Några målningar (Johan Ågren).

[seekeroftruth]

skogsälvan...

alla är patetiska, en del mer än andra.

jag tog bort ENBART...

[Skogsälvan]

Jojo, människor har vanligtvis två ben också... så jag undrar varför du beskriver dig i en så luddig term?

[Johan Ågren]

Ok, jag är beredd att pröjsa tusen pix för ditt tumavtryck med signatur, Johan.

Deal!  :)

[seekeroftruth]

skogsälvan...

bättre nu?  8)

[Skogsälvan]

Ok, jag är beredd att pröjsa tusen pix för ditt tumavtryck med signatur, Johan.

Deal!  :)

Nice! Du får vänta lite tills jag får stålar bara. Superroligt!

[Skogsälvan]

Tänkvärd dokumentär http://svtplay.se/v/2011367/dokumentarf ... 254,1,f,-1

Låt oss hålla oss till konsten som emotionellt berör oss.

[dokido]

Johan, kan du förstora sista bilden

[kort]

Ni vet väl att det här att konsten ska "försköna" och vara "positiv" inte i sig säger något om innehållet?

Jag tänker att konstens innehåll är en åsikt, en åsikt som oftast bygger på en känsla; om man ser "en människa i sorg", så tror jag att man egentligen alltid själv blir nedstämd av den (utgår ifrån att det det ligger något statiskt i sorgens uttryck och i betraktandet av sorg), givet att man fokuserar på den smärta som bilden visar, däremot kan bilden väcka tankar som leder till positiva saker (provokativ konst). En viktig synpunkt är ju att en bild kan ha många dimensioner och bottnar, att den kan betyda olika för olika människor i olika tider.

[Johan Ågren]

Ja, att det råder en universalitet inom mänskligheten, eller åtminstonde inom vissa delar av mänskligheten, är förutsättningen för att konsten ska ha en verklig kommunikation. Konsten behöver dock inte vara död för att det här saknas, men den blir svårare. Konst som skapas av outsiders/genier OSV kan innehålla element som baseras på dessa människors föreställningsvärldar och sätt att relatera till olika delar av sitt liv, och att detta ter sig främmande för andra människor. Men även en sådan person kan ta i beaktande att han anpassar sin konst att ändå räcka fram, OM han verkligen bryr sig om att vilja kommunicera.

Någonting som för en person väcker glädje kan av andra väcka sorg, beroende på vad man har för relation till det gestaltade. Ett bra exempel är clownen som motiv.

Ja det kan ligga något i att ett konstverk ska vara en form av en schweizisk armekniv - som fungerar i de flesta situationer.

Det finns också en poäng i att konsten ska ha hög integritet, och vara svår att ta till sig. Det finns så mycket som är snabbt serverat och lättuggat. Som betraktare gör man valet att man ska anklaga konsten att vara omöjlig, eller se till sig själv.

Minns själv en av min stora konstupplevelser: Jag såg utsällningen på Waldemarsudde med den spanske konstnären Antoni Tapies (kolla upp honom om han är okänd). Under själva besöket svor jag över att jag slösat bort min tid med att åka dit. På vägen hem var det något som gick sönder i mig och jag insåg att jag just sett den bästa utställningen i mitt liv. Idag är han en av de främsta. Det här var -94.

[Johan Ågren]

Johan, kan du förstora sista bilden

http://www.filosofiforum.com/bilder/11a.jpg

Tog bilderna med telefonen. Ska ta bättre bilder och knåpa ihop en hemsida, så småningom.

[dokido]

tack
gillar att det är text på bilden, ger djup och förstärker skisskänslan
själv är jag en patina älskare, vill alltid ha en metakänsla på alla bilder
som att bilden tillhör en annan värld, den verkliga illusionen världen
ha ha, men det är min böjelse
kanske du har en annan, har inte hunnit läsa vad du skrivit än

kollade upp tapies, jo det var snygga bilder, han har bra djup i sina bilder, såg ut som en färgrannare variant av beuys (ytligt sett), jag har nog sett en del av honom förut tror jag

[Ewelina]

Jag älskar näst sista bilden.

[kort]

Det finns också en poäng i att konsten ska ha hög integritet, och vara svår att ta till sig. Det finns så mycket som är snabbt serverat och lättuggat. Som betraktare gör man valet att man ska anklaga konsten att vara omöjlig, eller se till sig själv.

Konstnären bakom konsten är ytterst viktig tycker jag, men ofta vet man inte så mycket om den. Samtidigt vill jag att konsten skall var ett mysterium, som tar en livstid att förstå helt. På något sätt tror jag att all konst redan har sitt uttryck, det som betyder något har alltid varit tryggt i säkert förvar, det gäller bara att uppmärksamma det. Jag kan tänka mig att konstvärlden kan vara väldigt human och grym på samma gång, det finnas ofta en enorm frihet och det betalar sig att vara finkänslig.

[Johan Ågren]

Konstvärlden har sedan 60-70talet per definition varit elitistisk. För en inblick i vad konstvärlden är för något så läs just "The artworld" av Arthur Danto. Danto myntade detta begrepp. Tiotalet år senare så definierades konstbegreppet ytterligare av George Dickie. Konstvärlden är främst hård: Den kräver existentialistisk vässade armbågar samt grandios självhävdelse. En form av frigjordhet från idealiserande och en rotlöshet tycks också vara en förutsättning. Och visst ter sig detta motsägelsefullt. Samtidigt intressant; för hur kan man vara självhävdande och stark samtidigt som man helt saknar ideal att falla tillbaka på?

[kort]

Konstvärlden har sedan 60-70talet per definition varit elitistisk. För en inblick i vad konstvärlden är för något så läs just "The artworld" av Arthur Danto. Danto myntade detta begrepp. Tiotalet år senare så definierades konstbegreppet ytterligare av George Dickie. Konstvärlden är främst hård: Den kräver existentialistisk vässade armbågar samt grandios självhävdelse. En form av frigjordhet från idealiserande och en rotlöshet tycks också vara en förutsättning. Och visst ter sig detta motsägelsefullt. Samtidigt intressant; för hur kan man vara självhävdande och stark samtidigt som man helt saknar ideal att falla tillbaka på?

Men visst är det underbart när någon som inte är sådär lyckas stort och skapar sitt eget universum! Tack för lästipsen! Bra fråga. De lever på andras ideal. De manipulerar sin omgivning. De lever på att utnyttja andra. Utveckling är ett nyckelord. För det går nämligen inte att utnyttja någon hur mycket som helst. Det är därför de ständigt måste gå vidare och förändras och hålla karusellen snurrande. Det betyder inte att de inte kan ha flera bestående "vänskaper" men jag vill då poängtera att det fungerar som ett pyramidspel. Om de får ångest, så bedövar de den. De tror att de gör det enda och allt som går att göra, för att komma till toppen, en topp till vilken de tror alla vill, en topp vilken de tror är allas dröm och mål. Det är just det att de tror att alla vill till samma ställe i livet, som gör allt till en tävling. Och de är helt säkra på att de som inte använder fula metoder öppet gör det i smyg. För vad går livet ut på om alla vill till samma position? Livet blir meningslöst. Ett pickande efter brödsmulor. Det är därför de blir så drivna att nå den mening som de trots allt inbillar sig att de ser. Ensamma är de svaga men de trivs i elitismens följa John. Jag tror att det går att omvända sådana människor men i vissa situationer tycks det omöjligt.