Skogsälvan skrev:För ditt intresse så har jag ätstörningar. Det är stundtals jobbigt för mig att ens äta grönsaker och då måste de vara kokta. Jag har skitjobbigt för att jag måste beröva liv för att överleva, men jag ser inget annat val än att jag måste äta. Du gör ett väldigt förhastat och grundlöst bedömande om mig. I verkligheten göder jag snarare än äter människor.
Okej, så du tror att grönsaker lider, så du kan bara äta dem kokta, d.v.s. "redan döda", så att du slipper döda dem just genom att tugga ihjäl dem, det vill säga döda dem själv. (Jag antar således att du inte kokar dina grönsaker själv utan köper färdigkokta?) Vad är det värsta: att dessa grönsaker dör, eller att det är just du som dödar dem? Är det inte en väldig narcissism, detta som så oerhört många vegetarianer, veganer och frukterianer drivs av? Man fäster väldig vikt vid huruvida just man själv orsakar lidande och död. Man fäster långt mindre vikt vid hur mycket lidande och död som verkligen orsakas beroende på hur man väljer att leva. Du skulle med hyfsad sannolikhet kunna rädda några miljoner djur från djurindustrins plågor, på sikt, genom att göra allt för att bli en mäktig politiker som kunde driva igenom hårdare regler för hur djur får hanteras. Det kanske är ett tjugo års projekt eller något sådant. Vill man så kan man. Anta att du för att kunna nå en sådan makt måste äta så att du blir stor och stark, och så att du kan tänka klart. Varför då inte offra några morötter, brockoliar och kanske rentav fiskar på vägen, för att bli stor och stark och klartänkt så att du kan rädda miljontals djur längre fram? Är det inte bättre om sammantaget färre varelser plågas och dödas?