Arketyp för ondska?

[Johan Ågren]

Sitter och funderar och googlar och försöker hitta en arketyp för ondska. Det är svårt. Jag tycker inte Hitler är så värst trovärdig då han framstår som naiv. Mussolini är då bättre. Anton LaVey går bort och Buch känns bara patetisk, Så?

[Zokrates]

Måste det vara en person, duger inte den kapitalistiska avigsidan?

[Sceptisk]

Godhet och ondska kanske bara finns inom var och en - detta något som vi alla har att bearbeta. Enligt Jung så var detta "skuggan" och han kallade den för en arketyp. Kanske så har vårt psyke en tendens att vilja personifiera sådant vi empatiserar med och depersonifiera sådant vi inte kan empatisera med. Det vi inte kan empatisera med blir till "skuggan" och existerar i det undermedvetna. Men Freud hade en annan syn på saken, att psyket har tre aspekter, superego, ego och id. Egot är den transparenta varseblivningen hos var och en. Superegot är den del som "talar" till oss som föräldrar och andra auktoriteter, psykets "gud".

De människor som oftast brukar hamna inom kategorin "onda" är narcissistiska sadister, för de har ingen empati och njuter av andras lidande. Men till saken hör att hos narcissistiska sadister så är superegot en sadistisk domare som ständigt kritiserar och dömer narcissisten vad han än gör. Allting han gör är fel, dåligt och skamligt så därför håller dennes superegot kvar narcissisten i ett hjälplöst tillstånd. Denna hjälplöshet får därför narcissisten att försöka skydda sig genom att skapa en grandios självbild. Att åsamka andra lidande är ett sätt för narcissisten att demonstrera sin överlägsenhet och makt - det fyller på den grandiosa självbilden om att vara osårbar.

Eftersom narcissism är ett tillstånd som alla människor kan hamna i så är det kanske rimligt att tänka att ondska är något som finns inom oss och som vi alla har att bearbeta.

- - -

Funderade lite på detta med perception. Det var en annan tråd som tog upp detta hur vi uppfattar verkligheten. Den bild som dessa filosofier målade upp var att psyket hämtar in data ungefär som en filmkamera. Men hur skulle en filmkamera kunna förstå något av verkligheten? Den hämtar ju bara in data och denna data är ju helt obearbetad. Även den idealistiska världsbilden hos Platon innebär ju att perception kommer från ett annat håll, från den ideala världen.

Men det tycks som att den bilden också menar att personen är en passiv/objektiv betraktare utan någon förmåga att skapa en egen mening av verkligheten. Den väg som perceptionen tar verkar vara en projektion från en annan värld och att människorna bara är aningslösa åskådare. Men perception tycks snarare vara något vi måste lära oss. En blind människa som plötsligt återfår synen har ingen förståelse för vad hon tittar på. Detta är något som hon aldrig fick lära sig, det är en främmande värld för den som plötsligt återfår synen. Det är därför vi börjar som barn för att gå igenom alla stadier av mental utveckling och att vi genom leken så skapar vi vår perception av saker och ting och vi måste också lära oss att sätta ord på dessa saker. Med andra ord, uppfattningen av verkligheten är något vi själva har skapat genom kreativitet och lek. Instruktionerna för detta (språk, regler, etc) är något som den kultur vi växer upp i har.

Filmkameramodellen framställer verkligheten som något som pådyvlas oss, något som vi inte har någon kontroll över. Vi bli därför offer för verkligheten i en sådan världsbild. Men i idén om att perception är en kreativ process så betyder det att vår verklighetsuppfattning är helt vår egen skapelse. Därmed så är var och en av oss också helt ansvariga för vår egen varseblivning.

- - -

Så om vi går tillbaka till hur narcissisten skapar sin varseblivning så tänker jag mig att denne har skapat en verklighet där han är ett offer för andras ständiga kritik. Genom sin uppväxt så har han fått motstridiga instruktioner, uppmanats att göra saker och därefter straffats då han gjort det, eller straffats för att han inte "kommit på själv" vad han "måste" göra och en mängd andra motstridiga och omöjliga uppdrag. Barnet fortsätter dock att skapa sin verklighet utifrån dessa instruktioner och det han kommer fram till är en omöjlig situation där han är helt hjälplös inför sina "domare" eller "föräldrar" och för att skydda sig själv skapar han en falsk idealiserad och osårbar självbild som är bortom domarnas och allas kritik. Samtidigt ser han att enda utvägen för att bli av med sina inre domare och destruktiva dialog är att sabotera sitt eget liv för. För genom självsabotaget så ställer han sig i en situation som han inte längre har kontroll över, för att ha ett alibi inför sina inre domare - för det är enda sättet att bli av med de inre kritiserande rösterna. Narcissisten måste bli ond och få sitt straff för det är hans enda hopp för att han ska kunna bli fri.

Men det beror såklart på om narcissisten vaknar upp från domarnas makt. Den traditionella synen är väldigt pessimistisk gentemot narcissister eftersom inget tycks kunna gå igenom deras sadism och grandiosa falskhet. Men om narcissisten själv vill det så kan han bota sig själv, genom att börja ta ansvar för sin perception av verkligheten som är hans egen skapelse. Superegot är i slutändan hans egen skapelse. Men det tar tid att inse detta, det är en djup och krävande övning i personligt ansvarstagande. Att inte bara ta ansvar för sina handlingar, utan även för sin perception och varseblivning.

[Andreas]

Tror man finner dem i ett mer avgränsat sammanhang bortom de stora strålkastarljusen. Operativa ledare för fångläger eller koncentrationsläger. I Haruki Murakami's bok 'Fågeln som vrider upp världen' finns ett väl beskrivet exempel på en ledare för en Gulag-gruva.

[Jörgen]

Jag är emot vulkaner.

Herregud, jag har fått Internet tillbaka - igår när världen skulle gå under så försvann Internet,
och jag missade således världens undergång. Fel tråd? Nejdå - våga säga nej till vulkaner!

Ondska för ondskans skull.
Ondska av likgiltighet inför andras lidanden.
Ondska av sadistiska skäl.
Ondska av rädsla, skräcken för andra människor.
Ondska av okunskaps skäl.

Sex olika former av ondska, om jag frågar mig vilken ondska jag representerar,
så blir det nog en blanding av allt.

Godhet då, vilka ursäkter finns det för att vara god?

Godhet av framsynthet, strategitänkande, skär snällhet, affärssinne, rädsla, sympati.

Kom på ett spel; man sätter upp en lista på väggen med alla varianter, sen kastar man en pil,
där pilen träffar så agerar man sedan resten av dagen.

[Sefket Ramovic]

...

[Jörgen]

Yahoo menar...

1160000 träff: George W Bush is evil personified

925000 träff: God is evil personified

52600 träff: Barack Obama is evil personified

37800 träff: Johan is evil personified ( där ser man )

31400 träff: Adolf hilter is evil personified

28700 träff: Ronald McDonald is evil personified

21100 träff: Mother Theresa is evil personified

6560 träff: Gaddafi is evil personified

4140 träff: Spock is evil personified

2360 träff: The milkman is evil personified

374 träff: Jörgen is evil personified

320 träff: Benny Anderson is evil personified

237 träff: Pippi Longstocking is evil personified

96 träff: Televinken is evil personified

14 träff: Magnus Uggla is evil personified

1 träff: Jockmocks Jocke is evil personified

0 träff: Håkan Juholt is evil personified

0 träff: Jörgens mother is evil personified

Ett tungt bidrag härmed.

[Harald Davidsson]

Ondskan är dödens orsak.

se döden i ögonen,
för allt som ska dö är falskt,
utan orginalitet, utan någon som helst sanning,

men en bild av det onda är  greve Dracula,
kanske inte en arketyp, men ändoock en bild

[Algotezza]

var och en som njuter när andra lider och som allra mest njuter när han/hon kan tillfoga andra skada - fysisk och psykisk

men vill inte döda - det skall inte finnas möjlighet till flykt menar den djupaste ondskan

plåga utan uppehåll - men varierad så den plågade inte vänjer sig - då planar plågan ut - upphör



låter som livet...

så mycket trösterikt ljus att vi står ut med ständigt ökat mörker - så mycket variation att vi inte trubbas av

låter kanske som denna gestalts dolda maktutövning - utförd med bortvänt ansikte





/Algotezza

[Skogsälvan]

Ondskan är dödens orsak.

se döden i ögonen,
för allt som ska dö är falskt,
utan orginalitet, utan någon som helst sanning,

men en bild av det onda är  greve Dracula,
kanske inte en arketyp, men ändoock en bild

Hej Harald! Vill du förtydliga lite så jag förstår vad du menar här med greve Dracula?

[Harald Davidsson]

På dagen är han en greve, respekterad och tillsynes ganska hygglig,

ondskan opererar osynligt så den aldrig ska kunna ställas till svars i en domstol,
alltså på natten...i mörkret opererar Dracula,
han dricker andras blod
gör dem till hans slavar

[Sefket Ramovic]

...

[Skogsälvan]

Ok, då hänger jag med i din tanke, Harald. Nån som det har varnats för flitigt tidigare är Näcken, men det tror jag bara beror på att folk var så rädda för sina känslor då. Jag tror ju tvärtom, att det är sådana och sånt som stympar oss från våra känslor är "ont".

[Harald Davidsson]

Döden är orsaken,
och dess verkan det ändliga livet.  skriver Sefket

men korrekt svenska är

döden är orsaken till det ändliga livet.

[Harald Davidsson]

att det är sådana och sånt som stympar oss från våra känslor är "ont". skriver du,

ja, ondskan är dödens orsak.