ROLL* moral på internet??

[Avantgardet]

Tur för dig att du skrev filosof inom citationstecken, annars hade du åkt på en propp. Är dock endast en lodis, varken mer eller mindre. Och trivs märkligt nog förbannat bra med det.

Du har en poäng, men jag undrar om det nånsin funnits en Kristendom. Eller (vilket är detsamma) om den första kyrkan verkligen var en kyrka. Frågan är inte så mycket vilka grundsatserna är som hur de (idag - eller whenever) skall tolkas. Argumentera för sin tolkning måste man självfallet göra i alla lägen.

Som politisk sidnot: riskerar inte ett överdrivet diversifierande släppa samhället vind för våg (i klorna på kapitalets rovdrift)? Var söker, och finner, vi enande, samlande, krafter och plattformar?

[CAUSTIX]

Tur för dig att du skrev filosof inom citationstecken, annars hade du åkt på en propp. Är dock endast en lodis, varken mer eller mindre. Och trivs märkligt nog förbannat bra med det.

Även Sokrates var ju lodis

Tror vi är ganska enigt oeniga om vad en fIl0soF är, 0m hAn ÄR, överhuvud.

Du har en poäng, men jag undrar om det nånsin funnits en Kristendom. Eller (vilket är detsamma) om den första kyrkan verkligen var en kyrka.

Nej, se på alla apokryfer och dödahavsrullar och allt vad som gömmer sig i marginalerna.

Varför överhuvudtaget behöva ett samfund? Homo socialis sapiens.........  Bläääh!!!

[honey is cool]

Vad är då de "reella" problemen, och hur avgränsas dessa? Och vad är att tillföra "positiva saker"? Du tycks anse att det är så förbannat enkelt. Det gör inte jag. Jag ser att de "reella problemen" i själva verket skyls över allra bäst av ett charmigt leende och en (skenbart) "godhjärtad", filantropisk, gärning många gånger. Bakom alla lager av putsad och stilig fasad finns stundom den mest ruttna husgrunden.

Och vad är att "föregå med gott exempel"? Syftar handlingen till att nå effekt med problemet som går på djupet, eller till att upprätthålla den stillsamma "trevliga" fasaden? Älskar man sin nästa så räds man inte heller att ta konflikter med den. Inte "respektera andra (läs: håll er på avstånd!)" utan "engagera er!".

Oppenheimer sa att övertygelse är en lyx för de på avbytarbänken. Jag har en positiv människosyn och tror, att om någon tror att den kan hjälpa någon, så gör den det. En person kan vara snublande nära från att kunna hjälpa, om man då själv hjälper denna person med det återstående så kanske det visar sig att den personen i sin tur kan hjälpa tio andra personer på ett mycket bättre sätt rent av. Ett direkt reelt problem är om någon mår dåligt, ett indirekt reelt problem är vad som gör att personen mår dåligt. Om det skenbara inte verkar stämma så får man ta fasta på de resultat som kommer av gärningarna och kritisera sakfrågor. Verkliga konfliktsituationer är inte alltid lätta att lösa. Med "att föregå med gott exempel" menar jag att göra de goda saker man säger åt andra att göra även själv, det absolut bästa är om man gör dem först och andra tar efter. Oppenheimer uppfann atombomben.

[Avantgardet]

CAUSTIX,



Jag tänkte bara på det här med resursfördelning osv. Räcker verkligen den här "disintegrerandets politik"? Är det tillräckligt? Eller är det ("bara") ett utslag av individualismen och den nya tidens (postmoderna) ideologi? Off-topic, naturligtvis, men ändå. Tycks inte heller trivas i människornas sällskap, men jag har svårt och se varför folk ska behöva svälta och dö i onödan (eller ens leva i brist i en värld av överflöd). Och i själva verket anser jag inte att rättvisan behöver rättfärdigas, det är det omvända som skall till - det är dess avsaknad som behöver motiveras (den är allt annat än naturlig) -, och här stämmer jag in ropet efter en ny international (som Derrida utlyser med "Marx spöken"). Än har jag inte funnit något som övertygar mig om att saker och ting bör se ut som de gör, eller med nödvändighet måste se ut som de gör.

Enande och samfund är materiella förutsättningar för den ombyggnation som världen bör genomgå. Betänk (som du säkert vet) Hannah Arendts distinktion mellan makt och våld (i "Om våld"). Auktoriteten har opinionens stöd i ryggen, medan despoten behöver våld just emedan han saknar opinionens stöd. Våld tar vid exakt där makten upphör. Vi är också alltid-redan del av samfund (det svenska språkets t.ex.). Säger inte att vi ska vara blott pragmatiska, men jag säger att filosofen (i egenskap av filosof) behöver ett raison d'être, om en sådan [filosofen] finns och ska finnas. En solipsistisk hedonism lyckas inte, i mina ögon, uppamma något sådant - dess logik förmår inte förklara, eller förklara bort, de problem som samfund (strukturer) vi redan ingår i genererar. Filosofen är en del av världen, och därför alltid ansvarig (in)för den. Flirtar lite med Levinas, måhända, men jag har svårt att se det på något annat sätt. Vi lever inte i "den bästa av världar", och inför det faktumet står vi själva till (an)svar. Inga avlatsbrev, inga friköpta samveten. Ungefär nåt sånt.

Sen må jag vara småfull och lätt pissed på sakernas tillstånd, men det är en annan sak.

[Avantgardet]

Vad är då de "reella" problemen, och hur avgränsas dessa? Och vad är att tillföra "positiva saker"? Du tycks anse att det är så förbannat enkelt. Det gör inte jag. Jag ser att de "reella problemen" i själva verket skyls över allra bäst av ett charmigt leende och en (skenbart) "godhjärtad", filantropisk, gärning många gånger. Bakom alla lager av putsad och stilig fasad finns stundom den mest ruttna husgrunden.

Och vad är att "föregå med gott exempel"? Syftar handlingen till att nå effekt med problemet som går på djupet, eller till att upprätthålla den stillsamma "trevliga" fasaden? Älskar man sin nästa så räds man inte heller att ta konflikter med den. Inte "respektera andra (läs: håll er på avstånd!)" utan "engagera er!".

Oppenheimer sa att övertygelse är en lyx för de på avbytarbänken. Jag har en positiv människosyn och tror, att om någon tror att den kan hjälpa någon, så gör den det. En person kan vara snublande nära från att kunna hjälpa, om man då själv hjälper denna person med det återstående så kanske det visar sig att den personen i sin tur kan hjälpa tio andra personer på ett mycket bättre sätt rent av. Ett direkt reelt problem är om någon mår dåligt, ett indirekt reelt problem är vad som gör att personen mår dåligt. Om det skenbara inte verkar stämma så får man ta fasta på de resultat som kommer av gärningarna och kritisera sakfrågor. Verkliga konfliktsituationer är inte alltid lätta att lösa. Med "att föregå med gott exempel" menar jag att göra de goda saker man säger åt andra att göra även själv, det absolut bästa är om man gör dem först och andra tar efter. Oppenheimer uppfann atombomben.

Att "må dåligt" är inte ens ett problem, det är en förutsättning för att också kunna må bra. Reella problem är resursfördelningen, rättvisan, och framtiden överhuvudtaget (om vi har någon sådan). Ett ältande av "jag mår så dåligt" är ett perfekt exempel på ett problem som löses bäst genom - det paradoxala - att inte lösas överhuvudtaget. Den som sitter i ynkedom och tycker synd om sig själv gör ingen någon tjänst, inte ens sig själv (försåvitt han inte är pervers, som jag, och njuter av självplågandet). Att slösa resurser på att "hjälpa" en sådan person "med sig själv är att befästa ett icke-problem som problem. Det rätta är inte att slösa tid och resurser på ett ömkande, utan att slösa dem (där de behövs) på vad som är rätt och riktigt - det vill säga ta itu med konkreta problem istället för att gräva i och bedöma en fantasm (vilket "jaget" väsentligen är). Ett skenproblem som det alltså ges resurser till att befästa - och inte lösa, som man inbillar sig - ett skenproblem, vilket innebär att de tas från vad som skulle ha tillfallit en lösning utav de konkreta problemen (hade man inte gjort annorlunda). Det räcker inte att försöka vara snäll med sin omgivning. Man måste - som Marx säger - gripa problemen vid roten. Att dalta med nån är bara idiotiskt. Rättvisa först och främst. Det är enda sättet att få nån ordning på det hela.

[honey is cool]

Att slösa resurser på att "hjälpa" en sådan person med sig själv är att befästa ett icke-problem som problem.

Kan man inte hjälpa sig själv genom att hjälpa andra då, är inte det enda möjligheten?

[Avantgardet]

Att slösa resurser på att "hjälpa" en sådan person med sig själv är att befästa ett icke-problem som problem.

Kan man inte hjälpa sig själv genom att hjälpa andra då, är inte det enda möjligheten?

Ja. Fast det är inte odelat enkelt att veta med vad och på vilket sätt.

[Justin Case]

Att "må dåligt" är inte ens ett problem, det är en förutsättning för att också kunna må bra.

1) Om dåligtmående inte är ett problem, varför skulle då något av det som ger upphov till eller upprätthåller dåligtmående vara något problem? Som t.ex. svält.

2) Om man mår dåligt, är det generellt relativt svårt att må bra, då dåligtmåendet tenderar göra strävan uppåt i mående svårt. Mår man inte dåligt, är det lättare att må bra. Detta är raka motsatsen till vad du (och skrämmande många andra) påstår, att dåligtmående skulle vara en förutsättning för att kunna må bra. Om man är sjuk, är det svårt att vara frisk. Om man är frisk, är det lättare att vara frisk (d.v.s. att fortsätta vara frisk). Det vore orimligt att påstå att en förutsättning för att kunna vara frisk skulle vara att vara sjuk. Lika orimligt är det, och av liknande skäl är det orimligt, att påstå att en förutsättning för att kunna må bra skulle vara att må dåligt.

Reella problem är resursfördelningen, rättvisan, och framtiden överhuvudtaget (om vi har någon sådan).

Varför ser du dessa saker som problem? Vad spelar det t.ex. för roll om någon svälter, om det lidande som svälten skapar inte är något problem?

Den som sitter i ynkedom och tycker synd om sig själv

Ynkedom är ett pejorativt ord. Varför denna negativa attityd till de som lider och inte orkar ta sig ur lidandet? Det kanske är neurologiskt omöjligt för en del av dem att göra annat än tycka synd om sig själva. Hur kan du utesluta det?

gör ingen någon tjänst, inte ens sig själv (försåvitt han inte är pervers, som jag, och njuter av självplågandet).

Intressant! Hur, rent konkret, plågar du dig när du plågar dig på ett sätt som är njutningsfullt för dig?

Rättvisa först och främst. Det är enda sättet att få nån ordning på det hela.

Vad väljer du om du måste välja mellan en rättvis värld och en lycklig värld?

[Justin Case]

Ja den kristna "genomtänkta" rösten saknas i debatterna,

Fysikern Frank Tipler är nog den enda människa jag vet som lagt fram något som åtminstone liknar ett genomtänkt försvar av (åtminstone delar av) kristendomen. Någon som läst hans bok "The Physics of Immortality"? Bortsett från möjligen honom tycks mig ordkombinationen "kristen genomtänkt röst" vara en oxymoron.

(Tipler är dock inte kristen, men han tycks bedöma den kristna världsbilden ha "goda chanser" att vara riktig, givet vad fysiker vet om hur universum är beskaffat.)

[Logos]

Det kan ju vara en aningens svårt att egera som präst om man går emot centrala trossatser. Då gör man ju ett val och det valet återspeglar sig väl i KYREUS sätt att förhålla sig till de frågorna här på FF. Så varför pressa om svar som inte kommer att ges.


Prästen Christer Kyreus uppmanas byta debattstil
LUND. Byt debattstil om du vill fortsätta att verka som präst i Svenska kyrkan.
  Det beskedet fick den kontroversielle prästen Christer Kyreus när han mötte biskop Christina Odenberg på fredagen.
  Biskopen hade kallat Kyreus till ett samtal på fredagen efter all uppmärksamhet han väckt genom sina uttalanden i tidningar och TV. På senare tid har Kyreus sagt att det är farligt att leva sitt liv helt efter Bibeln och skrivit en insändare där han ifrågasatt centrala trossatser inom kristendomen.


http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9802 ... yttnf.html

Så går det med egen övertygelse och integritet när lönekuvertet står på spel.

Hoppsan hejsan, smäll på fingrarna med linjalen. Så kan det gå.

Ajöken adjö Kyreus, lycka till på jobbet! Hoppas du slipper diskutera för mycket.

[Logos]

Ädelsten i det här samtalet (:för det är väl inget knivslagsmål?) är en bild en metafor om det sköraste inom människan. Det Nakna som skulle vilja visa sig utan mask.

Ang din senaste kommentar:

1/ Delar helt din uppfattning om Kyrkans All Onska. Skulle aldrig försvara den.

2/ Tråden handlar om hur vi är olika; hur vi blir olika och där tar du upp ett drastiskt exempel. Hur "tuffa tag" förädlar personligheten...

3/ Det är bara det att även veka sköra människor har människovärde och kan sannerligen vidareutveckla fina och mångfacetterade personligheter. Mina många besök och arbetsinsatser på handikappanläggningen FURBODA visade mig hur det mest utsatta, till synes INEFFEKTIVA + SKÖRA litet människobarn, kunde utveckla
stor styrka, sann ödmjukhet och en mångfacetterad person. Förstås!

Med vänlig hälsning, CHRISTER KYREUS - ingen hårding

Fast jag är ärligt med Nikanor Teratologen på den här punkten. Scenen är morfar avsmullen (har jag för mig) hemma hos ett par grannar (en gumma och en gubbe), och Pyret (liten grabb på tio vårar) sitter ensam vaken med dem. En massa obsceniteter äger rum, och det snurrar lätt i huvudet på Pyret när gubben mitt i allt säger: "jag ska knulla hjärteroten på dig, Pyret", och efter det (vill jag minnas) får vi en lång utläggning, som i själva verket är en fruktansvärt våt runkfantasi, om nunnor som långsamt sänks ned i brinnande lava, samtidigt som de är fula i mun, och det hela kulminerar med nåt i stil med universums implosion (sådan är runkfantasin). Jag tror helt enkelt inte på något inre "heligt", och mjukt, som måste försvaras mot den hemska yttre världen. Allt vi är kommer utifrån. Det är allmän egendom, och det här helgandet av "själen", det innersta, det metafysiska subjektet, är bara ett annat sätt att säga: "håll dig på avstånd!". Jag tycker det är helt baklänges, och om det krävs att man tar till lite norrländska apokryfer för att hammra hem poängen, well, så mycket bättre att dela med mig av vårt kulturarv.

Säger egentligen bara, du har inget att försvara. Livet är inte en kamp, det är en lek.

Teratologen är ju helskön. Sitter just nu och väntar på att "Att hata allt mänskligt liv" ska komma till mitt lokala bibliotek. Hade inte du ett citat från "Äldreomsorgen" som signatur förut förresten, eller minns jag helt fel?

[Algotezza]

Att slösa resurser på att "hjälpa" en sådan person med sig själv är att befästa ett icke-problem som problem.

Kan man inte hjälpa sig själv genom att hjälpa andra då, är inte det enda möjligheten?

Ja. Fast det är inte odelat enkelt att veta med vad och på vilket sätt.

Genom att låta andra sköta sina liv? Inte besserwissra...

undrar Algotezza

[Avantgardet]

Ädelsten i det här samtalet (:för det är väl inget knivslagsmål?) är en bild en metafor om det sköraste inom människan. Det Nakna som skulle vilja visa sig utan mask.

Ang din senaste kommentar:

1/ Delar helt din uppfattning om Kyrkans All Onska. Skulle aldrig försvara den.

2/ Tråden handlar om hur vi är olika; hur vi blir olika och där tar du upp ett drastiskt exempel. Hur "tuffa tag" förädlar personligheten...

3/ Det är bara det att även veka sköra människor har människovärde och kan sannerligen vidareutveckla fina och mångfacetterade personligheter. Mina många besök och arbetsinsatser på handikappanläggningen FURBODA visade mig hur det mest utsatta, till synes INEFFEKTIVA + SKÖRA litet människobarn, kunde utveckla
stor styrka, sann ödmjukhet och en mångfacetterad person. Förstås!

Med vänlig hälsning, CHRISTER KYREUS - ingen hårding

Fast jag är ärligt med Nikanor Teratologen på den här punkten. Scenen är morfar avsmullen (har jag för mig) hemma hos ett par grannar (en gumma och en gubbe), och Pyret (liten grabb på tio vårar) sitter ensam vaken med dem. En massa obsceniteter äger rum, och det snurrar lätt i huvudet på Pyret när gubben mitt i allt säger: "jag ska knulla hjärteroten på dig, Pyret", och efter det (vill jag minnas) får vi en lång utläggning, som i själva verket är en fruktansvärt våt runkfantasi, om nunnor som långsamt sänks ned i brinnande lava, samtidigt som de är fula i mun, och det hela kulminerar med nåt i stil med universums implosion (sådan är runkfantasin). Jag tror helt enkelt inte på något inre "heligt", och mjukt, som måste försvaras mot den hemska yttre världen. Allt vi är kommer utifrån. Det är allmän egendom, och det här helgandet av "själen", det innersta, det metafysiska subjektet, är bara ett annat sätt att säga: "håll dig på avstånd!". Jag tycker det är helt baklänges, och om det krävs att man tar till lite norrländska apokryfer för att hammra hem poängen, well, så mycket bättre att dela med mig av vårt kulturarv.

Säger egentligen bara, du har inget att försvara. Livet är inte en kamp, det är en lek.

Teratologen är ju helskön. Sitter just nu och väntar på att "Att hata allt mänskligt liv" ska komma till mitt lokala bibliotek. Hade inte du ett citat från "Äldreomsorgen" som signatur förut förresten, eller minns jag helt fel?

"Vi möttes vid tivolits pissoar, där barnens natt övergår i de vuxnas natt"? Eller nåt sånt går den. Tror den var den jag hade. Direkt i inledningen utav "Äldreomsorgen...", och en utav hans bästa formuleringar om du frågar mig. Nästan i stil med Adornos "i det genomkapitaliserade, av bytesvaran funktionaliserade, samhället blir det funktionslösa en funktion av andra grad" (fritt ur minnet det också).  

[* KYREUS *]

Rubriken är min, grundtråden är min, avskedet är mitt; jag är inte längre med - mera eller mindre - i diskussionen...

Alors!

Jag föreslår att skribent stor och stark och kloka och alla andra, startar en egen tråd om sina finesser...

Aldrig hört talas om gravfrid????

* Christer Kyreus, be-gången, av-gången, UTGÅNGEN!!!!

[suchanother]

Släpp loss Kyreus! Var lika vild som Jesus var på sin tid.