Varför gå upp på morgonen?

[J R Auk]

Det är bara det att jag inte ser någon möjlighet att investera i framtiden. ... Eller jag ser möjligheter men dem är motbjudande.

Själv tänker jag aldrig framåt, jag tänker aldrig i flera steg. Det finns olika sätt att investera på. Man kan vara ägaren eller den som driver, den som konsumerar eller försäkringsbolaget. Alltså jag står inte för något förutom mig själv, så jag kan omöjligt vara ägare, jag producerar heller ingenting så jag kan inte vara drivaren. Däremot konsumerar jag, och jag gillar att komunicera med människor så jag är ett slags försäkringsbolag. Första gången man dricker kaffe tycker man vanligtvis att det är osmakligt, men kroppen vänjer sig, ju mer man dricker desto bättre smakar det - det kan handla om droger, och det är samma med sömn, kroppen mår inte bra av att vara sömning, kroppen mår bra av att vara i farten och att sova. Anledningen till att du inte sover skulle jag säga är att du ständigt pressar din kropp till gränsen, så du vänjer dig, istället är det bättre om du lyssnar till din kropp. När man mår dåligt så händer det att man ställer sig frågan om man mår dåligt för att man bryr sig, eller om man sig bryr sig för att man mår dåligt, det sist skrivna stämmer, man bryr sig för att man mår dåligt, det omvända är absurt. Vi bör oftare fråga oss själva vad vi mår bra av... det är enkelt och ibland effektivt!

Det handlar inte om att jag inte sover. Det handlar om hur sömnrytmer ser ut.

Du har helt rätt angående varför vi bryr oss. Vet att man nu till och med börjat diskutera depressioner och det negativa i att söka "bota" dem då det kommer sig av att organismen befinner sig i en dålig miljö. Visst först och främst är det väl näringsmässigt. Men för oss människor behövs det ju så mycket mer än bara kroppslig näring.

Dock med detta att må bra. Det är inte problemet. Jag har inga problem med att "må bra". Om man med det menar lycka osv. Problemet är att det går att vara lycklig i en meningslös tillvaro. Lycka räcker inte.

Jag ser det här med morgnar som cyklisk tid. Och cyklisk tid är när man skall växa, eller när man odlar något. Eller i väntan på något där ute i världen, som man kan vänta på vintern och veta att det är 43 dagar (och nätter) innan den kommer.

Men vårt samhälle är inte anpassat för det. Man måste knyta sig till idealiteter som man sätter upp som mål. Tomma abstraktioner.

[Otis]

Det är bara det att jag inte ser någon möjlighet att investera i framtiden. ... Eller jag ser möjligheter men dem är motbjudande.

Själv tänker jag aldrig framåt, jag tänker aldrig i flera steg. Det finns olika sätt att investera på. Man kan vara ägaren eller den som driver, den som konsumerar eller försäkringsbolaget. Alltså jag står inte för något förutom mig själv, så jag kan omöjligt vara ägare, jag producerar heller ingenting så jag kan inte vara drivaren. Däremot konsumerar jag, och jag gillar att komunicera med människor så jag är ett slags försäkringsbolag. Första gången man dricker kaffe tycker man vanligtvis att det är osmakligt, men kroppen vänjer sig, ju mer man dricker desto bättre smakar det - det kan handla om droger, och det är samma med sömn, kroppen mår inte bra av att vara sömning, kroppen mår bra av att vara i farten och att sova. Anledningen till att du inte sover skulle jag säga är att du ständigt pressar din kropp till gränsen, så du vänjer dig, istället är det bättre om du lyssnar till din kropp. När man mår dåligt så händer det att man ställer sig frågan om man mår dåligt för att man bryr sig, eller om man sig bryr sig för att man mår dåligt, det sist skrivna stämmer, man bryr sig för att man mår dåligt, det omvända är absurt. Vi bör oftare fråga oss själva vad vi mår bra av... det är enkelt och ibland effektivt!

Det handlar inte om att jag inte sover. Det handlar om hur sömnrytmer ser ut.

Du har helt rätt angående varför vi bryr oss. Vet att man nu till och med börjat diskutera depressioner och det negativa i att söka "bota" dem då det kommer sig av att organismen befinner sig i en dålig miljö. Visst först och främst är det väl näringsmässigt. Men för oss människor behövs det ju så mycket mer än bara kroppslig näring.

Dock med detta att må bra. Det är inte problemet. Jag har inga problem med att "må bra". Om man med det menar lycka osv. Problemet är att det går att vara lycklig i en meningslös tillvaro. Lycka räcker inte.

Jag ser det här med morgnar som cyklisk tid. Och cyklisk tid är när man skall växa, eller när man odlar något. Eller i väntan på något där ute i världen, som man kan vänta på vintern och veta att det är 43 dagar (och nätter) innan den kommer.

Men vårt samhälle är inte anpassat för det. Man måste knyta sig till idealiteter som man sätter upp som mål. Tomma abstraktioner.

   Meningslös tillvaro?? Ta en cykeltur, depression är ett välfärdsproblem.

                     
                                                                                                  /O

[kort]

Det är bara det att jag inte ser någon möjlighet att investera i framtiden. ... Eller jag ser möjligheter men dem är motbjudande.

Själv tänker jag aldrig framåt, jag tänker aldrig i flera steg. Det finns olika sätt att investera på. Man kan vara ägaren eller den som driver, den som konsumerar eller försäkringsbolaget. Alltså jag står inte för något förutom mig själv, så jag kan omöjligt vara ägare, jag producerar heller ingenting så jag kan inte vara drivaren. Däremot konsumerar jag, och jag gillar att komunicera med människor så jag är ett slags försäkringsbolag. Första gången man dricker kaffe tycker man vanligtvis att det är osmakligt, men kroppen vänjer sig, ju mer man dricker desto bättre smakar det - det kan handla om droger, och det är samma med sömn, kroppen mår inte bra av att vara sömning, kroppen mår bra av att vara i farten och att sova. Anledningen till att du inte sover skulle jag säga är att du ständigt pressar din kropp till gränsen, så du vänjer dig, istället är det bättre om du lyssnar till din kropp. När man mår dåligt så händer det att man ställer sig frågan om man mår dåligt för att man bryr sig, eller om man sig bryr sig för att man mår dåligt, det sist skrivna stämmer, man bryr sig för att man mår dåligt, det omvända är absurt. Vi bör oftare fråga oss själva vad vi mår bra av... det är enkelt och ibland effektivt!

Det handlar inte om att jag inte sover. Det handlar om hur sömnrytmer ser ut.

Du har helt rätt angående varför vi bryr oss. Vet att man nu till och med börjat diskutera depressioner och det negativa i att söka "bota" dem då det kommer sig av att organismen befinner sig i en dålig miljö. Visst först och främst är det väl näringsmässigt. Men för oss människor behövs det ju så mycket mer än bara kroppslig näring.

Dock med detta att må bra. Det är inte problemet. Jag har inga problem med att "må bra". Om man med det menar lycka osv. Problemet är att det går att vara lycklig i en meningslös tillvaro. Lycka räcker inte.

Jag ser det här med morgnar som cyklisk tid. Och cyklisk tid är när man skall växa, eller när man odlar något. Eller i väntan på något där ute i världen, som man kan vänta på vintern och veta att det är 43 dagar (och nätter) innan den kommer.

Men vårt samhälle är inte anpassat för det. Man måste knyta sig till idealiteter som man sätter upp som mål. Tomma abstraktioner.

Vi gör ofta saker som inte är knutna till verkligheten och jag vet inte om det är positivt eller i vilka situationer för vilka personer det skulle vara positivt. Spel är ett exempel på något som inte är knutet till verkligheten. Spelvärlden är en värld som existerar under en viss tidsperiod, sedan är alla mål och strävanden borta. En pojk kan klaga över att han inte klarade sig längre i spelet än till tredje nivån och är tvungen att börja om ända från början. Vara tvungen att göra om samma sak igen och igen och igen. Jag tänker, om man var en smart spelutvecklare så skulle man ju tillverka ett spel där man slapp känna att man måste börja om, för då skulle ju fler spela spelen. Ett spel där möjligheterna bara följer på varandra oberoende av vilka val vi gör, där man inte kan göra fel, bara annorlunda. Det går att göra sådana spel men problemet med dem är att de som spelar dem tenderar att isolera sig från den verkliga världen under långa tidsperioder och helt gå upp i spelet. Det krävs väldigt många utvecklar arbetandes dag och natt för att ett sådant spel ska hållas igång och gå upp mot verkligheten i form av möjligheter. Egentligen har jag svårt att se var den tydliga gränsen mellan verklighetsanknutet och icke verklighetsanknutet går, men den finns. Att spela stryktipset är inte särskillt verklighetsanknutet, inte heller att spela poker över internet. Men säg att jag drömmer om att bli sångare och sjunga i stora arenor, eller bli polis i en insatsstyrka med höga krav, är det verklighetsanknutet, bör det uppmuntras? Jag vill att det ska uppmuntras att ha höga ambitioner. Fördelen med det overkliga, det icke verklighetsanknutna, skulle jag säga är att det inte gör något om man misslyckas.

[J R Auk]

Men Otis vad jag beskriver är ju just det att det är ett "välfärdsproblem". Därför som jag menar att man kan vara lycklig, i att ens behov är tillgodosedda rent materiellt. Och att det inte finns något att peka på konkret som står i vägen för lyckan. Därför jag tror att det existerar en ångestproblematik som motas av att man inte diskuterar existentiella frågor allmänt i samhället.

Många av dem som går runt och skiner mest som solar i dagens samhälle är även dem som har minst utrymme för att ifrågasätta. Är det då fel att kalla dem lyckliga? Nej jag tycker inte det. Lycka är alltid en accidens eller kontingent på vad vi inbegriper i vårt betänkande eller hur vi behandlar vår situation. Men är det en bra lycka om den störs lätt? Är lycka det man bör sträva efter om man för att nå målet måste censurera vad man diskuterar och liknande?

Helt enkelt finns det inte en poäng i att diskutera meningsfullhet parallellt till lycka?

[J R Auk]

Kort. Problemet som jag ser det är inte att man tex spelar spel eller gör aktiviteter som är abstrakta. Det är utvecklande. Jag siktar snarare in mig på sådant som kan fångas i hur människor generellt beskriver sina drömmar.

Såg eller läste något där de tog upp hur barn och unga har förändrat sina utsagor om "vad de vill bli". Idag så svarar långt mycket fler med att säga att de vill ha en position, eller en status. De vill bli rika, eller berömda. Förut så var det tydligen fler som talade om vad de vill göra. Är det inte ett tecken på att det saknas ett meningfullt förhållande till verksamheten? Jag menar att vilja vara känd eller vilja vara rik är en typ av negativt ideal. Det är en slags frihet som skall infrias utan att man gör något. Man vill ha frånvaron av att vara okänd eller av att vara fattig. Men det finns inget tydligt ideal positivt knutet till detta att vara känd eller rik. Då skulle man väl säga det först, och så skulle det impliceras det här med kändisskap eller rikedom.

[J R Auk]

Out of curiosity, vad var ditt/dina projekt innan du blev 11 sisådär?

Tja inget särskilt. När jag analyserar det så var projekten knutna till samhällsbilden. Då ville jag göra saker ingående i samhället. Som tex att "bli" ett yrke, eller positionera sig, äga osv. Sen började fasaden krackelera och detta att omforma samhället alternativt träda ut ur det blev överskuggande. Det är inte tidsbundet på samma sätt. Utan är ett slags atemporalt projekt. Ett rent intellektuellt projekt vilket är oavhängigt av världen som sådan. Således fanns inte längre projekt att vakna till.

Därför jag finner det intressant. Och för att det är ett av de områden jag inte kan finna en metod för att "kontrollera". Känslor är lätt att temperera men detta med att välja sömnen, till fördel för att vakna vid en viss tid eller pigg eller vad som kan jag inte motivera. Det är ett mysterium för mig, vilket jag ibland blir bitter över då klockan är en så oerhört stark definierande kraft i samhället. I mångt och mycket så är anpassningen efter klockan avgörande, och det även i sådant där det inte spelar någon roll. Det är dock skönt att det luckras upp mer och mer. Och tekniken är ju en pärla där.

[Otis]

Men Otis vad jag beskriver är ju just det att det är ett "välfärdsproblem". Därför som jag menar att man kan vara lycklig, i att ens behov är tillgodosedda rent materiellt. Och att det inte finns något att peka på konkret som står i vägen för lyckan. Därför jag tror att det existerar en ångestproblematik som motas av att man inte diskuterar existentiella frågor allmänt i samhället.

Många av dem som går runt och skiner mest som solar i dagens samhälle är även dem som har minst utrymme för att ifrågasätta. Är det då fel att kalla dem lyckliga? Nej jag tycker inte det. Lycka är alltid en accidens eller kontingent på vad vi inbegriper i vårt betänkande eller hur vi behandlar vår situation. Men är det en bra lycka om den störs lätt? Är lycka det man bör sträva efter om man för att nå målet måste censurera vad man diskuterar och liknande?

Helt enkelt finns det inte en poäng i att diskutera meningsfullhet parallellt till lycka?

 J R. Förstår ditt resonemang.

  Materiell lycka är ju "lättstörd" och således ytlig. Konsumtionssamhället bär ju den här typen av lycka under sina bräckliga vingar.
 
  Fast jag tror att om man finner det meningsfullt att gå upp på morgonen så kan man med bestämdhet säga att det finns en parallell till en djupare, existensiell lycka.

                                                                                      /O

[Ranchi]

.

[lösdrivaren]

Kommer ihåg när man var förälskad i dataspel.

Va?

[Ranchi]

.

[Marko]

Kommer ihåg när man var förälskad i dataspel.

Va?

Platonic love you know.. ; )
Jag kan älska en hel natt eller två dygn med den kärleken : P

[kort]

Kort. Problemet som jag ser det är inte att man tex spelar spel eller gör aktiviteter som är abstrakta. Det är utvecklande. Jag siktar snarare in mig på sådant som kan fångas i hur människor generellt beskriver sina drömmar.

Såg eller läste något där de tog upp hur barn och unga har förändrat sina utsagor om "vad de vill bli". Idag så svarar långt mycket fler med att säga att de vill ha en position, eller en status. De vill bli rika, eller berömda. Förut så var det tydligen fler som talade om vad de vill göra. Är det inte ett tecken på att det saknas ett meningfullt förhållande till verksamheten? Jag menar att vilja vara känd eller vilja vara rik är en typ av negativt ideal. Det är en slags frihet som skall infrias utan att man gör något. Man vill ha frånvaron av att vara okänd eller av att vara fattig. Men det finns inget tydligt ideal positivt knutet till detta att vara känd eller rik. Då skulle man väl säga det först, och så skulle det impliceras det här med kändisskap eller rikedom.

Jag tror att det beror på två saker, dels så kommer människan längre och längre ifrån var de verkliga pengarna egentligen tjänas i ett utvecklat samhälle, dels så kommer kraven tidigare, förr kanske det var självklart att gå i sin fars fotspår eftersom man växte upp i en miljö som låg närmare själva intjänandet av pengar, idag frågar istället morfar barnbarnet på julafton "vad ska du bli när du blir stor?" Eftersom barnet inte har en susninng men antar att meningen med ett arbete är att tjäna pengar så byggs ett mål upp runt att bli rik, eller runt sådana schabloner om hur ett rikt liv gestaltar sig. Om barnet någonsin växer in i "den riktiga världen där pengar spelar roll", vilket inte alls är säkert i dagerns samhälle, så upptäcker det förmodligen att livet som de vill att det ska vara inte alls har något med schablonen att göra. Men just detta att kunna hantera pengar, att kunna tjäna pengar och spendera pengar på ett bra sätt, det är värdefullt och något alla har rätten att lära sig.

[J R Auk]

Jag har försökt vara svin men kan inte anmana det. Men jag ser inte heller varför jag inte skall vara svin.

Jag är så jävla trött på att ta mina behov i en artificiell värld. Jag vill bli given, utan fasad.

[kort]

Jag har försökt vara svin men kan inte anmana det. Men jag ser inte heller varför jag inte skall vara svin.

Jag är så jävla trött på att ta mina behov i en artificiell värld. Jag vill bli given, utan fasad.

Jag har på senare tid försökt att verka i omgivningar som saknar konflikter. I många branscher där konflikten är central tänker arbetarna att "jag gör inget fel, för om inte jag hade gjort detta hade någon annan tagit min plats och gjort precis samma sak, så jag försöker bara göra det jag gör på ett så bra sätt som möjligt". T.ex. telefonförsäljare, om de är ärliga med vad de säljer så tjänar de inget. Alltså det finns ju massor av sätt att förverkliga sig själv på, som är bra. Finansmannen Warren Buffett utrycker det såhär "Alla kan bli rika på aktier bara man inte har bråttom." Vad man än gör så är det stor sannolikhet att man ökar risktagandet när man märker att det verkar ta lång tid att komma dit man vill, och ofta resulterar det i att man misslyckas ännu mer. Det tar ju generellt tid att bli bra på något och uppskatta det, om man inte uppskattar det blir man aldrig bra. Förr var alltid min skalle helt tom, jag hade ingen aning om vad jag skulle tänka på, så jag betraktade min omgivning och på så sätt blev jag mer beroende av min omgivning, tappade någon ett glas i golvet blev jag ledsen, nu är jag så upptagen av tankar och tankarna kan man ju kontrollera själv, så jag påverkas inte så negativt av min omgivning längre. Men om jag verkat i en miljö där det tappades ett glas var femte sekund hade jag nog aldrig lärt mig tänka. Jag har dessutom nästan inga moraliska konflikter inom mig, inte för att jag vet vad det beror på egentligen, jag tänker på andra saker på ett annat sätt, och så tänker jag att allt är gott.