Alkohol för att förstärka sin redan lyckliga tillvaro?

[Lars]

Så bra! Det låter riktigt bra!

Arch:

Nej, jag refererade inte till kocken utan till likheten mellan kaffe och alkohol. Två stycken kulturellt betingade droger. Att de fyller ut väsentliga platser i en specifik kultur som vi lever i. Däremot tyckte jag mig inte kunna jämställa upplevelsen av att våldta någon, med upplevelsen av att vara berusad.

Jo, till viss del så vågar man uttrycka sig mer i ett onyktert tillstånd. Dansa, upprätta sociala kontakter osv. Att på ett egocentriskt plan tillfredsställa sig själv och fylla upp sina brister och behov. De mest grundläggande behoven då, alltså.

Sen kan man ju fråga sig om det är att leva ut sitt sanna jag eller inte, men det är i alla fall inte så att alkoholens makt tar över ens hjärna och reagerar hur den vill.

Tractatus påstod att hjärnan inte skulle fungera som den skulle. Riktigt så är inte fallet helt enkelt. Man blir inte besutten av någon ond ande, utan det är ju ens egna referenser man spelar efter.

Argumentet jag syftade på var just det omfattande kulturella missförhållandet till våra inhemska droger. Dock så känner jag nästan att rätt många har rätt myckert att säga om just detta.

Sorry att mina inlägg är lite röriga. Var fett trött igår.

[Tractatus]

Tractatus påstod att hjärnan inte skulle fungera som den skulle. Riktigt så är inte fallet helt enkelt. Man blir inte besutten av någon ond ande, utan det är ju ens egna referenser man spelar efter.

Vem talar om andar?
Så efter en flaska konjak fungerar ditt huvud precis som det ska? Tycker du ska hälla i dej ett par glas zaranoff och ta en runda till downtown med bilen, en lördagseftermiddag när det är mycket folk ute. Eller försök på cykeln istället.

[Lars]

Tractatus: Nej, men alkoholen frigör bara vissa signalsubstanser i hjärnan som du redan har. Olika centra stimuleras.

Det är klart att man inte blir klar i skallen, men du är fortfarande du, om du förstår.

Jag ifrågasätter mest den kulturella aspekten av problemet.

Har vi någon annan gemensam social knytpunkt?

[stradde]

Tractatus: Nej, men alkoholen frigör bara vissa signalsubstanser i hjärnan som du redan har. Olika centra stimuleras.

Det är klart att man inte blir klar i skallen, men du är fortfarande du, om du förstår.

Jag ifrågasätter mest den kulturella aspekten av problemet.

Har vi någon annan gemensam social knytpunkt?

Tänkte lägga mig i Brukar prata om att jag skall bli nykterist eftersom att jag ser mycket stora fördelar. Sedan så gillar jag dock öl, vin, snaps, vodka etc. och älskar Guiness. Så det är ju lite problematiskt. + att jag är en kaffedrickare och te drickare. Och kan vara ganska kräsen. Jag blir arg om jag kommer till ett cafe och kaffet stått vid kokplattan i några timmar.

Sociala knytpunkter finns såklart , om man är med folk som inte dricker. Man kan ju inte säga att bara för att alla gör fel ( alltså dricker) så skall man ge upp. Kanske jag själv blir nykterist.. think not..

Lagom är nog ett bra ord, svenskar gillar det ordet.. mitt älskade lagomland

Sedan så hålller jag inte med om att alkohol inte är personlighetsförändrande. Mit veterligen sker en massa mishandlar just för att alkohol har en tendens att få individen att 1. älska dig 2. hata dig.
Inga mellansteg..

Sedan så är det ju stor skillnad mellan att ta 1 öl en onsdag och 5 öl. dvs. mängden avgör i stor grad om det blir ett problem eller inte.

mm..har nog inte sagt så mycket nytt.
ajdå.

[Lars]

straddde:

Kul att folk tycker likadant. Jag har också funderat rätt länge på att bli nykterist. I alla fall prova att banga dricka alkohol ett tag, och fortsätta om jag trivs med det.

Sen håller jag fortfarande fast vid min punkt att jag tror att alkohol inte alls är personlighetsförändrande.

Angående den sociala knytpunkten. Vilken skulle kunna ersätta alkohol.

22.00 Bryssel: En affär avslutas på "La royal" över ett par whiskey, mellan vicesekreteraren och kommissionären.

23.00 Las Vegas: Två stora oljemagnater dricker cocktails visslar på strippor och filosoferar allmänt om att slå ihop företagen.

Vi måste ändra så gjupt i grunden för vår kultur för hitta de andra gemensamma nämnarna. Alkoholen har ett rätt stadigt grepp.

[Tractatus]

Lars,

Personlighetsförändring?. Vem har sagt det? Det är nog fel term att använda. Personlighet innefattar beteende. Beteende ingår i personlighet. Om du brukar vara lugn av dej, får i dej en flaska konjak och börjar kasta stolar på folk, då har någonting hänt. Eller? Sånt förekommer ofta. Någon sorts temporär beteendeförändrig sker. Olika hos olika människor. Sen hur man definierar det är en annan sak.[/list]

[hovnarr]

Vad är problemet? Själva alkoholen (dvs C2H5OH) eller traditionen bakom? När Lars ändå snuddar vid ämnet kan vi ju beröra prostitution också: Är det effekterna av den (t.ex. ofta drogmissbruk) eller traditionen?

Vi har ju massor av vanor, seder och bruk som de flesta inte har någon tanke att ändra på. Detta visas komiskt tydligt i alladinreklamen ("Vi brukar ge varandra presenter på julafton och dom ligger faktiskt hela dagen under en gran..."). På kvällarna har vi för vana att borsta tänderna, och viktiga beslut firar vi gärna med ett glas.

DET är väl något man kan fortsätta med även om man tar bort själva alkoholen? Man har ju till och med visat att folk beter sig "festligt" åt även om de, utan att veta om det, dricker alkoholfria drycker istället. Själv tycker jag närmast att det är ett problem att alla dessa goda drycker innehåller alkohol. Jag älskar vin, hela spektrat av ölsorter, många destillat osv. Om möjlighet finns beställer jag gärna en god mellanöl istället för starköl för att kunna dricka mer under kvällens lopp. Tänk om Guiness fanns i lättölsversion, fast med lika fyllig smak som ursprungsprodukten? Det vore något annat än Pripps Blå klass I det, som smakar som fermentation av gröna ärter.

Raka motsatsen till detta resonemang förkroppsligas av alkoläsken. Fy för den lede! Vill man ha läsk dricker man läsk. Denaturerad alkohol - vilket det faktiskt är fråga om här - är inte avsedd för mänskligt bruk. Vill de små liven bli fulla kunde de åtminstone stå för att de tycker sprit är äckligt, och dricka ren sprit i alla fall. Ingen sockervadd runt bajskorven. Då skulle sanningen bli tydlig: "Jag gör något äckligt för att alla andra gör det och för att jag inte trivs med mig själv i det här sammanhanget annars". Kanske skulle det röra om i en och annan gryta.

Milt upprörd,
S

[Amelie]

archaxe,

Förlåt för att jag inte deltagit i diskussionen tidigare. Jag är ny på forumet valde att iakta diskussionen och försöka lära mig av det. Jag är inte helt säker på mina åsikter när det gäller alkohol, men jag ska göra ett försök att ge dig svar på dina frågor.

Du sa:
Varför skulle det inte vara okej att dricka alkohol om man är lycklig och bekymmerslös?

Jag har sedan länge tillbaka varit emot alkohol som dricks enbart för att bli full. Anledningen till att man blir beroende är för att droger kan framkalla belöningskänslor utan att vi behöver anstränga oss och kroppen belönar naturligt sig själv när den klarat av något alldeles specielt. alkohol framkallar alltså konstgjorda belöningsämnen. Man frestas att ta mer och mer och det blir svårt att sluta. Och alla droger (Till skillnad från regelbudnen alkohol i små mängder i vuxen ålder) är skadlig för kropp och själ. Jag var klumpig när jag skrev om min väns uttalande, för när jag skrev, dricka alkohol menade jag igentligen, supa sig full.

Du skrev: Jag är beredd att hålla med honom. Jag tycker det är ok att dricka om man mår dåligt också. Jag ser inte att det skulle vara en moralisk handling över huvud taget att förtära alkohol, faktiskt (om vi talar om moraliska "okej", vilket jag tror har antytts tidigare i tråden).

Jag antar att du i texten låter "dricka" innehålla berusning. När man blir berusad så tar reptilbeteendet över och man blir mer och mer okänslig. Man har förvandlas till mer eller mindre primitiva reptiler, och reptilhjärnan klarar inte av att diskutera. Plötsligt kan man upfatta något oförargligt som ett hot och attackera. Det känns ansvarslöst mot både min omgivning och mig själv.

Du skrev:Det här "men":et uppfattar jag som att din ståndpunkt skulle stå i strid med hans? "Han tycker A, men jag tycker B". Han tycker det är ok att dricka fast man mår bra, men du tycker att man skall kämpa för en värld utan förtryck? För mig är det inte helt uppenbart att de strider mot varandra. Även i en värld utan förtryck kan ju alkoholhaltiga drycker förekomma, eller finns det någon principiell motsättning mellan fylla och (genuin?) frihet? Skulle våra alkoholvanor vara relaterade till att vi är förtryckta?

Det jag menade var att jag är emot att dricka för att känna dessa belöningskänslor, istället för att få belöningskänslor på naturlig väg.
Sen frågade min vän mig om jag tyckte det var okej att dricka om man redan var lycklig och bekymmerslös, och jag visste inte vad jag skulle svara.

Det var slarvigt av mig att skriva MEN, eftersom meningen inte var att påståenderna skulle talade i strid mot varandra.
/Amelie

[archaxe]

Amelie,

Att bli full och att utveckla ett beroende är Absolut(TM) inte samma sak. Risken finns att man, om man super sig full upprepade gånger med korta mellanrum, utvecklar ett beroende, och det är ett problem jag kan se.

När man blir berusad så tar reptilbeteendet över och man blir mer och mer okänslig.

Jag skulle snarare säga att man blir mer känslig. Många (i min omgivning speciellt kvinnor) blir väldigt känsliga när de blir berusade, och dessutom känsliga på ett jobbigt sätt. Killar har en tendens att bli mer aggressiva, och det får väl ses som en känsla. Jag tror snarare att känslorna förstärks, inte hämmas.
Om du vet med dig att du blir lättirriterad och det brukar svartna för ögonen när du dricker, tycker jag du skall tänka till ett par gånger till innan du häver i dig alkohol. Det samma gäller din vän.

istället för att få belöningskänslor på naturlig väg

Vad skulle en "naturlig väg" vara? En orgasm, t ex?

hovis,

Tack för ett gott skratt och ännu ett citat till min samling.

Ingen sockervadd runt bajskorven.

[Tortuga]

Jag är helt emot alkohol av många olika själ.
För det första vill jag kunna ha full kontroll över mig själv i alla situationer. Jag känner inget behov av att dricka för att "våga" vara mer social än jag annars är.
Jag har aldrig druckit mig berusad men jag är ganska säker på att om jag (mot förmodan) någon gång skulle göra det och skulle tycka att det var det underbaraste jag varit med om, skulle jag ändå välja att fortsätta ta avstånd från alkohol.
Anledningen är att jag ser hur alkoholen bryter ner människor i min ålder (gymnasieåldern) och yngre. Hur mina klasskamrater som förut varit engagerade, glada och intresserade av skolarbete, diskussioner och olika utvecklande fritidsintressen, alltmer har gått över till att inte bry sig om något annat än festande. Deras samtal handlar är bara ytligt skvaller om vem som var med vem på den senaste festen, de klagar på att de saknar tid och pengar, medan de knappt kommer ihåg vad de gör på sin fritid.
Jag vill starkt emotsätta mig denna kultur av drickande genom att kalla mig nykterist. Det blir helt enkelt ett lätt sätt att visa att jag lever som jag lär.

[Lars]

Tractatus, precis. Det är en definitionsfråga. Jag hävdar att det handlar om personen själv som intar alkohol, och inte alkoholen i sig. Varför skulle alkohol isf bara ha en beteendeförändrade inverkan vid vissa tillfällen?

Nej, alkoholen blir en känslomässig pysventil för många, tror jag.

Lars,

Personlighetsförändring?. Vem har sagt det? Det är nog fel term att använda. Personlighet innefattar beteende. Beteende ingår i personlighet. Om du brukar vara lugn av dej, får i dej en flaska konjak och börjar kasta stolar på folk, då har någonting hänt. Eller? Sånt förekommer ofta. Någon sorts temporär beteendeförändrig sker. Olika hos olika människor. Sen hur man definierar det är en annan sak.[/list]

[Amelie]

archaxe, med belöningskänslor på naturlig väg menar jag till exempel om kroppen har klarat av att förinta ett virus eller när kroppen gjort nånting bra enligt sin moral.

Hejhopp Chokladtopp

[Rafael]

"Det där är väldigt individuellt. Jag t.ex. blir mer intelligent ju mer jag dricker."

Haha eller så tror du bara det =P Men det kan ju mot all rim och reson stämma, kanske har du en del inre konflikter som inte får lika mycket utrymme vid berusat tillstånd? Intressant om det är så i vilket fall

Ur ett samhällsperspektiv är alkoholen negativ i det att den bidrar till våldsamheter, sjukdomar m.m. Men om den å andra sidan bidrar till välmående för en majoritet så är den i det avseendet positiv. Vad den är för individen är ju just individuellt. Jag är inte så överdrivet förstjust i människor som vet vad som är bra för andra mer än de gör, vill jag ha missionärer kan jag resa till Utah =)

[Rafael]

"Raka motsatsen till detta resonemang förkroppsligas av alkoläsken. Fy för den lede! Vill man ha läsk dricker man läsk. Denaturerad alkohol - vilket det faktiskt är fråga om här - är inte avsedd för mänskligt bruk. Vill de små liven bli fulla kunde de åtminstone stå för att de tycker sprit är äckligt, och dricka ren sprit i alla fall. Ingen sockervadd runt bajskorven. Då skulle sanningen bli tydlig: "Jag gör något äckligt för att alla andra gör det och för att jag inte trivs med mig själv i det här sammanhanget annars". Kanske skulle det röra om i en och annan gryta. "

Vad menar du med att alkoläsken är denaturerad, det är ju inte T-röd de använder vad jag vet :E Om du menar vad jag antar att du menar så får du väl sluta dricka öl och köra 100% Etanol i så fall. Hoppas du har en bra frys =)
Och jag förstår inte alls varför man inte skulle kunna få dricka alkoläsk om man vill. Man kan ju teoretiskt älska att vara full men inte gilla spritsmaken, det är ungefär som att säga att en bodybuilder inte får käka äggen stekta och med ketchup och salt o peppar. Ska du äta ägg får du väl fan ta dem råa!

Visserligen finns det säkert många människor som dricker om inte annat så åtminstone delvis pga av förväntningen att man bör göra så, men det är ju långt ifrån det enda av detta slag vi ser i samhället. Tvärtom spelar ofta våra vänners/bekantas attityder till saker och ting ut en stor roll i vår ungdoms utformning.

Vad är det då alkohol vid berusning ger? Ja inte är det nödvändigtvis någon "lyckokänsla". Berusningen i sig ger ingenting förutom möjligen ett ökat ego med allt vad det innebär. En tumregel kan ju vara att den depressive blir deppigare, och den glade blir gladare, med lätt för svängningar (ok detta är ju förenklat som fan, men det känns inte så relevant att gå in på djupet).

Att hävda att alla som dricker gör det för ett grupptrycks skull är befängt, även om det bevisligen (empiriskt) finns många som gör det. Enligt mig vore det rimligaste sättet att lösa detta "dilemma" på vara att människor uppfostrades till att vara mer självständiga och gå sin egen väg, så att de lättare kunde leva genom (illusionen av?) sina egna val, alkohol eller ingen alkohol. Soma or no Soma...
"utveckla din personlighet, var dig själv!" - Wilde

[Rafael]

Oj det här va skoj, nu skriver vi en kort till innan läggdags.
Tortuga, vad menar du med att "ha full kontroll över mig själv i alla situationer". Om du sover väldigt dåligt under en tid, har du då "full kontroll" över dig själv?

"Jag har aldrig druckit mig berusad men jag är ganska säker på att om jag (mot förmodan) någon gång skulle göra det och skulle tycka att det var det underbaraste jag varit med om, skulle jag ändå välja att fortsätta ta avstånd från alkohol."

Det säger ju inte så mycket alls. Något lika lönlöst som att med säkerhet påstå att "jag skulle då inte alls väja för att döda mig själv om jag kunde rädda någon annan".
Och att dina kamrater numera är annorlunda är ju inte ovanligt, och knappast något som beror på alkoholen alena. Vi dricker alkohol, och alkoholen dricker oss =)

Och Amelie, du menar alltså att vägen och inte målet är det som är viktigt? Men detta innebär ju inte per automatik att det finns EN väg som är bäst :E
Om du mår bra genom att paddla kanot eller köra montainbike är väl oväsäntligt för dig, det är bara jag som ogillar kanot som har något att säga om saken. Men jag ska ju faktiskt skita i vad du gör med ditt liv (i den mån man inte kan utläsa tydliga och från ett samhällsperspektiv oaccepterade intrång på en annans liv genom det du gör. Detta förutsatt att man faktiskt har en sådan princip), inte sant?