Tankar om förälskelse och kärlek

[Skogsälvan]

Kanske missförstod vi varann. Jag trodde du menade den förvrängda verklighetsuppfattningen i psykosliknelsen. Då menade jag att chips, vilket inte är nyttigt för din kropp är ett faktum du bortser ifrån när du äter det. Och jag tycker inte alls det är fel att äta chips då och då. Precis som det är mycket möjligt att du blir sårad genom att bli förälskad, men jag tycker likväl att det är nyttigt och förhöjer livskvaliteten då och då.

[hovnarr]

Blev du? Får man fråga varför? Nej, jag stöter inte på dig

Och inte jag på dig (det hade vi nog klarlagt förut, men inget fel i att vara övertydlig!). Och ja, man får fråga varför. Men jag tror inte att jag har något bra svar. Rättare sagt, alla svar skulle vara ofullständiga efterkonstruktioner. Min tjej frågar mig ofta varför jag älskar henne och jag har aldrig något bra svar. Ibland kanske svaret tar formen av en uppräkning av hennes många kvaliteter, men det är ju ingen orsak till kärleken. Det är kärleken som är orsaken till att man ser kvaliteterna! Kärleken är grundorsaken, inte tvärt om. Frågan är istället: Varför blir man inte förälskad oftare? I mitt eget fall: för att jag är för dryg, uppblåst och rädd (förmodar jag).

Japp, vi sprudlar av energi när vi mår bra och en speciell form av energi uppstår i det sociala samspelet. Mer substral åt folket!

Ser du förälskelse som något personbetingat, eller som en outsinlig källa vars port kan öppnas av människor och kanske rent av andra företeelser (såsom drömmar)?

[Skogsälvan]

Väldigt glad att du ger mig saker att tänka på hovnarr och egentligen borde jag fundera en stund innan jag svarar. Om vi börjar i andra änden så kan man ju fråga sig varför känslor, vilken karaktär de än har, uppstår överhuvudtaget. Jag tror nog vi har lite tonade linser allihopa, mina är något rosa och vissas är exempelvis svarta. För mig är kärlek det naturliga tillståndet hos en harmonisk individ. Jag är exempelvis otroligt hänförd av konstglas. Det betyder inte att jag känner ett oerhört sug efter att äga alla Simon Gate-graalar. Jag är bara glad för att de finns. Så är min inställning till människor också. Älskar man någon så vill man att denne ska ha det bra. Svartsjuka är därför rätt så underligt för mig att förstå. Polyamori betraktar jag som mer naturligt. Vad är det för skillnad på kärlek och hat, glädje och ilska? Alla är en form av "arousal" (kommer inte på någon bra svensk översättning) och hur vi väljer att rubricera den här starka känslan råder det delade meningar om. Men jag får nog fundera på din fråga ett tag...

[Tortuga]

Oh! Intressanta tankar... Jag håller helt klart med soilheart i tankarna om att kärlek måste gå vägen via vänskap, även om förälskelse kan fungera som ett sätt att skapa intresse. Den slags förälskelse som jag tror du ser som skadlig tror jag är den som man brukar kunna kalla "olycklig kärlek". Men olycklig kärlek kan inte existera i min begreppsvärld. Sådan slags förälskelse är inte ren kärlek. Det är önskan om kärlek, och önskan att själv bli älskad. Det kan också komma ur ett behov av att få ge av sig själv, och få betyda något för någon annan. Därmed menar jag inte att denna önskan är helt negativ, men den kan urarta om man på så vis förlorar verklighetsuppfattning, eller blir för beroende av bekräftelse från sin partner.

[pederpax]

Finns det något trevligare ämne att behandla än kärleken? Här några fler synpunkter:

Skogsälvan skrev: Vi kan dissikera ner kärleken i hormonsvallningar och behovet att bli sedd. Vissa saker tycker jag personligen inte att det är konstruktivt att behandla så. Njut av känslan istället.

Jag tycker inte det finns någon motsättning mellan det ena och det andra sättet att behandla kärleken. Man kan tala om den i termer av hormoner och behov och det är intressant. Man kan också tala om den i termer av ljuv musik och tusen honungsdoppade nålar i hjärtat och det är härligt. Varför begränsa sig? (Bara man inte börjar prata om hormoner under en kärleksstund eller skriver om hjärta och smärta i en vetenskaplig tidskrift...)

Skogsälvan skrev också: Jag tycker det är ett skamligt hyckleri att gifta sig när man inte tror på gud, bara med orsaken att ha ett trevligt partaj och få en massa presenter.

Jag ska gifta mig nästa år, men inte i någon kyrka och inte med någon präst eftersom jag inte tror på gud. Är det fortfarande hyckleri? Jag har också tänkt som du, att jag vet bäst själv att jag hör ihop med miin fästmö och varför ska jag bevisa det inför alla andra? Men sedan har jag tänkt vidare: min relation med min fästmö existerar inte bara mellan oss, den är ett högst påtagligt faktum i båda våra familjer och i vår vänkrets. Dessa personer har ju inte direkt tillgång till mina känslor för henne eller hennes för mig. Det är framför allt för deras skull som jag känner att det är naturligt att knyta ett officiellt band. Ett ställningstagande avsett att knyta ihop släkten. På swahili säger man: mtu ni watu, vilket i en något krystad översättning betyder att en människa består av flera människor. Ett äktenskap är inte enbart en sak mellan två personer!
Därtill kommer ju de praktiska, juridiska aspekterna på sakerna, men de är för tråkiga för att ta upp här.

Vad sedan gäller själva kärleken, så brukar jag ofta likna den vid en brasa. Förälskelsen är de flammande lågorna som fascinerar, som man kan tillbringa timtal med att bara stirra in i. Vänskapen, det är glöden, som skänker värme och utan vilken brasan snart falnar och dör ut.
Veden är de personer vi är, och den som tillbringat många stunder med att göra upp eld vet att vedklabbarna måste ligga såpass nära varandra att de kan värma varandra och hålla glöden vid liv, men inte så nära att luften inte kan cirkulera. Om man inte upprätthåller en dialog, om man börjar ta varandra för givet - då är risken att man kommer för nära eller för långt borta så att värmen inte når fram eller syret inte kan flöda fritt. Det gäller att vårda en brasa, flytta om veden då och då och blåsa på den, annars slocknar den. Detta skulle kunna betraktas som förbindelsen, den tredje sidan i triangeln som någon skrev om.
Kärlek vid första ögonkastet då? Svårt att veta vad som är vad. Man kan få rejält med fyr och flamma genom att ösa på med tändvätska och slänga dit en tändsticka, men om veden inte ligger rätt så slocknar det snart igen, eftersom det inte blir någon glöd. Men om rätt förhållanden föreligger - torr ved, gärna töre (mycket kåda som brinner bra) och veden ligger rätt, då kan det räcka med en gnista för att det snabbt ska ta sig. Soilheart skrev:

"If you are limerent about someone, but

* have a realistic notion of what that person is like, and
* have a realistic notion of what a relationship is like,

then you are not infatuated."

Jag håller med, men gör tillägget att man bör ha en realistisk uppfattning om hur man själv fungerar också. Om dessa villkor är uppfyllda och man upplever kärlek vid första ögonkastet, då kan det säkert hålla livet ut.

Som sagt, ett angenämt ämne som man inte kan skriva för mycket om, men jag tror jag sätter punkt här.

Med all kärlek,
-Pederpax

[Skogsälvan]

Pederpax - En väldigt, i mitt tycke, fin syn du har på kärlek och förhållanden. Det är ju inte så att jag snörper på munnen när mina vänner väljer att gifta sig. Att du känner att du vill sätta en stämpel på ert förhållande genom en cermoni där det står "Jag och NN hör ihop" tycker jag är fullt begripligt. Men jag vill inte göra det och jag känner inget behov av det heller. Skulle det gå åt helsike så skulle jag inte vilja ha en endaste pryl. Jag skulle vilja börja om på nytt.

[pederpax]

Tackar! Jag betraktar det inte precis som en stämpel, utan mer som ett förbund... men sak samma. Jag har också full förståelse för att du väljer att inte ingå äktenskap och dina skäl därtill, som sagt så tänkte jag själv på det viset för sisådär en fem år sedan. Jag tyckte bara att du var för hård när du skrev hyckleri (fast i vissa fall kan du nog ha rätt i det också...) Vad gäller det praktiska sedan, så var det inte prylar jag tänkte på så mycket som (de framtida) barnens rättigheter, skatter et cetera...

Men inget av allt detta sätter ju några hinder ivägen för kärleken. Amor vincit omnia!

Allt gott,
-Pederpax

[Skogsälvan]

- härligt att du får mig att skratta eftersom det har varit en jobbig dag.
Jag vet att jag ofta(-st) uttrycker mig för kortfattat.
Att jag ser det som ett hyckleri att gifta sig i kyrkan när man inte är troende står jag för, men att man vill gifta sig i kyrkan genom traditionen har jag jag förståelse för.