Också Marx, via just fackföreningar och allmän socialdemokratisk opportunism, har kommit att spela kapitalet i händerna. Att hålla på och gnälla på kapitalet och samtidigt spela med i det, det är småborgerligt självrättfärdigande. Finns säkert miljontals "vänsterintellektuella" världen över som håller på så. Det har aldrig handlat om att
reaktionärt förhindra utvecklingen och kapitalismen, och sådan verklighetsfrånvänd nostalgi spelar bara kapitalet i händerna (just emedan den leder bort tänkandet från de riktiga och väsentliga frågeställningarna), utan om att
övervinna kapitalismen. Före kapitalismen hade det stora folkflertalet det
ännu sämre och det vill du gå tillbaka till?! Vi ska framåt! Inte bakåt.
Varav beror en partiell, en blott politisk revolution? Därav, att en del av det borgerliga samhället frigör sig och kommer till allmänt herravälde, att en bestämd klass utifrån sin särskilda situation företar den allmänna emancipationen av samhället. Denna klass befriar hela samhället, men blott under den förutsättning, att hela samhället befinner sig i denna klass' situation, alltså äger pengar och bildning eller lätt kan förvärva det... För att ett folks revolution och emancipationen av en särskild klass i det borgerliga samhället skall sammanfalla, för att ett stånd skall gälla såsom hela samhällets stånd, måste omvänt alla samhällets brister koncentreras i en annan klass, måste ett visst stånd vara det allmänt anstötligas stånd, förkroppsligandet av den allmänna skrankan. Härtill måste en särskild social sfär gälla som hela samhällets ökända förbrytelse så att befrielsen från denna sfär ter sig som den allmänna självbefrielsen.
Och jag tycker nog att Nietzsche är mer systematisk än vad man ofta och länge påstått om honom. Man kan tycka att Deleuze överdriver lite som läser Nietzsche systematisk ut i fingerspetsarna, men synar man honom så finner man likväl fog för en sådan läsning. Att avfärda honom som osystematisk är naturligtvis bekvämt, men det ger fler problem än det löser. Man får fler anomalier att förklara om man utgår från att han är osystematisk än om man utgår från motsatsen.
Jag förstår det som att han använder namnet "Zarathustra" för att föreställningen om "gott" och "ont" går att leda tillbaka till honom. Där började för Nietzsche dekadensen. Det finns alltså en fundamental tvetydighet här - men som har just en
systematisk förklaring. "Hjälten" är samma person med vilken dekadensen inledes. Varför? Jo, för att tänkandet självt är korrupt, för att det aldrig når den verklighet om vilken det tänker.
Att han aldrig tar upp marxismen är för att han slarvade med sig läsning. Jag vet, det här är ett problem hos honom. Deleuze hävdar att Nietzsche ska ses som en anti-dialektiker, och som tänkandes världen själv som väsentligen en positivitet - till skillnad från Hegels tänkande som sätter världen som en negativitet (och följaktligen skulle det för Nietzsche innebära att Hegel är "nihilist", precis som alla andra metafysiker, och att det rör sig om en vilja-till-intet). Men här har Stephen Houlgate en poäng när han visar på hur både Nietzsche och Deleuze missförstår dialektiken. Negationen är inte något extern, något i metafysikens bortomvärld (eller in tänkandet), utan (som faktiskt är själva genidraget hos Hegel) något immanent i den konkreta verkligheten som sådan. Så, det är fel av Nietzsche att avfärda Hegel som han gör (och av Deleuze också), men det gick ju olyckligtvis ut över Nietzsches läsande, och han undvek (obefogat) att ta itu med marxismen just i egenskap av dialektik. Negationen hos dialektiker är väsentligen en affirmation, som negation sätter den saker och ting i rörelse, som affirmation
är den precis denna rörelse själv. Däri ligger missförståndet. Sen är det en annan sak ut utröna det exakta förhållandet mellan Nietzsche metod och dialektiken, fullt så väsensskilda som han själv vill ge sken av att de är skulle jag inte vilja gå med på att de är, men, som sagt, det är en annan femma.
Nietzsches övermänniska är alls inte en lika duktig kapitalist som du vill göra gällande. Tvärtom skulle Nietzsche säga att kapitalistens liv är asketiskt och livsföraktande. Nietzsche är en
konsumtionens filosof, inte en förmerandets. Den som konsumerar är, som Marx ju påpekar, en värdelös kapitalist. Han kommenterar däremot "socialismen" i vidare mening (han nämner aldrig marxismen vad jag sett i den meningen, men väl andra socialister - t.ex. Dühring, som både han och Engels kritiserar, på ett förvånansvärt likartat sätt), och kallar den för en variant av "slavmoralen". Men Marx kan man inte beskylla för det, och det gör heller inte Nietzsche nånstans (vad jag vet), eftersom Marx inte är någon borgerlig moralist, utan en vetenskaplig dialektisk materialist (och en sån kommer man inte åt med moralkritik på samma sätt), och så mycket vet Nietzsche. Att Marx skulle hålla på och moralisera är lika mycket trams det. Då läser man Marx på ett konstigt sätt. Marx avslöjar det borgerliga samhället och den kapitalistiska produktionsordningen, och vad dessa hela tiden förutsätter (på sätt och vis kan man säga att han dekonstruerar dem), han pekar på vad de klassiska ekonomerna är blinda för osv. Han sitter inte och vädjar till nåt slags empati med de mindre lyckligt lottade. Han är en avslöjare, inte en moralist. Och det har han förövrigt gemensamt med Nietzsche. De står varandra närmre än du vill medge.
Att jag inte vågar komma med nån originaltext? Exakt vad är det du syftar på? Exakt vad hos Nietzsche vill du diskutera? Jag har alla mina Nietzche-böcker i rummet intill, kan packa upp dem, plocka fram dem, och citera stora sjok åt dig bara du kommer med någon specifik fråga där du och jag skiljer oss åt på ett väsentligt sätt, och där det är befogat att göra den ansträngningen (det vill säga, där jag på ett eller annat sätt anser att min tolkning är osäker). Att Nietzsches övermänniska skulle vara sadist tycker jag bara är löjligt att säga, det bevisar bara att man ingenting förstått av honom, och nöjt sig med nån klyschig vulgärtolkning.
Att judarna skulle ha mördats på grund av Nietzsches idéer, är löjligt, då har säkert 30 miljoner ryssar blivit mördade av Marx idéer, och så kan man fortsätta och i slutändan beskylla Jesus och Platon för alltihop. Det är ett löjligt spel. För att inte tala om alla andra faktorer man kan blanda in och ställa sina kontrafaktiska hypoteser - vem vet, kanske det inte hade blivit något andra världskrig om användningen av kondomer hade varit mer utbredd vid tiden för Hitlers födelse, eller om de hade idkat mer analsex, eller whatever. Det där är att se ohistoriskt på saken, och genom en borgerlig (individualistisk) idealism peka finger och moralisera när du bör se till nödvändigheterna. Nietzsches tankar är inte ansvariga för sin tid, de är ett
uttryck för dem. Och det förklarar långt bättre hur det kan komma sig att man tog anti-semitismen från helt annat håll (du vet väl att ett utav skälen till att Nietzsche bröt med Wagner var just Wagners anti-semitism?), och blandade den med Nietzsches övermänniska. För det måste sägas... hade fler läst Nietzsche, och noggrannare, istället för att nöja sig med billiga och missvisande klyschor (som att han var en sadist som ville dräpa judar), så hade de också sett anti-semitismen för ett ögonblick genom hans ögon. Och förutsatt att hans tänkande nu var en så kraftig influens på det massmord utav judar som tyskarna bedrev, så hade de, tvärtemot vad du säger, kanske aldrig inträffat.
