Kan du tänka dig en tillvaro utan musik?

[Cosmic philosopher]

Hej vänner!


Föreställ dig att du vaknade upp en morgon och sedan upptäckte du  att allt var sig likt - utom en sak - det hördes ingen musik längre någonstans - varken på radion,tvn eller i filmerna på biograferna.

Det fanns inte kvar längre några musikinstrument någonstans på klotet. Och försökte du hämta bilder och filer på musik från tidigare i historien fanns ingenting att hämta. Och ordet musik fanns inte i lexikonet - inte ens i historieböckerna. Det verkade som om "begreppet musik" var totalt utraderat från "det historiska arkivet".

Om du frågade dina nära och kära om de inte minns musik från förr i tiden skakade de bara på huvudet i en enda stor undran med "vadå musik sa du - vad är det - vad du tjatar om det..."  

Det enda "musik" som "var kvar" var endast "minnen" "av tidigare låtar" i ditt eget medvetande som mer och mer blev allt "svagare och svagare"- blev mer och mer "förbleknat i dig" dag efter dag.  

Och om du försökte sjunga eller vissla toner ur dig via din röst eller mun så kom det inga hörbara toner fram - varken som du eller din omgivning kunde höra. Toner blev mer och mer till ett "kvarvarande rudiment" i ditt medvetande - allt mer och mer "förbleknat" dag efter dag. Det var inte längre möjligt att skapa toner på något sätt...

1)Hur svårt har du att tänka dig en tillvaro helt utan musik?

2)Hur hade du tagit detta första tiden då du plötsligt (ensam i världen av denna upptäckt) upptäckte detta att ingen musik existerade i yttervärden?

3)Hur hade dagarna blivit tror du helt utan musik. Hur bra hade du klarat detta? I hur stor grad hade livet blivit "fattigare", "tommare",  "tråkigare" om ingen musik existerade längre och det var omöjligt att skapa någon ton?

4)Hur mycket betyder musiken för dig i ditt liv just nu? Hur mycket engagerad är du i musik nu? Lyssnar du mycket? Eller spelar du något instrument eller sjunger regelbundet på något sätt? Eller försörjer du dig på musik?






Eller?

[Johan Ågren]

Du var mig en frågvis jäkel!

Längtan till musik uppstår i själva musiken i sig, att musiken drar en vidare och djupare in i sitt mönster. Så om denna möjlighet upphör så upphör själva längtan till musiken i egentlig mening. Tomheten kan naturligtvis finnas kvar där då ett hål skapas i något som tidigare existerade i ett sammanhang.

1. Musiken är för mig en del av en vidare "musikalitet" som omfattar hela mitt liv. Själva dansen och rörelsen innehåller rytmer och harmonier. Det finns således ingen stark distinktion mellan form och ljud. Att ljud med dess intervaller inte längre kunde frammanas låter som ett handikappat liv och jag undrar hur mycket det skulle inverka på mitt övriga sätt att röra mig och agera. Det låter som om jag skulle bli stum och mekanisk utan någon egentliga impulser att leva mitt liv. Jag skulle känna mig utraderad och börja skvalpa med random impuls utanför mig själv.

2. Det blir en paradox för mig då jag skulle ha tappat själva förmågan att sakna musiken. Jag skulle väl hänga någonstans, whatever. Om jag hade känt en längtan så hade jag försökt återskapa den.

3. -ll-

4. Musiken är alltid närvarande. Spelar mer egen musik än jag lyssnar på skivor. Jag trummar, mummlar, nynnar, sjunger, steppar. Men när jag blir riktigt mörk så tystnar musiken, och då sitter jag still tills den börjar igen. Har tillgång till gitarrer, trummor, lite slaginstrument, möjlighet att spela in. Har aldrig haft ambitionen att nå ut professionellt. Har aldrig skickat iväg någon demo. Har stått på scen inför publik och spelat vid ett par tillfällen, (en gång på en musikfestival med backstagepass och rubbet) men går inte igång på tanken som artist. Det intressanta är samspelet mellan människor när musiken delas. Detta gäller allt mitt skapande, men jag har börjat att lätta lite på min integritet och inser att jag faktiskt vill kunna försörja mig på skapandet med de uppoffringar det innebär. Inte helt oproblematiskt när jag vårdat mitt skapande i en kuvös hela livet.

[TekheeTaiteilijan]

Fyfan, då hade min själ förtvinat!

[freddemalte]

Hej vänner!


Föreställ dig att du vaknade upp en morgon och sedan upptäckte du  att allt var sig likt - utom en sak - det hördes ingen musik längre någonstans - varken på radion,tvn eller i filmerna på biograferna.

Det fanns inte kvar längre några musikinstrument någonstans på klotet. Och försökte du hämta bilder och filer på musik från tidigare i historien fanns ingenting att hämta. Och ordet musik fanns inte i lexikonet - inte ens i historieböckerna. Det verkade som om "begreppet musik" var totalt utraderat från "det historiska arkivet".

Om du frågade dina nära och kära om de inte minns musik från förr i tiden skakade de bara på huvudet i en enda stor undran med "vadå musik sa du - vad är det - vad du tjatar om det..."  

Det enda "musik" som "var kvar" var endast "minnen" "av tidigare låtar" i ditt eget medvetande som mer och mer blev allt "svagare och svagare"- blev mer och mer "förbleknat i dig" dag efter dag.  

Och om du försökte sjunga eller vissla toner ur dig via din röst eller mun så kom det inga hörbara toner fram - varken som du eller din omgivning kunde höra. Toner blev mer och mer till ett "kvarvarande rudiment" i ditt medvetande - allt mer och mer "förbleknat" dag efter dag. Det var inte längre möjligt att skapa toner på något sätt...

1)Hur svårt har du att tänka dig en tillvaro helt utan musik?

2)Hur hade du tagit detta första tiden då du plötsligt (ensam i världen av denna upptäckt) upptäckte detta att ingen musik existerade i yttervärden?

3)Hur hade dagarna blivit tror du helt utan musik. Hur bra hade du klarat detta? I hur stor grad hade livet blivit "fattigare", "tommare",  "tråkigare" om ingen musik existerade längre och det var omöjligt att skapa någon ton?

4)Hur mycket betyder musiken för dig i ditt liv just nu? Hur mycket engagerad är du i musik nu? Lyssnar du mycket? Eller spelar du något instrument eller sjunger regelbundet på något sätt? Eller försörjer du dig på musik?






Eller?

Hej Cosmic philosopher

Vilken cool och rolig fråga!

1. Jag skulle nog bli aningen obehaglig till mods av en sådan upplevelse (i synnerhet just det där att ingen vet vad man menar), men efter ett tag acceptera denna förändrade situation. Jag hade antagligen hållit vissa låtar vid liv "för mitt inre", men efter ett tag hade de nog antagligen tynat bort . . .  om du med tänka mig, menar tänka mig in i scenariot så går det mycket fint, men om du menar, tänka mig att ha det så, tja - det hade ju helt enkelt varit en del av livet då. Nog hade man saknat musiken på uteställen, i affärer, hemma i vardagsrummet, i iPaden, hörlurarna etc. Det hade ju även känts konstigt att inte kunna ta fram gitarren och spela på den. Nä, det låter inte så skoj.

2. Jag hade antagligen letat efter människor som på något sätt uppvisade tecken på att fatta vad jag menade när jag försöker förklara fenomenet musik.

3. Dagarna hade blivit tysta, jag hade klarat det men antagligen upplevt ett tomrum vid de tillfällen då jag är van att lyssna på musik, t.ex. i bilen.

4. Jag har musik på hela tiden på jobbet, och lyssnar nästan alltid på musik hemma, i bilen etc. Jag spelar en hel del på gitarren (även om det inte blir så ofta på elgitarren). Musiken betyder mycket (antagligen mer än jag tror), men den tillhör ju den där kategorin av behov som inte i sak är livsupprätthållande, utan mer psykiskt stimulerande. Svårt att exakt sia om vad effekterna skulle bli av att inte ha musik tillgänglig längre.

Vänligen

Fredrik

[Cosmic philosopher]

Hej på er vänner!

Tack  ni som svarat och för alla ni som riktat uppmärksamhet hitåt och läst denna tråd! Fortsätt gärna att fylla på och svara eller ge kommentarer!

1)Hur svårt har du att tänka dig en tillvaro helt utan musik?

2)Hur hade du tagit detta första tiden då du plötsligt (ensam i världen av denna upptäckt) upptäckte detta att ingen musik existerade i yttervärden?

3)Hur hade dagarna blivit tror du helt utan musik. Hur bra hade du klarat detta? I hur stor grad hade livet blivit "fattigare", "tommare",  "tråkigare" om ingen musik existerade längre och det var omöjligt att skapa någon ton?

4)Hur mycket betyder musiken för dig i ditt liv just nu? Hur mycket engagerad är du i musik nu? Lyssnar du mycket? Eller spelar du något instrument eller sjunger regelbundet på något sätt? Eller försörjer du dig på musik?






Eller?

1) Jag har inte svårt att föreställa mig en sådan värld  men något helt annat skulle det ju vara att leva i sådan tillvaro.

2) Jag skulle nog bli illa till mods, inte riktigt fattat att det vore sant, bita mig armen och se om jag inte drömde etc. En rädsla,sorg eller känsla av mycket stor förlust. Skulle kännas mycket, mycket konstigt. Här skulle nog alla möjliga negativa känslor komma fram.

3) I början hade det helt naturligt känts mycket, mycket tomt, en sorg, en stor förlust som sagt var. Jag hade nog ändå försökt att mentalt sjunga i min tankevärld och minnas låtar så gott jag kunde den första tiden. Men minnena av dessa låtar hade ju succesivt alltmer förbleknat allteftersom dagarna gått. Första tiden hade det säkert känts oerhört tomt,fattigt och betydligt mer tråkigare utan musik tror jag. Jag vet inte hur lång tid det hade tagit innan jag till fullo hade accepterat detta och därmed anpassat mig till denna nya, "tysta" tillvaron. Jag hade nog sysslat istället en del med poesi,bildkonst,film,fotografering. Naturligtvis hade jag filosoferat mycket - kanske ännu mer än nu...  :wink:

4) Musiken betyder oerhört mycket i mitt liv. Jag har alltid varit mycket känslig inför musik. Efter att inte mått så bra och känt mig allmänt vilsen eller förvirrad under gymnasietiden fick jag, ett par år efter denna tid  ett jobb på en tung industri på Volvo.   Jobbet var ganska fysiskt tungt,smutsigt och mycket bullrigt.

Jag jobbade som "pressare" och "verktygsuppsättare" där. Det var skiftarbete. . Oftast var jobbet mycket monotont. Så jag började sjunga där för att uthärda platsen där!  Tack vare min sång och röst (och att jag nästan alltid studerade filosofi,andlighet (speciellt Martinus) på pauserna)så blev det t o m lustfyllt att vistas där på den arbetsplatsen och så kunde jag vara där i nästan 5 års tid! Jag märkte direkt hur allting blev mer lustfyllt så fort jag började sjunga. Och jag övade harmonilära i min tankevärld även om min fysiska kropp befann sig på industrin... Och så sa jag upp mig från jobbet för att helt enkelt satsa mer på musiken. Jag blev ju berättigad att stämpla så nu hade jag all tid i världen att öva musik. Tack vare jobbet på Volvo fick jag råd att köpa en digital kyrkorgel - kontant!   Och så kom jag in på musikutbildning och tog en kantorsexamen 2004.

Ja, det finns så mycket positivt att säga om musik .Jag har förstått att musik förhöjer min livsglädje helt enkelt och jag skulle vilja säga att det gör det ännu lättare att uttrycka mina andra känslor över hela känsloregistret. Musiken är ett "förbindelseled" mellan det fysiska (kroppen) och det andliga (tankevärlden).