Depression

[DemonicDirector]

Det är någon mystiskt över depression.
Det är inte att man är uttråkad, Självmordsbenägen eller allmänt trött.
Som om hjärnan tänker extra.
Man filosoferar bättre i depression.
Man är mer kreativ med depression.
Det kommer nog inte på så positiva saker men man tänker iallfall bättre. När man är glad och lycklig
Dagen har varit perfekt och man känner sig bäst.
Då är det riktigt svårt att rita eller filosofera om något..
det går bara inte..

Andreas Hörlén "Future/Past"

Musik & Konst alltid görs när någon mår
dåligt för att det är ett sätt att få ut
det man mår dåligt av..
Men mår man bra så är man ju upptagen med att mår bra
liksom då gör man ju det och inget annat..
Då är allting uppfyllt så att säga..
Så nog är det så att det hjälper till lite att tycka att det är lite förjävligt.

Om man tänker på hur depression uppstår kan det ge mer funderingar.
Jag är glad över att man blir lite deprimerad ibland.
Annars kan jag inte rita bra, eller skriva någonting meningsfullt.
Mina dikter är oftast baserade på depression.
Vad jag tycker om någon som är deprimerad är att personen inte ska gå för långt.
Man ska låta det vara bara det inte går över till självmordtankar.
Då får man sluta och sova på saken, men så länge man bara är allmänt så skall det låtas vara för man behöver tänka lite extra ibland.
Musik är alltid bra för att få den rätta känslan.

[synkoperad.progress]

"All konst föds ur lidandet" kan det höras sägas. Det behöver inte nödvändigtvis stämma men eftersom depression är en sådan stark känsla som bryter ner alla möjliga barriärer, även för sig själv som omvärlden så blir det lättare att överföra dessa numera blottade känslorna till konsten.
Nog om konst.

Jag brukar vara väldigt försiktig med att säga att jag "känner" någon människa. Jag klassar detta som när jag sett någon i detta tillstånd när deras barriärer är borta och det har uteslutande varit i depressioner. Detta har resulterat i att jag blott lärt känna kanske fyra personer i mitt liv men vilka erfarenheter jag fått av detta, vilken utdelning!

Om depressioner och produktivitet så brukade jag länge sträva efter depressioner och diverse kriser eftersom det utvecklar mig. Jag ifrågasatte ständigt mig själv och försatte mig i destruktiva mönster för att fortsätta utvecklas. När depressionerna började spåra ut lite och självmordsbenägenheten visade sig fick jag plocka fram rationaliteten och tvinga mig att kompromissa för att hålla mig vid liv helt enkelt. Detta visade sig vara svårt eftersom jag har byggt mitt livs mening på utveckling genom kriser och slutar jag med denna så hamnar jag i en ny kris. Det blev en nedåtgående spiral men tanken på att jag inte kan vara särskilt produktiv när jag är död håller mig från självmord.

Numera så strävar jag desperat efter utveckling fast med en viss distans.
Jag får även utlopp och meditation via improvisation med ljud så nog ger det en ny nivå till min konst alltid.