ROLL* moral på internet??

[* KYREUS *]

Den KYREANSKA grundtesen:

- Du väljer själv vilken roll du vill spela, men moralen kräver att du
  förklarar den.

- Att skilja på sak och person är en självklarhet. Att alltså recensera
  "internetpersonligheter" blir vanskligt. Hur är personen
   IRL???

- Spelreglerna kan aldrig schematiseras. En del ställer frågor, andra
  undrar. En del vill ha gammaldags retorik-debatt med
  kliniska ping-pong-samtal. Fram och tillbaka med (om)
  "samma boll". Andra villl komma med tillrop, kanske bara en suck,
  en glimt i ögat.
  DET FINNS INGEN DEFINITIV SMAKDOMARE SOM BESTÄMMER
   DELTAGANDET.
  Det är den enskilde aktören som väljer "plats i laget"

- Speltiden bestämmer man själv. Man kan gott få komma och gå
 "under matchen"


>>>>> SUMMA SUMMARUM <<<<<<<<<<<<<<<

Ovantående tankar är inte huggna i sten i gamla Israel. Det är en
välvillig reflektion här och nu i den KYREANSKA VÄRLDEN.
Jag påstår inte att det måste vara så.

Men jag gillar den "spelordningen"


Med vänlig hälsning,

CHRISTER KYREUS

[DonRight]

Tesen i sig eller netiquette ser jag inte så mycket att lägga till om men jag tänkte lägga på tanken på flera skikt eftersom jag tror den kan vara till nytta i sammanhanget.

Rollerna på internet är ju på grund av anonymiteten lite friare än "IRL" men kan inte samma slags fenomen sägas existera där.

En del tänkare (Machiavelli och Monroe) har ju hävdat att världen är en scen där man väljer att spela upp roller.

De flesta av oss har ju också ett "överjag" som sätter sig till döms över dessa roller.

Det verkar mig som om det råder en viss debatt huruvida överjaget är det som ska betraktas som ett jag eller om det är någon slags representation för gudomlig vilja (Jag hör gud i mitt huvud tänkande) eller kanske bara en biologisk funktion.

Det går även att debattera huruvida de valda rollerna är jaget eller den fysiska existensen.

Eftersom den här typen av tankar har existerat så finns det en del tidigare tankar kring vad som är "jag" och inte i en värld av valda roller.

Jag tror det kan vara värt att beakta dessa i en virtuell värld där rollerna kan väljas med färre restriktioner.

Min fråga i sammanhanget är vad som fundamentalt skiljer mella:

Överjaget?
Ens inre privata självbild?
De roller man väljer att spela i olika sociala sammanhang IRL?
Andras bild av dessa?
Ens egen bild av de roller man tar i de virtuella sociala sammanhangen?
Andras bild av dessa roller?

Det vore kul att se om idén kan vidareutvecklas på så sätt.

[* KYREUS *]

Varmt Tack för ditt fina inlägg!
Jag skall återkomma till frågorna lite i taget.

Mvh CHRISTER KYREUS

[* KYREUS *]

1/ Överjaget och ens inre självbild?

Problemet med definitioner och fenomen som det som kallas ´överjag´
är att jag som kristen då ser - samvetet. Visst kan man som tex ateist uppfatta det sk överjaget som (min syn:) summan att ens djupare insikter om vad som är rätt vs fel - utifrån livserfarenheter
och inlärt.
Men för mig liknar det sk överjaget snarare: GUDs Röst som den talar via människans samvete...
Som sagt, som Bibeln berättar,
"GUD har lagt evigheten i människors hjärtan....

Den sk inre självbilden, då? Jag då förflyttar vi oss alltmera från mera förment objektiva bedömningsfenomen, till mera subjektiva
bevekelsegrunder:
" sån är jag, jag vet ju att jag gjorde mitt bästa, den handlingen var verkligen inte ond menad osv..."

/To be continued.....


* CHRISTER KYREUS

[CAUSTIX]

Den KYREANSKA grundtesen:

- Du väljer själv vilken roll du vill spela, men moralen kräver att du
  förklarar den.

Men i det fallet så lever du ju inte som du lär i och med att du inte vill inlåta dig i en dialog i de roller du befäst dig med här på forumet. Nämligen att du inte bara är troende lutheran utan även präst i ett samfund.

Sen måste jag ju givetvis fråga: Vilken "moral" kräver att du förklarar den? Du säger nämligen "moral" så som om det fanns en given.
I vilket fall så uppmanar jag dig att följa ditt eget påbud och öppnar upp dig för den "fri-tänkande" dialoginbjudan du fått i systertråden.

- Att skilja på sak och person är en självklarhet. Att alltså recensera
  "internetpersonligheter" blir vanskligt. Hur är personen
   IRL???

Det går inte alltid att skilja på sak och person, Du ÄR på ett visst sätt därför att du har vissa absoluta grundteser. Ger du dig epitet som , Lutheran, präst..  osv så finns det vissa grundantaganden som du som person måste ha som konstituerande för ditt vara för att uppfylla epiteten. Därmed är inte du som person avskiljbar från det som du vet, tycker och tror. I varje sak du diskuterar så har du alltid de kristna dogmerna som grund.

- Spelreglerna kan aldrig schematiseras. En del ställer frågor, andra
  undrar. En del vill ha gammaldags retorik-debatt med
  kliniska ping-pong-samtal. Fram och tillbaka med (om)
  "samma boll". Andra villl komma med tillrop, kanske bara en suck,
  en glimt i ögat.
  DET FINNS INGEN DEFINITIV SMAKDOMARE SOM BESTÄMMER
   DELTAGANDET.
  Det är den enskilde aktören som väljer "plats i laget"

- Speltiden bestämmer man själv. Man kan gott få komma och gå
 "under matchen"

Det har du hel rätt i, spelreglerna kan aldrig schematiseras. Om man nu väljer att se det som ett spel. Men ett sådant perspektiv skapar också mkt rädsla i och med att spelare förutsätts ha vinnare och förlorare. Själv tycker jag "leken" är en bättre liknelse då man leker för att lära sig och kan tänka sig in i olika roller mm som man egentligen inte har. Leken ställer inga krav annat än inlevelse och ett aktivt deltagande.

Vi har en dialog för att nå fram till förståelse både för oss själva och andra. Det är filosofi, att lära genom att applicera det främmande på det egna och det egna på det främmande. Vi behöver inte nå samförstånd, men åtminstånde vinna nya perspektiv som breddar vårt eget.

Jag förstår nu Kyreus varför du varit så rädd för att gå in i en riktig dialog, att inte våga vara med och leka utan tryggt predika dina åsikter i olika frågor. Det är tråkigt, men fullt förståeligt, det måste vara obehagligt att känna att det handlar om att vinna eller förlora i stället för att lära. Du skulle kunna ge så mkt mer till oss andra om du vågade se allt ur ett annat perspektiv och bjöd lite på dig själv i stället för att stanna i glasbubblan. Förlåt om jag skrämts, men ibland leker vi monster också

[* KYREUS *]

Ang de roller man väljer att spela IRL:

Här finner man likheter med det privata umgänget i sin privata sfär:
man umgås med dem man trivs med - i möten, i samtal osv.

Ett exempel:
i en estraddebatt på en akademisk institution är ÄMNET givet.

Vem som helst kan gå dit och självklart agera på alla slags sätt
efter egen valfrihet. Någon lyssnar bara, någon ställer en fråga, någon går hårt ini debatten...
Och samtidigt: panelens MODERATOR ber auditoriet hålla sig till ämnet.

Det skulle vara förolämpande ifall panelen började BLANDA IHOP SAK OCH PERSON I PUBLIKEN. Börja recensera senaste talarens personlighet  oavsett vad man anser om den.
Istället flyter debatten på om de åsikter och perspektiv som framförs - ovasett vem som levererade dem.

för övrigt,
vad är det Gudryn Schyman brukar säga?
Jag är kvinna, mor och sen politiker.....
Och  Carl Bildt?
Jag är halläning, svensk och Europe...Så ungefär.

Självbeskrivning får alla stå för och de roller det medför.
Vissa anser Carl Bildt vara Sveriges skickligaste internationella politiker, andra hemma på jobbet på UD att han är en usel chef. Sigh...

Sen i organisationer finns en mångfald av roller liksom i ett fotbollslag:
I Barca anser alla att Zlatan skall spela på topp - göra målen - andra anser Zlatan kommer mera till sin rätt som target player. Få professionella kommentator drar hans privata person eller liv i spelanalysen.

/To be continued.....

[* KYREUS *]

Med moral menar jag ungefär som i fotboll:
FAIR PLAY.
Ett just, kamratligt och rättvist spel.

Och alla vi som spelat mycket fotboll vet, att dom som spelar fair play
dom får ofta och gärna en passning tillbaka.

Medans dom som tacklar spelaren före bollen oftast bli illa sedda.
En del blir t. o. med utvisade.
Sånt handlar varken om feghet eller rädsla,
nej bara om SPELKVALITET.

Mvh CHRISTER KYREUS, aldrig varken gult eller rött kort

[CAUSTIX]

Ingen har recenserat din personlighet. Jag har i alla fall inte värderat de roller och den person annat än att jag tycker du är feg. Därimot så har jag ställt frågor rörande de dogmer som du som uttalat kristen, lutheran och präst förmodat måste ha för att kalla dig sådan. Jag har också frågat hur du genom en viss tolkning av Jesus ord kan försvara andra citat ur GT. Inget av det på något sätt värderande annat än att få ett riktigt svar. Det enda värderande är att jag blir sur när du är feg och inte vågar lägga upp dina teser och grundantaganden i dialogen.
Blir svårt att filosofera om man inte ens kan ha en klassisk sokratisk dialog.

för övrigt,
vad är det Gudryn Schyman brukar säga?
Jag är kvinna, mor och sen politiker.....
Och  Carl Bildt?
Jag är halläning, svensk och Europe...Så ungefär.

Som vanligt så slingrar du dig. Det viktiga är ju din ordning i det fallet, inte schyman, hon är väl inte troende heller för den delen och kan därför inte jämföras med en kristet troende.
Jag frågar dig just därför att det inte är så svårt att sluta sig till hur man än väljer att tolka bibeln.

Vad kommer först Kyreus, Gud och hans ord, du själv, dina barn, ditt arbete inom samfundet? Skulle du säga att GUD inte är det största och första i ditt liv? Skulle du sätta ordningen man, far, sen troende och präst?
Du slingrar dig förmodligen igen genom att inte acceptera en sån ordning trots att du själv använde det som exempel. Har jag fel?

[DonRight]

Min känsla var att det du där citerar var en del av svaret till mig.

Tillbaka hursomhaver till min fråga. Jag hoppas att det kan förlåtas att den divergerar lite från orginaltesen.

Orgibaltesen går alltså ut på att definiera vettig netiquette. Jag ämnar inte just nu bestrida eller lägga till något till de förslag som lags fram om detta.

Istället tar jag fasta på idén om att  "recensera
 "internetpersonligheter"".

Analogin till roller i verkliga livet som fotbollsspelare, mor eller halläning så kan jämförelser med dessa vara till hjälp.

Utan att diskutera det första stegets (överjag/samvete) ursprung är jag dock intresserad av gränsdragningarna mellan stadierna i vilka man manifesterar sin person.

På vilket sätt är det vanskligt att göra sin tolkning av en "internetperonlighet" och hur skiljer sig denna från de intryck man får av till exempel en politikers roll.

Sedan finns ju fler steg. Kanske säger ens roll som mor mer om jaget än en roll som halläning. Var står isåfall internetpersonligheten som utryck för jaget jämför med något som lokalpatriotism.

Är internetpersonligheten Kyreus mer ett utryck för människan bakoms jag än den roll han har som halläning" eller vad han nu råkar vara?

[CAUSTIX]

Med moral menar jag ungefär som i fotboll:
FAIR PLAY.
Ett just, kamratligt och rättvist spel.

Och alla vi som spelat mycket fotboll vet, att dom som spelar fair play
dom får ofta och gärna en passning tillbaka.

Du sa att "du själv väljer vilken roll du vill spela, men moralen kräver att du förklarar den. Du säger dessutom att det är "Den Kyreanska grundtesen"

Den Kyreanska grundtesen är alltså: En ungefärlig moral som i fotboll: FAIR PLAY. Ett just, kamratligt och rättvist spel.

FAIR PLAY= rättvist spel. just=rättvis. alltså menar du "rättvist spel"

Men sen befinner du ju dig fortfarande i spelets liknelse vilket är lite trist.

Du talar om "kamratlig" spel och "passningar" vilket betyder att du bara befinner dig på ena planhalvan, dvs du talar inom gränsen för det egna laget. Det speglar också den rädsla hos dig jag talar om reglerna finns givna inom det egna laget.

Dessvärre så har spel alltid vinnare och förlorare, både partikulärt och i lagform. Oavsett om man spelar för att vinna eller förlora så är det en realitet. Det är så att säga spelets essens om man vågar använda ett sådant begrepp. Med andra ord så är "rättvist-spel" självupplösande, en ren omöjlighet per definition.

Säg i klartext i stället. 1) vilken är moralen (inte vad du ungefär menar med moral) som kräver att vi förklarar vår roll.

2) Varför måste vi förklara vår roll?

Mvh CHRISTER KYREUS, aldrig varken gult eller rött kort

Jo då det gör du hela tiden, du har bara inte insett att korten sitter fastklistrade i pannan. Man kan utvisa genom det egna undandragandet.

Lek i stället Fråga rimliga frågor och lämna rimliga svar så får vi snart se vilka färger vi har på korten i pannan.

[* KYREUS *]

Alla tar de roller de känner för i varje tillfälle
För sanningens skull. För sakens skull
För sin egen skull

För andras skull.

MOTIVEN ÄR MÅNGFALDIGA OCH PRIVATA, RÄTTELIGEN

Vi är alla till för varandra, passningar en spelare inte kan slå
kan kanske en annan medspelare bidraga med....


Nu blir det träningsuppehåll i spelsäsongen.
Vi kanske hörs när cuperna börjar.

Träna väl och se upp med skador.
Själv har jag semester här på obestämd tid.  8)  8)

Mvh CHRISTER KYREUS

[CAUSTIX]

Åter igen så blev Kyreus rädd och gav oss alla rött kort.

[* KYREUS *]

Det är väldans att vara familjär med främlingar. Inte känner vi varandra IRL vad jag vet? Skrivarkollegan (:Caustix) gömmer sig ju bakom en signatur, men vill samtidigt att alla skall vara privata-personliga- familjära - öppet utgivande. Så börja själv då, bäste C.
Så välkommen att stiga fram och presentera dig.
Vem är du? Vad heter Du? hur har du visat det mod, du så ofta braverar om?
Själv har jag ju berättat åtskilligt om mig som en artighet, själv vet jag inte det minsta om herrn/damen mera än signaturen.
Jo, en sak till har jag ju märkt: en aggresiv ton i kommunikationen hos C.
Det är naturligtvis därför jag inte vill ha kommunikation med Dig
- din kommunikation varken skrämmer mig eller hotar
Men den tråkar ut mig.

Sen hävdar du att jag skulle gett rött kort.
Men hallå, ursäkta mig - hur lite vet du om fotboll? Det är domaren som ger rött kort, inte den
enskilde spelaren och där är jag en i mängden...

Sen skriver du att jag skulle gett alla rött kort?
Skrattretande? När blev du talesman för svenska allmänheten?

Nej, bäste C. du och jag har ingen bra personkemi, så gå någon annanstans med dina spottloskor. Jag är trött på dig,
men varken på FF eller andra frågor här.

CHRISTER KYREUS, 66 år

[J R Auk]

Ska se om jag kan ta den där passen och slå den vidare.

Kyreus att någon drar sig undan i rädsla, det som kallas fegt beteende här (alternativet är att du avfärdar din medmänniska),  gör inte att den som uppmärksammar detta måste visa sig modig.

Vi är modiga eller fega situationer, det är svårt att vara modig i sig, som sig, eller? Och det är väl först i ljuset av faran som modet sägs närvara. Om nu ingen fara står att finna för CAUSTIX så ber du om en omöjlighet; visa dig modig, annars är jag inte feg!, och vinner enbart en till synes poäng, istället för att upprätta dig som det du söker, inte feg, genom att möta faran.

Sen uppfattar jag en del av poängen som söks framföras till dig vara att du undandrar dig under föreskriften att du vill vara personlig, och vill alltså kontrollera den här bilden av dig som du lagt ut, genom att hänvisa till det du inte presenterar här. Du hänvisar till din personliga integritet, utanför det publika forumet, i varför du inte behöver stå till svars för den publika bilden du utmålar. Du skiljer alltså enbart dessa roller med dess upphov åt vid behov. Du vill spela på rollen, men samtidigt personen bakom, och det vid behov. Däri ligger fegheten. Om du inte ville tala om rollen, presentera dig inte genom den.

Du kunde valt att vara här utan epiteten präst, fritänkare osv. Men om det är rollen, som om du vore center i laget, så skall du väl spela offensivt, eller skall du ta positionen som center och spela defensivt?

Du skapar antagonismen, som om någon ville komma åt dig, Christer, och inte Kyreus, avataren, bilden som upprättas här.

Jag tycker du gör gott i att se att vi är i roller här, som du påpekar, och det är rollerna som spelar spelet med varandra, inte människorna bakom. För som du påpekat, vi tar olika roller, och det vi är IRL skiner bara igenom och visar sig inte tydligt.

[* KYREUS *]

Väl talat här bäste JR Auk. Resonerande.
Sen mitt fokus, i hela mitt skrivande här, det är tanken.
ÅSIKTEN. Ämnet. Inte privatpersonen bakom.
Att jag någon gång nämnt att jag är präst, är av den enkla
anledningen att jag ofta fått frågan.
Att jag använt uttrycket "fritänkare" är därför att i debatter om
tro, står ofta FUNDAMENTALISM mot liberalteologin,
dvs "fritänkandet". Det är alltså en artig innehållsdeklaration på burken.

Antagonism? Inte min bag. Jag undviker personangrepp,
även om jag tillstår att jag kan låta provocerande.

Sen har jag ingen som helst svarskyldighet på alla frågor som ställs till mig. Det har ingen. I min värld uppstår den ömsesidiga kommunikationen
när den ömsesidiga värmen och respekten kan förnimmas.

Med vänlig hälsning,
CHRISTER KYREUS