Det finns egentligen bara en sak som jag är säker på vad gäller mig själv - jag vill alltid ha något annat än vad jag har. "Vill ha det när man inte kan få det, när man får det så vill man inte ha det" /Helt off
Ska jag aldrig kunna uppskatta och nöja mig med vad jag har utan att alltid vilja ha mer eller annat?
aldrig nöjd?
Moderator: Moderatorgruppen
aldrig nöjd?
"Man blir bara smartare om man spelar mot en smartare motståndare"
-
german.timofejev
- Inlägg: 249
- Blev medlem: 07 okt 2007 11:17
- Ort: Lund
- Kontakt:
Välkommen till nextopia - förväntingssamhället! I vilket vi just nu lever i, enligt Micael Dahlén. Man kan ju fråga sig om det inte alltid har varit så här? Och det lär ju ha växt sig med konsumismen, ju fler "saker" det finns att förvänta, desto större växer det sig.
Att du kommit till insikt om detta är ju bara bra, nu kan du göra något åt saken, i alla fall försöka. Fast det bästa kanske vore att inte komma till insikt alls?
Att du kommit till insikt om detta är ju bara bra, nu kan du göra något åt saken, i alla fall försöka. Fast det bästa kanske vore att inte komma till insikt alls?
Flows are necessary—and indeed this is a thought in terms of flows—the feminine flow, following very determined trajectories, rises up following the lines of masculine flow, along the spinal column, to go to the brain, and that’s desire in its immanence as a process.
– Deleuze
– Deleuze
Det enda jag vill ha är lugn o ro. Framför allt i själen. Faller väl in i första delen av Vigors ordspråk. Hur det är med den andra delen får man väl erfara då man blir pancho.
Synd att man inte kan få det nu ett tag innan krämporna satt in.
Men det kanske inte riktigt var som du menade, Vigor....
Synd att man inte kan få det nu ett tag innan krämporna satt in.
Men det kanske inte riktigt var som du menade, Vigor....
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Prylar är en sak jag var mycket mer frestad av när jag var yngre. Med lite envishet och tålamod kunde man skaffa det man ville ha (bortsätt från extremdyra saker som Landrovers och teleobjektiv med bländare 2,8). Numera är jag ganska nöjd rent materiellt - Det materiella får liksom mindre och mindre betydelse.
Det handlar om riktningar, beteenden du tränar upp dig själv till. Och relativt det, att man vänjer sig, med den tid man de facto alltid verkar få på fingrarna. Och överlevnadsinstinkten, slutar man simma så drunknar man.
Ju fler saker man vill ha, desto bättre blir man i att vilja ha saker, varför detta beteende verkar komma mer och mer naturligt. Är det förresten verkligen så att fångsten är bättre än jakten? Uppskattas något man inte behöver kämpa för?
Ju fler saker man vill ha, desto bättre blir man i att vilja ha saker, varför detta beteende verkar komma mer och mer naturligt. Är det förresten verkligen så att fångsten är bättre än jakten? Uppskattas något man inte behöver kämpa för?
Pho-ku skrev:Välkommen till nextopia - förväntingssamhället! I vilket vi just nu lever i, enligt Micael Dahlén. Man kan ju fråga sig om det inte alltid har varit så här? Och det lär ju ha växt sig med konsumismen, ju fler "saker" det finns att förvänta, desto större växer det sig.
Att du kommit till insikt om detta är ju bara bra, nu kan du göra något åt saken, i alla fall försöka. Fast det bästa kanske vore att inte komma till insikt alls?
Håller med dig där pho-ku...ignorace is bliss, eller?
Jag tror att det i många fall kan handla om att man inte känner sig sig själv så som man tror att man känner sig själv. Man tror att man vill ha något som det sedan visar sig att man faktiskt inte ville ha.
Man skulle även kunna välja att se det som en process, då man lär känna sig själv bättre. Då du får reda på att du inte ville ha det du trodde du ville ha.
Det har nog även mycket med förhoppningar att göra, att man målar en bild av något. Som inte alls stämmer överens med verkligheten. Vilket enligt min mening resulterar i att man t r o r att man aldrig blir nöjd, men egentligen vet man inte vad man faktiskt vill ha.
Man skulle även kunna välja att se det som en process, då man lär känna sig själv bättre. Då du får reda på att du inte ville ha det du trodde du ville ha.
Det har nog även mycket med förhoppningar att göra, att man målar en bild av något. Som inte alls stämmer överens med verkligheten. Vilket enligt min mening resulterar i att man t r o r att man aldrig blir nöjd, men egentligen vet man inte vad man faktiskt vill ha.
min verklighet är inte din
-
Hannes Bergman Thrygg
- Inlägg: 12
- Blev medlem: 09 sep 2009 20:48
Jag skulle hemskt gärna vilja veta lite mer om din bakgrund. Vart du bor, hur gammal du är, vart du bor, kompisar, intressen, familj, deras yrken och din sociala status, skola/arbete.
Om du inte är bekväm med det kan man bara tala väldigt generaliserat och föra fram allmänna teorier.
Lite bakgrund skulle vara nödvändigt för att kunna förstå varför du aldrig är nöjd.
Gäller det personer eller bara prylar eller allt? Kan du specificera lite?
Det är absolut inte svårt i vårt samhälle (väst i allmänhet) att vara nöjd då vi ständigt bombarderas med orealistiska mål. Vi ska se ut så, vi ska ha detta och vi ska föra oss så här.
Detta visar sig direkt i de flesta beteende. Vi lever i en väldigt ytlig tid och ribban för att ses som "lyckad" ligger strax över månens höjd.
Vi kan skapa orealistiska förutsättningar för lycka (som inte alls är samma sak som lyckad, men i allmänhet indikerar statusen "lyckad" hur man blir lycklig) och skapa en kontraproduktiv situation där ångest och dåligt självförtroende blir konsekvensen. Men att blicka ut i samhällets ytlighet och söka mål till harmoni i den sjukdomen, det kommer aldrig fungera.
När det gäller starka materialismbehov, dvs att vilja HA, HA och HA prylar, rotar sig i en inre intrig, rakt ut: smärta, som man inte vågar se ärligt och då måste skapa andra problem för att slippa se orsaken till intrigen.
Lite bakgrund kanske? Det är ju trots allt en förutsättning för att bli lycklig att förstå varför man aldrig är nöjd.
Tack för att du läste,
Hannes Bergman Thrygg
Om du inte är bekväm med det kan man bara tala väldigt generaliserat och föra fram allmänna teorier.
Lite bakgrund skulle vara nödvändigt för att kunna förstå varför du aldrig är nöjd.
Gäller det personer eller bara prylar eller allt? Kan du specificera lite?
Det är absolut inte svårt i vårt samhälle (väst i allmänhet) att vara nöjd då vi ständigt bombarderas med orealistiska mål. Vi ska se ut så, vi ska ha detta och vi ska föra oss så här.
Detta visar sig direkt i de flesta beteende. Vi lever i en väldigt ytlig tid och ribban för att ses som "lyckad" ligger strax över månens höjd.
Vi kan skapa orealistiska förutsättningar för lycka (som inte alls är samma sak som lyckad, men i allmänhet indikerar statusen "lyckad" hur man blir lycklig) och skapa en kontraproduktiv situation där ångest och dåligt självförtroende blir konsekvensen. Men att blicka ut i samhällets ytlighet och söka mål till harmoni i den sjukdomen, det kommer aldrig fungera.
När det gäller starka materialismbehov, dvs att vilja HA, HA och HA prylar, rotar sig i en inre intrig, rakt ut: smärta, som man inte vågar se ärligt och då måste skapa andra problem för att slippa se orsaken till intrigen.
Lite bakgrund kanske? Det är ju trots allt en förutsättning för att bli lycklig att förstå varför man aldrig är nöjd.
Tack för att du läste,
Hannes Bergman Thrygg
det personliga målet med mitt liv är lycka
Jag känner mkt väl igen mig i det du skriver... och jag är lite inne på samma spår, varför kan man aldrig vara nöjd? Gräset är inte grönare på andra sidan.
Ex. när jag är tillsammans med någon, då kan jag ibland känna att förhållandet kväver mig och jag vill vara "fri" och få träffa mina vänner hur jag vill.
När jag är singel är jag nöjd ett tag/periodvis. Men saknar ändå känslan av att ha nån att tycka om och som tycker om mig. Eller närheten.
När jag har ett jobb då vill jag plugga, och när jag pluggar då vill jag jobba.
Jag tror man får ta ett steg i taget och se över vad man verkligen måste förändra och så får man ta tag i det stegvis. För mig har det tagit drygt 3 år till att äntligen få det boende jag önskat mig...innan jag väl hittade det perfekta stället. Det har tagit mig 7 år av funderande till och från till att hitta min utbildning. Har gjort massa annat på vägen.
Ett tips som brukar funka för mig när jag känner att allt bara är skit och jag inte känner mig nöjd med något, men då skriver jag "tacksamhetslistor". Ex. så tänker jag på alla stackars hemlösa människor som inte har något varmt stället att sova på och så kan jag skriva "Tack för..."
- en varm säng.
- mat på bordet varje dag
- en dusch att bli fräsch i
När ekonomin är knaper, vilket den ofta är för mig som student kan jag skriva
- Tack för gratis utbildning i Sverige.
- Tack för att jag hade råd att äta ute idag
(inte varje dag man kan det som student)
Man lär sig uppskatta även små saker i livet. Ja, du förstår, sen fortsätter det så... t.ex. tack för min familj som alltid ställer upp, tack för den och den nära vännen som jag kan lita på i vått och torrt och så allt annat jag uppskattar i livet och som faktiskt inte alla har. När du har skrivit upp mellan 10-50 saker du verkligen uppskattar i livet så kommer du känna dig mer nöjd med det du faktiskt har. Det finns alltid de som har det värre, även fast vi inte dagligen tänker på dem.
Jag kan rekommendera dig boken av Mia Törnblom "självkänsla nu" där detta finns mer detaljerat beskrivet.
Lycka till & ha det bra i vintermörkret
Ex. när jag är tillsammans med någon, då kan jag ibland känna att förhållandet kväver mig och jag vill vara "fri" och få träffa mina vänner hur jag vill.
När jag är singel är jag nöjd ett tag/periodvis. Men saknar ändå känslan av att ha nån att tycka om och som tycker om mig. Eller närheten.
När jag har ett jobb då vill jag plugga, och när jag pluggar då vill jag jobba.
Jag tror man får ta ett steg i taget och se över vad man verkligen måste förändra och så får man ta tag i det stegvis. För mig har det tagit drygt 3 år till att äntligen få det boende jag önskat mig...innan jag väl hittade det perfekta stället. Det har tagit mig 7 år av funderande till och från till att hitta min utbildning. Har gjort massa annat på vägen.
Ett tips som brukar funka för mig när jag känner att allt bara är skit och jag inte känner mig nöjd med något, men då skriver jag "tacksamhetslistor". Ex. så tänker jag på alla stackars hemlösa människor som inte har något varmt stället att sova på och så kan jag skriva "Tack för..."
- en varm säng.
- mat på bordet varje dag
- en dusch att bli fräsch i
När ekonomin är knaper, vilket den ofta är för mig som student kan jag skriva
- Tack för gratis utbildning i Sverige.
- Tack för att jag hade råd att äta ute idag
(inte varje dag man kan det som student)
Man lär sig uppskatta även små saker i livet. Ja, du förstår, sen fortsätter det så... t.ex. tack för min familj som alltid ställer upp, tack för den och den nära vännen som jag kan lita på i vått och torrt och så allt annat jag uppskattar i livet och som faktiskt inte alla har. När du har skrivit upp mellan 10-50 saker du verkligen uppskattar i livet så kommer du känna dig mer nöjd med det du faktiskt har. Det finns alltid de som har det värre, även fast vi inte dagligen tänker på dem.
Jag kan rekommendera dig boken av Mia Törnblom "självkänsla nu" där detta finns mer detaljerat beskrivet.
Lycka till & ha det bra i vintermörkret
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 8 och 0 gäster