Kan man upphovsrättskydda matematiska ekvationer?

[Darth Angelus]

Justin Case och Erkki, det är komplicerade frågor ni ställer, och jag känner inte att jag har tid att lägga ut det så noga som jag skulle vilja. Men, jag kan säga att jag håller på min inställning att upphovsrätt är befogad generellt sett.

Visst kan folk skapa, uppfinna, komponera och författa utav egen motor och har gjort så i alla tider. Men, även om jag inte tror pengar är eller bör vara den primära drivmotorn bakom skapande så är den krassa verkligheten att alla behöver arbeta för brödfödan. Man är väl mycket idealist om man inte ser det som ett problem. Om inte den som skapar får kompensation för detta utan att dennes arbetsinsatser bara beslagtas av kollektivet, ja, då måste denna arbeta lika mycket med annat, vanligt lönearbete som alla andra (för att få samma levnadsstandard) och sedan ska de dessutom hitta tid på dygnets övriga timmar för sin skapande aktivitet. Det säger sig självt att de inte kan få lika mycket skapat på den kortare tiden. Eftersom en hel del av dessa människor har fått begåvning för det de gör och andra uppskattar det så tillför de mer genom sitt skapande än de hade gjort genom vanligt arbete (som vem som helst kan göra).

Erkki, jag tycker att det är rimligt att man har rätt till sitt eget verk, sådant som det är, lyckat eller misslyckat. Det är livets villkor, att om man företar sig något så är graden av framgång osäker. Det problem att någon befinner sig på en skaparnivå som dennes samtid inte begriper sig på är svårt att lösa. Människor som blir missförstådda av sin samtid finns förvisso, men jag kan inte se vad man skall göra åt det annat än försöka uppmana folk att vara öppna för nya idéer.
Sedan är upphovsrätten begränsad i tid efter skaparens död. Efter det anses det vara allmängods. Jag kan inte se varför barn inte skulle få ha rätt till kompensation fram tills dess. Hade skaparen tjänat in pengar under sin livstid så hade det i förlängningen gått till barnen genom arv (om inte skaparen spenderade dem). Är du emot arv också?

Jag kan se varför hägrande möjligheter till kompensation skulle leda till ökad benägenhet att dölja de egna rönen, men inte varför upphovsrätten skulle vara boven i det dramat. Tvärtom, om inte upphovsrätt fanns så skulle det finnas än mer anledning att dölja rönen. Då hade ju konkurrenterna kunnat använda ens verk utan tillstånd och således slippa arbetet/kostnaderna. Det ända sättet att hindra ett sådant gratis utnyttjande vore att hemlighålla teknikaliteterna kring verket (om någon utvecklat en medicin, så skulle det vara hur medicinen tillverkas). Med upphovsrätt behöver man inte dölja sina hemligheter på samma sätt, för ingen får reproducera verket utan ens tillstånd ändå. Kunskapen som skapandet av verket lett till blir således mer allmänt spridd.

[Justin Case]

Varför inte satsa på idén att ersätta upphovsrätt med statliga stipendier till skapare, som jag nämnde?

Fördelarna med den idén är uppenbara:
- resursbesparing genom kraftigt minskat behov av rättsåtgärder
- mer skapande i samhället
- trevligare kommunikation mellan skapare och publik
- trevligare kommunikation mellan skapare sinsemellan
- samt att skapare fritt kan bygga vidare på varandras verk, något som ytterligare gynnar mänsklighetens utveckling.

Vad är nackdelarna?
Om staten ensam håller i alla skapares försörjning innebär det en avsevärd förstärkning av staten. En förstärkning av staten som kan visa sig farlig, om staten samtidigt blir mer och mer totalitär genom utveckling av ett allt mer statligt kontrollerat storebrorssamhälle - detta även om visserligen avskaffandet av upphovsrätten innebär att just upphovsrätt inte kan användas som skäl att övervaka folket. (Även om man kan säga att, som det blir nu med IPRED-lagen, staten inte sköter just den biten.)
Det kan tyckas att ett ersättande av upphovsrätt med statliga stipendier innebär att det uteslutande måste bli statliga stipendienämnder och liknande, och inte folket, som bestämmer vilka som ska få leva på sitt skapande (då stipendier blir så gott som det enda sättet att leva på sitt skapande). Det kan tyckas mindre demokratiskt. Men dels är det väl högst tveksamt om det i praktiken idag är så mycket folket som bestämmer vilka som får försörja sig på sitt skapande, även utan statens inblandning. Det är väl idag till väldigt stor del några få penningstarka marknadsaktörer, snarare än folket, som bestämmer det. Kanske vore det, med tanke på detta, rentav mer, snarare än mindre, demokratiskt, att låta folkvalda bestämma vilka skapare som ska få leva på sitt skapande?

Dels kanske man inte behöver utforma de statliga stipendienämnderna i fråga så som de hittills varit utformade. De skulle kanske kunna demokratiseras ytterligare, med dagens teknologis hjälp. Nämnderna skulle kunna utgöras av stora, tillfälliga, slumpmässiga urval ur folket, urval på ett par tusen personer, som när man gör opinionsundersökningar. Nya personer varje vecka, till exempel. Slumpen kommer naturligtvis att spela in till stor del med ett sådant system, men jag vill påstå att den gör det säkert minst lika mycket redan som det är idag, när marknaden till största delen får styra folks skapande. Detta eftersom det är så nyckfullt vilka som råkar "ligga rätt i tiden", råkar få en producent eller liknande att nappa på ens idé, råkar lyckas marknadsföra sina skapelser på ett sätt som överhuvudtaget gör folk uppmärksamma på den, etc.

Marknadsföring kan vara en källa till njutning för marknadsförare som brinner för sitt arbete i annan mening än bara att det inbringar pengar, men oftast är nog marknadsföring mest ett resursslöseri, ett relativt improduktivt arbete, som skapare av verkligt värdefulla uppfinningar/musik/poesi etcetera ofta dessutom inte är tillnärmelsevis de bäst skickade att utöva (och som därför blir ett extra stort tidsslöseri för just dessa, eftersom de gör det så ineffektivt att de måste ägna extra mycket tid åt det för att det ska ge effekt), ett resursslöseri som inte skulle behövas om det beslutades demokratiskt av folket vilka skapare som ska få vad.

[Erkki]

Angelus, tror mig vara införstådd med din ståndpunkt, vilket i och för sig verkar självklart i det konkurrenssamhälle vi verkar i där det pågår en kamp om varenda brödsmula, där hänsyn och medkännande är tynande egenskaper hos medborgarna.

Och visst, jag är även mot arv. Arvsrätten garanterar möjligheter för vilken stolle som helst som råkar ha rätt föräldrar komma i besittning och bestämma över företagsimperier vars omsättning överstiger små nationers. Undra sen att det omkommer miljontals människor i svält och andra umbäranden.

Förhanden varande förhållanden är dock inget absolut obligatorium utan med lite mera sans och förnuft i dom mellanmänskliga relationerna, med en strävan att bygga upp förtroendena mellan individerna skulle samhällen där fruktan för att bli utan livets nödtorft kunna växa fram.

Sammantaget vill jag säga att jag är emot all form av privatisering. Frånsett givetvis tillhörigheter som har ett givet affektionsvärde, eller att man inte skulle kunna betrakta en liten täppa som sin egen. Överdrifter bör vi akta oss för under alla förhållanden.

Låt oss sträva mot ett verkligt öppet samhälle där vi slipper förse våra hem med lås och larmsystem.

I det förment öppna samhället vi nu lever i säljs fler lås och larmsystem än någonsin. Så missbrukade vissa begrepp ändå är.

Just för tillfället är det ett sagolikt vackert väder i norra Sverige och jag tänker lägga min arm om en underbar kvinna, samt tillsammans med henne och ge mig ut för att kisa och nosa på det som fortfarande är helt gratis, samt tillräckligt långt från fåfängans marknad.

[Justin Case]

Angelus, tror mig vara införstådd med din ståndpunkt, vilket i och för sig verkar självklart i det konkurrenssamhälle vi verkar i där det pågår en kamp om varenda brödsmula, där hänsyn och medkännande är tynande egenskaper hos medborgarna.

Och visst, jag är även mot arv. Arvsrätten garanterar möjligheter för vilken stolle som helst som råkar ha rätt föräldrar komma i besittning och bestämma över företagsimperier vars omsättning överstiger små nationers. Undra sen att det omkommer miljontals människor i svält och andra umbäranden.

Om man skulle avskaffa arvsrätten skulle folk kringgå det genom att helt enkelt skänka bort sin egendom till sina barn när de närmar sig döden. Och om man försöker stävja detta genom att återinföra gåvoskatt och höja denna rejält, kommer folk att gå runt denna genom att  kalla det för att de inte skänker utan säljer sin egendom till sina barn för t.ex. en krona innan de dör. Även handel skulle då måsta förbjudas, om det ska vara någon mening med ditt avskaffande av arvsrätten.

Ett samhälle utan arvsrätt, gåvorätt och handel. Ett samhälle där ingenting någonsin på något sätt får byta ägare. Det vore verkligen ett intressant samhälle! Hur tänker du dig att det skulle se ut och fungera?

[Erkki]

Vad arvsrätten beträffar trodde jag mig ha gjort klart att självfallet ska nvar och en ha rätten till allt vad affektion innebär.

Men att missförstå mig till den grad att uppfatta att jag skulle vara emot gåvorätt belägger givetvis min oförmåga att göra mig förstådd. Givandet och den ömsesidiga glädje en gåva i sann kärleksfull anda ger tar jag för given.

Inte heller är jag emot handel i sig, fast handel är ju i själva verket ett slags penningens beteenderegulator som manipuleraren behöver för den egna bekvämligheten.

Fast jag ger mig inte till att förakta ens den som är i besittning av egenskaper som en krängare av allehanda, såväl nyttiga som onyttiga, varor och tjänster behöver. Det finns säkert behov av dessa individers tjänster även i ett samhälle där behoven tillfredställs efter behov och inte via tillgången på pengar.

Min önskan är att ett samhällsbyggets fundament skulle bestå av tillit och förtroende för varandra och inte som det nu är att allt grundas på kommersialismens gungfly, där ingen är garanterad trygghet utan samtliga förbereder sig på det värsta, vilket innebär att dom som redan allting har kommer att få ännu mer, samt dom som är helt utan kommer att förbli det för all framtid

Klart att jag är medveten om att jag är en drömmare. Fast kom inte och tugga skit med mig om kommersens och kapitalismens fördelar om inte det är grundat på det logiska tänkandets grund.

Jag är inte tre år å tror inte på nånting bara för att nånting råkar vara som det är.

Å inte fan kan man skrämma mig med fängelse eller dito beteendekorrektion heller. Jag är över sextio år gammal och stångats mot ignoransen i hela mitt liv, vilket inneburit att jag anstaltsplacerats fler gånger än jag har ork att räkna efter.

En sak ska var och en ha förbannat klart för sig att min frihet tar ingen ifrån mig hur mycket betong än jag muras in i. Jag har själv tagit mig min frihet och den enda som kan beröva mig den är blott och bart jag själv, ingen annan.

Den enda radikala metoden att bota mig är att avrätta mig, fast det har inte denna humana, civiliserade rättssamhällets ärade jurister kurage till. Hellre skickar dom sina handlangare att puckla på mig med sina batonger som om det skulle leda nån vart.

Upprepar mig ytterligare en gång: Våga krypa ut ur dom mentala stenåldersgrottorna och våga försöka bygga upp lite mellanmänskligt förtroendekapital

Det är inget som ni hittar på saldobeskeden men väl på en bricka med kaffe å bullar som ni bär över till er granne hur motbjudande än vederbörande verkar. Det är åtminstone en början å mens ni ändå hälsar på grannen kan ni fråga om det eventuellt finns något ni kan göra för denne.

[Erkki]

Glömde, förstås, att tillägga att allt det ni ska göra er nästa sker utan avsikter på något slags krav på motprestation.

[Justin Case]

Vad arvsrätten beträffar trodde jag mig ha gjort klart att självfallet ska nvar och en ha rätten till allt vad affektion innebär.

Om jag t.ex. hävdar att det har lika stort affektionsvärde för mig att få min nyss avlidna farmors alla miljoner, som det har affektionsvärde för någon annan att få ärva sin avlidna frus vigselring, hur kan någon då bevisa att jag ljuger och den andra personen talar sanning?

Min önskan är att ett samhällsbyggets fundament skulle bestå av tillit och förtroende för varandra och inte som det nu är att allt grundas på kommersialismens gungfly, där ingen är garanterad trygghet utan samtliga förbereder sig på det värsta, vilket innebär att dom som redan allting har kommer att få ännu mer, samt dom som är helt utan kommer att förbli det för all framtid

Nu har väl mänskligheten i genomsnitt blivit rikare och rikare per capita ända sedan stenåldern och fram till idag, och detta trots - eller kanske tack vare(?) - att människor, genom i stort sett hela mänsklighetens historia, och i stort sett överallt på jorden, haft en i stort sett obegränsad rätt att skänka, ta emot, köpa, sälja, ärva och testamentera bort i stort sett obegränsade mängder egendom till och från vem man vill utan att någon annan lägger sig i. När någon lagt sig i, har det oftast varit despotiska makthavare, typ icke demokratiskt valda kungar och feodalherrar, som knappast gjort vettigare saker med egendomen de beslagtagit än vad de som de beslagtagit egendomen från skulle ha gjort med egendomen. Detta som kallas kapitalism har fått mänskligheten att bli rikare och lyckligare från generation till generation, jämfört med om kapitalismen hade begränsats radikalt på något av de misslyckade sätt man gång på gång försökt med (blodiga, odemokratiska kommunistiska diktaturer och liknande är de enda som tycks ha lyckats med detta genom mänsklighetens histora). Din kritik av arvsrätten (och av kapitalismen i stort) tycks mig inte ha mycket stöd i historien, något som däremot arvsrättens och kapitalismens positiva effekter på mänsklighetens välståndsutveckling tycks mig ha.

Utgångspunkten för behovet av kapitalism är förstås människans inneboende egoism, som man inte lyckats utrota trots årtusenden av ihärdiga försök, och som därför, som bästa realistiska lösning, tvingat fram regler för hur egendom får byta ägare utan att alltför mycket blodvite och slaveri och annat elände uppstår. En sådan grundregel som äganderätt (hur svårdefinierat ägande än är, rent filosofisk) tycks ha minskat mängden våld och slaveri väsentligt de senaste århundradena - en förbättring - och även jämfört med för flera tusen år sedan. (Möjligen kan det ha varit mindre slaveri under delar av stenåldern än idag, men det vet man väl inte mycket om.)

Dock har en alternativ lösning börjat öppna sig: under det nu innevarande århundradet kan det bli möjligt att förändra människor genetiskt, en masse, så att det blir mindre egoistiska på de sätt som hittills nödvändiggjort kapitalism som system. Det skulle vara en mer framkomlig väg än ett avskaffande av kapitalismen, om man vill ha ett samhälle där resurser fördelas efter behov och inte efter vem som kan betala för sig. Jag tror vi kan merga med AI ganska snart, så att vi alla blir en enda person. Den personen kommer förhoppningsvis att vara snäll mot sig själv och alla sina delar, så att den blir ett solidariskt paradis gentemot sig själv. Det tror jag vore lösningen på alla fördelningsproblem.

Å inte fan kan man skrämma mig med fängelse eller dito beteendekorrektion heller.

Tyvärr tror jag inte att någon, inte ens du, kan stå emot den värsta tortyr. När myndigheterna (kanske mycket snart, tyvärr) upplever att de behöver kunna skrämma sin befolkning till större lydnad än vad de kan skrämma dem till med vanliga fängelsestraff och bötesstraff, kommer de att ta till tortyr. Dagens teknologi möjliggör dessvärre långt värre tortyr än vad som någonsin varit möjligt. Om du bråkar med myndigheterna och som straff för det blir satt i konstant tortyr i ett år, och därefter släppt under hotet att blir torterad ännu värre nästa gång om du bråkar igen, kommer du nog inte att vara så kaxig längre. Tyvärr.

Vi är på väg att få ett samhälle i stil med vad som beskrivs i Orwells 1984, där myndigheterna verkligen kan skrämma alla sina undersåtar till total lydnad. Myndigheterna har hittills inte haft total makt över sina undersåtar. Det är därför du hittills har kunnat sväva i den naiva tron att man inte kan ta ifrån dig din frihet. Jag avskyr att behöva komma med det här budskapet, men går det illa, är du snart inte det minsta fri, vad du än själv vill när det gäller det. Den utveckling som leder till ett sådant samhälle måste stoppas. Vad jag kan se är Piratpartiet det enda parti som har chansen att göra detta genom partipolitik. Andra vägar än partipolitik finns förstås också. Jag tror på en kombination av olika metoder, med det gemensamma målet att skapa en demokratisk mänsklighet och förhindra fullbordandet av (och helst avveckla) den globala Orwellska polisstat, som många av världens regeringar nu tycks försöka gemensamt bygga upp.

Upprepar mig ytterligare en gång: Våga krypa ut ur dom mentala stenåldersgrottorna och våga försöka bygga upp lite mellanmänskligt förtroendekapital

Det är inget som ni hittar på saldobeskeden men väl på en bricka med kaffe å bullar som ni bär över till er granne hur motbjudande än vederbörande verkar. Det är åtminstone en början å mens ni ändå hälsar på grannen kan ni fråga om det eventuellt finns något ni kan göra för denne.

Människor har försökt med sådana metoder i årtusenden, sprida kärlek från person till person och så. Vad är resultatet? Vi är nu mycket nära att få ett globalt Orwells 1984, kanske bland annat för att de goda människorna varit alltför upptagna med att sprida kärlek på gräsrotsnivå, så att de missat vikten av att rent konkret förhindra det uppifrån kommande slaveri som politiker och andra makthavare håller på att bygga upp och alltmer snärja in folket i.

Kanske är det bättre att pröva helt andra vägar än att bara sprida kärlek från person till person? Jag tror på genteknik och cyborgisering, till exempel. Det utesluter dock inte att du sprider kärlek också, kärleksspridandet kan t.ex. få dig att tänka klarare, så att du kommer på bättre idéer om hur du kan effektivare bidra till att rädda mänskligheten.

[Justin Case]

Glömde, förstås, att tillägga att allt det ni ska göra er nästa sker utan avsikter på något slags krav på motprestation.

Om det är ett krav, får du nog inte med dig ens en människa på miljonen till att föra den livsstil du drömmer om att människor ska föra. Nästan alla vill ha något tillbaka när de gör något för någon annan. Det är mänskligt. Om du säger åt dem att inte vilja det, blir effekten bara att "jaha, han säger att man ska vilja ge utan att vilja få något tillbaka, men jag kan inte "inte vilja" få något tillbaka när jag ger. Det vore som att försöka låta bli att blinka när en insekt flyger in i ens öga. Det går inte. Jag vill av natur alltid ha det bättre, och om jag kan få fördelar genom att ge, passar jag av natur på att försöka ta de fördelarna. Sådan är jag, inget kan ändra på min natur. Så det där villkorslösa givandet är nog inget för mig".

Nä, det behövs nog genteknik eller något liknande, för att få fler människor än bara ett försvinnande litet antal att vilja ge villkorslöst till andra i tillräcklig omfattning för att det ska rädda mänskligheten.

[Erkki]

Justin, ska ta det sistnämnda först. Det där med kravlösa gärningar. Självklart att det inte är något krav från mig utan helt avsett som en rekommendation. Har förvisso nog med dom krav jag ställer på mig själv utan att behöva ställa även krav på andra och kontrollera att kraven efterlevs. Erkänner att jag uttryckte mig slarvigt.

Kommer strax till ditt försvarstal för kapitalismen men mina krav på mig själv kräver att jag uppmärksammar en helt annan sektor i mitt liv än filosofiforum. Du ursäktar mig väl en kort stund, som förvisso kan dra ut långt längre än en akademisk kvart

[Algotezza]

Att kräva att andra skall handla kravlöst är ju i sig ett djävla krav för dem att leva upp till. Man kan bara leva efter det själv i handling. Men det är inget att snacka om. Bara visa. Show, don't tell!

Kräver Algotezza

[Erkki]

Ditt senaste inlägg fick mig nästan att lägga ut en litania på finska å ryska eftersom åtminstone skenbart du fick mig att tro att du saknade förmåga att läsa innantill eller var för nonchalant för att ens läsa vad jag skrev som svar om kravlöshet så jag ger mig till att upprepa även om jag i smått drar mig till slutsatsen att vår senaste inlägg skrevs av respektive individ ungefär samtidig (tidpunkten för inläggen skiljer sig åt med ett par minuter).

JAG KRÄVER DEFINITIVT INTE UTAN DET JAG ÖVERHUVUDTAGET SKRIVER SKER PÅ BASIS AV EN REKOMMENDATION, UTÖVER DET SKRIVER JAG EN JÄVLA MASSA ENBART I SYFTE ATT UNDERHÅLLA OCH FULLSTÄNDIGT UTAN NÅGON SOM HELST KRAV PÅ MOTPRESTATION OCH ÄR DET DU VILL VETA VAD JAG HAR SKRIVIT UNDER ALLA MINA LEVNADS DAGAR FÅR DU ANTINGEN MASA DITT LEKAMEN TILL MINA BREDDGRADER SÅ VI KAN KLIPPA EN ELLER ANNAN HÖVDING OCH SE ÖVER DOM SAGOLIKA NEJDERNA NATUREN OMKRING MIG ERBJUDER OCH SÅ FÅR DU ROTA I DOM FLYTTLÅDOR SOM INNEHÅLLER DELAR AV VAD JAG SATT PÅ PRÄNT, ALTERNATIVT GER DU DIG TILL, TÅLS SÅ KAN DET FAKTISKT KOMMA ATT HÄNDA ATT JAG EFTER UMGÄNGESKRETSENS REKOMMENDATIONER BÖRJAR ÅTERGE I SKRIFT ETT LIV SOM BÅDE FÄNGSLAR OCH FÖRFÄRAR. SAMTLIGA I MITT UMGÄNGE HAR SLUTAT ATT STÄLLA KRAV PÅ MIG, DOM FÖRSTÅR ATT JAG FÖREDRAR REKOMMENDATIONER. DET ÄR FAKTISKT EN JÄVLA SKILLNAD PÅ KRAV OCH REKOMMENDATION.

Kommer jag att delge mina medmänniskor mitt liv satt på pränt så garanterar jag aatt det kommer aatt ske utan att någon enda ett endaste öre, mark, kopek, dirham eller vad valutan än må vara. Förhoppningen om att slippa penningen som styrmedel kommer inte att ske under min livstid. Det är en tanke som jag till sist har tvingats acceptera. Inte för att jag betraktar övriga medmänniskorna som okunniga utan beskyller enbart mig själv för oförmågan att inte lyckas förmedla en vision vars grund ligger genomtryggt på logisk bas.

Fördenskull avstår inte dom som förestår den etablerade verkligheten kunnat visa var och när jag tänker fel när jag krävt en logisk redogörelse för avvikelsen från logiken min tanke gör. Det har förekommit att dom som med skitiga pekfingrar beskyllt mig för allehanda regelvidrigheter och dömt mig till fängelse därför har erkänt under privata omständigheter att jag givetvis har rätt men att vi har våra regler, vilket jag i min tur fullständigt skiter i när väl ögonblicket för en given händelse inträffar. Då handlar jag utan att glutta i nåt regelverk vad jag får göra eller inte göra.

En gång erkände en representant för den verkligt mörka i vår tillvaro, en psykiater, att han inte kunde sjukskriva resten av mänskligheten, vilket jag i all ödmjukhet befriade honom från genom att lugna honom med orden: "Du T det behöver du inte göra! Jag offrar mig sjukskriv mig istället."

I några år unnades jag ett njuggt sjukbidrag tills missunnan hos en vedervärdig varelse på FK blev denne övermäktigt och vederbörande förde en ihärdig kamp tills jag fråntogs dom penningarna.

Som sagt, livet och därtillhörande diskussioner bedriver jag väldigt improviserat. Mitt tilltänkta inlägg mot ditt försvar av kapitalismen skjuts åter framåt i tiden. Vem avväger väl hur lång en akademisk kvart är för mig mer än jag själv, just det. Jag återkommer

[Erkki]

Och Justin, jag lärde mig skrivkonsten medelst en penna men med tiden gav jag efter för en mekanisk innovation som påtvingades mig, för att sen till slut acceptera ordbehandlarens enorma fördelar. Därtill är jag av åsikten att just datorn, som ju ordbehandlaren är en del av blir verktyget som kapitalismen gräver sin egen grav med i och med sitt eviga behov av nya marknader för avsättning av sina mer eller alltför ofta mindre behövliga produkter.  Men det ska jag måla ut för dig utförligare med tiden.

Vad jag skulle med en enkel mening säga fast jag aldrig klarar av meningar enkelt är att jag hamrar långsamt på tangenterna till datorn. En skämtsam yngling har ställt ett nytt tangentbord på högkant intill mig i avvaktan på att jag hamrar innevarande till dom förbrukade. Insiktsfullt skämtande berikar åtminstone mitt liv!

[Justin Case]

I väntan på ditt svar, Erkki, tillåter jag mig att kommentera din signatur

"Naturens styrka är dess mångfald, vilket människan strävar efter att likrikta i sin enfald!".

Människan likriktar mycket i naturen, det är sant. Jag tror inte att du skulle vilja vara utan det. Ett trivialt exempel är de av dig så älskade knivarna som människor idag kan bära på sig och vid behov försvara sig med, skala frukt med, tälja träskulpturer med osv. Naturen lyckades inte själv likrikta stålmolekyler på sådant sätt att de bildade en (lika) användbar kniv. En av människans många triumfer är just kniven, med sitt raka och skarpa blad (som effektivt kan döda, på gott och ont; mycket troligt existerar vi som existerar idag bland annat tack vare att våra förfäder dödade diverse djur; något de i många avgörande fall kanske inte skulle ha kunnat göra utan sina knivar).

Denna "likriktning av naturen", som du försöker framställa som mestadels negativ, men som förmodligen är en väsentlig del av hemligheten bakom nuvarande mänsklighets - och därmed bland annat din och dina älskades - existens, står människan för (om nu människan kan sägas stå för någon likriktning av naturen överhuvudtaget; många andra djurarter skapar och använder redskap; det är inte en exklusivt mänsklig företeelse).

Datorer är bara en vidareutveckling i samma riktning som kniven. Den cyborgisering jag hoppas på, den av allt högre teknologi framhjälpta sammansmältning av alla människor till en enda person som jag tror skulle rädda mänskligheten från undergång, vore bara en naturlig fortsättning på samma utveckling. Först fanns bara separata encelliga organismer. Med tiden förenade sig celler till mer och mer komplexa, sammansatta varelser. Att sammansätta alla människor till en enda varelse är bara ännu ett steg i samma riktning i vilken vi redan i många årmiljarder varit på väg. Jag vill helt enkelt bara att livet på jorden (så länge det inte finns några tecken på liv annorstädes i "vår del av" universum) ska få fortsätta utvecklas så länge som möjligt i ungefär den lovande riktning hon hittills utvecklats. Sedan kan man alltid önska småjusteringar om man är perfektionist och verkligen vill att inte en enda oskyldig människa ska tvingas lida i onödan, men jag tar för givet att flera miljarder människor är viktigare än en handfull människor.

[Erkki]

Givetvis tänker jag svara dig på den tidigaste feågeställningen, men eftersom jag är en individ med särdeles snabb reaktion på mina sinnens uppfattning, vilket senast föranleddes med anledning av din invändning, eller kanske det blott är frågan om en reaktion. Hur det än är fallet så finner min signatur sin upprinnelse i fenomenet att det sker en likriktning på det kulturella planet.

Vill det sig illa kommer snart varenda käft att såväl se ut som amerikaner och tugga majs och soja som odlats på skövlade urskogars bekostnad. Det kan väl inte vara utom din kännedom vad som sker på såväl agrikulturella planet som det rent mänskligt kulturella området?

Det du tuggar om beträffande atomer osv. kallas för raffinering och det är sannerligen inte något jag är emot.

Jag finner faktiskt behag i att sätta min röv på en varm ändring i toaletten, ty jag har även upplevt hur det känns att sätta sin ändalykt på mer än minus 40 grader Celsius kalla brädor på fjölet, vilket jag betvivlar att du har gjort!

Men jag är inte sen att erkänna att min signatur kan föranleda missuppfattning.

Inom kort kommer jag att återgå till min tidigare signatur som förmodligen fallit i glöämska!

DEN ENDA SANNINGEN ÄR DEN TOTALA OVISSHETEN; EN SANNOLIKHET SOM INTE UTESLUTER NÅGON MÖJLIGHET.

Fundera på den!

[Erkki]

Ber om ursäkt för en företeelse som jag retar mig ibland hos andra och det är när man använder främmande ord för sånt det finns fullt begripliga svenska ord för

Jag skulle ha skrivit förädling istället för raffinering