alltså upplever du att det finns två slags världar

Själva upplevelsen av ett skrik är mer fysiskt i vår grova kropp. Det känns då i halsen, luften strömmar ur strupen, munnen formas. Jag skickade bara signalen till skrikandet, men på samma sätt som min kropp inte kunde röra vid föremål så kunde inte min röst sätta världen i rörelse. Skrikandet fanns således där, men det inkarnerades inte så att säga. Så jag hörde min röst, men jag hörde inte min mun och tunga forma ljudet på vanligt sätt.

Det verkar vara möjligt då det råder svaga kopplingar mellan olika skikt i våra kroppar. Den kropp som kan ta sig ur vår vanliga kropp är som en enhetlig sambandscentral för de mindre system som våra celler i våra kroppar består av. Det mänskliga i oss är således inte summan av våra celler, utan varje cell är ett eget system som i sin tur samordnas av vidare system. (Jäklar, vi är i psykologiforumet nu, måste nog flytta denna tråd till religion och andlighet). Det är detta som upplevs som en fantomkropp när man amputerat bort en hand. Hjärnan tror fortfarande att handen är där då signalbanorna fortfarnade går till hjärnan. Signalbanorna är avkapade, så det brukar klassas som retningar från dessa avkapade banor. Jag tror dock att i denna process så finns det en form av reell helhet kvar. "Normalt" brukar det ses som en form av kroppskarta, enbart belägen i hjärnan. Denna kroppskarta kan iofs ligga till grund för upplevelsen av en astralkropp - att man upplever sig ha en kropp även där inte kroppen finns.  DVS om man tar bort den fysiska kroppen (utom hjärnan då) så upplever hjärnan det som om kroppen fortfarande finns där, och kan känna smärta i händer och fötter. Men det har visat sig att problemet inte sitter i själva nervändarna enbart, utan att det går att få bort fantomsmärtor genom att psykologiskt övertyga hjärnan om att handen inte finns kvar längre. Man gör det med hjälp av speglar.

Vidare Fantomkänsla:

Fantomkänsla är en sensation som inte är förknippad med smärta.

Patienten upplever att den förlorade kroppsdelen sitter kvar även om det inte känns som en exakt kopia av den. Foten känns oftast som om den satt i direkt anslutning till stumpen, det vill säga det ställe där benet har amputerats.

Patienten kan känna sensationer som klåda, värme och kyla.

Fantomkänsla är något som nästan alla patienter med amputerade ben får uppleva.

Detta har jag själv upplevt, och det har inget med avkapade nervändar att göra. Jag hade bara brutit av mitt lårben, och jag kände det som att mitt riktiga ben gick ner under golvet, och att det som låg kvar på golvet inte längre tillhörde mig. Dessutom kände jag ingen smärta alls det var som om all kommunikation upphört. Min hjärna visste mitt bens normala position, och kunde nu konstatera att den avbrutna delen pekade åt fel håll. Men detta kan ju säkerligen ske enbart uppe i huvudet, men jag är öppen för att det kan finnas en form av kommunikativt system som subtilt upprätthålls och som enbart har lösa bindningar med vår grövre kropp.

Jag har full förståelse för er som tycker detta är struntprat, det är en alldeles sund och vettig reaktion, och jag förväntar mig inget annat. Enda anledningen till att jag skriver detta är att jag upplevt dessa saker, och ser att andra också gör det. Det går säkerligen att förklara detta på bättre sätt, på samma sätt som jag genom åren har förringat flera människors tro bara genom att påpeka de vetenskapliga förklaringarna bakom ett fenomen. Men fram till det så förklarar jag det som jag upplever det så länge jag inte ser något motsägelsefullt med det. Det här är inget jag går omkring och funderar på längre, men när andra skriver om det så väcks minnen till liv.

Glömde en fråga: Nej jag upplever det inte som två dualistiska världar. Snarare att den här världen är en del av ett större system där jag nu format en kropp som interagerar med andra som mer eller mindre har samma behov och önskningar. Vi har således detta gemensamt i världen även om vi till synes är helt olika. Om vi däremot börjar samtala på ett intimare plan så upptäcker vi att det finns ett gemensamt utgångsläge och att skillnaderna mycket sitter i kläderna. Jag ser det lite som att grundtillståndet är mer rörligt; implicit och dynamiskt, mer flyktigt, ungefär som drömmar. Men så tar vissa aspekter av denna implicita värld av möjligheter och blir till världar som denna, ungefär som vissa drömmar ibland blir tydligt utkristalliserade så att när man vaknar så vet man inte riktigt om man har vaknat eller somnat. Livet är på så sätt en form av projektion eller utkristallisering. Vi kan i högre eller mindre grad uppgå i detta bakomliggande flöde, som även existerar bortom födelse och död. Döden innebär ofta en återförening med detta bakomliggande informationsflöde, men en kausalitet upprätthålls ofta och växelverkar med livet här eller andra system. Utifrån det här livet ter sig det bakomliggande livet "bakom scenen" subtilt och intimt, och det får man en större förståelse för när man upplever sig själv fristående i denna genomskinliga kropp observerandes den tyngre kroppen på sängen. Det är som att komma närmare döden ett steg, utan att dö.

[Johan Ågren]

man kan få 10miljoner SEK ifall man visar på att man kan lämna sin kropp och hämta in information, av Randi före detta illusionist, ingen har lyckats visa på något, varken telepathy eller något annat, varför INTE?

Jag funderar också på det här. Kanske råder en form av motsatsförhållande. Det är ju inte som att dessa upplevelser är fristående från de sammanhang de existerar i. Man kan inte blanda olja med vatten och tro att det ska vara enkelt. Att göra det för att få pengarna skulle vara helt uteslutet, det står i opposition. Att däremot göra det för att andra människor skulle få upp ögonen för dessa alternativ på bred front kanske skulle vara ett gott motiv, eller så är det inte det. Tror det skulle förändra så extremt mycket. En världsbild där sådana här egenskaper är en realitet är per definition inte nyckfull och slumpmässig. Visst råder där frihet, men frihet inom en form som utgör själva grundförutsättningarna för själva platsen.

Tänk dig en modell där det existerar massor av världar att "inkarnera" i, varje värld har en form av optimal sammansättning utifrån de varelser som intar den. Om man då skulle peka på en så här pass upplösande aspekt av livet (alla skulle plötsligt sätta sig och meditera eller helt gå in för att praktisera tekniker så de kunde avslöja livets hemligheter) så skulle själva "poängen" med den här världen förstöras. Vi ska i egenskap av små människor komma på hur vi kan leva i harmoni i den här världen, med varrandra, med naturen och oss själva. Ingen ska göra vår läxa åt oss. Ibland så behöver vi bli påminda dock, så att vi inte slösar bort våra liv helt, stagnerar eller uppbådar alltför mycket lidande innan vi kan bli förlösta.

Nu åker den här tråden till religion och andlighet. Ursäkta.

[nuddle]

så du tror alltså att denna värld är menad att vara blind, att enbart en bråkdel av mänskligheten skall kunna få en glimt utav sanningen, uppleva sin själ utanför sin kropp, och om än bara skenbart känna sig fria genom att frigöra sitt medvetande från objektet, den materiella världen, men det är ändå värt att pröva, världen kanske är redo för en omvandling, bort från materialism

[dk]

Kändes som att jag hängde/flöt strax ovanför sängen i en elektrisk vibrerande värld. SKRIVER DU..



VAD MENAR DU EGENTLIGEN MED  J A G ???????????

JAG hängde där, min kropp var under. Jag=själen. Krångligare än så gör inte jag det i detta fall.  :)

Själva upplevelsen av ett skrik är mer fysiskt i vår grova kropp. Det känns då i halsen, luften strömmar ur strupen, munnen formas. Jag skickade bara signalen till skrikandet, men på samma sätt som min kropp inte kunde röra vid föremål så kunde inte min röst sätta världen i rörelse. Skrikandet fanns således där, men det inkarnerades inte så att säga. Så jag hörde min röst, men jag hörde inte min mun och tunga forma ljudet på vanligt sätt.

Jag försökte skrika jag med, flera gånger, med samma resultat som dig. Skriket kom aldrig ur huvudet. Om skriket hördes i astralvärlden (kallas det väl?) skulle vara intressant att få veta.

Då det känns lite som när Frodo sätter på sig ringen i "sagan om ringen"

Jepp. bra beskrivet, bättre än "elektriskt" som jag försökte förklara det med. Och ett ganska högt voomande ljud som kom i vågor hela tiden. Känns det igen?

[Johan Ågren]

så du tror alltså att denna värld är menad att vara blind, att enbart en bråkdel av mänskligheten skall kunna få en glimt utav sanningen, uppleva sin själ utanför sin kropp, och om än bara skenbart känna sig fria genom att frigöra sitt medvetande från objektet, den materiella världen, men det är ändå värt att pröva, världen kanske är redo för en omvandling, bort från materialism

Snarare att den övervägande delen av mänskligheten faktiskt vill vara blinda, att de förtränger bitar av sig själva för att kunna uppleva det unika med den här världen. Jag vill också gära detta, leva i det lilla avskärmade tillvaron. Vara egoistisk, och göra korkade saker. Det är den lekplatsen vi kommit till. MEN vi tenderar att totalt stagnera i vår kreativitet, ingen växelverkan alls. Säger alltså inte att allt är gott. Den frustration människor känner är en realitet och baseras på att det är en alltför liten genomströmmning, alltför mycket stagnation. Och ur denna desperation föds mycket elände. Om en påminnelse av bakomliggande skeenden skulle hjälpa människor att komma ur detta så vore det nog bra. Men jag ser inte en poäng med att ställa himlen på vid gavel. Innerst inne vet alla det här, och de ser det när de dör, så ingen fara på taket. Faktiskt så är igenkännandet och återkopplingen inte främmande, det är mycket välbekant. Det är som att få tillbaka sina glada barndomsminnen i en stor godispåse. Därmed inte sagt att vi får en påse lakrits om vi haft en taskig barndom.  :)

[nuddle]

jag tror du har rätt johan, faktiskt, det verkar vara jag ensam på FF som har ständigt påpekat att ingen av oss existerar, men ingen tror mig, och min tolkning av detta fenomen har varit att folk inte vill gå dit, de vill inte tro på detta, även om det kanske visar sig vara sant, de tycker om att existera, och varje sann determinist inser att denne inte existerar

[Johan Ågren]

Det tog mig många år att förstå och acceptera det snörpliga slutet i "stäppvargen". Jag minns att de kom så långt och var så nära sanningen så att de kunde ta på den, men att allt klipptes av och fulländades i ett accepterande av att Mozart spelades upp på den skrammliga och raspiga radion, och att allt var gott. Genvägarna har inget egenvärde, men däremot så får vi nog inte tappa doftspåret, så vi får nosa på.

Ja det här "vi" är en konstruktion, men existensen finns som "vi" är en del av.

Vi får göra mer sådana här övningar:
http://www.fof.se/tidning/2009/2/hjarna ... tt-projekt

[Basal]

Någonting läsvärt kanske?

http://en.wikipedia.org/wiki/Sleep_paralysis


OBS!!
Om engelska känns för svårt så finns det om sömnparalys även på svenska wikipedia.
Tyvärr verkar inte detta forum ta emot å ä ö med i länkarna, utan stannar vid "S".
Så fyll i det sista i ordet, dvs: ("ömnparalys") så kommer man till rätt ämne!

http://sv.wikipedia.org/wiki/Sömnparalys

[Andreas]

Och så till en spökhistoria: Jag väcks mitt i natten av att någon tar på mig i sidan. Jag upptäcker att jag befinner mig halft utanför kroppen i och kan se över min axel med min "astralkropp". Där sitter en långhårig gestalt och suger på mig på sidan av min midja. Det såg ut som en kvinna (ungefär som hon i the Grudge) Jag rycks in i min kropp och slår upp ögonen, och med bultande hjärta ligger jag och ser mig om i det mörka rummet. En minut senare hör jag en duns och ett skrik från rummet utanför, 10 meter bort (stort sekelskiftesmagasin). En av vännerna i kollektivet har just slängt sig ur sin säng och svurit högt. Det var någon som kröp på honom under täcket. Jag berättade då att; hon också hade varit på mig. Han hade varit vaken när det hände. Tilläggas bör att detta var en unik händelse och det rådde vanligtvis inte några sådana här nattliga äventyr, vare sig före eller efter detta. Men just i min ut ur kroppenupplevelse, såg jag en annan människa som var utanför sin kropp, samtidigt som personen i rummet intill upplevde samma sak, inom samma minut. Vars sak hade varit spännande i sig, men nu sammanföll de.

Här är hon, fast jag upplevde henne som ganska snäll, och inte som hon i filmen beter sig ibland:

Jag upplever henne som en fascinerande varelse. Rätt naturligt att hon finns, är det inte? Vet inte riktigt hur mycket jag inbillar mig, men hon sa när jag fråga att hon är 11 år. Lika gammal som jungfru Maria på hennes bebådelsedag. Inte svårt att se utrymmet för henne att röra sig i, med den dualiteten mellan pedofilifördömande och helgande. Behövs mer helgande...