Dilemman

[Zokrates]

Om jag önskade att alla som var onda dog,
skulle inte även då jag dö?

[Skyline]

Om jag önskade att alla som var onda dog,
skulle inte även då jag dö?

Alla skulle dö.

[J R Auk]

Jag skulle önska att jag var den personen som kände sig mest hotade i världen.

Några år i träning av acceptansen, den ofrånkomliga. Och vips så har jag räddat världen för så länge som jag lever.

[hovnarr]

Jag tycker nog alternativet att avstå från önskan vore det bästa hittills. Själv skulle jag nog önska att alla såg världen och varandra såsom den verkligen var, men förmodligen skulle det leda till en rad självmord m.m. Huvudvärk kan komma plötsligt, som det heter i reklamen.

[Skyline]

Jag tycker nog alternativet att avstå från önskan vore det bästa hittills. Själv skulle jag nog önska att alla såg världen och varandra såsom den verkligen var, men förmodligen skulle det leda till en rad självmord m.m. Huvudvärk kan komma plötsligt, som det heter i reklamen.

Ja. Och vad skulle hända om alla människor helt plötsligt inte skulle kunna ljuga längre?  Då skulla alla få reda på vad alla egentligen tyckte om varandra. Vad skulle detta leda till tro?...  :shock:

/Skyline

[hovnarr]

Hmm... Ärlighet kanske vara längst om alla inte plötsligt blir 100% ärliga direkt? Utan mer gradvis så att man hinner vänja sig, förstå att det är OK att vara ärlig.

[Fication]

Dilemma 1

Eller förresten. Jag sätter mig och mediterar utav bara satan och försöker klämma fram en upplysning innan grillfesten börjar. Intressant projekt under tidspress.

[Justin Case]

Dilemma 2

På väg hem från arbetsförmedlingen hittar du en handväska på hållplatsen. Du tar med dig väskan hem. Väl hemma upptäcker du att det ligger 150.000 kronor i den.
På kvällen ser du ett inslag på de lokala nyheterna. Gamla änkan Asta har tappat alla sina besparingar. Hon hade varit på banken och tagit ut dem för att resa till Polen för att genomgå en privat ögonoperation, annars blir hon blind.

Strax därpå kommer din fru hem från sitt arbete, hon är trött och börjar genast skälla ut dig. Bristen på pengar har gjort att ni inte har kunnat resa utomlands på flera år och hon anklagar dig för detta, du är ju arbetslös. Äktenskapet har den senaste tiden börjat knaka rejält i fogarna.

Vad gör du?
Satsar du på äktenskapet genom att använda pengarna trots att det innebär att Asta blir blind?
Går du till polisen och lämnar in väskan med pengarna och hoppas på en hittelön?
Eller väljer du ett tredje alternativ, i så fall vad?

( Är du en kvinna, byt rollerna ).

Jag behåller pengarna!

Jag tänker så här:
Om jag har 150.000 kronor och av någon anledning inte vill använda dem till min egen fördel, varför ska jag då förbättra just Astas liv? Varför inte t.ex. ge dem till någon välgörenhetsorganisation som jag tror räddar människoliv? 150.000 kronor kan rädda många människoliv. Vad är bäst att göra med de 150.000 kronorna - rädda en enda människas syn eller många människors liv? Självklart måste det väl vara bättre ju fler man räddar med pengarna!

Att ge tillbaka pengarna till Asta är därför uteslutet, oavsett om jag vill agera själviskt eller osjälviskt.

Valet står snarare mellan 1) att skänka pengarna till det ändamål som jag tror räddar flest människoliv, och 2) att använda dem på det sätt som förbättrar mitt eget liv mest (vilket du antar är att förbättra mitt äktenskap). Dessa två saker kan dock vara svåra att skilja på. Om jag använder pengarna till att hålla ihop mitt äktenskap, kan den lycka det genererar för mig i sin tur ge mig mer energi, mer inspiration och därmed kanske bättre idéer till att i framtiden bidra mer till en bättre värld på andra sätt istället. Det kanske finns saker man kan göra för att förbättra världen som man bara kan komma på om man har ett visst ekonomiskt välstånd. Har man gott om pengar, behöver man inte öda tid och energi på att få ekonomin att gå ihop, och orkar och hinner då sätta sig in i världsproblemen bättre, och kan t.ex. effektivare driva en politisk kamp för något som på sikt förbättrar världen jättemycket. Kanske kan jag på något sådant sätt på sikt rädda fler människoliv än jag kan genom att skänka pengarna till någon välgörenhetsorganisation som genast räddar människoliv. Även om jag inte vet om det är så, lutar jag åt att det är så.

Mitt svar blir därför att jag behåller pengarna.

Nu invänder säkert någon att det ju är Astas pengar och att hennes äganderätt till dem också måste vägas in. Ja, det måste den, men till vilket pris? Varför skulle Astas rätt att fortsätta äga de 150.000 kronorna väga tyngre än ett stort antal t.ex. svältande människors rätt att leva?

Observera att jag inte förespråkar stöld, detta av två skäl. För det första kan stöld lätt bli upptäckt, men att behålla Astas pengar är en handling som inte skulle bli upptäckt (så förstod jag i alla fall ditt tankeexperiment). Och blir den upptäckt, kan man nog framgångsrikt försvara den med argumentationen ovan. Att försvara stöld är däremot svårare, för om alla skulle börja stjäla från varandra, skulle det bli ett sådant kaos i samhället att förespråkandet av stöld skulle visa sig ha mer negativa än positiva konsekvenser. Men att hävda att man har rätt att behålla pengar som man hittat tror jag inte ger alls lika negativa konsekvenser.

Även om jag (vilket inte är fallet) skulle tycka att stöld, utförd med rätt syften, vore moraliskt rätt, skulle jag ändå inte förespråka det, eftersom det då alltför ofta skulle komma att utföras med fel syften. Ja, detta är ett elitistiskt sätt att tänka, men jag tror att det vore befogat i mitt fall, för jag har under många år genom mitt val av livsstil visat prov på en högre grad av självuppoffring än vad de flesta människor med min grad av välstånd gör, så jag tycker att jag skulle kvalificera för att låta lite andra regler gälla för mig än för andra. Dock gäller som sagt detta _om_ jag skulle försvara stöld, vilket jag alltså inte gör. När det gäller upphittande av pengar, tycker jag att det verkar vara fråga om så pass liten risk för kaos i samhället (även om alla skulle sluta lämna tillbaka upphittade pengar), att många fler kan få resonera som jag i den frågan. Jag tror att det leder till en bättre värld att vi, i princip alla människor, i allmänhet låter pengar som vi hittar gå till sådana som bättre behöver dem, än till de människor som tappat dem. (Och om vi alla tänkte som jag angående upphittade pengar, skulle det inte finnas något behov av att hemlighålla för den som tappat pengarna att man behåller pengarna för att förbättra världen maximalt effektivt, för det var ju precis vad den personen själv redan hade tänkt göra med pengarna!)

Och som sagt är "de som bäst behöver pengarna" inte nödvändigtvis de individer som är på väg att dö av svält och liknande just nu, utan det kan t.ex. vara individer som skulle dö, eller inte få existera, eller som annars kommer att lida, i en avlägsen framtid om vi inte nu handlar till deras fördel. Framför allt kanske eftersom de med tiden kan vara många fler än de nu levande individerna.

[Justin Case]

Skulle du rädda livet på ett barn om du förstod, utifrån omständigheterna, att det sannolikt skulla kosta ditt eget liv?

Då måste jag veta vad du menar med sannolikt - hur sannolikt verkar det på situationen som att det är för att jag dör om jag försöker rädda barnets liv?

Om jag väljer att avstå, behöver det inte vara av egoism, utan för att jag tror att jag genom att fortsätta leva kan rädda livet på många fler människor än en - på långt mindre riskabla sätt (t.ex. genom att under ett långt liv tjäna en massa pengar och skänka dem till svälthjälp). Även om det är osjälviskt att riskera sitt liv för att rädda barnet, kan det samtidigt vara moraliskt fel. Man äventyrar ju ett "instrument för att rädda massor av liv i framtiden".

Även andra faktorer behöver vägas in innan jag kan svara på frågan:

Hur rika är barnets föräldrar, och hur tacksamma är de till sin natur?

Om t.ex. barnets föräldrar är förmögna och tacksamma till sin natur, så att det är sannolikt att jag får en rejäl ekonomisk belöning om jag räddar barnet, kan jag kanske med de pengarna rädda fler människoliv längre fram, än vad jag kan genom att [avstå från att rädda barnets liv för att kunna leva länge och därigenom rädda fler människor].

Du måste beskriva förutsättningarna mer ingående innan jag kan svara. (Det som avgör mest är nog hur pass stor sannolikhet det är för att jag stryker med om jag räddar barnet.)

[Justin Case]

Om mig själv tänker jag, att jag inte vet hur jag är,
och att jag kanske inte vill veta det heller.

Jag kanske inte kan springa in i ett brinnande hus och rädda liv,
om jag bedömer att det blir min död.

Jag vill helst inte råka ut för en sådan situation,
för hur det än går, så forlorar man -
antingen livet, eller föreställningen om sig själv som en medmänniska.

Men genom att du anser detta, har du ju logiskt sett redan förlorat! Vad du säger är ju att hur du än väljer, vore en sådan situation dålig för dig. Vad du verkar missa är att du konstakt befinner dig i den situationen. Du väljer konstant att inte offra ditt liv för folk som du skulle kunna rädda genom att offra ditt liv. Du skulle t.ex. kunna protestera mot diktaturer så kraftfullt att du garanterat blir mördad förr eller senare, och det skulle kunna rädda människoliv på sikt. Hur kommer det sig att du inte skäms lika mycket över att du inte gör något sådant, som du tror att du skulle skämmas över att inte ha räddat ett barns liv vid en eldsvåda som råkar äga rum i din geografiska närhet?

Dessutom var väl inte frågan om man skulle _offra_ sitt liv för att rädda ett barns liv, utan om man skulle _riskera_ sitt liv för att rädda ett barns liv (du skrev "sannolikt"). Möjligheten finns ju att både du och barnet kommer helskinnade ut ur elden. Det är väl inget dåligt alternativ?

Men även om du i det läget skulle priotera din egen säkerhet framför barnets liv, varför skämmas över det, mer än vad du eventuellt redan skäms över att du dagligen väljer att inte riskera ditt liv för att rädda t.ex. förtryckta människors liv? Det vore ju inkonsekvent, eller hur?

[Justin Case]

Mitt eget (ganska klassiska) bidrag till dilemmorna: Om du fick en önskan som skulle gå i uppfyllelse, vad skulle du då önska, förutsatt att önskan enbart fick gälla världen eller mänskligheten som helhet och inte dig personligen?

Dilemma 4 då:

Jag skulle inte våga önska något, eftersom jag inte har tilltro i min egen vishet, och inte kan veta konsekvenserna.

...

Exempel: Gör så att alla blir klokare...
Resultat: Hmmm... kanske den skulle funka?

men... Om alla blev klokare, skulle ju även de onda, de giriga, de elaka blir klokare, och vi skulle få bättre vapen också, till lägre priser.

Jag tror att om klokhet maximeras, försvinner ondskan. Det är inte klokt vad mycket ondska det finns. Alltså är inte ondska klokt.

[Justin Case]

Dilemma 4:

Mitt eget (ganska klassiska) bidrag till dilemmorna: Om du fick en önskan som skulle gå i uppfyllelse, vad skulle du då önska, förutsatt att önskan enbart fick gälla världen eller mänskligheten som helhet och inte dig personligen?

Jag förstår inte din formulring: om önskan gäller världen som helhet, gäller den väl automatiskt även mig, för jag är ju en del av världen!

Om det inte gör något om jag får del av vad som händer med världen som följd av min önskning, är svaret enkelt:

Jag skulle önska att världsalltet för evig framtid blev fyllt med oändliga mängder konstant oändligt underbar lycka (så att bl.a. inget lidande någonsin fick plats).

Jag förstår inte hur någon kan önska något annat.

[Justin Case]

Dilemma 5:
Vilket väljer du: 1) att du får ett evigt helvete och att resten av världen får ett evigt paradis, eller 2) att allt blir som du tror att det kommer att bli (och hur blir världen då, på oändligt lång sikt?)?

Dilemma 6:
Vilket väljer du: 1) att du får ett evigt helvete och att resten av världen får ett evigt paradis, eller 2) att du får ett evigt paradis och att resten av världen får ett evigt helvete?



Definitioner:
evigt helvete = konstant maximalt (om möjligt oändligt) outhärdligt lidande i evighet
evigt paradis = konstant maximalt (om möjligt oändligt) underbar lycka i evighet

[Justin Case]

Jag tycker nog alternativet att avstå från önskan vore det bästa hittills. Själv skulle jag nog önska att alla såg världen och varandra såsom den verkligen var, men förmodligen skulle det leda till en rad självmord m.m. Huvudvärk kan komma plötsligt, som det heter i reklamen.

Ja. Och vad skulle hända om alla människor helt plötsligt inte skulle kunna ljuga längre?  Då skulla alla få reda på vad alla egentligen tyckte om varandra. Vad skulle detta leda till tro?...

/Skyline

Arthur C Clarke och Stephen Baxters roman "The light from other days" handlar om hur just det blir verklighet, genom en uppfinning som gör det möjligt att titta (men inte resa) tillbaka i tiden, på vilken händelse man vill. Följden blir enligt den boken mycket riktigt jättemånga självmord världen över, till en början, och även många mord, åtal, uppslitande och djupgående gräl mellan vänner och släktingar m.m. Men samtidigt gör ju varje människas vetskap, om att vem som helst kan se allt han/hon gör, att alla (utom några ytterst få alltför korkade människor) slutar göra saker som de vet skulle få dåliga konsekvenser för dem om det kom ut. Det leder till att självmords- och mordfrekvensen efter den inledande explosionsartade ökningen minskar till lägre nivåer än någonsin efter ett tag. En annan effekt blir att eftersom folk kan se varandra nakna när de vill, slutar de efter hand betrakta en naken kropp som något som ska skylas, och folk börjar därför gå nakna ute på stan, och ingen bryr sig eftersom man ändå kan se folk nakna i deras hem om man vill. Samma sak med sex - folk börjar ha sex ute i parker och var de vill; ingen ser det som något uppseendeväckande längre. Folk vänjer sig snabbt vid denna nya värld av total insyn, det känns snart naturligt för alla att kunna få veta allt om varandra och inte kunna ha några hemligheter. En stor fördel är att man inte behöver vara alls lika rädd som förut för att bli utsatt för brott, eftersom alla brott klaras upp genast. Antalet brott minskar drastiskt, och detta minskar i sin tur samhällets kostnader för polis, rättsväsen, sjukvård m.m., vilket lämnar ekonomiskt utrymme för stora samhällsförbättringar. Uppfinningen som möjliggjorde allt detta visar sig med tiden ha gjort världen mycket mindre våldsam och mer trivsam, på det hela taget.

I boken kommer också en uppfinning som gör det möjligt för människor att koppla samman sina medvetanden med varandras, så att det uppstår individer som består av flera människominds i förening. Dessa tar sedan över världen eftersom de är bättre än traditionella människor på alla sätt -de har mer kunskap, de är mer intelligenta och insiktsfulla etc. Detta är bara en naturlig förlängning av att kunna få veta allt om varandra - att bli ett med varandra.

[Zokrates]

Vem skall få leva?

Du har spolats upp på en öde ö tillsammans med en 90 årig man och ett litet spädbarn, ni lever alla tre men både barnet och den gamle mannen lider av samma sjukdom som utan behandling innebär döden inom 24 timmar.
En läkarväska med en spruta vars dos kan rädda livet på en av dem har turligt nog också spolats upp på stranden.

Barnet är litet och kräver ständig omsorg och den gamle mannen är en överlevnadsexpert och vet allt om ätliga ting, samt hur man gör upp eld, och skydd.
Chansen är stor att ni blir kvar på ön i flera månader.

Du vet exakt det du själv vet idag om överlevnad etc, du kan alltså inte påstå att eftersom du själv är en expert inom ... så...
Det är alltså bara om du verkligen är en expert inom ett visst livsnödvändigt område som det är giltigt för din argumentering.

Vems liv räddar du och hur resonerar du?