J R Auk skrev:Makterna skrev:J R Auk skrev:Men om det inte är för att de hatar bakrånare varför ska de då förbjuda det?
Kan det tänkas vara på grund utav effekten av rånandet av banker?
Ja, eller mer exakt: effekten av ett samhälle med en lag som gör det mindre attraktivt att råna banker, jämfört med effekten av ett samhälle utan en sådan lag - dvs ett samhälle där det antingen inte finns banker (dvs att vanligt folk inte kan betala sina räkningar eller låna pengar när de behöver extra pengar), alternativt ett samhälle där det finns banker med väktare beväpnade med bazookas och man måste magnetröntgas innan man kan komma in i banklokalen, typ.
Om du är värdeobjektivist så kan det vara så att det där är ett värde där ute i världen, dock verkar det vara väldigt svårt att få det till att inte vara relativt de människor som använder sig av banken. Och då fallerar hela poängen med värden som fakta, om de inte är rent emotivistiska, typ hurra för, och du måste ta ansvar för att du uttrycker moraliserande satser förtäckt som politiska "trosföreställningar".
Tips, kolla upp "metaetik" eller "värdeteori".
Om du inte hade varit så förläst, hade du fattat att "metaetik" och "värdeteori" är begrepp som hör hemma inom området moral. Inom området politik däremot, hör de inte hemma. Gör du så om du t.ex. ska köpa bil också, att du frågar "jaha, är den här bilen metaetisk?".
Det enda du säger nu är att det för dig, verkar som att det för samhället, är mer värdefullt med skydd för egendom än inte.
Ja, vilket är en bedömning, inte en värdering. Bedömningar är objektiva, värderingar är subjektiva. Om jag säger "jag tror Nisse skulle behöva viagra" så är det en bedömning, som iofs kan vara helt oprofessionell, men som fördenskull inte är subjektiv - jag säger inte så för att jag vill att Nisse ska äta viagra. Om jag däremot säger "jag tycker det som Nisse gör i sängen, är trist" så är det en värdering, en smaksak - andra må tycka annorlunda.
Makterna skrev:Men hallå. Jag sa inte att bankrån var dåligt. Jag sa att ett samhälle där bankrån är lagligt, skulle bli mindre lyckligt än ett samhälle där bankrån är lagligt. Bankrån är jättebra, iallafall för rånaren, förutsatt att han lyckas.
Observera att det alltså finns två sorters "bra" här. Den ena är vad som är bra för samhället - dvs vad som maximerar lyckan för folket. Det andra är vad som är bra för individen (bankrånaren). Man kan även tänka sig en massa andra sorters "bra". Vad som är bra beror på sammanhanget. En kofot kanske är "bra" om man ska bryta upp en dörr, men dålig om man har den i bilen och det blir poliskontroll.
Ska kanske inte sådant testas då? Eller hur når vi kunskap om vad som är "bra" för samhället? Alltså vad som gör människor lyckliga?
Det finns ju en vetenskap som kallas lyckoforskning. Den har såvitt jag vet inte jämfört olika politiska ideologier. Vetenskapen är väl av tradition rädd att uppfattas som partisk, då det skulle riskera deras trovärdighet om den konstaterade att något är bäst, som kanske inte har opinionen med sig. Det vore till och med mer kontroversiellt än att säga "nu har vi konstaterat att Gud inte finns".
Men just när det gäller exemplet bankrån så behövs det väl ingen fullfjädrad lyckoforskare för att lista ut att ett samhälle med legalisering av bankrån skulle vara kaotiskt och mindre lyckligt än annars. Inte ens den mest egocentriske bankrånare skulle väl vara dum nog att förneka detta.
Makterna skrev:J R Auk skrev:Och om du tycker att det är det, så förstår jag inte hur du kan säga att det inte är att värdera att förbjuda något.
Förbud ska inte användas för att upphöja någons moral till lag, typ "bankrånare ska förbjudas eftersom jag hatar dem". Förbud ska användas av en seriös stat för att resultera i det av flera tänkbara scenarior, som ger den högsta sammanlagda lyckan i samhället.
Så då ska de allra flesta lagarna bort, ja faktiskt alla ska bort tills vi empiriskt bevisat vilka lagar som är behövliga.
Nej, det varken sa jag eller menade. När sa jag nåt om att empirism är den enda vägen till visshet?
Eller ska vi bara hoppas att vi prickar rätt? Eller ska vi lita till värderingen av sannolikheten till att något är bäst lämpat för att skapa lycka?
Uppskattning av sannolikhet, säger man väl.
Eftersom alla människor är byggda för att uppfatta smärta/skada som negativt (utom möjligtvis om man är hög på droger) och pengar som en möjlighet att köpa något man vill ha, skulle det logiska valet vara att få en peng. Om man inte inser det måste det vara nåt fel på självbevarelsedriften, och den enda förklaringen jag kan se till det är knark, eftersom det tar över belöningscentrat och gör människor till zombies. Varför moral, varför någonting, knark är ju mycket större än alla andra värden! Spelar ingen roll hur man beter sig, man kan knulla spädbarn eller vadsomhelst, man mår ju helbra på alla plan ändå, ingen ångest eller skam så långt ögat kan se.
Du är seriöst förvirrad. Vad är det du säger? Jag förstår inte varför du drar samma visor om och om igen. Drama queen.
Vilket är det som är oklart? Läs innebörden, inte klangen. Bägge är kanske dramatiska, men om du läser med dramaturgiska ögon kommer du inte förstå innebörden.
Så du värderar inte i detta fall?
Du bedömer inte effekten av vad som kommer ske i respektive fall och gör en värdering av vilket utfall du önskar?
Eftersom hela ditt resonemang verkar baseras i oförmåga att skilja mellan objektivt och subjektivt, föreslår jag att vi startar en särskild tråd om detta. När du förstått skillnaden kommer du förstå ovanstående också.
För övrigt, förut visste du inte att det var olagligt det du gjorde, nu gav din revisor dig bara 1 % risk att åka dit på det.
Först visste jag inte det nä. Men varför vill du diskutera ett enskilt fall. Jag vill diskutera sak, inte person. Jag tror du bara är ute efter dramaturgi nu, och det är inte konstruktivt. Därför kommer jag sannolikt inte svara på fler frågor som rör mina privata händelser, då de är irrelevanta.
Intentionen fanns, det var alltså planlagt. Jag har kollat lagen och det måste ha varit systematiskt eller grovt för att ge 2 år. Så frågan är vad du ljuger om. Din oskuld eller att du blivit straffad. Eller bara utsagan om varför du är oskyldig?
Enligt tingsrätten blir det "grovt" om omsättningen är tillräckligt hög.
Jag tror du bara försöker provocera, genom att komma med anklagelser. Varför är du ute efter att provocera? Är du avundsjuk på nåt? Jag blir iallafall inte provocerad, däremot är det intressant att lära sig mer om hur andra fungerar. Du själv skulle sannolikt bli provocerad av att bli anklagad, är väl lärdomen man kan utläsa av din reaktion.
Eller är det helt enkelt så att alla utom du skall straffas?
Konstigt, här har jag hela tiden sagt att ingen ska straffas, och så drar du ändå en sån här dramaturgisk slutsats. Är det Thorsten Flinck vi har att göra med?
Skulle man inte kunna argumentera att dina uteblivna skattepengar gör samhället mindre lyckligt?
Så ber du mig om hjälp hur du ska kunna åstadkomma din avsedda dramaturgi? Eftersom det svenska samhället inte är konstruktivt, tycker jag alla borde betala så lite skatt som möjligt, och snylta så mycket det går på bidrag etc. Ser du nån motsättning i detta? Återigen diskuterar vi på två (eller tre) skilda plan - dels "hur borde staten vara" och dels "hur bör man som individ agera". Tror du att du är Gud eller varför kan du inte hålla isär dessa två synsätt?
Som vanligt är denna sketna utilitarism bara förtäckta anspråk.
Vad är fel med tanken "konsekvensen är viktigare än avsikten"? Vad är ditt alternativ? "Jag är snäll, därför gör det inget om jag beter mig illa, för det är nån annans fel", eller vadå?