Konspirationsteoretiker

[Sceptisk]

Många har nog hört talas om dom, David Icke, Jordan Maxwell, Alex Jones, mfl. Personer som ingår i det sk "truth movement" eller liknande, som har hittat information om en hemlig konspiration som går ut på att förslava mänskligheten. Böcer som Brave new world och 1984 ingår i denna kategori, där man föreställer sig att det verkligen finns en "hemlig elit" som manipulerar vanligt folk till att bli slavar.

Först måste det kanske påpekas att slavar har funnits i civilisationen från dess absoluta början, men detta slaveri har man inte kallat för slaveri utan för lönearbete. Så har det funnits verkliga slavar som fick arbeta ofrivilligt utan lön och det är detta man menar är slaveri, att arbeta utan lön. Lönen och frivilligheten suddar bort slaveristämpeln, menar man. Men å andra sidan menar andra att man är en löneslav. Man får sin lön och det sker relativt frivilligt, eftersom det helt enkelt inte finns några andra alternativ om man vill överleva.

Men konspirationsteoretikerna menar att mänskligheten förslavas av en hemlig elit som sköter alltihopa från ett bord i Bryssel eller liknande. Det finns många intressanta synpunkter på vårt samhälle och god civilisationskritik från många konspirationsteoretiker, men det finns också ett stort problem med dom. För det första så presenterar dom en hyfsat övertygande kritik genom att belysa hur okunniga vanliga människor är om det samhälle dom lever i, de tar upp diverse politiska strategier och religiösa idéer som människorna istället fastnat i som hindrar dom från att "vakna upp".

Men sedan händer något, dessa till synes högt utbildade, radikala människovänner förvandlas till absurdister och börjar prata om utomjordlingar, avlägsna religiösa sekter, djävulsdyrkare, hemliga sällskap och så vidare som de som är ansvariga för hela situationen och manar upp till kamp mot dessa förmodade "mörka ondskefulla krafter". Med detta inslag, som väcker både beundran och avsky, så leder de in människorna i nya absurda fantasiföreställningar som gör att dessa okunniga vanliga människor återigen fastnar i vanföreställningar som hindrar dom från att vakna upp och inse vad som pågår.

I Sverige har vi tack och lov varit förskonade från dessa konspirationsteoretiker, det närmaste man kan komma en konspirationsteoretiker här är kanske Fredrik Lindström som pratar om Svenskheten. Möjligen skulle även Fredrik Lindström kunna klassas som en Svensk konspirationsteoretiker men han uppfyller inte den Amerikanska mallen för det. Men vad Fredrik Lindström gör, att locka till igenkänningskomik, osv, med många bra insikter om det Svenska samhället är att framställa något som faktiskt i grunden är socialistisk politik till en "typisk Svensk mentalitet" och låta oss skratta åt det, vilket gör att vi hindras från att se bakgrunden till vad det handlar om.

Jag vill understryka begreppet bakgrundshistoria här, eftersom ifall man inte känner till bakgrunden så ser man bara skenet av saken, man känner inte till dess grundläggande karaktär och blir därför aldrig upplyst oavsett hur många nya insikter som konspirationsteoretikerna kommer med. Konspirationsteoretikern lever nämligen på att förklara skenet, aldrig att avslöja bakgrunden.

Bakgrundshistorien till den "globala fasciststaten" som återfinns hos de Amerikanska konspirationsteoretikerna går att finna helt enkelt i statsbyggnationens traditionella principer och är ganska enkelt att hitta information om. Bakgrundshistorien till den "Svenska mentaliteten" är heller inget annat än statsbyggnation fast under socialistiska principer som också är lätt att hitta information om. Men konspirationsteoretikern lever på mystiken kring saken och utvecklar hypoteser utifrån skenet och detta gör att det verkar som att man blir upplyst, men egentligen så blir man bara medveten om skenet, inte bakgrunden. de kan då ta olika vägar för att leka med denna mystik, de kan bli som Alex Jones som aggressivt uppmanar folk till kamp mot förtrycket, eller de kan bli som David Icke som skäller ut en stackars radioproducent för "feghet" för att han inte vill ha med David på radio och påstå att folk är kontrollerade av en utomjordisk ras av reptiler. Eller som Jordan Maxwell som presenterar sig som en "ödmjuk sanningssökare" som är "skräckslagen av den information som han funnit".

Konspirationsteoretiker är därför i min mening inget annat än ett slags trollkonstnärer och underhållare. Det finns bitar av intressant information i vad dom säger, men allt som oftast så avslöjar dom sig som konspirationsteoretiker genom att sväva ut i bisarra föreställningar eller att undvika att påtala grundläggande fakta som rör hela saken.

Jag blev imponerad av det senaste programmet av Världens modernaste land, där mycket av "Svensk kultur och mentalitet" fick en viss förklaring. Det är ett programavsnitt jag skulle rekommendera, i hur staten kom att bli "Du" med folket. Men bakgrunden till detta nämns aldrig i programmet och har en enkel förklaring. Svenska staten radikaliserades och förändrades av socialistiska ideologer. Socialismen vill ju som bekant skapa det klasslösa samhället, men man vill fortfarande behålla staten. Robert Englund sade i programmet att det var "typiskt Svenskt" att vilja både ha kakan och äta den. Men det är inte typiskt Svenskt, det är typiskt socialistiskt, eftersom man även om man vill slippa klasser så vill man behålla staten.

Socialismen är att vilja både ha kakan och äta den, både vilja ha ett klasslöst samhälle och samtidigt ha en stark stat. Lösningen på den paradoxen blir en ny paradox, att staten framställer sig själv som en kompis eller kamrat istället för att framställa sig som en sträng auktoritet. Men principen om staten gäller fortfarande och även om den ger sken av att vara en kompis så är den fortfarande en auktoritet som är den som skriver lagar, organiserar militär, polis och rättsväsende, låser in bovar, bygger gator, torg, institutionsbyggnader och så vidare. Staten är och förblir en myndighet och auktoritet eftersom det är statens princip. Bara för att socialister vill framställa "farsan staten" som en kompis eller god vän så innebär det inte att den är det.

Staten är en opersonlig institution med människor som lever sina egna liv och tar in en egen lön. Men precis som företag som vill sälja sin tjänst eller vara vet att presentera sig som din bästa vän någonsin, så vet staten också att marknadsföra sig som en god vän, en förtrogen kamrat, en hjälpare i nöden och en munter verkställare av ordning. Men det vi talar om när vi talar om staten så är den en militär och polisiär myndighet med rätt att bestraffa. Bara för att vi råkar gilla att ha det på det sättet betyder inte att staten någonsin genom historien varit något annat än en sk "myndighet".

Men vad är egentligen skillnaden mellan en stat och en person med en egen armé som håller ordning på sina underlydanden?

Genom att förstå staten, vad den faktiskt är, så förstår man också betydligt mer om den sk "nya världsordningen" som dessa konspirationsteoretiker skriker sig blåa om. Dessa konspirationsteoretiker är förmodligen lika benägna att ha kakan och äta den som vilken sosse/kommunist som helst. Men det får vi aldrig veta något om. De verkar tro, eller åtminstone presenterar de sig så, att den nya världsordningen går att förhindra samtidigt som att vi behåller allting precis som det är. De må skrika sig gälla över hur tyranniskt och förtryckande det hela är, vilket det förmodligen också är, men de är totalt oförmögna att lyfta fram några som helst fakta som kan göra vår situation begriplig.

Men det räcker med att gå till närmaste bibliotek och läsa om staten, om hur Aristotle och Platon såg på staten till exempel. Men dock bör man vara förberedd på att Aristotle och Platon ivrade för staten, de såg staten som en frälsning från barbariet och denna värdebild är genomgående i deras verk. Till exempel så kunde de anse att alternativet till staten är att människorna "tar lagen i egna händer" och detta är symptom på ett statsförfall. Detta vill jag bara upplysa om, är inte det enda alternativet. Lagar är något som staten i grund och botten bygger på. Bara i staten blir lagar relevanta. Så om någon skulle ta lagen i egna händer så är det bara ett brott inom staten och därigenom ett statsförfall, det är inget alternativ till själva statsbyggandet och har inget att göra med samhällen som inte har någon stat.

Kommunisterna ville revolutionera samhället och småningom nå det klasslösa samhället, men först ville de skapa ett "proletariatets diktatur" genom en coup de'etat och förmodligen genom att rida på den gamla statsapparaten skapa nya lagar som kunde åstadkomma klasslöshet men detta INOM staten. Staten, alltså ursprunget till den hierarkiska maktordningen, skulle användas som en maktfaktor för att "driva igenom" (vad det nu betyder, vad är det man driver och vad driver man det igenom? Kor genom Vatikanen?) sitt klasslösa samhälle.

Faktum är dock att staten är till sin natur hierarkisk, det går inte att göra något åt. Antingen har man en stat eller så har man det inte. Om man väljer en stat då får man också allt det som följer med en hierarkisk maktordning, rika ledare i toppen och fattiga arbetare i botten. I vår globala värld så har denna hierarki hunnit sluka nästan alla folk och länder, vi här i Sverige är som vi redan vet, förskonade från att behöva se hur industriarbetare i tredjevärlden och asien sliter ihjäl sig. Vi tror att vi här har en fungerande välfärdsstat, därmed inte sagt men det är lätt att då börja tro att den Svenska staten är skild från de övriga och att svälten i tredje världen och arbetare på löpande band över hela asien inte har något med vår stat att göra. Det är sant, vår stat är på sätt och vis skild, men genom att det ändå är en stat så ingår vår stat i den globala ekonomiska relation till andra stater. Vi är helt beroende av andra stater för att kunna importera och exportera våra varor och tjänster. Med det beroendet följer också en gemensam överbryggande statsform som fungerar att reglera staternas affärer mellan varandra, WTO och en gemensam ansvarsnämnd som ser till att det hela sker etiskt, FN.

På pappret och kulturellt så skiljer vi oss kanske från de övriga staterna, men principiellt så är staten redan global och den sk "nya världsordning" som konspirationsteoretikerna pratar om är den gamla ordningen av statsväsende som nu finns över hela planeten. För det måste bli så, av nödvändighet enligt de principer som staten vilar på, juridiskt baserad myndighet med makt att bestraffa.

Alternativet till en stat, eller ett statssamhälle är inte att människor tar lagen i egna händer, utan att man överger staten som rådande princip för ett fungerande mänskligt samhälle. Den samhällstyp som människor levt och utvecklats i genom miljontals år heter stamsamhälle och det är ett icke-hierarkiskt samhälle som inte har någon stat och därför också inte bygger på principen om skrivna lagar. Det man har istället för uppförande och så vidare är dels sagda regler och en livsstil som prövats genom årtusenden för att kunna bli så pass väl anpassat efter människans behov som möjligt. Stamsamhället gör dessutom den sk "nya världsordningen" omöjlig, eftersom den ordningen bara kan åstadkommas enligt statens principer om dess grundläggande monopol på makt, våld och resurser.

[nytt namn]

Vart vill du komma med denna tråd?

[Sceptisk]

Är det inte uppenbart?

[Justin Case]

Men å andra sidan menar andra att man är en löneslav. Man får sin lön och det sker relativt frivilligt, eftersom det helt enkelt inte finns några andra alternativ om man vill överleva.

Anta hypotetiskt att svält blivit utbrett i Sverige och att Sverige i sin lagstiftning avskaffat all nu rådande så kallad "arbetsrätt" (d.v.s. alla nu rådande lagstiftade förbud mot arbetsköpare att anställa folk utan att ge dessa vissa saker, som en viss minimilön, pension, en trygg arbetsmiljö etc).

Om vi hypotetiskt antar att, i ett sådant Sverige, du bor i Malmö och jag bor i Kiruna, och du inte hittar något annat sätt att överleva än att åka upp till mig i Kiruna och arbeta åt mig, är du då min slav? Är du min slav endast om du åker upp till Kiruna och arbetar åt mig, eller är du min slav även i scenariot där du sväljer din stolthet och stannar kvar i Malmö och till slut svälter ihjäl på grund av din "brist på arbete"? På vilket sätt är min handling att erbjuda dig arbete i Kiruna ett förslavande av dig, om det inte på något sätt försämrar dina livsförutsättningar (utan bara, om något, förbättrar dem)? Om du blir min slav först när du accepterar mitt erbjudande, är det du själv som genom en egen handling förslavar dig. Även i det fallet tycks det mig märkligt att kalla det för att jag förslavar dig. Det som förslavar dig är ju din handling att acceptera mitt erbjudande. Utan den handlingen från dina sida hade du ju nämligen inte blivit min slav. Om du stannar i Malmö, finns liksom inget som binder samman din och min existens så pass kraftigt att det känns naturligt att kalla din och min relation för slaveri. Endast när du befinner dig i min närhet och vi har någon sorts utbyte av tjänster/pengar mellan varandra, skulle en del kunna få för sig att kalla det för slaveri. Frågan är bara varför jag moraliskt ska anklagas mer för det faktum, att du har det sämre än jag, när jag har gett dig en möjlighet att överleva än om jag inte ger dig någon sådan möjlighet utan låter dig fortsätta bo i Malmö i fortsatt okunskap om att jag skulle behöva din arbetskraft. Jag förstår inte riktigt vad, i min handling att anställa dig, som gör mig mer klandervärd än om jag inte anställer dig (allt annat lika). Och om jag inte är mer klandervärd när jag anställer dig än när jag inte anställer dig, på vilket sätt bör då det "slaveri", som en del skulle kalla din anställning hos mig, anses vara något som är sämre än vad din situation hade varit om "slaveriet" i fråga inte hade ägt rum (allt annat lika)?

Är inte det ungefär som om man skulle kalla en billig julklapp för ett "rån" bara för att den är "oförskämt" lite värd?

I min värld står ordet "slaveri" endast för sådana situationer där det som avgörande får en person B att arbeta åt en person A är att A rent fysiskt frihetsberövat B och/eller att A hotat/hotar B med våld eller annan omoralisk handling om B slutar arbeta för A. Om inget sådant föreligger, är B inte A:s slav. Frågan om B är A:s slav eller inte hänger alltså på huruvida A utför eller utfört en viss handling (eller flera) som på något sätt försämrar B:s situation i jämförelse med om A inte utförde denna/dessa handling(ar), allt annat lika.

Om slaveri inte skulle förutsätta någon (moraliskt dålig) handling från den persons sida som utnyttjar någons arbetskraft, skulle det råda slaveri i världen ända tills alla i hela världen hade det exakt lika bra allihop, eftersom då vem som helst när som helst skulle kunna sägas förslava vem som helst annan bara för att han har det bättre än honom. Det vore en orimlig definition.

Men konspirationsteoretikerna menar att mänskligheten förslavas av en hemlig elit som sköter alltihopa från ett bord i Bryssel eller liknande. Det finns många intressanta synpunkter på vårt samhälle och god civilisationskritik från många konspirationsteoretiker, men det finns också ett stort problem med dom. För det första så presenterar dom en hyfsat övertygande kritik genom att belysa hur okunniga vanliga människor är om det samhälle dom lever i, de tar upp diverse politiska strategier och religiösa idéer som människorna istället fastnat i som hindrar dom från att "vakna upp".

Men sedan händer något, dessa till synes högt utbildade, radikala människovänner förvandlas till absurdister och börjar prata om utomjordlingar, avlägsna religiösa sekter, djävulsdyrkare, hemliga sällskap och så vidare som de som är ansvariga för hela situationen och manar upp till kamp mot dessa förmodade "mörka ondskefulla krafter". Med detta inslag, som väcker både beundran och avsky, så leder de in människorna i nya absurda fantasiföreställningar som gör att dessa okunniga vanliga människor återigen fastnar i vanföreställningar som hindrar dom från att vakna upp och inse vad som pågår.

Glömmer du nu inte de många människor, som utvecklat en konspirationsteori som berör den globala makteliten och lutar sig mot vettiga argument, men som därefter inte börjar intressera sig för några vidskepliga konspirationsteorier utan håller fast vid sin ursprungliga, rationella konspirationsteori? Jag har inte intrycket att någon jättestor andel av de, som tror att den globala makteliten planerar att förslava mänskligheten under sig medelst bland annat implanterade mikrochips inom några årtionden, skulle halka in på vidskepliga konspirationsteorier därifrån. De flesta som idag tror på vidskepliga konspirationsteorier har nog varit lagda på det sättet sedan tidigare. Nu det senaste årtiondet när en mer rationell konspirationsteori om den globala makteliten börjat sprida sig över världen, så hakar de vidskepliga på och passar på att rida på vågen av ökad acceptans för konspirationsteoretiskt tänkande, för att på så sätt få fler anhängare till sina egna konspirationsteorier.

Socialismen vill ju som bekant skapa det klasslösa samhället, men man vill fortfarande behålla staten.

Socialister inser väl att samhället inte skulle kunna förbli klasslöst särskilt länge om inte en stat aktivt och med tvångsmetoder hindrade det från att delas upp i klasser igen. Människans natur är till stor del egoistisk, vilket får människor att sträva uppåt, vilket tenderar göra människor olika rika eftersom olika människor är olika bra på att klättra uppåt, och detta tenderar skapa klassklyftor även om man tillfälligt skulle ha eliminerat dem. Och detta inser väl socialisterna. Så istället för att säga "socialisterna vill skapa det klasslösa samhället, men vill fortfarande behålla staten", är det rimligare att säga "socialisterna vill skapa det klasslösa samhället, och därför vill de behålla staten".

Socialismen är att vilja både ha kakan och äta den, både vilja ha ett klasslöst samhälle och samtidigt ha en stark stat. Lösningen på den paradoxen blir en ny paradox, att staten framställer sig själv som en kompis eller kamrat istället för att framställa sig som en sträng auktoritet.

Det behöver inte vara en paradox i teorin. Det går att tänka sig ett samhälle där staten är både kompis och auktoritet - en auktoritet som bara består av demokratiskt valda representanter för folket och alltså kan sägas styras av folket (indirekt). I praktiken har dock i socialistiska demokratier alltid uppstått korruption av så allvarligt slag att den paradox du påstår finnas tycks finnas både i praktiken och i teorin. Men med teknikens hjälp kan det snart bli möjligt att göra praktik av den socialistiska teori som ännu inte kunnat realiseras: att folket verkligen styr sig självt via korruptionsfria folkvalda. De folkvalda skulle kunna hållas korruptionsfria genom extrem övervakning - ett omvänt Orwells 1984, där folket extremövervakar sina myndigheter snarare än vice versa. Då kan staten bli både kompis och auktoritet.

Men principen om staten gäller fortfarande och även om den ger sken av att vara en kompis så är den fortfarande en auktoritet som är den som skriver lagar, organiserar militär, polis och rättsväsende, låser in bovar, bygger gator, torg, institutionsbyggnader och så vidare. Staten är och förblir en myndighet och auktoritet eftersom det är statens princip. Bara för att socialister vill framställa "farsan staten" som en kompis eller god vän så innebär det inte att den är det.

Precis som en god far, i en vanlig familj innehållande både snälla och bråkiga barn, kanske bör vara "sträng men rättvis och god", kan även farsan staten böra vara det, och bli det. Men det krävs som sagt att man utnyttjar teknikutvecklingen specifikt till att göra den sådan, för att den ska kunna bli sådan.

Men vad är egentligen skillnaden mellan en stat och en person med en egen armé som håller ordning på sina underlydanden?

Det beror väl på om folket har i olika grad "en tumme i ögat" på staten och på personen du underförstår i din fråga. En enpersonsregering som är extremt övervakad av folket och tvungen att, för att få behålla sin makt, alltid endast handla utifrån demokratiska beslut från folkets sida, torde i princip kunna vara en lika bra stat som en dito flerpersonersstat. Men en fördel med en flerpersonersstat är att risken är mindre för att något går väldigt fel på ett sätt som kan äventyra folkets säkerhet. En enpersonsstat kan t.ex. plötsligt bli galen och t.ex. råka utrota folket innan folket hinner upptäcka det och förhindra det. Det är mindre risk att några hundra eller några tusen riksdagsledamöter samtidigt skulle råka bli så galna. När folket tack vare ovan nämnda omvända Orwells-1984-övervakning upptäcker att galenskap börjat spridas bland deras riksdagsledamöter, hinner de avsätta de galna riksdagsledmöterna innan dessa hunnit bli i majoritet i riksdagen.

Man kan se på staten som på ett aktiebolag, och på folket som aktieägarna. Det är aktieägarna som har den egentliga makten över aktiebolagets handlande och framtid, men av praktiska skäl överlåter aktieägarna detaljstyrningen åt en liten styrelse som de dock håller noga koll på. Styrelsen är aktieägarnas "tjänare" och ska inte tillåtas bli aktieägarnas herrar (något de tillfälligt kan sägas bli genom att t.ex. föra aktieägarna bakom ljuset beträffande vad den gör med deras pengar). På liknande sätt kan folket överlåta detaljstyrning åt sin stat, men ändå inte låta sin stat bli folkets herre utan se till att den förblir folkets tjänare.

Genom att förstå staten, vad den faktiskt är, så förstår man också betydligt mer om den sk "nya världsordningen" som dessa konspirationsteoretiker skriker sig blåa om. Dessa konspirationsteoretiker är förmodligen lika benägna att ha kakan och äta den som vilken sosse/kommunist som helst. Men det får vi aldrig veta något om. De verkar tro, eller åtminstone presenterar de sig så, att den nya världsordningen går att förhindra samtidigt som att vi behåller allting precis som det är.

Du drar alla konspirationsteoretiker över en kam. Det finns konspirationsteoretiker som har ett alternativt förslag på världsstyrning, t.ex. jag, se ovan. Naturligtvis är det orimligt att förvänta sig att vi kan "behålla allting precis som det är". Det håller jag med dig om. Men vissa saker kan man behålla mer som de var för t.ex. tio år sedan, snarare än att förändra dem så snabbt som nu sker - t.ex. den grad i vilken makthavarna tillåts övervaka medborgarna. Det är inte nödvändigt att med nuvarande raska kliv förskjuta maktbalansen alltmer till en liten global maktelits fördel bara för att man inte för all framtid kan få allt i samhället att fortsätta vara precis som det är.

Faktum är dock att staten är till sin natur hierarkisk, det går inte att göra något åt. Antingen har man en stat eller så har man det inte.

Frågan är inte "stat eller inte stat". Det kommer alltid att uppstå någon form av statsliknande konstruktion, hur mycket man än försöker få bort "staten". Staten har kommit för att stanna. Vad som är mer konstruktivt är att diskutera hur staten ska vara beskaffad. Den behöver inte bli så lik ett Orwells 1984 som nu verkar hålla på att ske. Det går att förhindra, åtminstone i tillräcklig grad för att undvika alltför mycket av en dystopi för praktiskt taget alla människor på jorden.

Om man väljer en stat då får man också allt det som följer med en hierarkisk maktordning, rika ledare i toppen och fattiga arbetare i botten. I vår globala värld så har denna hierarki hunnit sluka nästan alla folk och länder, vi här i Sverige är som vi redan vet, förskonade från att behöva se hur industriarbetare i tredjevärlden och asien sliter ihjäl sig. Vi tror att vi här har en fungerande välfärdsstat, därmed inte sagt men det är lätt att då börja tro att den Svenska staten är skild från de övriga och att svälten i tredje världen och arbetare på löpande band över hela asien inte har något med vår stat att göra. Det är sant, vår stat är på sätt och vis skild, men genom att det ändå är en stat så ingår vår stat i den globala ekonomiska relation till andra stater. Vi är helt beroende av andra stater för att kunna importera och exportera våra varor och tjänster.

Det är nog också bra att stater är beroende av varandra, så att någon sorts global överbyggnad kommer till stånd. Vad konspirationsteoretikerna är emot är inte existensen av en global överbyggnad per se, utan den onödigt långtgående Orwells-1984-aktighet[/quote] den nu tycks börja präglas av. Det skulle gå att bygga en stat mer "underifrån", mer på de stora folkmassornas premisser. Inte minst med den teknik som kommer under de kommande årtiondena blir det fullt möjligt att bygga en sådan verkligt folkstyrd stat. Frågan är bara om folket i tillräckligt god tid kommer att vakna till insikt om att de - folket - måste [i]aktivt kräva av sina makthavare att tekniken används på just det sättet för att tekniken ska komma att användas på just det sättet. Och med att folket ska kräva detta av makthavarna menar jag även att folket bör obevekligt rösta bort sådana makthavare som inte tycks vilja finna sig i att dela sin makt med folket.

[J R Auk]

Jag uppskattade ditt inlägg mycket Sceptisk.

Det är fascinerande hur man glömmer bort propagandan i tidiga 1900- talets krig. Men det mest intressanta är att man kan finna källor om propaganda från 1600-talet (mina personliga erfarenheter). Man betalade någon att sätta sig och supa och tala om vissa ämnen på pubar och dylikt.

Bröd och skådespel ett annat exempel.

Skillnaden är att idag är man mer medveten om dessa manövrar statens styre tar och förundras över det som om det vore en konspiration utanför staten. Det är ju snarare statens dynamik och inte något externt staten. Det är som om man reste staten som något reellt utanför de människor som administrerar den. Vad vore det?

Dessa konspirationer är ju inte ens "hemliga". De flesta av de mer jordnära konspirationerna är ju vanligt regelrätt förfarande i statsstyren, olika i olika kulturella kontexter självklart, och står att läsa om i öppna dokument och med protokoll upprättade.

Och hierarki när den inte är en auktoritet utan reses som en auktoritär struktur är förstås alltid ett konspirerande av de olika stratifikationerna inom den gemensamma institutionen.

Jag tror att det är viktigt att avmystifiera konspirationsteorier och lyfta fram det reella i dem. Precis som du säger. Jag tror dock att en del av de mer vidlyftiga teorierna har att göra med att med konkretisering kommer ett ökat personligt ansvar. Många tyr sig till idéen om en övermäktig elit för att det sfär dem fria från ansvar. Vad kan man göra mot de som liknar gudar i makt?

Och så uppvisar de den verkliga makten, den som propagandan handlar om, och den makt som återfinns i alla led i strukturen.

[Sceptisk]

Intressant påstående där, att man brukade "infiltrera" pubar och sprida myter. Helt klart skulle det kunna vara tänkbart även idag. Konspirationsteoretikerna tar upp något som är ett rent fakta och sen broderar dom in falska historier för att mystifiera och skrämma åhörarna. En avledningsmanöver helt enkelt. För att folk inte ska börja tänka för mycket så ger man dom ett imaginärt hatobjekt istället; "Åh dom hemska reptilgudarna, att dom bara vågar komma här och tyrannisera oss!". Det är otroligt hur godtrogen och lättlurad människan kan vara. Men staten är ju faktiskt ingenting magiskt eller mystiskt, även om den är höljd i mystik eller glamour och säkert också tjänar på att framstå som mystisk eller fördold eller som i USA, ockult och förknippad med "hemlig kunskap" om utomjordlingar "Masoniska sällskap", "Illuminati" och hela faderullan. Eller som i Sverige där staten marknadför sig som en kompis som man kan lita på och där det inte finns några hemligheter alls! Allt är öppet och förklaringsbart. Men om du läser, kan det vara andra kapitlet i My Ishmael (?) så får man en annan synvinkel på staten och dess ursprung.

[J R Auk]

Jag satt och söp med några civilpoliser som sökte pumpa mitt redigt berusade jag på information. Så visst infiltrerar man pubar. Dessa sociala platser kan man ju också se svunna på grund av statliga förmanande, så som Fredrik Lindström påstår, om jag inte minns fel. Och gör man det är det väl inte osökt att söka skälet till det precis som man kan söka skälet till breda alléer inte i något hot utanför staden, utan från staden självt som potentiellt samhällsomstörtande center.

Såg för övrigt på tv från den engelska drottningmoderns födelsedag och vilka ceremonier som hölls. Symboliken var talande.

Över huvudet flög flygplanen som visade rikets makt utåt och mot de jublande folkmassorna sköt man "salut" med bajonetterade vapen, i led som löpte parallellt med åskådarna.

Sådan "konspiration" ser vi ständigt, det är makt som demonstrerar sig, söker befästa sig. Dock är det ju lustigt hur vår psykologi kan vända sådana hot till något betryggande, precis som vi kan se hur man i "laglösa" situationer väljer att liera sig med den som saknar de spärrar man fruktar hos andra.

[Logos]

Det är fascinerande hur man glömmer bort propagandan i tidiga 1900- talets krig. Men det mest intressanta är att man kan finna källor om propaganda från 1600-talet (mina personliga erfarenheter). Man betalade någon att sätta sig och supa och tala om vissa ämnen på pubar och dylikt.

Framförallt har du ju en utveckling under hela den tidigmoderna perioden där kyrkorna alltmer blir instrument för de framväxande nationalstaterna, inte minst i de protestantiska länderna. Se bara på Sverige och införandet av folkspråk (som alternativ till vulgärlatin) i kyrkorna. Självklart behövdes propaganda för något som krävde pengar av dig till och från och med jämna mellanrum skickade ut någon från byn för att dö i lungsot kring någon Östersjökust.

Nationalstaten är inget givet, det är ett historiskt fenomen, en form av maktutövning som ständigt har behövts legitimeras och som idag långsamt håller på att upplösas. Vad som kommer efter återstår att se, men jag tror inte att den starka staten är framtiden (även om den nog kommer att leva kvar länge som symbol).

Förövrigt är Dr.Glas en fantastisk bok som jag verkligen borde läsa om någon gång! Du har bra smak!

[J R Auk]

Man tackar Logos. Jag hade länge en aversion mot "klassiker", har spårat det till att jag inte ville förlika mig med att "pöbeln" har rätt, eller att jag inte är annorlunda i smak, eller omdöme kring "värde".

Men jag har blivit glatt fascinerad nu när jag ändå läser så mycket och i så pass rask takt att dessa klassiker sveper förbi som en dålig sitcom (men utan den bittra eftersmaken).

Vilken sensationell bok den måste varit när den kom Dr Glas. Och vilken briljant rörelse som i ett svep rycker undan det mystifierande i auktoriteten hos både prästen och läkaren och bemänskligar dem (och med det oss andra dödliga också).

Kul och se dig igen, för övrigt. Vilka litterära "segrar" kommer du tillbaks med till bords?

[J R Auk]

I min värld står ordet "slaveri" endast för sådana situationer där det som avgörande får en person B att arbeta åt en person A är att A rent fysiskt frihetsberövat B och/eller att A hotat/hotar B med våld eller annan omoralisk handling om B slutar arbeta för A. Om inget sådant föreligger, är B inte A:s slav. Frågan om B är A:s slav eller inte hänger alltså på huruvida A utför eller utfört en viss handling (eller flera) som på något sätt försämrar B:s situation i jämförelse med om A inte utförde denna/dessa handling(ar), allt annat lika.

Måste bara kommentera det här då jag såg det nu igen. Det upprör för mycket.

Till att börja med kan jag anknyta till ditt tidigare exempel med att flytta till Kiruna.
Varför skulle vi vara tvungna att jobba för någon annan för att överleva? Vi har ju bevisligen gjort så i hundratusentals år, så varför skulle kedjan sluta här?

Och det leder till den andra frågan. Om allt ägs, och du inte riskerar varken våld eller frihetsberövande. Hur kan du sörja för dig utan att jobba då? Och om du måste jobba, dvs göra någon annans bud vilket genom deras omsorg sörjer för dina behov, varför är det inte slaveri om inget annat står dig till buds?

Och sen ska du efter detta huvudbry jag ställer dig fråga dig detta också.

Finns det något idag som inte redan ägs? Vilka friheter står mig till buds i det samhälle där allt är ägt. Måste jag inte slava åtminstone tills jag köpt mig fri, där 'köpa sig fri' definieras genom att jag tar del av ett ägande i vilket jag kan investera för att själv sörja för mina behov?

[Logos]

Man tackar Logos. Jag hade länge en aversion mot "klassiker", har spårat det till att jag inte ville förlika mig med att "pöbeln" har rätt, eller att jag inte är annorlunda i smak, eller omdöme kring "värde".

Men jag har blivit glatt fascinerad nu när jag ändå läser så mycket och i så pass rask takt att dessa klassiker sveper förbi som en dålig sitcom (men utan den bittra eftersmaken).

Vilken sensationell bok den måste varit när den kom Dr Glas. Och vilken briljant rörelse som i ett svep rycker undan det mystifierande i auktoriteten hos både prästen och läkaren och bemänskligar dem (och med det oss andra dödliga också).

Kul och se dig igen, för övrigt. Vilka litterära "segrar" kommer du tillbaks med till bords?

"Litterära segrar"  :P

Inte mycket, faktiskt, sommaren har varit alltför fin för seriösa studier av filosofiska verk, det har mest blivit skönlitteratur, även om jag just nu håller på med Hardts och Negris "Imperiet", en bok som torde vara relevant för den här diskussionen.

Och inte behöver du vara rädd för "pöbeln", klassikerna är (med några undantag) ofta klassiker av en anledning. Hemligheten är att skita i andras smak och värden och gå på det man själv uppskattar, och i mitt fall hör Söderberg definitivt dit. Visst var han banbrytande, inte minst i synen på sexualiteten och det utomäktenskapliga kärlekslivet som något naturligt. Den synen hittar man både i "Dr.Glas", "Den allvarsamma leken" och "Förvillelser", de tre verk av honom som jag har läst.

Nu ska jag ta och titta igenom den senaste tidens diskussioner här på forumet för att sedan bestämma mig för huruvida det är mödan värt att "komma tillbaka" eller ej. Ha det!

[Logos]

I min värld står ordet "slaveri" endast för sådana situationer där det som avgörande får en person B att arbeta åt en person A är att A rent fysiskt frihetsberövat B och/eller att A hotat/hotar B med våld eller annan omoralisk handling om B slutar arbeta för A. Om inget sådant föreligger, är B inte A:s slav. Frågan om B är A:s slav eller inte hänger alltså på huruvida A utför eller utfört en viss handling (eller flera) som på något sätt försämrar B:s situation i jämförelse med om A inte utförde denna/dessa handling(ar), allt annat lika.

Det finns fysiskt våld men även ekonomiskt våld. Det sistnämnda mer vanligt än det förra. Slaveri har alltid varit en juridiskt befäst företeelse, och juridiken har alltid handlat om utövande av strukturellt våld. Så även idag.

[prekog]

Många har nog hört talas om dom, David Icke, Jordan Maxwell, Alex Jones, mfl. Personer som ingår i det sk "truth movement" eller liknande, som har hittat information om en hemlig konspiration som går ut på att förslava mänskligheten. Böcer som Brave new world och 1984 ingår i denna kategori, där man föreställer sig att det verkligen finns en "hemlig elit" som manipulerar vanligt folk till att bli slavar.

Först måste det kanske påpekas att slavar har funnits i civilisationen från dess absoluta början, men detta slaveri har man inte kallat för slaveri utan för lönearbete. Så har det funnits verkliga slavar som fick arbeta ofrivilligt utan lön och det är detta man menar är slaveri, att arbeta utan lön. Lönen och frivilligheten suddar bort slaveristämpeln, menar man. Men å andra sidan menar andra att man är en löneslav. Man får sin lön och det sker relativt frivilligt, eftersom det helt enkelt inte finns några andra alternativ om man vill överleva.

Men konspirationsteoretikerna menar att mänskligheten förslavas av en hemlig elit som sköter alltihopa från ett bord i Bryssel eller liknande. Det finns många intressanta synpunkter på vårt samhälle och god civilisationskritik från många konspirationsteoretiker, men det finns också ett stort problem med dom. För det första så presenterar dom en hyfsat övertygande kritik genom att belysa hur okunniga vanliga människor är om det samhälle dom lever i, de tar upp diverse politiska strategier och religiösa idéer som människorna istället fastnat i som hindrar dom från att "vakna upp".

Men sedan händer något, dessa till synes högt utbildade, radikala människovänner förvandlas till absurdister och börjar prata om utomjordlingar, avlägsna religiösa sekter, djävulsdyrkare, hemliga sällskap och så vidare som de som är ansvariga för hela situationen och manar upp till kamp mot dessa förmodade "mörka ondskefulla krafter". Med detta inslag, som väcker både beundran och avsky, så leder de in människorna i nya absurda fantasiföreställningar som gör att dessa okunniga vanliga människor återigen fastnar i vanföreställningar som hindrar dom från att vakna upp och inse vad som pågår.

I Sverige har vi tack och lov varit förskonade från dessa konspirationsteoretiker, det närmaste man kan komma en konspirationsteoretiker här är kanske Fredrik Lindström som pratar om Svenskheten. Möjligen skulle även Fredrik Lindström kunna klassas som en Svensk konspirationsteoretiker men han uppfyller inte den Amerikanska mallen för det. Men vad Fredrik Lindström gör, att locka till igenkänningskomik, osv, med många bra insikter om det Svenska samhället är att framställa något som faktiskt i grunden är socialistisk politik till en "typisk Svensk mentalitet" och låta oss skratta åt det, vilket gör att vi hindras från att se bakgrunden till vad det handlar om.

Jag vill understryka begreppet bakgrundshistoria här, eftersom ifall man inte känner till bakgrunden så ser man bara skenet av saken, man känner inte till dess grundläggande karaktär och blir därför aldrig upplyst oavsett hur många nya insikter som konspirationsteoretikerna kommer med. Konspirationsteoretikern lever nämligen på att förklara skenet, aldrig att avslöja bakgrunden.

Bakgrundshistorien till den "globala fasciststaten" som återfinns hos de Amerikanska konspirationsteoretikerna går att finna helt enkelt i statsbyggnationens traditionella principer och är ganska enkelt att hitta information om. Bakgrundshistorien till den "Svenska mentaliteten" är heller inget annat än statsbyggnation fast under socialistiska principer som också är lätt att hitta information om. Men konspirationsteoretikern lever på mystiken kring saken och utvecklar hypoteser utifrån skenet och detta gör att det verkar som att man blir upplyst, men egentligen så blir man bara medveten om skenet, inte bakgrunden. de kan då ta olika vägar för att leka med denna mystik, de kan bli som Alex Jones som aggressivt uppmanar folk till kamp mot förtrycket, eller de kan bli som David Icke som skäller ut en stackars radioproducent för "feghet" för att han inte vill ha med David på radio och påstå att folk är kontrollerade av en utomjordisk ras av reptiler. Eller som Jordan Maxwell som presenterar sig som en "ödmjuk sanningssökare" som är "skräckslagen av den information som han funnit".

Konspirationsteoretiker är därför i min mening inget annat än ett slags trollkonstnärer och underhållare. Det finns bitar av intressant information i vad dom säger, men allt som oftast så avslöjar dom sig som konspirationsteoretiker genom att sväva ut i bisarra föreställningar eller att undvika att påtala grundläggande fakta som rör hela saken.

Jag blev imponerad av det senaste programmet av Världens modernaste land, där mycket av "Svensk kultur och mentalitet" fick en viss förklaring. Det är ett programavsnitt jag skulle rekommendera, i hur staten kom att bli "Du" med folket. Men bakgrunden till detta nämns aldrig i programmet och har en enkel förklaring. Svenska staten radikaliserades och förändrades av socialistiska ideologer. Socialismen vill ju som bekant skapa det klasslösa samhället, men man vill fortfarande behålla staten. Robert Englund sade i programmet att det var "typiskt Svenskt" att vilja både ha kakan och äta den. Men det är inte typiskt Svenskt, det är typiskt socialistiskt, eftersom man även om man vill slippa klasser så vill man behålla staten.

Socialismen är att vilja både ha kakan och äta den, både vilja ha ett klasslöst samhälle och samtidigt ha en stark stat. Lösningen på den paradoxen blir en ny paradox, att staten framställer sig själv som en kompis eller kamrat istället för att framställa sig som en sträng auktoritet. Men principen om staten gäller fortfarande och även om den ger sken av att vara en kompis så är den fortfarande en auktoritet som är den som skriver lagar, organiserar militär, polis och rättsväsende, låser in bovar, bygger gator, torg, institutionsbyggnader och så vidare. Staten är och förblir en myndighet och auktoritet eftersom det är statens princip. Bara för att socialister vill framställa "farsan staten" som en kompis eller god vän så innebär det inte att den är det.

Staten är en opersonlig institution med människor som lever sina egna liv och tar in en egen lön. Men precis som företag som vill sälja sin tjänst eller vara vet att presentera sig som din bästa vän någonsin, så vet staten också att marknadsföra sig som en god vän, en förtrogen kamrat, en hjälpare i nöden och en munter verkställare av ordning. Men det vi talar om när vi talar om staten så är den en militär och polisiär myndighet med rätt att bestraffa. Bara för att vi råkar gilla att ha det på det sättet betyder inte att staten någonsin genom historien varit något annat än en sk "myndighet".

Men vad är egentligen skillnaden mellan en stat och en person med en egen armé som håller ordning på sina underlydanden?

Genom att förstå staten, vad den faktiskt är, så förstår man också betydligt mer om den sk "nya världsordningen" som dessa konspirationsteoretiker skriker sig blåa om. Dessa konspirationsteoretiker är förmodligen lika benägna att ha kakan och äta den som vilken sosse/kommunist som helst. Men det får vi aldrig veta något om. De verkar tro, eller åtminstone presenterar de sig så, att den nya världsordningen går att förhindra samtidigt som att vi behåller allting precis som det är. De må skrika sig gälla över hur tyranniskt och förtryckande det hela är, vilket det förmodligen också är, men de är totalt oförmögna att lyfta fram några som helst fakta som kan göra vår situation begriplig.

Men det räcker med att gå till närmaste bibliotek och läsa om staten, om hur Aristotle och Platon såg på staten till exempel. Men dock bör man vara förberedd på att Aristotle och Platon ivrade för staten, de såg staten som en frälsning från barbariet och denna värdebild är genomgående i deras verk. Till exempel så kunde de anse att alternativet till staten är att människorna "tar lagen i egna händer" och detta är symptom på ett statsförfall. Detta vill jag bara upplysa om, är inte det enda alternativet. Lagar är något som staten i grund och botten bygger på. Bara i staten blir lagar relevanta. Så om någon skulle ta lagen i egna händer så är det bara ett brott inom staten och därigenom ett statsförfall, det är inget alternativ till själva statsbyggandet och har inget att göra med samhällen som inte har någon stat.

Kommunisterna ville revolutionera samhället och småningom nå det klasslösa samhället, men först ville de skapa ett "proletariatets diktatur" genom en coup de'etat och förmodligen genom att rida på den gamla statsapparaten skapa nya lagar som kunde åstadkomma klasslöshet men detta INOM staten. Staten, alltså ursprunget till den hierarkiska maktordningen, skulle användas som en maktfaktor för att "driva igenom" (vad det nu betyder, vad är det man driver och vad driver man det igenom? Kor genom Vatikanen?) sitt klasslösa samhälle.

Faktum är dock att staten är till sin natur hierarkisk, det går inte att göra något åt. Antingen har man en stat eller så har man det inte. Om man väljer en stat då får man också allt det som följer med en hierarkisk maktordning, rika ledare i toppen och fattiga arbetare i botten. I vår globala värld så har denna hierarki hunnit sluka nästan alla folk och länder, vi här i Sverige är som vi redan vet, förskonade från att behöva se hur industriarbetare i tredjevärlden och asien sliter ihjäl sig. Vi tror att vi här har en fungerande välfärdsstat, därmed inte sagt men det är lätt att då börja tro att den Svenska staten är skild från de övriga och att svälten i tredje världen och arbetare på löpande band över hela asien inte har något med vår stat att göra. Det är sant, vår stat är på sätt och vis skild, men genom att det ändå är en stat så ingår vår stat i den globala ekonomiska relation till andra stater. Vi är helt beroende av andra stater för att kunna importera och exportera våra varor och tjänster. Med det beroendet följer också en gemensam överbryggande statsform som fungerar att reglera staternas affärer mellan varandra, WTO och en gemensam ansvarsnämnd som ser till att det hela sker etiskt, FN.

På pappret och kulturellt så skiljer vi oss kanske från de övriga staterna, men principiellt så är staten redan global och den sk "nya världsordning" som konspirationsteoretikerna pratar om är den gamla ordningen av statsväsende som nu finns över hela planeten. För det måste bli så, av nödvändighet enligt de principer som staten vilar på, juridiskt baserad myndighet med makt att bestraffa.

Alternativet till en stat, eller ett statssamhälle är inte att människor tar lagen i egna händer, utan att man överger staten som rådande princip för ett fungerande mänskligt samhälle. Den samhällstyp som människor levt och utvecklats i genom miljontals år heter stamsamhälle och det är ett icke-hierarkiskt samhälle som inte har någon stat och därför också inte bygger på principen om skrivna lagar. Det man har istället för uppförande och så vidare är dels sagda regler och en livsstil som prövats genom årtusenden för att kunna bli så pass väl anpassat efter människans behov som möjligt. Stamsamhället gör dessutom den sk "nya världsordningen" omöjlig, eftersom den ordningen bara kan åstadkommas enligt statens principer om dess grundläggande monopol på makt, våld och resurser.

hej SCEPTISK ska gå rak på sak för detta tråd gäller också mig på ett indirekt sätt när det gäller att bli kallad en konspirationteoretikern, det kan du märka i avdelning filosofi på min tråd "filosoferande om NWO (new world order).
Ja ser i detta din tråd att du är en försvarare av det nya NWO och vill förlöjliga de så kallade konspirationteoretiker och också sätter du statens nya globala värlsordning hög uppskatad (för det måste bli så).

För det första så är det så att det faktisk finns en värld elit, och det är inga fantasier eller konstiga varelser som träffas i hemlighet. de är inte ens hemliga längre, där tillhör; Bilderberg grupp, trilateral comission, CFR. bevis finns i mängder.  Aristoteles och Platon beskrev och teoriserade om stater och hur den perfekta staten skulle se ut, men de räknade inte med den mänskliga faktorn (att forma eliter) Platon menade att filosoferna som skulle leda staten skulle vara goda, inte onda, exempel på det i modern tid kan jag nämna som en god statfilosof Castro Cuba, och som en ond statfilosof Bush och nästan också Obama som forsätter att utöva bush politik. håller med att staten är sin natur herarkisk, men det måste vara herarkisk och moralisk för att vara folket till laggs, angående WTO och FN som du kallar för etiska för att reglera staterna affärer så är det faktisk att det finns så "kallade" konspirationsteoretikern som påstår det motsatta och inte bara de , vi har också ATTAC som kritiserar hård WTO.

Håller också med att dessa sanningsökare eller sägare (konspirationsteoretiker) ska inte nämna gröna varelser eller ufo och sånt, då försvinner det trovärdiga, med det är kanske en strategi de har med kod för att avslöja något större, det har jag alldrig förstod. med det gör inte rätt att de som försvarar NWO att använda det ofta för att förlöjliga dessa calternativa tänkare.

[Dröner]

Jag har inte läst vad du skrev bara såg att det stod konspirationsteoretiker. Är det något som kan förstöra en bra kväll för mig så är det någon som börjar babbla konspirationsteorier. Vad skulle konspirationer tjäna för syfte överhuvudtaget? Människor är människor med sina bra och dåliga sidor och det finns väldigt få som vill någon annan illa eftersom man inte medvetet tjänar något på det. Oftast så är det drogskadade hjärnor som tror på konspirationsteorier har jag gång på gång sett. Smoke that spliff and get a ticket to paranoia land.

[Gassendi]

Oftast så är det drogskadade hjärnor som tror på konspirationsteorier har jag gång på gång sett. Smoke that spliff and get a ticket to paranoia land.

+1