Vad tänker du på?
Moderator: Moderatorgruppen
sailaways skrev:Zokrates skrev:Okej, bra ljudkvalité, däremot måste jag klaga på förhållandet musikvolym sångvolym, jag tror att idealet ligger i förhållandet 10 mot 9, dvs att sången inte får vara alltför stark mot musikljudet, du får hitta en bättre balans där, eller experimentera fram ett förhållande som är bra mycket bättre än det du har nu, där jag upplever det som sång 10, musik 3.
Ah, du har rätt. Drog upp volymen för mycket, men nu går det inte att fixa, redan slängt projektet och mixat ner det i en mp3.
Vad tycker du om låten/sången i förhållande till andra låtar jag gjort då?
Det blir bättre för var gång : )
Ljudet distar rätt saftigt.. sänk mic volymen en bra bit. fick sänka dataljudet till hälften av normal ljudnivå för att inte spräcka diskanterna
sailaways skrev:http://filosofiforum.com/gallery/albums/userpics/we_belong_together.mp3
En till dålig låt
Varför säger du dålig låt ?
Jag suger i mycket.. och jag brukar aldrig påstå att jag är dålig eller det jag gör är dåligt.
Det är bra i förhållande till det jag presterat innan eller sämre.
Man kan vara nöjd över sånt som andra trashar bort direkt.
Tex så spelar jag ett spel, jag har blivit så mobbad av min son och hans vänner.
Senast i förrgår påstod min son att jag totalt saknar talang och inga reflexer har.
Börjar dom berömma mig för att ge mig lite tröst brukar jag bli förbaskad
och ryta till att dom ska sluta ljuga och fortsätta garva..
Men vi har jäkligt kul ihop när vi spelar, trotts att jag 'suger'.
Annars var ju låten ganska bra : ))
Ranchi skrev:Varför ryser man ibland, och känner en lustig "öppenhet" mentalt, när man pratar om drömmar man drömt?
Ja du. ???
Just när man pratar om sina drömmar så är det ju att öppna upp sitt undermedvetna inför andra, som att avslöja hemligheter, det är nog väldigt få som vågar anförtro sig sina drömmar, då de faktiskt säger en hel del om personen ifråga, tror jag.... Jag hade en dröm som jag inte ville ta upp, men vem bryr sig om lilla söta rara mig?
Jag befann mig på en restaurang i en mindre stad, där inne hade de en likvaka och alla var klädda i dystra färger, svart och grått så långt ögat nådde. Det var en salig blandning så mannen som hade dött var ganska populär, antar att han även hade en relativt stor familj. Alla gästerna var italienare, förutom änkan som var svenska, men orsaken till att jag var där berodde inte på att jag kände någon av dem, nej, jag var på jakt efter en toalett och gick bara rakt in, men då jag alltid har svarta kläder på mig så var det ingen där som reagerade på mig, hursom, jag gick mot toaletterna, intill låg köket och där inne stod änkan, men det visste jag ju inget om just då, jag gick fram till henne för att fråga om det var okej att jag lånade toan, då tog hon tag i mig och visade en annan toa i köket, jag gick in men hon slank med efter,
det blev inga ärenden uträttade för hon mer eller mindre kastade sig över mig och hade sitt med mig, dock en riktig snabbis.
När jag gick ut därifrån så var det två män i köket som kommit dit medans vi höll på, jag gick förbi dem men just då gick änkan ut och männen fattade galoppen skitsnabbt, en av dem gick efter mig och tog tag i min axel, jag stannade till men såg att den andre mannen nu hade en köttyxa i sin hand, detta var ju ingenting som jag ville vara med om så jag slet mig loss och sprang ut på gatan, höll nästan på att springa omkull några barn på väg ut. Väl ute hoppade jag in i en bil, körde iväg. Ganska snart var jag på väg ut ur stan, plötsligt så upptäcker jag flera bilar som kommer i hög fart efter mig, jag vänder och kör tillbaka in mot staden igen, de efter, kör ett par kringelkrokar och parkerar på en bakgata. Räddad?
Jag befann mig i en gränd, bredvid löpte en rund trappa upp längs ena husgaveln, jag gick upp för trappan och knackade på en dörr, en man öppnade. Han var klädd i nordkoreanska soldatkläder, jag släpptes in.
Utifrån hade jag aldrig kunnat föreställa mig vad som fanns på insidan då inget var skyltat, det var en hypermodern restaurang med små bås med stolar formade som ägg som hängde ned från taket. Varje ägg lyste med olika neonfärger och det var långt ned till marken, så båsen skickades ned, kunden satte sig i och det for upp. Ingen hade direkt insyn i något annat ägg, men jag skymtade en datoranläggning i ett av båsen. En manlig servitör kom fram, frågade om jag hade reserverat, jag frågade vad vitsen var med äggen, han förklarade att alla i äggen hade via en japansk satelit direktuppkoppling till nätet och att deras nisch var att låta kunderna äta samtidigt som de surfade, business, sa han och log sjukt.
Jag hade ju ingen reservation, så jag hamnade snabbt på gatan igen, väl ute blev jag upptäckt av några i en bil som körde förbi, de tvärnitade och i det läget var det kört. Drömmen övergick i ett veritabelt blodbad och jag slaktade varenda en av dem, de vällde in men som tur var så fick jag bara mer vapen att försvara mig med ju fler jag slaktade, knivar, baseballträn, till och med pistoler. När detta var avklarat satte jag mig i bilen och körde iväg, jag vaknade precis när jag skulle ut på motorvägen.
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 29 och 0 gäster