För att transformera kisset och känslan av kissenödig till
äkta konst eller äkta andlighet måste du ha mirakel-power.
Och alla har mirakelpower, men för att frigöra den måste
du ha hjälp av Gud.
Sexualiteten kan däremot transformeras
till äkta konst eller äkta andlighet, och då säger man att
säden stiger upp till huvudet, utan att vi använder
mirakel-power, men vi måste däremot ha en starkt skapande
förmåga i oss, både symbolisk och energetisk.
Nytt måleriprojekt
Moderator: Moderatorgruppen
-
transversal
- Inlägg: 1673
- Blev medlem: 24 nov 2008 22:21
- Ort: Göteborg
-
Pocahontas
- Inlägg: 18
- Blev medlem: 11 sep 2010 17:49
Harald Davidsson skrev:För att transformera kisset och känslan av kissenödig till
äkta konst eller äkta andlighet måste du ha mirakel-power.
Och alla har mirakelpower, men för att frigöra den måste
du ha hjälp av Gud.
Sexualiteten kan däremot transformeras
till äkta konst eller äkta andlighet, och då säger man att
säden stiger upp till huvudet, utan att vi använder
mirakel-power, men vi måste däremot ha en starkt skapande
förmåga i oss, både symbolisk och energetisk.
Jag är inte övertygad om mirakel-power.
Det låter som någon flummig teori Picasso och Co kom på. Vi målar ögonen snett så är det mer Gud i bilderna.
Lika logiskt som att skriva ord baklänges för att göra bra poesi, om du frågar mig.
Döremot är jag övertygad om att ju mer raffinerat språk, desto mer avancerade tankar och känslor kan man förmedla till sin publik. Det gäller såväl ord som bild.
Jag målar själv, och försökte de första 27 åren måla utan att begränsas av teknik; bara på inre låga.
Sen kom jag fram till att en god teknik inte gjorde det svårare för mig att uttrycka mig, den släckte inte skapandekraften, utan tvärtom.
Re: Nytt måleriprojekt
transversal skrev:
Sånt här gillar jag ...
kul
nu blev jag motiverad o slänga upp en till
gör det med nästa bild :wink:
-
Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
-
Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
Din nya bild money...Du är ingen bra tecknare, men en bra konstnär,
du kan inte dra linjer som ger levande former, men du skapar din form
genom att lägga vissa förger emot varandra och därmed utnyttjar kontrasten
ljus och mörker, jag själv målade lite åt det hållet, den ljusgula färgen lyser
starkt och fint, men det beror på mörkret runt omkring, det gäller att
kunna balansera upp färgerna så att de skapar ett visst ljust. Den här
Brooklyn tecknaren saknar färgkänsla, därför kan han inte bygga upp ett
vackert ljus i sina bilder, visserligen var Rembranth en ljusmålare, men
detta ljuset byggde på teknik och olika typer av materia som skapade den
här genomskinligheten i ljuset. Men den här Brooklyn tecknaren som satt
och runkade med Andy Warhol framför teven har faktiskt tagit en del av
den tidige Jackson Pollocks bilder som hade något av indianska konst
över sig, som var mera religöst shammanistisk.
Nolde är den ende tecknare jag vet som också är konstnär.
du kan inte dra linjer som ger levande former, men du skapar din form
genom att lägga vissa förger emot varandra och därmed utnyttjar kontrasten
ljus och mörker, jag själv målade lite åt det hållet, den ljusgula färgen lyser
starkt och fint, men det beror på mörkret runt omkring, det gäller att
kunna balansera upp färgerna så att de skapar ett visst ljust. Den här
Brooklyn tecknaren saknar färgkänsla, därför kan han inte bygga upp ett
vackert ljus i sina bilder, visserligen var Rembranth en ljusmålare, men
detta ljuset byggde på teknik och olika typer av materia som skapade den
här genomskinligheten i ljuset. Men den här Brooklyn tecknaren som satt
och runkade med Andy Warhol framför teven har faktiskt tagit en del av
den tidige Jackson Pollocks bilder som hade något av indianska konst
över sig, som var mera religöst shammanistisk.
Nolde är den ende tecknare jag vet som också är konstnär.
-
Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Här har man hittat något i Pollocks konst som beskriver det jag är ute efter i min "första rörelse". Jag känner tydligt när rörelsen är på rätt spår och när den spårar ur. Det här är det enda "objektiva" spår jag hittat i konsten som skulle kunna härledas till det Harald talar om. Något som inte enbart handlar om kulturella sammanhang, utan universalitet - "Guds konst". I övrigt gällande idéer och symboler som är kulturellt bundna så håller jag på min andra teori. Endast i den mån symbolerna kan härledas till en liknande universell grund så blir principen gällande för denna. Och det är kanske rimligt att anta, men det är sällan praktiserat, så i praktiken är mina teori gällande i våra kulturer och inom konstvärlden. Och det våld på konstnärer som vi ser, och de fördomar som råder, är en realitet.
"As recent articles in PASS Maths have shown, combining the computational powers of modern digital computers with the complex beauty of mathematical fractals has produced some entrancing artwork during the past two decades.
Intriguingly, recent research at the Physics Department of the University of New South Wales, Australia, has suggested that some works by the American artist Jackson Pollock also reflect a fractal structure.
Pollock created many of his works by dripping paint onto enormous canvases, leading to some riotously complex images. While Pollock himself felt that these works reflected "pure harmony", critics have dismissed them as "mere unorganised explosions of random energy". Having examined a number of such paintings produced between 1943 and 1952, the researchers are inclined to agree with Pollock, finding fractal relationships rather than "unorganised explosions" in the paint-drip works.
A feature of fractals is self-similarity on multiple scales: a small chunk of a fractal, scaled up, has similar features to a larger one. The researchers noticed this feature in the paint-splatter works, and analysed a quantity called the fractal dimension of the paintings.
Pollock's drip paintings became more complex over the years. In the early work of 1943, he used single dribbles of paint covering only about 20% of the canvas. By 1952, he was using multiple squiggles covering over 90%. Correspondingly, the researchers found that the fractal dimension of these works increased steadily from a low value close to 1 to a high value of 1.72.
Why is this interesting? Mignon Nixon, a lecturer in American art at London's Courtauld Institute, told the BBC's News Online service: "Mathematical models may be a way of attributing a kind of mastery and order, by shifting from an aesthetic, subjective mode of examination to a more objective, scientific one."
She said that scientific approaches can be useful in the study of art. "If you want to know how was a painting was made or how do we date it, then technical help is crucial. But the information you get that way is also useful for interpretation because you know more about how the thing was made."
"As recent articles in PASS Maths have shown, combining the computational powers of modern digital computers with the complex beauty of mathematical fractals has produced some entrancing artwork during the past two decades.
Intriguingly, recent research at the Physics Department of the University of New South Wales, Australia, has suggested that some works by the American artist Jackson Pollock also reflect a fractal structure.
Pollock created many of his works by dripping paint onto enormous canvases, leading to some riotously complex images. While Pollock himself felt that these works reflected "pure harmony", critics have dismissed them as "mere unorganised explosions of random energy". Having examined a number of such paintings produced between 1943 and 1952, the researchers are inclined to agree with Pollock, finding fractal relationships rather than "unorganised explosions" in the paint-drip works.
A feature of fractals is self-similarity on multiple scales: a small chunk of a fractal, scaled up, has similar features to a larger one. The researchers noticed this feature in the paint-splatter works, and analysed a quantity called the fractal dimension of the paintings.
Pollock's drip paintings became more complex over the years. In the early work of 1943, he used single dribbles of paint covering only about 20% of the canvas. By 1952, he was using multiple squiggles covering over 90%. Correspondingly, the researchers found that the fractal dimension of these works increased steadily from a low value close to 1 to a high value of 1.72.
Why is this interesting? Mignon Nixon, a lecturer in American art at London's Courtauld Institute, told the BBC's News Online service: "Mathematical models may be a way of attributing a kind of mastery and order, by shifting from an aesthetic, subjective mode of examination to a more objective, scientific one."
She said that scientific approaches can be useful in the study of art. "If you want to know how was a painting was made or how do we date it, then technical help is crucial. But the information you get that way is also useful for interpretation because you know more about how the thing was made."
-
Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
-
Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
Jag känner tydligt när rörelsen är på rätt spår och när den spårar ur. skriver du..
Kan vi säga att din känsla här är universiell, att du känner utifrån något typiskt
mänskligt eller menar du att det du känner bara är unikt för dig, jag menar är
det Johan som unik person som känner detta eller är det människan Johan
sm är likadan i alla som känner.
Kan vi säga att din känsla här är universiell, att du känner utifrån något typiskt
mänskligt eller menar du att det du känner bara är unikt för dig, jag menar är
det Johan som unik person som känner detta eller är det människan Johan
sm är likadan i alla som känner.
-
Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
-
Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Harald,
Nej det tycker jag inte. "Slumpen" eller "slarv" eller "felaktigheter" kan ju uppstå även om det råkar finnas människor som känner in och ser mer bakomliggande orsaker och anar strukturella samband och samspel i världen. Det som ur en synvinkel är "spontant och direkt" kan på ett annat plan samstämma med något annat; dvs man släpper kontrollen över en aspekt och anammar en annan. Frågan är då vad det är man sätter sig i samspel med. Är det en uppbyggd kulturell buffert, eller är det mer primära orsaker som biologi, Gud, univerella matematiska principer/naturkrafter, eller är det en blandning?
Jag tror att jag har en känsla i mig som inte kan härledas till min kulturella prägling, utan är den en del av min kropp, som i sin tur är en del av naturen som i sin tur är en del av den totala existensen. Jag ser det som en rörelse som inte har någon början, och den fortsatte genom mitt fosterstadium och växte upp till den jag är idag. Det är en energi som känns som en växtkraft och som jag inte kan styra över annat än genom justeringar och ingrepp, men då bryter jag rörelsen. Även i detta finns en kreativitet, men den är i sig inte primär utan en mänsklig antites. Det ligger en form av valfrihet i detta hur mycket man "sätter sig på tvären" så att säga.
Det finns ordnande krafter, men genom att du släpper pennan så existerar det en komplex kreativitet som gör att utfallet är beroende av dig. Och så har kanske vindandarna något att säga till om också. :)
Bara en detalj, ifall vetenskapen nu säger att Pollocks spontana och direkta måleri inte är slumpmässigt kan vi då ta det som ett generellt postulat att slumpen inte existerar.
Nej det tycker jag inte. "Slumpen" eller "slarv" eller "felaktigheter" kan ju uppstå även om det råkar finnas människor som känner in och ser mer bakomliggande orsaker och anar strukturella samband och samspel i världen. Det som ur en synvinkel är "spontant och direkt" kan på ett annat plan samstämma med något annat; dvs man släpper kontrollen över en aspekt och anammar en annan. Frågan är då vad det är man sätter sig i samspel med. Är det en uppbyggd kulturell buffert, eller är det mer primära orsaker som biologi, Gud, univerella matematiska principer/naturkrafter, eller är det en blandning?
Kan vi säga att din känsla här är universiell, att du känner utifrån något typiskt
mänskligt eller menar du att det du känner bara är unikt för dig, jag menar är
det Johan som unik person som känner detta eller är det människan Johan
sm är likadan i alla som känner.
Jag tror att jag har en känsla i mig som inte kan härledas till min kulturella prägling, utan är den en del av min kropp, som i sin tur är en del av naturen som i sin tur är en del av den totala existensen. Jag ser det som en rörelse som inte har någon början, och den fortsatte genom mitt fosterstadium och växte upp till den jag är idag. Det är en energi som känns som en växtkraft och som jag inte kan styra över annat än genom justeringar och ingrepp, men då bryter jag rörelsen. Även i detta finns en kreativitet, men den är i sig inte primär utan en mänsklig antites. Det ligger en form av valfrihet i detta hur mycket man "sätter sig på tvären" så att säga.
Ifall vi går upp i tornet i Pisa och släpper ner en stålpenna...
1. är det slumpen som avgör var den hamnar
2. eller finns det ordnande krafter
Det finns ordnande krafter, men genom att du släpper pennan så existerar det en komplex kreativitet som gör att utfallet är beroende av dig. Och så har kanske vindandarna något att säga till om också. :)
-
Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
Johan..
Din långa text om konst är inte bra. Den verkar skriven i sekvenser.
det flöde du ofta refererar till saknar jag i din text. Du verkar ha förlorat
koncentrationen efter ett litet text-stycke, sedan har du startat på nytt,
men utan kontinuitet, hela texten känns sönderhackad, och den är alltför
uppskruvad, du använder begrepp som vi ej kan förstå..kontextuell.
.kulturell osv.
och när du pratar om din ego-död fattar jag det som om du drunkna
i det sociala havet och när du sen kom upp till ytan igen fann några
heta trådar som var på sätt och vis objektiva som du nu följer, inte
att du kunde dricka det sociala giftet och överleva. som shiva.
Yet when an image is presented as a work of art, the way people look at it is
affected by a whole series of learnt assumptions about art,
assumptions concerning..
Beauty, Truth. Genius. Civilization. Form. Status. Tast. etc.
many of these assumptions no longer accord with the world as it is.
(The world-as-it-is is more than pure objective fact, it includes consciousness)
Out of true with the present, these assumptions obscure the past. They mystify
rather than clarify.....
.detta citerat or John Bergers bok ways of seeing som jag har.
Din långa text om konst är inte bra. Den verkar skriven i sekvenser.
det flöde du ofta refererar till saknar jag i din text. Du verkar ha förlorat
koncentrationen efter ett litet text-stycke, sedan har du startat på nytt,
men utan kontinuitet, hela texten känns sönderhackad, och den är alltför
uppskruvad, du använder begrepp som vi ej kan förstå..kontextuell.
.kulturell osv.
och när du pratar om din ego-död fattar jag det som om du drunkna
i det sociala havet och när du sen kom upp till ytan igen fann några
heta trådar som var på sätt och vis objektiva som du nu följer, inte
att du kunde dricka det sociala giftet och överleva. som shiva.
Yet when an image is presented as a work of art, the way people look at it is
affected by a whole series of learnt assumptions about art,
assumptions concerning..
Beauty, Truth. Genius. Civilization. Form. Status. Tast. etc.
many of these assumptions no longer accord with the world as it is.
(The world-as-it-is is more than pure objective fact, it includes consciousness)
Out of true with the present, these assumptions obscure the past. They mystify
rather than clarify.....
.detta citerat or John Bergers bok ways of seeing som jag har.
Nå, nu kommer då bild 2 i mina nydanande försök. Skapad idag faktiskt. Det var med stark tvekan jag tog tag i det här. Kände ingen lust alls. Hursomhelst så är det här första med oljekritor och vattenfärger. Pappret var alldeles för tunnt för att klara kritorna när pappret var vått. får försöka fixa kartong.
Undrade vad jag höll på med och mindes axxess som visade picasso när han målade. Det var inspirerande. Inget tänkande bara göra, intuitivt, allt stämmer. Ja, det var han det, men jag fick lite mod att fortsätta.
Kom sen på en sak jag försökte göra, som jag mindes, att skapa nån sorts realism av krit och vattenfärgs strukturen och pappersreliefen. Inte för att jag lyckades. bilden blev rätt dålig men det var uppfriskande att jag kom ihåg vad jag ville göra.
Vilket också fick mig att referera till att vi långsamt dör. att minnen långsamt suddas ut. nån sorts existentiell insikt kanske...
eftersom bilden inte blev så bra, väntar jag med musiken, tills en inspirerande bild kommer
Undrade vad jag höll på med och mindes axxess som visade picasso när han målade. Det var inspirerande. Inget tänkande bara göra, intuitivt, allt stämmer. Ja, det var han det, men jag fick lite mod att fortsätta.
Kom sen på en sak jag försökte göra, som jag mindes, att skapa nån sorts realism av krit och vattenfärgs strukturen och pappersreliefen. Inte för att jag lyckades. bilden blev rätt dålig men det var uppfriskande att jag kom ihåg vad jag ville göra.
Vilket också fick mig att referera till att vi långsamt dör. att minnen långsamt suddas ut. nån sorts existentiell insikt kanske...
eftersom bilden inte blev så bra, väntar jag med musiken, tills en inspirerande bild kommer
-
Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 7 och 0 gäster