Sadomasochism

[Makterna]

Jag förstår nu Makterna att du är omöjlig att övertyga, om att kvinnor skulle vara ungefär lika dominanta som män. Jag förstår det inte riktigt men kanske kan jag börja förstå varför män skulle vara signifikant mer benägna att utöva dominans(men även att män har "minst" lika mycket undergivenhet som dominans i sig, och det förstår jag mig på mera däremot,  d.v.s. att både män och kvinnor tenderar att oftare vilja vara den undergivne.).

En förklaring jag sett till detta är testosteron. Här är en länk:
http://www.bbsonline.org/documents/a/00 ... index.html

[Makterna]

Men psykologin säger väl att det aldrig är nyttigt att undertrycka sina egentliga preferenser. Då lurar man ju bara sig själv.

Absolut! Att inte våga se vad man egentligen vill bör ju leda till ett ständigt sökande, och en människa som söker för mycket kan ju inbilla sig vad som helst närsomhelst och varför då inte att vara så öppen med sig själv, så att man tex. kan börja att experimentera med sexualitet redan ifrån 18-års ålder gentemot att kasta bort en massa år på dynga och börja när man är 55. Så långt är jag med..  men jag själv har ju redan sagt att jag tycker det är kontraproduktivt att ägna sig åt dom sexuella utsvävningar vi gör idag, jag tror/ tycker att man kan vara lycklig genom att begränsa ogasmen till barnafödande. Närhet, nakenhet och sensualism skiljer jag på här, för det är jag för och inte emot.

Det verkar som att du lider av normen "njutning är fult, kärlek är okej för det är moraliskt acceptabelt att vara snäll och söt, men ren njutning utan någon kärlek som alibi, det är fult och ska anses tabu". Kanske världens äldsta norm. Död åt normerna!
Om du tycker det är "kontraproduktivt att ägna sig åt utsvävningar" så får du isåfall motivera det. Är BDSM skadligt i sig? (Jag erkänner dock att allt som kallas BDSM inte är bra, sunt eller friskt, vilket de som tror sig företräda BDSM-rörelsen tyvärr ofta verkar mena. De anser att BDSM är nån sorts moralisk kvalitetsstämpel på något som i grunden är osympatiskt, medan jag istället menar att BDSM inte är varken moraliskt eller omoraliskt - däremot finns begreppet SSC (safe, sane and consensual) som utgör denna "kvalitetsstämpel", och som kan appliceras på såväl BDSM som annan sex)

Menar du att BDSM skulle ha något med hat att göra?

Bättre att säga frustration kanske.

Jag håller med om att vissa utövar BDSM som ett sätt att få utlopp för frustration. Dock vet jag att detta inte gäller de flesta genuina BDSM-utövare. Med "genuina BDSM-utövare" menar jag då såna som tänder på BDSM starkt, som tänt på det länge, as opposed to vanliga människor som hört talas om BDSM och vill prova att härma lite. "Vanliga människor som vill härma lite" brukar däremot tro att BDSM handlar om våld och frustration, eftersom det är så det ser ut.
Eftersom de jag här kallade "genuina" BDSM-utövare inte är frustrerade, kan frustration omöjligtvis ha någon koppling till BDSM. Jag kan tänka mig många andra osympatiska generella förklaringar till varför de gillar BDSM, men frustration stämmer inte som generell förklaring. Egentligen tror jag dock inte på nån generell förklaring alls. Dominans är så simpelt och självklart att det snarast vore konstigt om man inte kunde ha en sexuell betingning till det, lika gärna som att man har en sexuell betingning till "vaniljsex", dvs det motsatta könet. Visst finns det nån sorts instinkt som säger att man bör söka sig till det motsatta könet och skaffa familj, fast vad är det som säger att individen bör bejaka sina instinkter? Den instinkten är bara av kollektivt intresse (rasens fortlevnad) men inte av individuellt intresse. Individen tjänar enbart på att vara logisk.

Exempelvis så har jag aldrig stött på nån dominant som är typ kvinnohatare eller manshatare eller i speciellt hög utsträckning generellt hatisk. Detta återfinns dock ofta i den generella populationen. Tvärtom har BDSM-utövare en väldigt mogen självkännedom, och verkar inte ha en massa undertryckt frustration eller hat.

Absolut, dom ges ju sexuell energi jämnt och ständigt, och eftersom sexualiteten är så stark som den är, så har ju inte dom någon anledning att rikta energi mot andra delar av livet. Så därav kan jag absolut förstå att en BDSM utövare ej sänker sig till att tex. rikta hat mot minoriteter, sexuella preferenser etc. i samhället. Men vad händer om dom får slut på energi, tex. blir impotenta eller om dom helt enkelt tröttnar på det dom gör? Vad jag menar, är det att BDSM kan vara bra för vissa, vissa skeden i livet för att uppnå njutning men frågan är hur långsiktigt BDSM(annan sexualitet också inkluderad) egentligen är.

Du har en intellektualiserad syn på BDSM och sex. Jag tycker inte att man måste intellektualisera i denna frågan. Man ska göra det man tänder på. BDSM har inte per se nån ambition att vara nyttigt (t.ex. genom att vara terapeutiskt), men eftersom det heller inte är onyttigt (per se) kan man lika gärna göra det, eftersom det nu känns bra. Jag minns att du (eller nån annan?) skrev att någon försökte legitimera BDSM med att det kunde vara terapeutiskt - så skulle jag dock inte säga. Snarare får man väl se det som en bonus om BDSM fungerar som terapi, men terapi-nyttan är ingen förutsättning för att BDSM ska kunna anses legitimt. BDSM är en sorts sexuell aktivitet, som förhoppningsvis är produktiv (dvs leder till njutning), vilket isåfall är sunt. Visst finns det vissa som utövar BDSM av fel skäl, fast det gäller väl även andra sexuella avvikelser och rentav vanligt "vaniljsex" - om en genuint homosexuell utövar heterosex så kan det också vara skadligt. Man bör inom sex undvika att göra sånt man inte tänder på.

Min erfarenhet är dessutom den att orgasmen är beroendeframkallande, det kan göra det hela än värre.

Beroendet sitter i beroendepersonligheten, inte i vad man gör. En beroendeperson kan bli beroende av såväl alkohol/droger som annat - spel, sex, samlande, stalking, etc. Det säger inget om sex i sig, utan bara om hur beroende fungerar. Att vissa saker är mer beroendeframkallande än andra, beror ju just på att de ger euforiska kickar, och det är väl i sig något bra?

Sen vill man ju förstås utvecklas i alla intressen man har, vilket kan leda till att man vill ha bättre och bättre sex, oftare och oftare. Är man homosexuell kanske man fastnar på analtöjning, och är man inne på BDSM kanske man vill piska hårdare och hårdare, börjar se fetischer i förnedring etc, och man blir mer och mer extrem. Det behöver faktiskt inte vara fel i sig, för det är ingenting som säger att man samtidigt tappar sansen, och börjar göra saker som skadar andra. Jag har aldrig sett något som tyder på att extrema BDSM'are t.ex. skulle vara våldtäktsmän, tvärtom tror jag att gruppen våldtäktsmän till över 95% är frustrerade vaniljare med väldigt dålig sexuell självkännedom. Däremot vågar BDSM'are leka med våldtäkt, rapeplay, fast med insikt om den viktiga och fundamentala skillnaden mellan rapeplay och riktig våldtäkt. Detta skrämmer säkert många irrationella som inte vill förstå skillnaden utan vill göra en dramaturgisk tolkning. Alltså: det är en fördom att en sexconnoseur såsmåningom skulle börja begå sexualbrott när han tröttnat på allt inom lagens ramar, och att sex är något vi behöver behärska oss ifrån och införa hämningar. Sanningen är snarare tvärtom, att det är sexuellt omogna människor, inte de som ohämmat bejakar sin sexualitet, som begår de skadliga sexuella handlingarna.

[ingenspeciell]

Vi har olika utgångspunkter, du verkar vara en öppen människa, Makterna. Jag är inte emot sexualitet för dom som kan hantera det, men jag tror att det är svårt att hantera det och samtidigt vara en god medmänniska, det är allt jag kan säga.

[Makterna]

Vi har olika utgångspunkter, du verkar vara en öppen människa, Makterna. Jag är inte emot sexualitet för dom som kan hantera det, men jag tror att det är svårt att hantera det och samtidigt vara en god medmänniska, det är allt jag kan säga.

Måste man vara det på samma gång då? Räcker det inte om man är snäll utanför sängen?

[Skogsälvan]

För många gör det det, Makterna.

[ingenspeciell]

Måste man vara det på samma gång då? Räcker det inte om man är snäll utanför sängen?

Om du(och alla inblandade) kan hålla det så är det ok tycker jag, men varför måste vi vara dumma emot varandra överhuvudtaget i sänghalmen, någonstans bör ju denna aggressivitet komma ifrån. Jag tror att världen utanför älskogsaltaret innehåller så mycket spänningar, att vi känner ett behov av att avreagera oss intimt sedan. Teorin att, det bara är en lek och en lek är inget farlig köper nog inte riktigt jag(vet att du inte säger det heller), utan jag tror tvärtom att det hela är ett hälsovådligt beteende som när det utförs får vidare verkningar, precis som ringarna på vattnet när något kastas i.
Men att helt stänga dörren, att vända andra kinden till mot naturliga begär hos människan, tror jag inte på.
Jag tror istället på att sexualitet bör ses som något högst naturligt, men att man samtidigt är medveten om eventuella följder. Om sexualitet ska bli att fungera så bör den innehålla vissa kriterier(alltså vad jag anser),


hastigt skrivna kriterier..
.En sexuellt aktiv(barnafödande) man/kvinna ska kunna leva lika lyckligt(gärna lyckligare), även fast hon plötsligt väljer/ tvingas ingå celibat.

.Utanför sänghalmen ska tankar om det sexuella släppas, tex. en kvinna ser man inte på genom sexuella ögon, utan man ser henne som en människa. Hårddraget: man väntar sig aldrig samlag och man försöker aldrig heller påverka någon till att idka älskog, om det sker en sexuell handling så sker den genom ett missöde eller i avsikt att skapa ett barn.

.Hela tiden ifrån att förspel/ samlag tar vid tänker man fina tankar(d.v.s. man ska kunna avsluta närhelst utan problem, och man tänker bara positiva tankar om sin partner). När orgasmen sker så är man så mycket i nuet man bara kan, orgasmen ska helst ske utan att man märker att den kommit till.

.Det är ett barn man skapar, så det är vad som ska finnas med i tanken ifrån första till sista stund.

[Makterna]

Måste man vara det på samma gång då? Räcker det inte om man är snäll utanför sängen?

Om du(och alla inblandade) kan hålla det så är det ok tycker jag, men varför måste vi vara dumma emot varandra överhuvudtaget i sänghalmen, någonstans bör ju denna aggressivitet komma ifrån.

Lösningen på ett sånt här problem (om det nu är ett problem) är inte att förtränga det, utan att först erkänna det, och bejaka det, så att man kan lära sig mer om det, och ta reda på om det är ett problem, och isåfall vad skadorna är. Först då kan man lista ut hur dessa skador kan undvikas.

Du säger att BDSM är "aggressivitet" och verkar mena att sånt är automatiskt fel, och därför är BDSM också fel. Kan man isåfall inte lika gärna dra slutsatsen "tydligen är inte all sorts aggressivitet av ondo"? För det som gör att aggressivitet är dåligt, är ju att det är destruktivt, impulsivt och skadar ofrivilliga. Inget av det gäller ju BDSM.

För alla (de flesta?) handlar inte ens BDSM om att vara "dum" mot varann i sänghalmen, utan kan vara en sorts skojig lek. Alla vet innerst inne att det är ömsesidigt och parterna är lojala och vänskapliga mot varann innerst inne. BDSM kan rentav utföras på ett direkt kärleksfullt sätt (även om det finns andra varianter också).

Jag tror att världen utanför älskogsaltaret innehåller så mycket spänningar, att vi känner ett behov av att avreagera oss intimt sedan.

Jag tror precis tvärtom. Om man skäms för vad man tänder på och inte vågar bejaka sin sexualitet, så blir man fylld av spänningar och måste avreagera sig inom världen utanför älskogsaltaret. Hämningar och undertryckningar har aldrig varit ett lämpligt sätt att hantera saker.

Teorin att, det bara är en lek och en lek är inget farlig köper nog inte riktigt jag(vet att du inte säger det heller), utan jag tror tvärtom att det hela är ett hälsovådligt beteende som när det utförs får vidare verkningar, precis som ringarna på vattnet när något kastas i.

Kan du utveckla vad det skulle leda till, eller är detta bara en fördomsfull och instiktiv känsla du har? Bevisbördan vilar på den som påstår något, så varför påstår du att BDSM måste vara hälsovådligt?

Men att helt stänga dörren, att vända andra kinden till mot naturliga begär hos människan, tror jag inte på.
Jag tror istället på att sexualitet bör ses som något högst naturligt, men att man samtidigt är medveten om eventuella följder.

Upplys oss då om vad dessa följder är.

Om sexualitet ska bli att fungera så bör den innehålla vissa kriterier(alltså vad jag anser),

hastigt skrivna kriterier..
.En sexuellt aktiv(barnafödande) man/kvinna ska kunna leva lika lyckligt(gärna lyckligare), även fast hon plötsligt väljer/ tvingas ingå celibat.

Det du beskriver är änglar eller nåt. Människor fungerar ju inte så, det är ju allom bekant. Man kan inte bara säga "nu måste jag bli lycklig av det här". Då har man inte förstått att lycka inte är något som man kan inbilla fram, utan som bara kan komma från maggropen om man bejakar den man är.
(Jag förnekar dock inte att man i viss mån skulle kunna bli lycklig av andra saker, även om man har ett otillfredsställt sexliv. Fast överlag blir man såklart mindre lycklig om en av de stora potentiella njutningskällorna försvinner)

.Utanför sänghalmen ska tankar om det sexuella släppas, tex. en kvinna ser man inte på genom sexuella ögon, utan man ser henne som en människa.

Men herregud, hur ska man kunna släppa loss och känna lust om man ska följa en massa moraliska regler om vad man får tänka och inte? Tänk på all skam som måste uppstå så fort man märker att man inte känner så som dessa regler föreskriver. Det blir ju en säker väg till depression. Återigen: Människan fungerar inte såhär! Det är skadligt och livsfarligt att sätta upp regler som inte är anpassade efter hur människan är. Tror du att du är Gud eller nåt, eftersom du tror dig kunna leva upp till de här reglerna, utan att hamna i ångestproblematik efter ett tag?
Förresten så tror jag inte det är många kvinnor som vill ha en sån konstnärlig man. De kanske tror att de vill det, i överjaget, men inte ens de flesta feminister vill, när allt kommer omkring, ha en så könlös man. De flesta feminister vill faktiskt bli dominerade. För feminismen sitter i överjaget. I libidon är de vanliga människor.
Annars är ju man-kvinna-relationen inte till nån nytta. Är det vänskap man söker kan man väl få det genom vanliga bästis-relationer istället! Barnalstrande, säger du kanske. Man kan väl adoptera?

Hårddraget: man väntar sig aldrig samlag och man försöker aldrig heller påverka någon till att idka älskog, om det sker en sexuell handling så sker den genom ett missöde eller i avsikt att skapa ett barn.

Jag håller med såtillvida att om sex blir ett "måste" så kan det leda till prestationsångest etc som ofta kan vara mer negativt än vad sexet är positivt. Annars så förstår jag inte baktanken mot din regel, den förefaller inte vara annat än vanligt gammaldags sextabu och antihedonism. Men angående att inte "påverka" varann till älskog: hur kul är det med en partner som aldrig tar initiativ till sex? Man måste känna sig helt oattraktiv och till slut tröttnar man själv också, bara för att man får så dålig självkänsla att man till slut inte ens vill ha sex om nån frågar. Jag tror det är bättre att tjata för mycket än för lite, tjat är ändå ett "delikat problem". Dock kan jag tillägga att jag tyvärr är likadan själv, jag ogillar att tjata på folk. Kanske kan säga att nån är snygg eller nåt sånt, och får man ingen respons så är det knappast kul att fortsätta tjata.

.Hela tiden ifrån att förspel/ samlag tar vid tänker man fina tankar(d.v.s. man ska kunna avsluta närhelst utan problem, och man tänker bara positiva tankar om sin partner). När orgasmen sker så är man så mycket i nuet man bara kan, orgasmen ska helst ske utan att man märker att den kommit till.

Nä, som sagt, att följa de där snälla men omänskliga reglerna, låter som ett säkert recept till att inleda personlighetsklyvning eller att förvandlas till våldtäktsman eller liknande. Rent livsfarligt. En person som levt sådär i några år kommer vid första fyllan att explodera och skjuta ihjäl alla han ser, typ. Är du inte med på att människan bara till hälften är "ängeln på axeln", men till andra hälften också är "känslan i maggropen"? Om man bara tror att man är "ängeln på axeln" så vet man inte vem man egentligen är, och det kan som sagt bli livsfarligt att inte känna till vem man är. Speciellt farligt och oväntat blir det ju om man lurat i sig att man är den där perfekta ängeln som minsann gillar det där du skrev i din regellista, då är man inte beredd sedan när den undertryckta maggropskänslan exploderar fram. Och varje gång den gör det måste man ju skämmas oerhört för att man inte lyckades följa alla vackra regler. Undertryckning är ett säkert recept att bli som alla såna där klostermunkar som våldtar gosskören, eller alla såna där hyvens fritidsledarpappor som slutar som barnvåldtäktsmän bara för att de inte förstod det här med "ängeln på axeln" och "känslan i maggropen". Jag förespråkar motsatsen, att erkänna för sig själv vem man egentligen är, så att man vet det sedan. "Okej, jag gillar bdsm, men mer konstig än så är jag inte, och det gör förresten inget att det är konstigt för det är inte skadligt", typ.

.Det är ett barn man skapar, så det är vad som ska finnas med i tanken ifrån första till sista stund.

Vad härleder du förresten dina regler från? Gamla slitna värdenormer, eller?

[ingenspeciell]

Hämningar och undertryckningar har aldrig varit ett lämpligt sätt att hantera saker.

Nej, om man känner att man behöver undertrycka sin sexualitet, så tror inte jag heller att mina personliga värderingar är tillämpliga.

Kan du utveckla vad det skulle leda till, eller är detta bara en fördomsfull och instiktiv känsla du har? Bevisbördan vilar på den som påstår något, så varför påstår du att BDSM måste vara hälsovådligt?

Blir man att komma ihåg vad som hände i det slutna rummet? Jag tror att man gör det, och ilskan slutar inte bara för att man låst källardörren och gått hem.

Upplys oss då om vad dessa följder är.

Egoism(man kan aldrig älska med alla samtidigt, alltid lämnas någon utanför och det tycker jag är fel)

Fast överlag blir man såklart mindre lycklig om en av de stora potentiella njutningskällorna försvinner

Jag är av den tron att sexualiten står i strid med andra känslor vi har, så genom att bli fri ifrån begäret kan vi istället se till våra andra sidor.

Är du inte med på att människan bara till hälften är "ängeln på axeln", men till andra hälften också är "känslan i maggropen"?

Visst!  Jag kan vilja krama om dig rent instinktivt för att du gör mig så glad. Jag kan vilja dricka apelsinjuice istället för vatten en dag, förutsatt att ingen annan i familjen vill ha apelsinjuicen mer än mig.

så vet man inte vem man egentligen är, och det kan som sagt bli livsfarligt att inte känna till vem man är. Speciellt farligt och oväntat blir det ju om man lurat i sig att man är den där perfekta ängeln som minsann gillar det där du skrev i din regellista, då är man inte beredd sedan när den undertryckta maggropskänslan exploderar fram. Och varje gång den gör det måste man ju skämmas oerhört för att man inte lyckades följa alla vackra regler.

Det kan vara så, makterna att din livsfilosofi visar sig vara mer sund än min och det kan också vara som så att jag undertrycker mig själv. Dock har jag levt efter dina premisser, jag har tänkt, jag har känt, jag har mått dåligt och jag har mått bra. Men en sak, att vara öppensinnad har alltid varit en dygd för mig i allt jag företagit mig, men at människor som tänker/ agerar som mig är undertryckta, visst kanske men jag "tror" inte det. Om någon är undertryckt, så kanske det är en människa som plötsligt ger sig hän passionen och sedan stannar där? Jag kan också påverkas av/ ge mig hän begären, men när jag gör det så försöker jag lika snabbt hitta tilbaka till vad jag egentligen tror på.

Vad härleder du förresten dina regler från? Gamla slitna värdenormer, eller?

Mina närmaste, personer jag träffar, mig själv, saker jag läst och har sett. Jag härleder det lika mycket ur brister som jag tycker mig se i dagens samhälle, som att jag får inspiration av gamla(slitna får du mig inte att säga..)värdenormer.

[Makterna]

Kan du utveckla vad det skulle leda till, eller är detta bara en fördomsfull och instiktiv känsla du har? Bevisbördan vilar på den som påstår något, så varför påstår du att BDSM måste vara hälsovådligt?

Blir man att komma ihåg vad som hände i det slutna rummet? Jag tror att man gör det, och ilskan slutar inte bara för att man låst källardörren och gått hem.

Menar du att det är förråande på nåt sätt, och att detta i sin tur är nåt dåligt? Motivera!

Upplys oss då om vad dessa följder är.

Egoism(man kan aldrig älska med alla samtidigt, alltid lämnas någon utanför och det tycker jag är fel)

Innebär detta att du har en dogmatisk moral som säger att egoism är ont även om det inte leder till skadliga konsekvenser? Eller menar du också att ojämlikhet är skadligt i sig? Bättre två fattiga, än en rik och en fattig, typ?

Fast överlag blir man såklart mindre lycklig om en av de stora potentiella njutningskällorna försvinner

Jag är av den tron att sexualiten står i strid med andra känslor vi har, så genom att bli fri ifrån begäret kan vi istället se till våra andra sidor.

Varför skulle det inte vara så? Det är ju som att säga att "jag måste sluta spela gitarr, det konflikterar nog med min tavelmålartalang". Går inte mänsklig utveckling hand i hand? Jag har till och med hört (tror det var i SVT's "Värsta Språket") att man har lättare att lära sig ett nytt språk om man redan kan flera andra språk. Man ska alltså inte vara rädd för att hjärnan ska bli typ "full", utan snarare är det bra att stimulera den.

Är du inte med på att människan bara till hälften är "ängeln på axeln", men till andra hälften också är "känslan i maggropen"?

Visst!  Jag kan vilja krama om dig rent instinktivt för att du gör mig så glad. Jag kan vilja dricka apelsinjuice istället för vatten en dag, förutsatt att ingen annan i familjen vill ha apelsinjuicen mer än mig.

Va? Jag kanske inte riktigt förklarat vad jag menat med dessa begrepp.

"Känslan i maggropen" är det man egentligen brinner för, det man är sugen på, det som får ens hjärta att slå lite extra! Mojon. Libidon. Den sortens sex som man får erektion av. Denna måste man bejaka och låta stimulera. Nån annan väg till äkta njutning finns inte (utom att artificiellt tillsätta droger då förstås).

"Ängeln på axeln" är alla inlärda normer, allt man läst i journalisternas tidningar, saker man fått för sig att man vill. Den måste man också bejaka, för då blir man stolt. Fast om "ängeln på axeln" säger nåt annat än "känslan i maggropen", bör man ta sig en funderare över detta, och fundera över vilken av de konflikterande "krafterna" som man ska följa. Kanske är det så att "känslan i maggropen" lockar till något som är farligt, och isåfall måste man lyssna på "ängeln på axeln". Men i annat fall bör man ifrågasätta vilken norm det är som gör att ängeln på axeln motsätter sig. Ofta är det gamla antihedonistiska fördomar, och såna ska man ifrågasätta, och göra sig av med.

så vet man inte vem man egentligen är, och det kan som sagt bli livsfarligt att inte känna till vem man är. Speciellt farligt och oväntat blir det ju om man lurat i sig att man är den där perfekta ängeln som minsann gillar det där du skrev i din regellista, då är man inte beredd sedan när den undertryckta maggropskänslan exploderar fram. Och varje gång den gör det måste man ju skämmas oerhört för att man inte lyckades följa alla vackra regler.

Det kan vara så, makterna att din livsfilosofi visar sig vara mer sund än min och det kan också vara som så att jag undertrycker mig själv. Dock har jag levt efter dina premisser, jag har tänkt, jag har känt, jag har mått dåligt och jag har mått bra. Men en sak, att vara öppensinnad har alltid varit en dygd för mig i allt jag företagit mig, men at människor som tänker/ agerar som mig är undertryckta, visst kanske men jag "tror" inte det. Om någon är undertryckt, så kanske det är en människa som plötsligt ger sig hän passionen och sedan stannar där? Jag kan också påverkas av/ ge mig hän begären, men när jag gör det så försöker jag lika snabbt hitta tilbaka till vad jag egentligen tror på.

Jag säger inte att man ska ge sig hän till varje pris. Man måste förstås vara logisk också. Att ge sig hän till varje pris innebär t.ex. inte att man ska knarka, slå folk på käften för att man är arg, etc. Hedonism och irrationalitet är två olika saker. Jag förespråkar hedonism, men samtidigt att man tänker rationellt. Detta verkar vara en tanke som är svår att fatta i detta halvryssland/halvmuslimska land, iallafall för lite äldre generationer. Där är det bara två alternativ som gäller, antingen att bli en grå bibliotekarie eller att bli en idiotisk pundare a la Woodstock. Modernare generationer brukar inte ha såhär insnöade värderingar och fördomar, utan har insett den tredje vägen - logisk hedonism. De kan gå på vilda fetischfester utan att anse det vara självklart att fördenskull skjuta heroin. Men så var det inte förr. Då levde man antingen töntigt eller farligt. Gick på rökiga jazzklubbar och för att vara extra busig rökte man cigarett. Och sen 1968 så kom Jimmie Henrix, då skulle det gnissla ordentligt i högtalarna - riktigt rebelliskt. Väx upp, liksom.

Vad härleder du förresten dina regler från? Gamla slitna värdenormer, eller?

Mina närmaste, personer jag träffar, mig själv, saker jag läst och har sett. Jag härleder det lika mycket ur brister som jag tycker mig se i dagens samhälle, som att jag får inspiration av gamla(slitna får du mig inte att säga..)värdenormer.

Jaha, så om du hade vuxit upp på en annan tid eller på en annan plats, så hade dina normer följdaktligen sett helt annorlunda ut? Om du vuxit upp i Egypten med Al-Quaida som grannar kanske du suttit och planerat att spränga en atombomb i Stockholm nu? Själv skulle jag tycka det skulle kännas sjukt att leva som konformist. Normer måste vara genomtänkta, man kan inte bara anamma de som råkar finnas i närheten just när man växer upp. Skrämmande.

[ingenspeciell]

Menar du att det är förråande på nåt sätt, och att detta i sin tur är nåt dåligt? Motivera!

Ja, jag tror att det leder till att människan vill "ha och ha", det är allt jag kan säga.

Innebär detta att du har en dogmatisk moral som säger att egoism är ont även om det inte leder till skadliga konsekvenser? Eller menar du också att ojämlikhet är skadligt i sig? Bättre två fattiga, än en rik och en fattig, typ?

Det jag sa om egoism var att hårddra det hela, det är inte det första jag skulle säga till någon som undrade vad jag tycker och tänker, men jag tänkte att "nu biter jag i lite extra".

Bättre två fattiga, än en rik och en fattig, typ?

Jag vet inte om jag ens förstår vitsen med att någon ska vara rik och en annan fattig, men visst, om inte alla kan vara lyckliga så är det bättre att några är lyckliga än inga alls, då kan ju också dom lyckliga hjälpa dom olyckliga at bli lyckliga. Men för att svara på frågan, ja jag tycker att "en rik och en fattig" är bättre om man har glädje av rikedomen, för då kan den rike ge den fattige vad den behöver.

Man ska alltså inte vara rädd för att hjärnan ska bli typ "full"

Inte full med dissillusionerad, och detta eftersom sexualiteten riskerar att växa sig så stark att man lätt tappar bort vad som egentligen är viktigt.

"Känslan i maggropen" är det man egentligen brinner för, det man är sugen på, det som får ens hjärta att slå lite extra! Mojon. Libidon. Den sortens sex som man får erektion av. Denna måste man bejaka och låta stimulera. Nån annan väg till äkta njutning finns inte (utom att artificiellt tillsätta droger då förstås).

Jag kan brinna för att krama dig
Om du vill ha ett annat exempel, så kan jag brinna för att höra en klassisk live konsert.

"Ängeln på axeln" är alla inlärda normer, allt man läst i journalisternas tidningar, saker man fått för sig att man vill. Den måste man också bejaka, för då blir man stolt. Fast om "ängeln på axeln" säger nåt annat än "känslan i maggropen", bör man ta sig en funderare över detta, och fundera över vilken av de konflikterande "krafterna" som man ska följa. Kanske är det så att "känslan i maggropen" lockar till något som är farligt, och isåfall måste man lyssna på "ängeln på axeln". Men i annat fall bör man ifrågasätta vilken norm det är som gör att ängeln på axeln motsätter sig. Ofta är det gamla antihedonistiska fördomar, och såna ska man ifrågasätta, och göra sig av med.

Vet inte om jag har någon ängel på axel i sådana fall

Jaha, så om du hade vuxit upp på en annan tid eller på en annan plats, så hade dina normer följdaktligen sett helt annorlunda ut? Om du vuxit upp i Egypten med Al-Quaida som grannar kanske du suttit och planerat att spränga en atombomb i Stockholm nu? Själv skulle jag tycka det skulle kännas sjukt att leva som konformist. Normer måste vara genomtänkta, man kan inte bara anamma de som råkar finnas i närheten just när man växer upp. Skrämmande.

Jag håller helt med dig! Det är skrämmande att omgivningen ska få påverka den enskilde människan till den grad, att man tex. blir Muslim i Arabvärlden och kapitalist i USA. Det är dock bättre att denna påverkan är sund och medmänsklig om den finns. Jag själv har haft turen att hitta mina egna värderingar(hoppas jag), men för den sakens skull så är inte heller jag opåverkad av omgivningen.

[Makterna]

Menar du att det är förråande på nåt sätt, och att detta i sin tur är nåt dåligt? Motivera!

Ja, jag tror att det leder till att människan vill "ha och ha", det är allt jag kan säga.

Kan du inte förklara varför det där med "ha och ha" måste vara något dåligt? Annars låter det bara som ambitionstabu och jantelag.

Bättre två fattiga, än en rik och en fattig, typ?

Jag vet inte om jag ens förstår vitsen med att någon ska vara rik och en annan fattig, men visst, om inte alla kan vara lyckliga så är det bättre att några är lyckliga än inga alls, då kan ju också dom lyckliga hjälpa dom olyckliga at bli lyckliga. Men för att svara på frågan, ja jag tycker att "en rik och en fattig" är bättre om man har glädje av rikedomen, för då kan den rike ge den fattige vad den behöver.

Det lät som en stor mängd rationaliseringar, och som att du därigenom undviker grundfrågan. Bortse från några villkor kring vad de skulle göra med pengarna. Om du inte vet vad de kommer göra med sina pengar, är det då bättre med en rik och en fattig, än två fattiga? Eller säg istället en lycklig och en olycklig, eller två olyckliga.

Man ska alltså inte vara rädd för att hjärnan ska bli typ "full"

Inte full med dissillusionerad, och detta eftersom sexualiteten riskerar att växa sig så stark att man lätt tappar bort vad som egentligen är viktigt.

Det låter som att du tycker att illusioner är något bra? Själv tycker jag tvärtom, man ska leva i verkligheten, inte i nån fantasi. Man får väl ta vara på livet som det är, medans man nu lever det. Sen är det försent.

"Känslan i maggropen" är det man egentligen brinner för, det man är sugen på, det som får ens hjärta att slå lite extra! Mojon. Libidon. Den sortens sex som man får erektion av. Denna måste man bejaka och låta stimulera. Nån annan väg till äkta njutning finns inte (utom att artificiellt tillsätta droger då förstås).

Jag kan brinna för att krama dig

Javisst, nåt annat har jag inte sagt. Var och en ska göra det som den brinner för (om det nu inte är farligt). Alltså ska den som t.ex. gillar att bli snyggt ihopkedjad också utöva detta. Utan att nån moraltant ska komma och säga nåt i stil med "sådär är människan inte ämnad att hålla på".

Om du vill ha ett annat exempel, så kan jag brinna för att höra en klassisk live konsert.

Det är mest "ängeln på axeln" som njuter av sånt. "Känslan i maggropen" njuter snarare av skön dunka-dunka-musik.
Smaskigt lösgodis / pizza = känslan i maggropen.
Elegant restaurang = ängeln på axeln (och även känslan i maggropen, förutsatt att maten verkligen är god, vilket den säkert är)

Vet inte om jag har någon ängel på axel i sådana fall

Jo det är just det jag hävdar att du har (baserat på vad du skrivit). Det har alla. Och det är inget fel. Felet är om man lyssnar mer på ängeln än på känslan i maggropen, ifall de säger olika saker. Logiken måste man dock ALLTID lyssna på.

Jaha, så om du hade vuxit upp på en annan tid eller på en annan plats, så hade dina normer följdaktligen sett helt annorlunda ut? Om du vuxit upp i Egypten med Al-Quaida som grannar kanske du suttit och planerat att spränga en atombomb i Stockholm nu? Själv skulle jag tycka det skulle kännas sjukt att leva som konformist. Normer måste vara genomtänkta, man kan inte bara anamma de som råkar finnas i närheten just när man växer upp. Skrämmande.

Jag håller helt med dig! Det är skrämmande att omgivningen ska få påverka den enskilde människan till den grad, att man tex. blir Muslim i Arabvärlden och kapitalist i USA. Det är dock bättre att denna påverkan är sund och medmänsklig om den finns. Jag själv har haft turen att hitta mina egna värderingar(hoppas jag), men för den sakens skull så är inte heller jag opåverkad av omgivningen.

Själv är jag hursomhelst fritänkare. Det innebär tyvärr att jag tycker annorlunda än vanligt folk på många punkter. Men det innebär också att om jag teleporterats till en annan tid och en annan plats, så skulle jag fortfarande ha i stort sett samma värderingar. Jag hade inte låtit mig hjärntvättats att bli flumsocialist ens efter att ha gett mig hän under Woodstock-festivalens haschrök.

[ingenspeciell]

Kan du inte förklara varför det där med "ha och ha" måste vara något dåligt? Annars låter det bara som ambitionstabu och jantelag

Jo, men det är ju detta som jag har menat hela tiden, att om man går in för hårt för något specifikt så riskerar man att tappa bort sig själv, och sexualiteten är såppas stark att den kan vara förrädisk redan ifrån start. Man riskerar att tappa helhetsbegreppet.

Om du inte vet vad de kommer göra med sina pengar, är det då bättre med en rik och en fattig, än två fattiga?

Ja, eftersom jag tror/hoppas att den rike använder pengarna till något som gynnar alla parter. Om han inte gör det, så är det tveksamt om det i slutändan blir att gynna någon alls.

Eller säg istället en lycklig och en olycklig, eller två olyckliga.

Jorå, visst tycker jag det är bättre att en får vara lycklig i sådana fall, även om jag inte är så säker på att den ene kan vara speciellt lycklig om den andre är olycklig.

Det låter som att du tycker att illusioner är något bra? Själv tycker jag tvärtom, man ska leva i verkligheten, inte i nån fantasi. Man får väl ta vara på livet som det är, medans man nu lever det. Sen är det försent.

Jag stavade fel förut, det skulle stå: Inte full "men" dissillusionerad istället för Inte full "med" dissillusionerad
Visst, och om du tror att ditt sätt att tänka kommer göra folk lyckligare så är det kanske också så. Illusioner tror jag dock att varken du eller jag tycker om.

Alltså ska den som t.ex. gillar att bli snyggt ihopkedjad också utöva detta. Utan att nån moraltant ska komma och säga nåt i stil med "sådär är människan inte ämnad att hålla på".

Om dom verkligen vill binda varandra så ska dom också få göra det, men frågan är om dom verkligen vill göra det om världen hade sett ut på ett annat sätt.

Det är mest "ängeln på axeln" som njuter av sånt. "Känslan i maggropen" njuter snarare av skön dunka-dunka-musik.
Smaskigt lösgodis / pizza = känslan i maggropen.
Elegant restaurang = ängeln på axeln (och även känslan i maggropen, förutsatt att maten verkligen är god, vilket den säkert är)

Att klassisk musik skulle vara mer ängeln på axeln än dunka-dunka har jag svårt att se, varför skulle det vara det? Dina andra exempel kan jag mer förstå, men ändå inte. Hur känner man det annorlunda när man hör på dunka-dunka gentemot klassisk musik? Jag kanske inte är den bäste att beskriva hur man känner av klassisk musik, men jag kan försöka att ge lite av mina egna känslor som jag känner när jag hör vacker musik: "lugn, glädje, harmoni, och eufori som både verkar i kropp och själ ..och om det riktigt biter på en så kan det kännas, som om man hade ett tunnt glas inne i huvudet som exploderar, och man kan också känna det som ett rent kroppsligt välmående eller att det fullständigt brinner i venerna"

Jo det är just det jag hävdar att du har (baserat på vad du skrivit). Det har alla. Och det är inget fel. Felet är om man lyssnar mer på ängeln än på känslan i maggropen, ifall de säger olika saker. Logiken måste man dock ALLTID lyssna på.

Jo, ifrån ditt håll att se det så kan jag absolut förstå att du tror/tycker så, men jag är inte sådär väldigt pigg på att hålla med dig om detta.

Själv är jag hursomhelst fritänkare.

Jo, och det gillar jag med dig. Men fritänkare för mig, är inte att värdera begär på en relativ skala och ge sig hän dom som för tillfället tycks starkast. Det är också viktigt att förstå, att andra människors passioner inte alltid är synonyma med ens egna.

[Makterna]

Kan du inte förklara varför det där med "ha och ha" måste vara något dåligt? Annars låter det bara som ambitionstabu och jantelag

Jo, men det är ju detta som jag har menat hela tiden, att om man går in för hårt för något specifikt så riskerar man att tappa bort sig själv, och sexualiteten är såppas stark att den kan vara förrädisk redan ifrån start. Man riskerar att tappa helhetsbegreppet.

Jag håller med såtillvida att man inom sex bör vara försiktig med att identifiera sig som <vadsomhelst>-ist (eller <vadsomhelst>-fil) innan man är 100% säker på att denna etikett är välbeskrivande. Det gäller även heterofiler. Fast var det så du menade?

Jorå, visst tycker jag det är bättre att en får vara lycklig i sådana fall, även om jag inte är så säker på att den ene kan vara speciellt lycklig om den andre är olycklig.

Är alla lika empatiska som du själv, menar du?
Du skriver att en lycklig och en olycklig nog är bättre än jämlik olycka, men att en rik och en fattig inte är bättre än jämlik fattigdom. Varför gör du skillnad mellan rikedom och lycka i sig?

Alltså ska den som t.ex. gillar att bli snyggt ihopkedjad också utöva detta. Utan att nån moraltant ska komma och säga nåt i stil med "sådär är människan inte ämnad att hålla på".

Om dom verkligen vill binda varandra så ska dom också få göra det, men frågan är om dom verkligen vill göra det om världen hade sett ut på ett annat sätt.

Varför måste man ens fundera över VARFÖR man gillar BDSM? Det enda relevanta är väl ATT man gillar det. Om man gillar det ska man såklart göra det! Jag erkänner att "fetischen" för dominans ofta kommer ur händelser som kan anses tragiska, men varför ska denna ondska anses befläcka det stackars offret? Varför ska hon inte få utöva det sex hon nu gillar? Varför måste hon sitta och känna sig stimatiserad livet ut, utan rätt till sin sexualitet? Förtjänar inte alla att må bra, även människor som råkat ut för tragiska händelser? Ska dessa trängas ut från samhället och världen precis som socialisterna gör mot de prostituerade, porrstjärnor och andra tjejer som vågar bejaka sin sexualitet, för att de är så moraliserande att deras hat mot avvikare är starkare än deras kärlek för kvinnor.

Okej, så du anser BDSM vara en "konsekvens av en sjuk värld"? Hur ser du på dominans i djurens sociala och sexuella värld då? Är detta nåt som ursäktas pga att "djuren inte vet bättre" eller vad? Vad är egentligen sjukt? Definitionen av sjukt är en avvikelse som skadar. Anser du att det är avvikelsen i sig som är sjuk, eller att något härrör från något som är sjukt, enligt den gammaldags "arvssynd"-moralen (vet inte vad det kallas på filosofispråk).

Det är mest "ängeln på axeln" som njuter av sånt. "Känslan i maggropen" njuter snarare av skön dunka-dunka-musik.
Smaskigt lösgodis / pizza = känslan i maggropen.
Elegant restaurang = ängeln på axeln (och även känslan i maggropen, förutsatt att maten verkligen är god, vilket den säkert är)

Att klassisk musik skulle vara mer ängeln på axeln än dunka-dunka har jag svårt att se, varför skulle det vara det?

För att nutida konsumtion av klassisk musik bygger på en massa andra saker än bara själva musiken. Klassisk musik är mer en helheltsupplevelse där man ska sitta i en lokal med lampkronor och typ leka att man är Ludvig XVI.
Inget ont i det nu. Allt som man mår bra av är bra.
Medan modern elektronisk musik inte bygger på en image utan på genialiska rytmer som talar direkt till känslan i maggropen. Dock måste man våga känna efter. Negrerna kallar det "att ha rytmen i blodet", och det är det som jag gillar med negrer, att de vågar vara sig själva, och bejaka sig själva. Skulle man spela modern musik för människor på 1700-talet skulle de genast skrika "djävulsmusik!!!" när de kände hur hänryckta som musiken skulle göra dem. Det händer ju även i arabländer om nån spelar västerländsk musik, prästerna uppmanar till stenkastning.

Dina andra exempel kan jag mer förstå, men ändå inte. Hur känner man det annorlunda när man hör på dunka-dunka gentemot klassisk musik?

Adrenalinet pumpar, man blir glad (eller vilken annan känsla som musiken nu vill förmedla; aggressivitet i vissa fall).

Själv är jag hursomhelst fritänkare.

Jo, och det gillar jag med dig. Men fritänkare för mig, är inte att värdera begär på en relativ skala och ge sig hän dom som för tillfället tycks starkast. Det är också viktigt att förstå, att andra människors passioner inte alltid är synonyma med ens egna.

Ja, självklart vore det ointelligent att vara egocentrisk. Och det är därför jag förespråkar folk att bejaka sin sexualitet, oberoende av om den råkar sammanfalla med min egna eller inte. Observera dock skillnaden mellan egoism (moralen att prioritera sig själv) och egocentrism (oförmåga att inse att andra må fungera annorlunda än man själv) vilket också kan kallas subjektivitet, kärnan i socialistiskt tänkande.

[ingenspeciell]

Jag håller med såtillvida att man inom sex bör vara försiktig med att identifiera sig som <vadsomhelst>-ist (eller <vadsomhelst>-fil) innan man är 100% säker på att denna etikett är välbeskrivande. Det gäller även heterofiler. Fast var det så du menade

?

Jag menar att sexualiteten inte är nödvändig, när människan kan må precis lika bra utan sin sexualitet. Ju mer vi lär känna oss själva ju mindre betydelse får sexualiteten tror jag, dessutom kan man då ägna sig åt att hjälpa andra istället för att ägna sig åt rent själviska behov. I förlängningen så är ju också människor både benägna att begå våldtäkter och mord för att få vad dom vill ha, den beskrivningen tror jag stämmer in på fler människor än vi själva vill erkänna. Och allt detta till ingen nytta, eftersom jag menar på att man kan må minst lika bra utan sin sexualitet. Men, Makterna om det är någon människa som till sist ändå behöver sin sexualitet för att må bra, då tycker jag att vi skall ge denne vad den behöver.

Du skriver att en lycklig och en olycklig nog är bättre än jämlik olycka, men att en rik och en fattig inte är bättre än jämlik fattigdom. Varför gör du skillnad mellan rikedom och lycka i sig?

Om rikedomen leder till lycka för den ene och det inte drabbar den fattige negativt, så får jag hålla med om att det är bättre att den ene är rik jämfört med jämlik fattigdom.

Är alla lika empatiska som du själv, menar du?

Min syn är, den kan vara fel, men ändå så tror jag att nästan alla människor mår bra av att leva på ett sätt som gynnar andra. Det kan hända att någon enstaka(man kan ju tex. ha nervskador i hjärnan) mår bättre av att roffa åt sig(då ska vi ge den tex. all sexualitet den behöver för att må bra, om det inte finns något annat sätt), men med tanke på att denne antagligen hade mått ialla fall nästan lika bra genom att leva på ett altruistiskt vis, så blir ju beteendet djupt kontraproduktivt.

Varför måste man ens fundera över VARFÖR man gillar BDSM?

För att det är att leva i en lögn att utöva BDSM tror jag, det kan kännas bra för stunden men om man ser på saken i ett nyktert tillstånd utifrån, så märker man att dom människor som utövar detta stadigt blir sämre istället för bättre. Då menar jag även inom dom själva, det är min egna personliga erfarenhet vad gäller djurisk sexualitet.

Varför måste hon sitta och känna sig stimatiserad livet ut, utan rätt till sin sexualitet?

Det kan vara ovant ett tag utan, men det kan bara bli bättre om man känner att man har stöd på vägen.
Okej, så du anser BDSM vara en "konsekvens av en sjuk värld"?
Precis så menar jag, men lika mycket omvänt att sexualiteten gör världen sjuk.

Hur ser du på dominans i djurens sociala och sexuella värld då? Är detta nåt som ursäktas pga att "djuren inte vet bättre" eller vad?

Exakt så, djuren är kvar i sitt ekorrhjul livet ut, vi människor har förnuftet att se vad vi har att tjäna på att avstå. Sedan detta med dominans i djurens värld vet jag inte någonting om, men jag vet att ialla fall vissa djur säsongsbetonat parar sig. Så naturen har hjälpt dom på ett sätt som människan inte blivit hjälpta, därför måste vi hjälpa oss själva att värdera våra sexuella(barnafödande i huvudsak) behov bättre. Och återigen säger jag, nakenhet har jag inget emot men den djuriska lusten tror jag man tjänar på att minimera.

För att nutida konsumtion av klassisk musik bygger på en massa andra saker än bara själva musiken. Klassisk musik är mer en helheltsupplevelse där man ska sitta i en lokal med lampkronor och typ leka att man är Ludvig XVI.
Inget ont i det nu. Allt som man mår bra av är bra.
Medan modern elektronisk musik inte bygger på en image utan på genialiska rytmer som talar direkt till känslan i maggropen. Dock måste man våga känna efter. Negrerna kallar det "att ha rytmen i blodet", och det är det som jag gillar med negrer, att de vågar vara sig själva, och bejaka sig själva. Skulle man spela modern musik för människor på 1700-talet skulle de genast skrika "djävulsmusik!!!" när de kände hur hänryckta som musiken skulle göra dem. Det händer ju även i arabländer om nån spelar västerländsk musik, prästerna uppmanar till stenkastning.

Musik bör ha en mening också, om den tillför rytm är den bra och om den tillför en tänkvärd text likaså. Jag tror dock på spontanitet, så att spela in musik på skivor kan lätt få en negativ effekt. Det bästa är nog om musiken är förgänglig, då har vi tillfälle att njuta av den på det renaste sättet. Idag producerar artister musik för att tjäna pengar till stor del. Jag håller för övrigt med dom på 1700-talet som skrek "djävulsmusik", klassisk musik är också fin för att där spelar musiken största rollen medan utstyrsel är underordnad(tvärtom som du beskrev med extravagans anser jag). Men sedan så får man också ha i åtanke att viss typ av musik kan förstärkas genom ytliga attribut, och det kan gälla alltifrån klassiskt till dunka-dunka.

aggressivitet i vissa fall

I sådana fall är det förkastligt om du frågar mig, aggressivitet kan bara föra ont med sig.

[Makterna]

Jag menar att sexualiteten inte är nödvändig, när människan kan må precis lika bra utan sin sexualitet.

Att man kanske kan "må lika bra utan" en njutningskälla, är inget tillräckligt skäl att avstå från njutningskällan.
Dessutom är det ju så att ju fler njutningskällor man avstår ifrån, desto mindre blir sannolikt njutningen! Jag skulle kunna avstå från sex, men bara på villkor att jag får nåt annat som är enormt bra istället.

Ju mer vi lär känna oss själva ju mindre betydelse får sexualiteten tror jag, dessutom kan man då ägna sig åt att hjälpa andra istället för att ägna sig åt rent själviska behov.

All respekt för din tro, men nu diskuterar vi ju och därför måste jag be dig om argument. Varför skulle man kunna hjälpa andra mer bara för att man inte har sex? Man kan väl lika gärna vända resonemanget tvärtom, och hjälpa andra GENOM sex, isåfall. Och på vilket sätt kom "själviska behov" in i bilden. En människa måste nog oftast tillgodose sina egna "själviska" behov först, innan han mår såpass bra att han orkar hjälpa andra.

I förlängningen så är ju också människor både benägna att begå våldtäkter och mord för att få vad dom vill ha, den beskrivningen tror jag stämmer in på fler människor än vi själva vill erkänna.

Menar du att bara för att våldtäktsmän idkar sex, så har alla som idkar sex nån sorts samröre med våldtäkter? Dvs satslogiskt: Om V ingår i S, så skulle det medföra att S också inkluderar V? Det är ju inkorrekt!

Och allt detta till ingen nytta, eftersom jag menar på att man kan må minst lika bra utan sin sexualitet. Men, Makterna om det är någon människa som till sist ändå behöver sin sexualitet för att må bra, då tycker jag att vi skall ge denne vad den behöver.

Vad bra. Men jag tror det gäller så gott som alla, att sex är njutning. Sexualdriften är vi ju födda med! De som inte tror sig behöva sin sexualitet, är antingen asexuella pga medicinering eller sjukdom eller liknande, eller så har de sjukt dålig självkännedom och/eller en konstig ideologi i sitt överjag, på nivån "självmordssekt som ska bli räddad av rymdskepp" eller värre.

Du skriver att en lycklig och en olycklig nog är bättre än jämlik olycka, men att en rik och en fattig inte är bättre än jämlik fattigdom. Varför gör du skillnad mellan rikedom och lycka i sig?

Om rikedomen leder till lycka för den ene och det inte drabbar den fattige negativt, så får jag hålla med om att det är bättre att den ene är rik jämfört med jämlik fattigdom.

OK. Anser du att andras rikedom brukar drabba fattiga mestadels negativt, jämfört med om de rika inte hade funnits, dvs alla varit fattiga?

Är alla lika empatiska som du själv, menar du?

Min syn är, den kan vara fel, men ändå så tror jag att nästan alla människor mår bra av att leva på ett sätt som gynnar andra.

Ja, det kallas att man vill känna social bekräftelse, och det vill ju de flesta. Ett av de vanligaste och effektivaste sätten att få bekräftelse är genom sex. Men visst, självuppoffring är ett annat effektivt sätt (under förutsättning att självuppoffringen blir uppskattad). Dock kostar det på mycket mer, medan sex å andra sidan gynnar båda parter (normalt).

Det kan hända att någon enstaka(man kan ju tex. ha nervskador i hjärnan) mår bättre av att roffa åt sig(då ska vi ge den tex. all sexualitet den behöver för att må bra, om det inte finns något annat sätt), men med tanke på att denne antagligen hade mått ialla fall nästan lika bra genom att leva på ett altruistiskt vis, så blir ju beteendet djupt kontraproduktivt.

Må bra av att roffa åt sig, du menar att personen skulle få nån sorts egotripp av själva det faktum att han roffar åt sig då eller? Eller syftar du på det rent praktiska med att "roffa åt sig"? Varför skulle en person, vars överjag är sånt att han känner sig självförverkligad genom att "roffa åt sig", kunna gilla att leva altruistiskt? Det är ju lika orimligt som att påstå att en person som gillar altruistisk självuppoffring skulle må lika bra om han fick rådet att börja "roffa åt sig".

Varför måste man ens fundera över VARFÖR man gillar BDSM?

För att det är att leva i en lögn att utöva BDSM tror jag, det kan kännas bra för stunden men om man ser på saken i ett nyktert tillstånd utifrån, så märker man att dom människor som utövar detta stadigt blir sämre istället för bättre.

På vilket sätt sämre? Jag har studerat detta i många år men aldrig sett nån forskning som visar att sexuella avvikare är "sämre". Sämre på vilket sätt? Det låter ju som en ren och skär fördom.

Och vad består "lögnen" i?

Då menar jag även inom dom själva, det är min egna personliga erfarenhet vad gäller djurisk sexualitet.

Men sex ska väl vara passionerat och "djuriskt", annars är det ju inte bra sex utan bara nån sorts social bekräftelseritual. "Härmed, kära Beata, indikerar jag att vi skola leva tillsammans som ett par", typ.

Okej, så du anser BDSM vara en "konsekvens av en sjuk värld"?

Precis så menar jag, men lika mycket omvänt att sexualiteten gör världen sjuk.

På vilket sätt gör sexualiteten, som sådan, världen sjuk? Visst finns det bra och dåliga saker inom området "sex", t.ex. våldtäkter. Men på samma sätt kan man ju säga att polisväsendet är av ondo eftersom många poliser tar mutor. Fast detta faktum medför ju knappast att polisväsendet som sådant är av ondo och att det skulle ha varit bättre att det inte funnits någon polis alls. Varför väljer du att "kasta ut barnet med badvattnet"?

Och på vilket sätt menar du att "den sjuka världen" resulterar i BDSM? Vad är det i den sjuka världen som gör att folk utövar BDSM? Är det sjukt att folk bejakar sin sexualitet? Eller menar du typ att det är nån elak kapitalist i Californien som har hittat på BDSM bara för att han ska tjäna pengar på att sälja läderkläder och handbojor?

Hur ser du på dominans i djurens sociala och sexuella värld då? Är detta nåt som ursäktas pga att "djuren inte vet bättre" eller vad?

Exakt så, djuren är kvar i sitt ekorrhjul livet ut, vi människor har förnuftet att se vad vi har att tjäna på att avstå.

Men jag har ju inte det förnuftet. Så nu måste du hjälpa mig.
Och om du inte lyckas övertyga mig, får jag fortsätta att ha sex då, utan att ha syndat?

aggressivitet i vissa fall

I sådana fall är det förkastligt om du frågar mig, aggressivitet kan bara föra ont med sig.

Angående aggressivitet (sidospår):
Jag håller med om att om man tittar på fenomenet aggressivitet, så är det uteslutande av ondo. Fast hur ska man agera om man blir bemött med aggressivitet och det inte finns någon annan väg ut än att slå tillbaks? Eller hur ska man agera om man upptäcker att man är lite aggressiv och inte vill vara det? Förträngning vore inte bra. Snarare bör man nog isåfall erkänna problemet, för att det ska kunna lösas, genom KBT eller liknande. Många människor är ju aggressiva ofta, inte minst alla humanister som får syn på nåt som är antihumanistiskt. Se på alla "antifascister" under Göteborgs-kravallerna exempelvis, Reclaim the Streets, Attac, feminister som bränner ner porraffärer, etc.

(Eftersom ämnet var BDSM vill jag, för att förebygga ev. missförstånd, upprepa att jag är skeptisk till att utöva BDSM som avreageringsmetod om man är frustrerad eller aggressiv, samt att de flesta som utövar BDSM inte primärt gör det för att de är aggressiva)