Hur mycket slump handlar det naturliga urvalet om?
Moderator: Moderatorgruppen
-
Cosmic philosopher
- Inlägg: 599
- Blev medlem: 24 jan 2007 20:42
- Ort: Jämshög
Hur mycket slump handlar det naturliga urvalet om?
Har för mej att Richard Dawkins menar att det enda alternativet till en Gudom är inte slumpen utan om naturligt urval. Men handlar inte det naturliga urvalet i grund och botten mycket mer om just slump och tillfällighet än vad just Richard Dawkins menar? Titta här: http://www.youtube.com/watch?v=tDdn0UPDjmk
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Jag förstår alls inte kopplingen mellan slump och naturligt urval. För den som är intresserad finns det faktiskt en ordväxling mellan Darwin och nån prälle där Darwin visar sig vara mycket medveten om hur olyckligt ordvalet är. Att det ger antropomorfa associationer som alls inte är avsedda. Att det låter som skulle han tala om nåt slags "kraft" i naturen - inte helt olikt hur en del biologister uppfattar "slumpen". "Det naturliga urvalet" är inget annat än vad vi alla alltid-redan sysslar med. Detta är "det naturliga urvalet", in action så att säga. Och ser ni nån slump här? Förvisso är det alls inte omöjligt att kalla också detta slump och tillfällighet, men det tycks minst sagt främmande. Är det en slump att jag sitter här och kommenterar det här inlägget om slump? Och givet att vi ändå går med på något sådant, vad vill vi då säga med detta "slump"? Vad menar vi med det?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Slumpen i relation till evolutionen är väl det som utgör de nya variationerna. Det naturliga urvalet är sedan den icke-slumpartade mekanismen som låter vissa variationer överleva.
Alltså, "slumpen" ligger i hur de genetiska felen uppstår. Det naturliga urvalet är en postum förklaring av varför ett genetiskt fel inte dog ut, med referens till att de andra inte klarade sig.
Jag tror inte att man talar om det naturliga urvalet som en teleologisk aktivitet hos de levande, utan snarare en betingning av miljön på arten. Jag menar alltså att det inte är att det saknas slump hos vår aktivitet som ger att evolutionen inte är en slump, utan det är att det saknas slump i fråga om vad som är lämpligt i en miljö, givet att vi tar gener som något som överlever hos en "art" och inte en "individ", där antalet är avgörande.
Alltså, även om vi tex väljer det ena framför det andra, i fråga om reproduktion (det som låter det avvikande överleva) så tror jag inte det är vad man refererar till i fråga om naturligt urval.
Varför det inte är en slump är för att det inte är en slump vilket beteende som lämpar sig bäst för en miljö, utan ett faktum, om än endast vetbart retrospektivt.
Alltså, "slumpen" ligger i hur de genetiska felen uppstår. Det naturliga urvalet är en postum förklaring av varför ett genetiskt fel inte dog ut, med referens till att de andra inte klarade sig.
Jag tror inte att man talar om det naturliga urvalet som en teleologisk aktivitet hos de levande, utan snarare en betingning av miljön på arten. Jag menar alltså att det inte är att det saknas slump hos vår aktivitet som ger att evolutionen inte är en slump, utan det är att det saknas slump i fråga om vad som är lämpligt i en miljö, givet att vi tar gener som något som överlever hos en "art" och inte en "individ", där antalet är avgörande.
Alltså, även om vi tex väljer det ena framför det andra, i fråga om reproduktion (det som låter det avvikande överleva) så tror jag inte det är vad man refererar till i fråga om naturligt urval.
Varför det inte är en slump är för att det inte är en slump vilket beteende som lämpar sig bäst för en miljö, utan ett faktum, om än endast vetbart retrospektivt.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
-
Tobias Israelsson
- Inlägg: 79
- Blev medlem: 23 okt 2007 00:43
Re: Hur mycket slump handlar det naturliga urvalet om?
Nej det naturliga urvalet har inget med slump att göra.
Den enda typen av urval som gör det är ju just slumpmässiga urval.
Den enda typen av urval som gör det är ju just slumpmässiga urval.
-
yckepyckepö
- Inlägg: 6
- Blev medlem: 05 sep 2005 01:33
- Ort: Stockholm
http://sv.wikipedia.org/wiki/Illusionen_om_Gud
I den här boken förklarar Dawkins det naturliga urvalet naturvetenskapligt och hur bl.a religionsteologiska och kreationistiska resonemang med eller omedvetet missuppfattar den vetenskapliga utvidningen av vårt vetande.
I nya förordet gör han också upp med olika recensenters förståelse för boken. I kommande upplagor kommer säkert fler kommentarer.
Vem skapade Gud som skapade Gud som skapade Gud löser teologerna med cirkelresonemang och kvasivetenskapliga singulariteter. Man påstår att vetenskapsmännen hamnar i ett liknande dilemma med motsvarande vetenskapliga regressioner.
I själva verket filosoferar man över hur olika fysik-Darwinistliknande system skulle kunna fungera. Det blir då totalt ointressant att dra in Gud/gud (en mänsklig skapelse, dock intressant definitions och språkfilosofiskt, e.a) som en möjlig komponent i t.ex en utvidgad TFA teori bortanför multiversumteorier mm.
I religionsfilosofisk mening skapar vi själva vår vetenskapliga världsbild med våra alltmer förfinade instrument. En del teologer erkänner detta, men det är ingen vetenskaplig förståelse utan bara ett tyckande.
Det naturliga urvalets principer och "tänk" har enligt min mening också ökat förståelsen för vad verkligt vetande skulle kunna vara och hur vi utvidgar horisonten...
Det handlar inte om att vi antingen vet något eller inte.
T.ex:"Ju mer vi vet ju mer vet vi att vi ingenting vet" får med en naturvetenskaplig (Darwinistisk) läsart en ny överförd (tom vacker) betydelse.
I den här boken förklarar Dawkins det naturliga urvalet naturvetenskapligt och hur bl.a religionsteologiska och kreationistiska resonemang med eller omedvetet missuppfattar den vetenskapliga utvidningen av vårt vetande.
I nya förordet gör han också upp med olika recensenters förståelse för boken. I kommande upplagor kommer säkert fler kommentarer.
Vem skapade Gud som skapade Gud som skapade Gud löser teologerna med cirkelresonemang och kvasivetenskapliga singulariteter. Man påstår att vetenskapsmännen hamnar i ett liknande dilemma med motsvarande vetenskapliga regressioner.
I själva verket filosoferar man över hur olika fysik-Darwinistliknande system skulle kunna fungera. Det blir då totalt ointressant att dra in Gud/gud (en mänsklig skapelse, dock intressant definitions och språkfilosofiskt, e.a) som en möjlig komponent i t.ex en utvidgad TFA teori bortanför multiversumteorier mm.
I religionsfilosofisk mening skapar vi själva vår vetenskapliga världsbild med våra alltmer förfinade instrument. En del teologer erkänner detta, men det är ingen vetenskaplig förståelse utan bara ett tyckande.
Det naturliga urvalets principer och "tänk" har enligt min mening också ökat förståelsen för vad verkligt vetande skulle kunna vara och hur vi utvidgar horisonten...
Det handlar inte om att vi antingen vet något eller inte.
T.ex:"Ju mer vi vet ju mer vet vi att vi ingenting vet" får med en naturvetenskaplig (Darwinistisk) läsart en ny överförd (tom vacker) betydelse.
Hejsan!
Allt liv vill överleva och det är själva drivkraften i naturen. Utöver detta finns bara energi. Det som existerar utanför detta liv utgör den arena där livet lyckas eller misslyckas. Det är i denna "process" det "naturliga urvalet" sker. Det liv som lyckas bäst i en viss miljö går vidare och sprider sina gener. De som misslyckas försvinner och för inget vidare. Men under andra omständigheter skulle det misslyckade livet klara sig bättre än de liv som nu gynnades. Inga liv är egentligen misslyckade, det beror bara på den omkringliggande miljöns inverkan.
Dawkins har rätt i en hel del, men har även en del feltänk. Han ligger nära de "forskare" som påstår att människan i stort sett redan från början är färdig och bara behöver mat för att växa till sig och sedan agera. Här är han influerad av de nya tankegångar som bubblade upp i samklang med den nyliberala vågen. Alltså att uppfostran, social daning och det man tidigare kallade för "miljön" egentligen spelar liten roll. Människan är ingen altruistisk varelse menar de på, tvärtom är hon en egotrippad figur som när som helst till och med kan döda för att få privilegier och fördelar.
För att klara sig undan beskyllningar för socialdarwinism har dessa nylibbade "forskare" kommit på en ny variant i sina förklaringsmodeller - den mänskliga empatins utveckling och framväxt.
Och visst är det sant att människan är kapabel till både det ena och det andra när det behövs - men det är inte det normala tillståndet för människan. Det normala tillståndet är godmodighet och umgängesliv med familj och nära bekanta. Men det är ju i princip det samma som altruism, och det gillar inte Dawkins med flera inom nyegotrippandets forskargruppering. Det innebär ju att de närmar sig exempelvis Marx, och de är inte villiga att erkänna att denne kanske har en poäng ändå! (sic!)
Dawkins håller med den "nyegotrippade" rörelsens forskarkår när de påstår att den mänskliga empatin har utvecklats och blivit allt mer vanlig hos de moderna människorna. Det har så att säga skett en evolvering de senaste två-tretusen åren, menar de. Men stämmer det med historiska fakta? Har människan som art blivit mer empatikännande?
Ser man till den historiska forskningen är det precis tvärtom, människan, eller en del av människorna, har anammat den egoistiska sidan, som finns hos varje individ, och tonat ned den altruistiska sidan. Något som även lärs in under barnens uppväxt i många familjer och inte minst skolor - där man lär sig att "ta för sig". Detta har särskillt accentuerats de senaste två-trehundra åren, inte minst i västvärlden.
De rester av människor som tills nyligen har levt under förhållanden som påminner om stenåldern däremot, är väldans altruistiska om man generaliserar. Visst finns det fall av motsatsen, men dessa har då genomgått enorma trauman i sina liv som gjort dem själsligt sargade och därmed visar de upp en sämre sida än de hade erhållit om de tillåtits leva som deras föräldrar hade önskat.
Således ser det ut som den mänskliga empatin faktiskt har minskat ju närmare vår egen tid vi kommer, inte att den ökar. Här har Dawkins fullständigt fel!
Men båda dessa sidor är trots allt "mänskliga" - det är bara det att den egotrippade sidan framträder starkare än den altruistiska när individen lever under omkringliggande samhällelig stress.
Därmed är vi tillbaks där vi började, det naturliga urvalet. I den samhällstyp som präglat vår värld de senaste århundradena ges de egotrippade större möjligheter än andra, eftersom samhällets sociala system är uppbyggda så!
Men är då detta bra för vår art i stort? Tja, att de egotrippade får fram fler gener innebär ju bara att tävlandet och konflikterna stadigt ökar, liksom rovdrift och annat som leder till problem! Det lär inte hålla i längden och risken finns att detta till slut leder till att arten människa gör slut på sig själv. Måhända en välgärning för planeten och livet i stort, men som människa finner jag det ganska så oroande.
Men räddningen kanske finns där ändå, för stämmer det att empati och samhällsstress minskar om vi träder in i ett lugnare tempo, där samhället, och vi som föräldrar, tillåts dana våra telningar till mer altruistiska individer, kan vi rent av lura de stressälskande generna? Eftersom vi människor enligt Dawkins samtidigt är den enda art som fattar väldigt mycket och kan omforma hela vår omgivning till det vi önskar! Och fattar vi att vi kommer längre med altruism och empati, då klarar vi förmodligen även av att förändra samhället så att det drager mer ditåt.....eller hur? :lol:
MVH
bigj
Allt liv vill överleva och det är själva drivkraften i naturen. Utöver detta finns bara energi. Det som existerar utanför detta liv utgör den arena där livet lyckas eller misslyckas. Det är i denna "process" det "naturliga urvalet" sker. Det liv som lyckas bäst i en viss miljö går vidare och sprider sina gener. De som misslyckas försvinner och för inget vidare. Men under andra omständigheter skulle det misslyckade livet klara sig bättre än de liv som nu gynnades. Inga liv är egentligen misslyckade, det beror bara på den omkringliggande miljöns inverkan.
Dawkins har rätt i en hel del, men har även en del feltänk. Han ligger nära de "forskare" som påstår att människan i stort sett redan från början är färdig och bara behöver mat för att växa till sig och sedan agera. Här är han influerad av de nya tankegångar som bubblade upp i samklang med den nyliberala vågen. Alltså att uppfostran, social daning och det man tidigare kallade för "miljön" egentligen spelar liten roll. Människan är ingen altruistisk varelse menar de på, tvärtom är hon en egotrippad figur som när som helst till och med kan döda för att få privilegier och fördelar.
För att klara sig undan beskyllningar för socialdarwinism har dessa nylibbade "forskare" kommit på en ny variant i sina förklaringsmodeller - den mänskliga empatins utveckling och framväxt.
Och visst är det sant att människan är kapabel till både det ena och det andra när det behövs - men det är inte det normala tillståndet för människan. Det normala tillståndet är godmodighet och umgängesliv med familj och nära bekanta. Men det är ju i princip det samma som altruism, och det gillar inte Dawkins med flera inom nyegotrippandets forskargruppering. Det innebär ju att de närmar sig exempelvis Marx, och de är inte villiga att erkänna att denne kanske har en poäng ändå! (sic!)
Dawkins håller med den "nyegotrippade" rörelsens forskarkår när de påstår att den mänskliga empatin har utvecklats och blivit allt mer vanlig hos de moderna människorna. Det har så att säga skett en evolvering de senaste två-tretusen åren, menar de. Men stämmer det med historiska fakta? Har människan som art blivit mer empatikännande?
Ser man till den historiska forskningen är det precis tvärtom, människan, eller en del av människorna, har anammat den egoistiska sidan, som finns hos varje individ, och tonat ned den altruistiska sidan. Något som även lärs in under barnens uppväxt i många familjer och inte minst skolor - där man lär sig att "ta för sig". Detta har särskillt accentuerats de senaste två-trehundra åren, inte minst i västvärlden.
De rester av människor som tills nyligen har levt under förhållanden som påminner om stenåldern däremot, är väldans altruistiska om man generaliserar. Visst finns det fall av motsatsen, men dessa har då genomgått enorma trauman i sina liv som gjort dem själsligt sargade och därmed visar de upp en sämre sida än de hade erhållit om de tillåtits leva som deras föräldrar hade önskat.
Således ser det ut som den mänskliga empatin faktiskt har minskat ju närmare vår egen tid vi kommer, inte att den ökar. Här har Dawkins fullständigt fel!
Men båda dessa sidor är trots allt "mänskliga" - det är bara det att den egotrippade sidan framträder starkare än den altruistiska när individen lever under omkringliggande samhällelig stress.
Därmed är vi tillbaks där vi började, det naturliga urvalet. I den samhällstyp som präglat vår värld de senaste århundradena ges de egotrippade större möjligheter än andra, eftersom samhällets sociala system är uppbyggda så!
Men är då detta bra för vår art i stort? Tja, att de egotrippade får fram fler gener innebär ju bara att tävlandet och konflikterna stadigt ökar, liksom rovdrift och annat som leder till problem! Det lär inte hålla i längden och risken finns att detta till slut leder till att arten människa gör slut på sig själv. Måhända en välgärning för planeten och livet i stort, men som människa finner jag det ganska så oroande.
Men räddningen kanske finns där ändå, för stämmer det att empati och samhällsstress minskar om vi träder in i ett lugnare tempo, där samhället, och vi som föräldrar, tillåts dana våra telningar till mer altruistiska individer, kan vi rent av lura de stressälskande generna? Eftersom vi människor enligt Dawkins samtidigt är den enda art som fattar väldigt mycket och kan omforma hela vår omgivning till det vi önskar! Och fattar vi att vi kommer längre med altruism och empati, då klarar vi förmodligen även av att förändra samhället så att det drager mer ditåt.....eller hur? :lol:
MVH
bigj
Den goda sidans försvarare
Det normala tillståndet är godmodighet och umgängesliv med familj och nära bekanta. Men det är ju i princip det samma som altruism, och det gillar inte Dawkins med flera inom nyegotrippandets forskargruppering. Det innebär ju att de närmar sig exempelvis Marx, och de är inte villiga att erkänna att denne kanske har en poäng ändå!
Marx, ja var det inte så att han trodde att människans grundläggande natur kunde förändras, men kommer människan inte att fortsätta vara avundsjuk, rovgirig och hämndlysten även om vi alla verkligen gick in för att dela allt lika och så rättvist som möjligt? Men visst, empatin är nog en förutsättning för att altruismen skall florera.
Hejsan!
Visst, Zokrates, kommer folk även i fortsättningen att vara lite sotis och avundsjuka. Även om sjuhundra år är säkert någon granne avis på sin nästa för dennes snygga fruga och allt därtill som du själv räknade upp!
Men min poäng är ju att undertrycka de egotrippade känslorna och ersätta dem med mer av altruism istället. Om vi så bara fick bort hälften av de egotrippade tankegångarna hade mycket varit vunnet. Man bör, som du själv också skriver, sträva åt detta mål i vart fall - bara detta leder förmodligen framåt!
Huruvida Marx verkligen skrev om att det går att förändra människans natur, i den mening vi idag förstår den, vet jag inte. Men han menade nog förmodligen något ått det håll jag pekat åt. Det gäller att förändra (i detta fall de samhälleliga) förutsättningarna, så förändras förhoppningsvis en del av beteendet också!
MVH
bigj
Visst, Zokrates, kommer folk även i fortsättningen att vara lite sotis och avundsjuka. Även om sjuhundra år är säkert någon granne avis på sin nästa för dennes snygga fruga och allt därtill som du själv räknade upp!
Men min poäng är ju att undertrycka de egotrippade känslorna och ersätta dem med mer av altruism istället. Om vi så bara fick bort hälften av de egotrippade tankegångarna hade mycket varit vunnet. Man bör, som du själv också skriver, sträva åt detta mål i vart fall - bara detta leder förmodligen framåt!
Huruvida Marx verkligen skrev om att det går att förändra människans natur, i den mening vi idag förstår den, vet jag inte. Men han menade nog förmodligen något ått det håll jag pekat åt. Det gäller att förändra (i detta fall de samhälleliga) förutsättningarna, så förändras förhoppningsvis en del av beteendet också!
MVH
bigj
Den goda sidans försvarare
-
yckepyckepö
- Inlägg: 6
- Blev medlem: 05 sep 2005 01:33
- Ort: Stockholm
Dawkins är i sin forskning ickepolitisk på samma sätt som han är ickereligiös.
(Det här med den själviska genen t.ex är inte svårt att missuppfatta - men jag vet att han förklarat det hela och gjort upp med "nyliberala" missförstånd...)
Biologer, biokemister, etologer, zooekologer, fysiologer osv har genom åren förväxlats med div. representanter för samhälls och humanistvetenskaperna såsom etnologer, antropologer, beteendevetare, psykologer, sociologer, statsvetare mm mm. där det ofta har varit fullt legitimt med bl.a socialdarwinistiska, politiska och ekonomiska teser som sedan extrapoleras tillbaks till naturvetenskapen och sen redovisats i omfattande idéhistoriska verk.
Detta utnyttjande "klet" från samhällsdebattörer från olika discipliner vill de naturvetare jag pratat med inte kännas vid: och i sin populärvetenskapliga entusiasm att förklara nya rön blir förklaringarna ibland inte helt begripliga.
Journalisten Lasse Berg har i sin tilltalande bok Gryning över Kalahari försökt förklara något om alla människors ursprung (Afrika) och dagens forskning om våra närmaste släktingar människoaporna. Han vurmar särskilt för Bonobons sätt att lösa konflikter.
De biologiska (med tillhörande miljö)sambanden är mer komplexa och inte lika gångbara att skriva om i en bok med populärvetenskapliga ambitioner.
Själv fann jag dock mycket nöje i hans lite "gulliga önsketänkande" . Och feelgoodkänslan över mitt altruistiska ursprung var påtaglig när jag efter att ha sträckläst den somnade in...
(Det här med den själviska genen t.ex är inte svårt att missuppfatta - men jag vet att han förklarat det hela och gjort upp med "nyliberala" missförstånd...)
Biologer, biokemister, etologer, zooekologer, fysiologer osv har genom åren förväxlats med div. representanter för samhälls och humanistvetenskaperna såsom etnologer, antropologer, beteendevetare, psykologer, sociologer, statsvetare mm mm. där det ofta har varit fullt legitimt med bl.a socialdarwinistiska, politiska och ekonomiska teser som sedan extrapoleras tillbaks till naturvetenskapen och sen redovisats i omfattande idéhistoriska verk.
Detta utnyttjande "klet" från samhällsdebattörer från olika discipliner vill de naturvetare jag pratat med inte kännas vid: och i sin populärvetenskapliga entusiasm att förklara nya rön blir förklaringarna ibland inte helt begripliga.
Journalisten Lasse Berg har i sin tilltalande bok Gryning över Kalahari försökt förklara något om alla människors ursprung (Afrika) och dagens forskning om våra närmaste släktingar människoaporna. Han vurmar särskilt för Bonobons sätt att lösa konflikter.
De biologiska (med tillhörande miljö)sambanden är mer komplexa och inte lika gångbara att skriva om i en bok med populärvetenskapliga ambitioner.
Själv fann jag dock mycket nöje i hans lite "gulliga önsketänkande" . Och feelgoodkänslan över mitt altruistiska ursprung var påtaglig när jag efter att ha sträckläst den somnade in...
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4110
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
Hejsan!
Till yckepyckepö:
Vill bara framföra att alla forskare, även naturvetare, omfattas av sina egna subjektiva syften och drivkrafter i sin forskning. Därmed blir all forskning i en mening även politisk! Dawkins är i högsta grad politisk när han tager till orda - all form av kommunikation ovan den till barn och föräldrar är politisk i en mening! Alla människor som har ett syfte är även politiska!
MVH
bigj
Till yckepyckepö:
Vill bara framföra att alla forskare, även naturvetare, omfattas av sina egna subjektiva syften och drivkrafter i sin forskning. Därmed blir all forskning i en mening även politisk! Dawkins är i högsta grad politisk när han tager till orda - all form av kommunikation ovan den till barn och föräldrar är politisk i en mening! Alla människor som har ett syfte är även politiska!
MVH
bigj
Den goda sidans försvarare
biggj skrev:Hejsan!
Till yckepyckepö:
Vill bara framföra att alla forskare, även naturvetare, omfattas av sina egna subjektiva syften och drivkrafter i sin forskning. Därmed blir all forskning i en mening även politisk! Dawkins är i högsta grad politisk när han tager till orda - all form av kommunikation ovan den till barn och föräldrar är politisk i en mening! Alla människor som har ett syfte är även politiska!
MVH
bigj
Håller helt med.
Man har alltid ett politiskt syfte i sht när man slår på trumman för hur opolitisk man är!
"Ingen kommer undan politiiiken!"
Hilsen fra Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Att slumpen existerar som en den oförväntade egenskapen i naturens urval är inte svårt att se, ej heller att just en arts slumpmässiga urval betjänar dess strategi för maximal överlevnad eftersom den kan ge en långtgående "förändring" "anpassning" till en föränderlig natur miljö situation.
Se Darwins exempel på "Björkmätaren (i Wales?)", där framträder förändringens nödvändighet eller princip med all tydlighet, dvs den björkmätare som av slump blivit annorlunda olika i den förändrade miljön förändrade klimatet blir den som överlever och fortsätter att sätta standarden typen för den "nya" björkmätaren.
Sedan är ju förvisso själva naturens förmåga till slumpmässig rörelse eller val som ngt fantastiskt fascinerande.
anser/Benjie
Se Darwins exempel på "Björkmätaren (i Wales?)", där framträder förändringens nödvändighet eller princip med all tydlighet, dvs den björkmätare som av slump blivit annorlunda olika i den förändrade miljön förändrade klimatet blir den som överlever och fortsätter att sätta standarden typen för den "nya" björkmätaren.
Sedan är ju förvisso själva naturens förmåga till slumpmässig rörelse eller val som ngt fantastiskt fascinerande.
anser/Benjie
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 19 och 0 gäster