Avantgardet eller någon annan musikalisk person

[Avantgardet]

Det där är en klassisk borgerlig tolkning av begreppsinnehållet i "borgare". Att det skulle röra sig om parti-politisk tillhörighet. Det är alltså en borgerlig tolkning av vad begreppet borgare betyder, och som ytterst sett bottnar i en underliggande idealism som den borgerliga ideologin innehåller och förutsätter. Vi marxister förstår något helt annat med begreppet, och samma sak med "ideologi", vilket beror på att vi inte erkänner den där idealismen som ni förutsätter. "Kapitalism" är för oss inte heller någon troslära eller dogm, utan ett (materiellt förankrat) ekonomiskt beteende. Också borgare är något faktiskt, något som denoterar en livsstil och inte vad vederbörande tror eller tycker - som är helt irrelevant (nota bene!), fullkomligt irrelevant vad vederbörande röstar alltså, det har ingenting med saken att göra (även om våra borgerliga medier givetvis målar upp det som att det skulle vara vad saken gäller, men det beror, som sagt, på att det är borgerliga medier). Så jag tycker det är lustigt att ni tar illa upp för att kallas borgare, i synnerhet när ni tar illa upp just för att ni gör en borgerlig tolkning av vad det innebär att vara borgare.

Det kan dock ligga mycket i att jag bara vill tjafsa. Men det ändrar inte på det faktum att jag menar det jag säger.

[Skogsälvan]

Vill du utveckla denna borgerliga tolkningsmodell? Jag förstår inte vad du syftar på. Är det något som du har kommit på själv? För mig, i min okunskap, låter det som du kallar allt du ogillar borgerligt. Lite gud och djävulen i modern tappning. Nog kan jag förstå om det är saker med mig som du ogillar men jag förstår inte din koppling till borgerlighet. Jag lyssnar om du skriver.

[Anders]

Äh avantet - mindre snack och mer verkstad, här. Upp med en version på tuben.

[Avantgardet]

Sug kuk! Hjärndöd cirkusapa får du vara själv. Inte min grej och jag blir fan inte nöjd om nån har mage att betrakta mig så. Borde vara allt annat än svårt att förstå, fattar inte varför jag måste upprepa mig, varför jag för fan måste hamra in det här i er.

Om nåt så elementärt utgör ett oöverstigligt hinder för dig, skogis, hur inbillar du dig då att du ska kunna avgöra om jag använder min "filosofiska begåvning" eller inte?

[Skogsälvan]

Det är inte elemetärt för mig, Watson. Precis som det uttrycket inte användes i Sherlock Holmes, vilket lustigt nog är det mest kända. Du vet att jag inte har akademisk bildning kring -ismer. Kan jag googla på det du pratar om nu eller är det din idé (borgartjosan)? För mig framstår hela ditt resonemang absurt, men jag är villig att lyssna öppet på din eventuella förklaring.

Din filosofiska begåvning särskiljer jag från vad en doktor skulle kalla en fix idé eller något värre. Avant lider av bisarra borgarideér. Avant är avant, inte sin diagnos. Att du har en hang-up eller hang-over eller något har väl inget att göra med ditt verbala och kreativa intellekt? Du har ju dessutom läst mängder med böcker, kan mycket.

[Avantgardet]

Varför ska du ha mig till att upprepa mig? Räcker det inte att säga något en gång? Det är ju för fan bara gå tillbaka och läsa, finns ju ingen som helst anledning till att jag ska skriva samma sak mer än en gång, eller? "Bisarra borgaridéer"? Så om du talar om samhället så har du "bisarra samhällsidéer"? Vilken logik!

Och ja, du kan googla på marxism och få svar på dina frågor. Tycker bara det är lustigt att en vuxen människa tagit sig genom hela livet utan ens så här elementära kunskaper i marxism, och du är inte ensam. Riktigt illa ställt med marxismkunskaperna bland de allra flesta, och jag blir pissed för likväl ska man ha åsikter om saken.

[miles davis]

Skådespelssamhället, längesedan jag läste den.
Jag bör läsa den igen.

[Skogsälvan]

Lägg av med skitsnacket nu, Avant. Prata klartext istället. Förklara öppet eller via pm varför du anser att jag har dessa borgaretjosan! Har du något att komma med? Jag tycker inte din bitska attityd är särskilt avskräckande, förutom att jag kanske måste anamma densamma för att du ska chilla ner.

[Avantgardet]

Men för helvete! Vem var det som började? Alltså visst, jag kan gärna hooka upp och jamma med nån, inga problem, förutsatt att jag har typ tid/pengar och möjlighet, visst, men nog ska man vara bra djävla fräck innan man ens börjar tro att jag under några som helst djävla omständigheter skulle ta beställningar. Ingen jag känner skulle ens våga fråga mig nåt så dumt. Och sen komma med anspråk på hur musik/text ska vara, och kräva av mig nåt slags anpassning! Inte nåt, inte nåt, har vi sett från dig att backa upp dessa anspråk med. Annat än det där relativistiska tramset om "allt är tyckande". Att du ska skuldbelägga mig fattar jag inte, bara fult gjort av dig i det läget. Blir djävligt trött på att behöva ens bemöta sånt. Lika trött som jag kan bli när idioter ska börja avkräva en nåt slags förklaring till att man inte äter kött. Det är under min fucking värdighet, faktiskt, och beter man sig så mot mig, ja, vad fan ska jag säga liksom? Du får väl ta det. Har ju till och med försökt vara pedagogisk här.

[Skogsälvan]

Förlåt avant, men nu plockar jag upp något gammalt. Du och jag tycks ha ständiga konflikter kring några områden samtidigt som vi är väldigt ense i andra. Jag har ingen önskan att ändra det energifältet. Däremot vill jag att du förstår vad jag menar i just den här tråden. Lyssna hur bra Thåström gör Bellman här http://www.youtube.com/watch?v=yaM_0PGmqGc Det jag inte tror att du förstår är att jag föredrar mosaik och lappteknik = skapa av spillrorna. Och jo, jag beställer ibland tyg från usa och köper mosaikbitar ibland på panduro. Vad ska jag säga? Jag är ett barn av min tid.

[Midgårdsormen]

Som paleontologiintresserad kan jag inte låta bli att gräva upp sånt här gammalt groll och beblanda mig i det; för även om jag i mångt och mycket delar Avantgardets konstsyn, så ställer jag mig här på Skogsälvans sida (dock måste jag säga att denna trådens ursprungliga förfrågan om att "göra bättre musik till texten" är absurd även enligt min mening).

Helt uppenbart ljuger ju Dylan. Hade han enbart velat vara vän med den där så hade han sagt det, rakt upp och ned, utan krusiduller.

Men lyriska texter är överlag uppbyggda efter andra kriterier än tydlighet; tvärtom handlar det om att antyda något (vilket man ju å andra sidan kan spekulera kring om Dylan gör så bra här). Visst är det sannare att säga sin sak rätt ut - men litteraturen ämnar ju gestalta tankar och idéer och rör sig därmed på ett annat plan; "krusidullerna", t.ex. de många rimmen, tjänar som eufoniska komplement till musiken, och upprepningarna kan betraktas som ett mantra. Sannerligen kan dessa avfärdas som "ytliga effekter", men jag tycker att formen kompletterar innehållet, och jag ser inte hur en tillräckligt stark andemening kan kvävas av lite fernissa. Är ingen fan av Dylan, utan talar här efter princip.

En text har inte bara en informativ sida (en insida), den har också en performativ sida (en utsida). Dessa två står i konflikt med varandra i dylantexten. En massa krusiduller istället för bara ett rakt och ärligt konstaterande.

Möjligtvis att de står i konflikt då vi talar faktatexter, men skönlitteraturens ambitioner är inte att vara kommunikativ i samma mån som talspråket, då detta klarar det utmärkt på egen hand.

[Avantgardet]

Jamen då ger du ju mig tvärtom rätt. Dylan gör sig skyldig till en performativ självmotsägelse. Han är rakt av lögnaktig. Vad han vill måste alltså tänkas som underhålla en publik snarare än att vara vän med den personen som figurerar i texten.

Jag håller alls inte med om att konst ska underhålla på det sättet, eller "försköna". Tycker det är (lögnaktig) högfärd och inget annat. Realism skall det stavas.

[suchanother]

Dylan var kär i Joan Baez.
På en rak fråga i GBG (av alla ställen!) svarade Bob Dylan rakt att han inte menade nåt med sina texter. Detta har bevisats till fullo i efterhand när han fegade under Bush-tiden och tog avstånd från sina mer radikala texter. Alltså är den grabben en pajas. Skojigt nog försökte många tolka honom som en profet. I slutändan var han en pissjävel.

[Midgårdsormen]

Vad han vill måste alltså tänkas som underhålla en publik snarare än att vara vän med den personen som figurerar i texten.

Möjligt att han har ett sådant uppsåt (om Dylans person vet jag nada), men om man bara ser till principen skulle denna text mycket väl kunna vara sann och äkta trots dess "försköningar". Man skall akta sig för att se dem enkom som pålägg; ofta lever de i symbios med kärninnehållet och bidrar till att förstärka känslan som skall förmedlas. Rimältandet i detta fallet blir som sagt ett slags mantra som kan tolkas som att han försöker övertyga den andre (eller kanske intala sig själv?) om att han minsann inte tänker göra ditt och datt utan bara vill vara en vän. Underförstått kan detta vidare tolkas som att berättarjagets egentliga syfte eller vilja är att göra precis motsatsen - just det han utger sig för att inte vilja göra. Plötsligt får då texten en ny dimension av innebörd, och försöker man applicera denna på Dylans påstådda falskhet, så kan det mycket väl vara så att han besjunger just sin egen falskhets natur, vilket i sådant fall - paradoxalt nog - blir till ett äkta uttryck. Jag tycker du avfärdar lite väl lättvindigt, Avantgardet; lyrikens innebörd är mer mångfasetterad än så.

Du skall också veta att jag inte har någonting emot realism. Har läst korta (översatta) utdrag från bl.a. Balzac och Zola och älskade det! Skall definitivt införskaffa deras verk i framtiden. Men samtidigt uppskattar jag exempelvis romantikens pompösa stil för vad den är. Vad har du att säga om Stagnelius' dikter till exempel? Och jag vill be dig fokusera på de rena texterna: exkludera bakgrunden om att han tvärtemot Dylan var en utstött ensling som skrev för sig själv (och därmed får antas vara sann) - och bedöm blott texternas utformning: "Till förruttnelsen", "Amanda" osv. Tar versen, rimmen och de högstämda orden bort dikternas innebörd?
Möjligtvis att Dylan icke är jämbördig med Stagnelius och att detta är ett dåligt försök till liknelse - men jag vill ändå höra var du sätter din gräns för konst och icke-konst.

[Skogsälvan]

Jag gillar samarbete, Midgårdsormen. Och tiden tycks vara ur led. Eftersom jag har förstått att Avant delar min uppfattning om att våra skapelser inte är helt och hållet våra egna förbluffar det mig att han har denna inställning. Att Dylan skulle ha sagt att han inte menade något med sina texter... ja, det får mig att le, för det rimmar så mycket med hans personlighet.