Begär och julstress

[KrisOdman]

Nu är det jul här i vårt hus, var man förblindad av sin egen hunger. Svin slickar grisfett från sina tjocka människofingrar. En välförtjänt måltid såhär i juletid, ett delikat frosseri för den som har råd. Alla har köpt julklappar enligt traditionens krav. Ingen jul utan prylkalas. Förflyttar sig till en bit stympad skog, under vilken svält, sorg och förtryck ligger och spinner inuti platsförpackningar. I atmosfären ljuder ljuva julsånger och sprider lugn och frid. På bordet står varm glögg och godis. Inte en tanke ägnas åt att traditionens grundpelare, konsumtionen, våldtar fattiga mödrar, fäder och barn, river deras hem och lämnar dem att svälta ihjäl. Julruschen är ett brott mot mänskligheten och mördar inte bara fattiga utan sätter alla inblandade i ett materialistiskt beroende som vi betalar för med vår tid. Konsumtionen gynnar kortsiktigt ekonomisk utveckling och kan verka mycket lockande men visar sig vid en närmare titt inte vara någonting annat än ett ohållbart förhållningssätt till sin omgivning och sina begär. Det är på alla sätt ohållbart att blint falla för sina begär då det varken gynnar individen eller någon annan runt omkring. Ett begär som mättas förökar sig och sprider avkomma. Vi betalar för våra pengar med vår tid, vilket betyder att ju längre vi är ifrån att se innehållslösheten i våra lyckade försök att mätta våra begär, desto mer pengar köper vi. Den som inser det förgängliga i att ständigt försöka mätta begär som alltid kommer tillbaks slutar att skaffa nya prylar och får därmed mer tid över till att ägna sig åt sitt eget personliga självförvekligande.

Vi är missnöjda varelser med mycket funderingar och i skyltfönster poserar människor av plast elegant med svaren på våra frågor hängandes på höftbenen. Guld, glitter och glamorösa specialiteter stjäl vår uppmärksamhet och rör vattnet grumligt i våra huvuden. Vi har tappat fokus. Vi följer ett vanemönster, inte för att vi vill utan för att det är tradition och traditioner är ju traditioner för att de alltid ser likadana ut. En tradition är ju ingen tradition om den inte innehåller attributen för just den traditionen. Det kan vara svårt att vända sig bort från konsumtionen när det börjar dra sig mot jul men bara att ordet ”julstress” är så vanligt som det faktiskt är, vittnar ju om att någonting är fel. Vi skulle må bättre utan det. Alla andra skulle må bättre utan det. Det hämmar oss. Vi behöver det inte.

Håller du med?

[dokido]

har aldrig fattat det där med julstress faktiskt, så, näh, håller inte med

[TekheeTaiteilijan]

Jag vet många som känner julstress och jag tycker det är onödigt. Har faktiskt lagt ner det här med julklappsköp - det är ju inte nödvändigt liksom.
Jag värderar bekantskapen istället, att man träffas och gör något trevligt -behövs inget annat!
Folk sätter så stora krav på sig själva att allt ska bli perfekt och det ska vara städat och julpyntat etc. Bespara er det lidandet!

Så jag har julefrid i mitt sinne  :D

[salt]

Jag ser mest fram emot att ligga i soffan några dagar och bara vila. Men det värsta med julen tycker jag är alla som bråkar och sånt.

[Algotezza]

Man har väl en fri vilja även när det gäller julen. Finns inte fler måsten än man själv bejakar. Man kan fira kristet, hedniskt blod, en mix, skita i det, whatever... det är upp till en själv och dem man vill fira med vad man gör av julen...

Jag tycker jul e kul, vila en smula från jobbet, ge lite gåvor till dem man vill göra det för, få en del... behöver inte vara stort och dyrt, kan vara något man ändå skulle köpa...

Men det är ändå något visst med att fira Kalle Ankas födelsedag! Tänk ändå när han låg som ett nyvärpt ankägg i den där krubban i Joakim von Ankas garage!

tänker Algotezza

[J R Auk]

Alla borde jobba mindre, då kan man inte hålla på med slikt skit, för vad fan ska du köpa för?

Men då krävs ju att man upprättar sig själv också, och inte väntar på den där klappen på huvudet. Kanske inte möjligt i den kontext för samlevnad som vår psykosociala situation ger oss?


Hur som personligen ser jag det inte vara ett problem. Som sagt, jobba mindre, säg upp dig på stört eller liknande. Alla sådana problem flyr.

Och för övrigt glöm inte att den som saknar det som alla vill ha blir det alla vill vara

[dokido]

jo det är skönt att "jobba" mindre
fast jag jobbar lika mycket som förut
men på kortare tid
det är skillnad mot att vara egen
det är så jävla skööööööööööööööööööööönt

[Algotezza]

Alla borde jobba mindre, då kan man inte hålla på med slikt skit, för vad fan ska du köpa för?

Men då krävs ju att man upprättar sig själv också, och inte väntar på den där klappen på huvudet. Kanske inte möjligt i den kontext för samlevnad som vår psykosociala situation ger oss?


Hur som personligen ser jag det inte vara ett problem. Som sagt, jobba mindre, säg upp dig på stört eller liknande. Alla sådana problem flyr.

Och för övrigt glöm inte att den som saknar det som alla vill ha blir det alla vill vara

Man kan lönearbeta mindre - jobba mer ideellt med vettiga grejor. Men varför i stort jobba mindre? Jag ser tänkande opch skrivande som arbete - det kräver kraft och energi. Efter att ha tänkt och skrivit ett tag, tecknat, lirat, blir jag helt utsvulten och uttorkad.

Jag skulle inte stå ut med att inte få göra något kreativt. Jag skulle inte heller stå ut med att bara jobba för pengar och resten av tiden kolla På spåret, Doobidoo, Bingolotto och annat mög med chips och rödvin.

 Kärlek och arbete ger livet mening (håller med Freud där) men det behöver inte bara vara betalt arbete och det behöver inte bara vara tvåsamhetens heterokärlek.

Hälsn

Algotezza

[dokido]

Jo håller med
jag jobbar så lite som möjligt med ekonomi
och så mycket som möjligt med kreativitet
musik, bild, text
klart det också är jobb
men det är inget jobbigt
det leder ju nån vart ivarje fall, inte bara till pengar

[KrisOdman]

Dela alla jobb i tu och låt tvenne männsker dela arbetet. Då får vi dubbelt så många jobb, förutsatt att folket kan tänka sig att amputera bort lyxbenet det vill säga. Kapitalism är ohållbart. Man skall jobba för att man vill bidra. Då krävs att man arbetar för någonting man innerst inne i sanningens hörn, helt ärligt tror på.