ROLL* moral på internet??

[Avantgardet]

Det finns inget skört, det är inbillning. Och det är inte därför du inte går upp mot Tyson, det är för att du inte vågar, och för att du vet att han sopar banan med dig. Men den moraliska människan skiter blankt i det, han går rakt på och gör det som måste göras (för att det är rätt). Den där mjäkiga mittenpolitiken söker bara skyla över problemen genom att tillgodose den högljudda majoriteten med vad den vill ha (allt enligt opinionssiffrorna och kalkylerandet på dem). Så köper ni er fria från synd via faddergalor - den nya tidens avlatsbrev, i (ironically) den nya tidens kakelugn. Men ni går fortfarande med på grundpremisserna (det system som skapar precis allt det onda som ni också ser). Och ja, du ska stå till svars för det, i egenskap, inte av präst/yrke utan i egenskap av kristen, och, inte minst, i egenskap av medborgare och medmänniska. Och det skall stå till svars just för att det är en dogm det är en troslära, den normerar beteenden osv.

Ditt moraliska ansvar tar inte slut med jobbet, om än din kristendom skulle upphöra därmed.

[* KYREUS *]

Varifrån får du all denna vrede?

[honey is cool]

Det gick ju en dokumentär om en familj i Syrien. Fadern gifte bort sina döttrar med sina kusiner mot deras vilja. I början försökte fadern, som försörjde familjen långt från byn, behålla sin värdighet i intervjuerna, han verkar vara en väldigt rakryggad man, men lite sorgsen. I slutet gråter han, inte på ett ömkligt vis utan av stor sorg och säger att ögat kan inte gör motstånd mot en syl. Varför tror ni han ställde upp på intervjuer av ett svenskt team? Faktiskt tror jag att anledningen till att döttrarna var så självständiga till naturen berodde på att de hade en så snäll far, till skillnad mot farbröderna, som spelade kort och drack, och vägde livsöden i sin hand. Men vem får ta skiten, och vem kallas feg, inte den som är ond i alla fall.

[* KYREUS *]

Mycket bra berättelse från dig om verkligheten. Man blir stum!!!

* CHRISTER KYREUS

[Avantgardet]

Det gick ju en dokumentär om en familj i Syrien. Fadern gifte bort sina döttrar med sina kusiner mot deras vilja. I början försökte fadern, som försörjde familjen långt från byn, behålla sin värdighet i intervjuerna, han verkar vara en väldigt rakryggad man, men lite sorgsen. I slutet gråter han, inte på ett ömkligt vis utan av stor sorg och säger att ögat kan inte gör motstånd mot en syl. Varför tror ni han ställde upp på intervjuer av ett svenskt team? Faktiskt tror jag att anledningen till att döttrarna var så självständiga till naturen berodde på att de hade en så snäll far, till skillnad mot farbröderna, som spelade kort och drack, och vägde livsöden i sin hand. Men vem får ta skiten, och vem kallas feg, inte den som är ond i alla fall.

Å jösses vilka enkla begrepp att svänga sig med. I korthet kan jag bara säga att jag tycker du har helt fel här. Den som inbillar sig vara god och samtidigt låter hemskheter ske är mer förkastlig än den som själv begår dem. Det senare är åtminstone ett öppet fenomen, och söker inte dölja sig bakom en massa bibeltexter.

Ser heller inte vad som skulle förändras om t.ex. Hitler grät ut i TV ("jag hade så mycket press på mig och blah blah..."). Men jag kanske har missförstått?

[honey is cool]

Å jösses vilka enkla begrepp att svänga sig med. I korthet kan jag bara säga att jag tycker du har helt fel här. Den som inbillar sig vara god och samtidigt låter hemskheter ske är mer förkastlig än den som själv begår dem. Det senare är åtminstone ett öppet fenomen, och söker inte dölja sig bakom en massa bibeltexter.

Ser heller inte vad som skulle förändras om t.ex. Hitler grät ut i TV ("jag hade så mycket press på mig och blah blah..."). Men jag kanske har missförstått?

Jag vill be om ursäkt för denna hemska berättelse. De intervjuade hans fru också, och hon skakde på huvudet med flackande blick, fadern älskade sina döttrar över allt annat, men han var helt maktlös. När fadern var ute och arbetade hade en av farbröderna ljugit och sagt till en av hans döttrar att fadern godkänt ett giftemål mellan henne och en av faderns kusiner, om hon inte gick med på det hade hon tre alternativ, antingen syra, bensin eller gift, hon tog gift men överlevde. Detta var fadern helt omedveten om. När de pressar faderns huvud i skruvstädet finns det två alternativ, antingen sticker de ut ett öga, det skulle leda till att han inte längre kan försörja sin familj och döttrarna skulle bli bortgifta med kusinerna ändå, det andra sättet är att plåga honom tills han inte längre har något annat val än att godkänna giftermålet, ögat kan inte stå emot en syl. Ändrar detta din uppfattning?

[honey is cool]

Avantgardet

Jag vet inte vad jag skulle gjort i en sådan situation, kanske har du rätt, man kan inte leva som en slav.

[Algotezza]

Det finns inget skört, det är inbillning. Och det är inte därför du inte går upp mot Tyson, det är för att du inte vågar, och för att du vet att han sopar banan med dig. Men den moraliska människan skiter blankt i det, han går rakt på och gör det som måste göras (för att det är rätt). Den där mjäkiga mittenpolitiken söker bara skyla över problemen genom att tillgodose den högljudda majoriteten med vad den vill ha (allt enligt opinionssiffrorna och kalkylerandet på dem). Så köper ni er fria från synd via faddergalor - den nya tidens avlatsbrev, i (ironically) den nya tidens kakelugn. Men ni går fortfarande med på grundpremisserna (det system som skapar precis allt det onda som ni också ser). Och ja, du ska stå till svars för det, i egenskap, inte av präst/yrke utan i egenskap av kristen, och, inte minst, i egenskap av medborgare och medmänniska. Och det skall stå till svars just för att det är en dogm det är en troslära, den normerar beteenden osv.

Ditt moraliska ansvar tar inte slut med jobbet, om än din kristendom skulle upphöra därmed.

Människan är nog mer seg än skör.

Att vara ett grässtrå som viker sig för stöveln men reser sig sedan är att vara seg, inte skör.

Att vara skör är att mer som att ha dehydrerat bort sin naturliga seghet genom att förfina sin självbild och identifiera sig med den.

Kanske är vårt inre inte en diamant eller spröd ädelsten utan mer som ett träd, en inre Yggdrasil med grenar och blad och frukter ibland vi ger till andra. Det kan blåsa, bli vinter och grenar kan trilla av men det blir alltid vår en gång med nya blad och nytt växande.

Tänker i alla fall Algotezza

[* KYREUS *]

Att vara skör, är att vara sann om sina mänskliga begränsningar; sina svårigheter och svagheter.
Att vara skör är att ha livserfarenheter som underdog, att ha blivit trampad på, tilltufsad av livet.
Att vara en moralisk människa, är att följa sitt samvete - efter bästa förmåga.

Att vara stark, är att våga visa svaghet.

Viljan till stordåd kan vara ofantlig, kampen också.

Men liksom tomten inte finns, finns heller inte STÅLMANNEN.

Tackar gode GUD för det.

* CHRISTER KYREUS, född skör- förbliven skör - men kämpar på

[DonRight]

Tomten, stålmannen och...

Listan känns som om den skulle kunna göras längre om man letar efter hypotetiskt perfekta existenser som faller på sin egen orimlighet.

Det har väl egentligen inte så mycket med ämnet att göra.

Men det kändes lite för ironiskt för att låta passera.

[Avantgardet]

Det finns inget skört, det är inbillning. Och det är inte därför du inte går upp mot Tyson, det är för att du inte vågar, och för att du vet att han sopar banan med dig. Men den moraliska människan skiter blankt i det, han går rakt på och gör det som måste göras (för att det är rätt). Den där mjäkiga mittenpolitiken söker bara skyla över problemen genom att tillgodose den högljudda majoriteten med vad den vill ha (allt enligt opinionssiffrorna och kalkylerandet på dem). Så köper ni er fria från synd via faddergalor - den nya tidens avlatsbrev, i (ironically) den nya tidens kakelugn. Men ni går fortfarande med på grundpremisserna (det system som skapar precis allt det onda som ni också ser). Och ja, du ska stå till svars för det, i egenskap, inte av präst/yrke utan i egenskap av kristen, och, inte minst, i egenskap av medborgare och medmänniska. Och det skall stå till svars just för att det är en dogm det är en troslära, den normerar beteenden osv.

Ditt moraliska ansvar tar inte slut med jobbet, om än din kristendom skulle upphöra därmed.

Människan är nog mer seg än skör.

Att vara ett grässtrå som viker sig för stöveln men reser sig sedan är att vara seg, inte skör.

Att vara skör är att mer som att ha dehydrerat bort sin naturliga seghet genom att förfina sin självbild och identifiera sig med den.

Kanske är vårt inre inte en diamant eller spröd ädelsten utan mer som ett träd, en inre Yggdrasil med grenar och blad och frukter ibland vi ger till andra. Det kan blåsa, bli vinter och grenar kan trilla av men det blir alltid vår en gång med nya blad och nytt växande.

Tänker i alla fall Algotezza

Människan är nog mer fabulerande än vad hon är vare sig skör eller ett träd. Men visst, trädmetaforen har sina fördelar. Man ska komma ihåg att den hämtar sin näring ur rötterna, och att inte ens en gnagande Nidhögg förmår göra nåt åt saken, och att i ett starkt träd hänger sig även gudar. Det finns bra stoff att hämta där, men det är fabler. Det vi kan säga är just att människan är primärt fabulerande. Hon diktar sin egen konstitution (och sitt eget användningsområde). Inte som ensam person, men som deltagare i ett symboliskt universum, en språklig gemenskap. Naturligtvis är begreppen relativa sitt ändamål, och skörheten liksom styrkan bara självidentiska på dessa premisser. Så, vilket redan varit underförstått många inlägg tillbaka, den förmenta skörheten, och knivlösheten, kan i många dramer spela rollen av vapen (som ju också Nietzsche säger, men med andra ord).

Personligen ser jag ingen nytta alls i "förvekligandet" av den mänskliga naturen. Och skuldbegreppet står mig upp i halsen. Naturligtvis behöver vi nåt slags seder att enas kring. Om än inte - eller absolut inte - lagstadgade. Föreställ dig lagstadgade ritualer kring sexualiteten - hela poängen skulle gå förlorad. Ett stort problem ligger i religionernas skenheliga och maktgalna gest par excellance - "helgandet" som sådant, var än det visar sig (sanktionerat av den där jättefallosen i himlen). Jag har svårt att se det som något annat än ett självförhärligande, och därigenom också ett självbedrägeri. Ska tänkandet verkligen behöva stå tillbaka inför naiviteten? Ska vi syssla med självcensur, under förevändningen att det är det "goda" (i och med att vi inte krossar de naiva drömmarna hos de aom drömmer)? Nej, då säger jag att klarar trädet inte Nidhögg, så har det inte längre några rötter i verkligheten, och när det ruttna trädet faller så skall filosofernas jubel ljuda. Kanske föll det då under vikten av en hednisk gud som hängt sig i det.

[Avantgardet]

Att vara skör, är att vara sann om sina mänskliga begränsningar; sina svårigheter och svagheter.
Att vara skör är att ha livserfarenheter som underdog, att ha blivit trampad på, tilltufsad av livet.
Att vara en moralisk människa, är att följa sitt samvete - efter bästa förmåga.

Att vara stark, är att våga visa svaghet.

Viljan till stordåd kan vara ofantlig, kampen också.

Men liksom tomten inte finns, finns heller inte STÅLMANNEN.

Tackar gode GUD för det.

* CHRISTER KYREUS, född skör- förbliven skör - men kämpar på

Nog är det så, men låt se om du håller med mig nu: om man inte ens ämnar utsätta sig för prövningar, vilket är förutsättningen för uppdagandet av "svagheter", då är man inte stark. Att våga visa sina svagheter, eller att sitta och avnjuta dem för sig själv. Han som avnjuter dem för sig själv, han har förvisso kontrollen över sina svagheter och han slipper visa upp dem, men den som vågar pröva sig själv, han får åtminstone åtnjuta nöjet av att göras till åtlöje av andra. Vilket är så mycket som att säga att endast den senare sätter sin tilltro till en "högre makt", om än så bara församlingens.

[Avantgardet]

Avantgardet

Jag vet inte vad jag skulle gjort i en sådan situation, kanske har du rätt, man kan inte leva som en slav.

Nej jag vet heller inte vad (partikulärt) som skall göras i en sådan situation. Min poäng var snarare att vi måste uppmana till civilkurage, och inte till ett blitt stillatigande (som små självrättfärdiga adventsljus i fönstret, alltid på tryggt avstånd från kölden utanför). I ditt exempel finns det ju inte något utrymme där ett civilkurage (åtminstone vid en första anblick) hade kunnat göra någon skillnad.

Revolutionärens val - "frihet eller döden". Låt säga så här, när valet står mellan "dina pengar eller ditt liv!" (which amounts to the same thing, åtminstone i denna värld), så ligger det revolutionära valet i ett uteslutet tredje. Vi ska inte rakt upp och ner acceptera de alternativ vi ställs inför. Gör du valet mellan a eller b här, så köper du valet (valsituationen) som sådant.

[* KYREUS *]

Tack för de gångna åren, på FF.
Jag avslutar mitt författande här med dessa rader.

Nya uppdrag ligger och väntar, på andra platser.

Med vänlig hälsning,

CHRISTER KYREUS

[honey is cool]

Revolutionärens val - "frihet eller döden". Låt säga så här, när valet står mellan "dina pengar eller ditt liv!" (which amounts to the same thing, åtminstone i denna värld), så ligger det revolutionära valet i ett uteslutet tredje. Vi ska inte rakt upp och ner acceptera de alternativ vi ställs inför. Gör du valet mellan a eller b här, så köper du valet (valsituationen) som sådant.

I´m not bargain! Ja jag har också tänkt så. Om det handlar om liv så offrar jag helst mitt eget tror jag, i alla fall en gång. Men om någon säger att antingen dödar vi din bäste vän eller tio andra, så tycker jag att det valet egentligen inte har med mig att göra, det är ju dem som har valet, det är de som är i maktposition och de gör vad fan de vill. Då kanske de säger, ja då dödar vi både din vän och de tio andra, då vet jag inte riktigt vad jag skulle göra. Men jag tror att om man går med på att spela deras spel så rullar det bara på. Kanske blir man tvungen att spela deras spel, men då tror jag att det är viktigt att inte skuldbelägga sig själv för mycket om det går, för det är det de vill, det är det  som det går ut på.