Harald Davidsson skrev:Justine.
jag vill ha mera objektivitet i det du skriver, att hela tiden upprepa lycka kontra överlevnad räcker inte för att skapa en
doktorsavhandling,
Jag tänker inte heller skapa någon doktorsavhandling.
lyckobegreppet kan du sätta ihop med Freuds lustprincipen eller upanisadernas samadhibegrepp och överlevnad med aggression, extrovert värld, dödsdrift, men också libido kontro mortido som Jung spaltade upp det, vi vet att det finns både positivt eller negativt, och om du bara springer efter det positiva, bara vill ha det, vad händer då med det negativa,
Det där kommer att vara förlegat inom några årtionden. Freud må på sin höjd (om ens det) ha haft rätt om hur människor hittills varit beskaffade, men han har inte rätt om hur människor
kommer att vara beskaffade i den framtid då allt lidande är på rent neuroteknisk väg utrotat och då det blivit en självklarhet för varje människa att hela tiden vara superlycklig, eftersom det är tekniskt elementärt att åstadkomma.
Det är inte konstigare än att, medan stenåldersmänniskorna på sin tid hade rätt i att man - då, på den tiden - inte kunde utföra lyckade hjärttransplantationer, det är sant att man idag kan utföra lyckade hjärttransplantationer. Liksom stenåldersmänniskornas föreställning var begränsad till deras tid, är Freuds och Jungs föreställningar begränsade till Freuds och Jungs tid.
så försök gör en teori av HELHETEN,
En Theory Of Everything, som beskriver hela världsalltet, menar du? Det dröjer nog mycket längre innan en sådan kan skapas, än vad det dröjer innan det blir tekniskt möjligt att göra så att man är ständigt superlycklig och aldrig lider.
Man behöver inte
veta hur allting fungerar, ja, man behöver inte ens veta hur hela människohjärnan fungerar, för att kunna göra om människohjärnan så att den blir ständigt lycklig - liksom man inte behöver veta hur en dator fungerar inuti för att kunna fylla den med fantastiska program.
och vad jag efterlyser är ifall det finns ett objektivt minne, som de påstår akasha-krönikan är, alltså vårt minne är ju begränsat till skärpan i våra sinnesorgan, vilket typ av kamera vi har, de flesta har en billig lådkamera och deras bilder, minnen bli otydliga, sorgligt men sant, men du vet Fotografen Lennart Nilsson som fotograferade hur en människan blir till, en sådan kamera eller kameror har jag själv personligen, men ändock är detta ju inte ett objektivt minne, men tänka om det finns ett objektivt minne som har mera än vårt sinnes-preceperande, alltså både har sex och sju sinnen, Alttså extra-ordinära sinnen, och dessa bilder där vi själva varit med som människor i situationer kanske då finns registrerade i en super-hjärna som omfattar inte bara alla människornas hjärnor men också super-hjärnans extra ordinära funktion. och att denna super-hjärna är grunden för vårt karma, för vad som verkligen hänt,
Ja, sådant kan man ju spekulera om, men jag ser inte varför. Det verkar som om du inte
vill att det ska vara möjligt att på teknisk väg utrota lidandet och göra oss alla superlyckliga. Det är en förkastlig attityd, som håller oss jordvarelser kvar i lidande i onödan. Det som har hänt (och som kanske finns registrerat i något "superminne") är kanske inget att göra något åt, men det betyder inte att livet alltid kommer att fortsätta lika "eländigt" som hittills.
alltså skillnaden mellan vad som ojektivt verkligen hänt och det som subjektivt uppfattas som hänt, alltså skillanden på vårt medvetandes uppfattning av världen och det objektiva medvetandets uppfattning, så karma är då dels vår missförståelse av verkligheten, och dels våra missgärningar vi utfört mer eller mindra medvetet,
För att använda din vokabulär kan vi "skapa bra karma" genom att se till att mänskligheten överlever så länge som möjligt, så att det hinner ske en teknikutveckling som ser till att vi slipper lidande nästan helt, och får massor med superlycka.
för ditt lyckobegrepp associeras lätt till lycko-piller-värld,
Jag har inget emot lyckopiller om de ger mig minst lika underbar lycka som något annat kan ge mig. Vill man ha ännu starkare lycka än vad lyckopiller kan ge en, får man ta till något annat än piller. Genteknik till exempel. Eller neuromodifiering av vår hjärna med hjälp av nanorobotar. Eller uppladdning till digital form och modifiering i digital form, av AI. Det är både så att 1) folk har obefogat negativa associationer till (framtida, extremt förbättrade) lyckopiller, och så att 2) lyckopiller bara är en av många möjliga metoder och kanske inte alls visar sig vara den bästa, även om den skulle räcka mycket långt redan den.
men det som driver världen vidare är just den upphetsning en man och en kvinna kan känna då de upplever varandra, deras uppdykande lust att vilja komma ihop
och älska,
Det där är bara en av många olika metoder för lyckoalstring. Jag skulle gärna leva helt utan sex och helt utan någon som helst samvaro med andra människor, i exempelvis några miljarder år, om jag i gengäld fick desto starkare lycka på andra sätt istället, exempelvis genom att ett närverk av nanorobotar i min hjärna ökar signalstyrkan i min hjärnas njutningscentra med en faktor 100000 när jag äter god mat, så att maten smakar 100000 gånger så gott som den brukar. Bara för att ta ett exempel.
denna upphetsning, hur kan den plötsligt dyka upp i oss,
Tja, genom signalsubstanser och liknande. Sköna upplevelser verkar vara associerade med vilka kemiska och elektriska processer som äger rum i hjärnan. Vill vi veta mycket mer än vad våra hjärnforskare kan berätta för oss om hur lycka fungerar i hjärnan, får vi ta fram övermänsklig AI som kan förklara det för oss. Men för mig räcker det med att vi tar fram AI som gör mig superlycklig superlänge, jag behöver inte veta
hur den bär sig åt eller ska bära sig åt. Det kan den nog tänka ut själv.
inte genom minnet,
inte genom sinnet,
men genom, själen,
och själen är bortom vårt universum,
för de har inte funnit nån fysisk själ i hjärtat eller i hjärnan
Spekulationer. Man har vad jag vet aldrig kunnat observera någon "själ". Allt talar för att vi är rena maskiner. Väldigt komplexa sådana dock.