en text

[Humblelamb]

Frigörelsen av våra, för omvärlden, förborgade tankar vilka föranleder våra handlingar är något som vi oftast undanhåller människor i vår omgivning. Allt skapande uppstår först i vår tankevärld, för att sedan ta form i det yttre. Hur vet vi vad en människa egentligen tänker när det bara är det höljande skalet som vi ser, och våra fem världsliga sinnen som vi inhämtar och bearbetar våra intryck med. Hur vet vi att det vi upplever nu, i denna sällsamma stund är sanning, och inte lögn? Vi lever i en tid av ständig manipulation. Vi matas med budskap från politiska slogans och reklaminslag på TV:n, som vi själva inte har varit med om att skapa.  
Genom otaliga exempel i samhället kan vi hela tiden skönja hur våra värdegrunder, och vår förtröstan har sitt fundament i de institutionella inrättningar och fyrkantigt beskaffade normer och dogmer som till grunden betraktas som sanna och ofelbara. Men av vem? Tar vi godtyckligt emot alla fakta som presenteras för oss? Och accepterar vi den som sann?  Den medfödda moralen, den inre känslan på den mer subtila nivån, förträngs för att slutligen ge upp sin låga i brist på syresättning. Avfärdandet av den intuitiva känslan, och bortvisandet och ironiseringen utav den transcendentala visdom som står bortom gränsen för vad vi kan förnimma, och förstå genom vår sekulära och avtrubbade ”livsinsikt”. Barnets språk är det tydligaste, och onda anslag och utstuderat falska, elaka och manipulerande akter finns varken i språket eller i handlingen. Ett informationsutbyte av ett renare slag och en mer känslosamt involverad kommunikation, vilken rotar sig i hjärtegrunden hos människan som lever, handlar och talar det. Tilltron och förtröstan på denna renare insikt och visdom måste återupprättas. Nya värdegrunder måste stiftas och våra värderingar måste omprövas… Slutet av det gamla är en början på någonting nytt. Människan är till sin natur skapad i och genom godhet, för att öva rätt och visa kärlek. Alla känslor som klangar negativt i vårt inre, och vars övertoner vittnar om ett för stort och uppblåst ego som har uppstått som en direkt följd utav kollektivets, av sanning och känsla outforskade och förvrängda ideal och principer vilkas grunder står inför dödsrikets rand, kommer aldrig att få vinna en beständig plats i ett lyckligt liv . Om vi hade talat i ärlighet, vandrat i ärlighet och hela tiden prövat våra, av sinnet, skapade ord och handlingar så hade vi också så sakteliga börjat förstå hur förljugen och känslotom vår tillvaro är.
En kommunikation som sker genom mindre konventionella metoder kan vara minst lika giltig och trovärdig. Orden vittnar ofta emot oss själva, och är ett otillräckligt sätt för att beskriva vad vi känner. En fullmogen tanke, ett frö har satts i näringsrik jord. En grodd som omhändertas med finkänsla, och omtanke. Ett träd som spirar i sin glans och skönhet, och vars utsökta och välsamkande frukter vi kan förtära när vi åter har hittat vår sanna plats i detta liv. En genuin känsla som föder en kärlekshandling, en grund att uppföra ett orubbligt och magnifikt storhetsverk på. Ett rättmätigt levnadssätt som täcker samvetets och moralens alla krav. Våga släpp, och våga lev det obegränsade liv som vi är kallade till att leva. Omfamna din särskilda väg, och låt skönheten av din natur blomma ut för fullt. Låt de snaror och fällor som har lagts ut i din väg bliva bortröjda, och gör rymlig plats för ett liv i sannfärdighet. Ett skuldfritt hjärta och en tvagad hand är de mest dyrbara gåvor en människa kan inneha. Låt det vara av högsta angelägenhet att inte skända din själ, och gör att som står i din makt för att bevara din oskuld och hålla ett obesmittat samvete.  

något jag skrev en natt. hoppas att det kan ge er/någon något.
med kärlek

[Harald Davidsson]

Frigörelsen av våra, för omvärlden, förborgade tankar vilka föranleder våra handlingar är något som vi oftast undanhåller människor i vår omgivning. Allt skapande uppstår först i vår tankevärld, för att sedan ta form i det yttre. Hur vet vi vad en människa egentligen tänker när det bara är det höljande skalet som vi ser, och våra fem världsliga sinnen som vi inhämtar och bearbetar våra intryck med. Hur vet vi att det vi upplever nu, i denna sällsamma stund är sanning, och inte lögn? Vi lever i en tid av ständig manipulation. Vi matas med budskap från politiska slogans och reklaminslag på TV:n, som vi själva inte har varit med om att skapa.  
Genom otaliga exempel i samhället kan vi hela tiden skönja hur våra värdegrunder, och vår förtröstan har sitt fundament i de institutionella inrättningar och fyrkantigt beskaffade normer och dogmer som till grunden betraktas som sanna och ofelbara. Men av vem? Tar vi godtyckligt emot alla fakta som presenteras för oss? Och accepterar vi den som sann?  Den medfödda moralen, den inre känslan på den mer subtila nivån, förträngs för att slutligen ge upp sin låga i brist på syresättning. Avfärdandet av den intuitiva känslan, och bortvisandet och ironiseringen utav den transcendentala visdom som står bortom gränsen för vad vi kan förnimma, och förstå genom vår sekulära och avtrubbade ”livsinsikt”. Barnets språk är det tydligaste, och onda anslag och utstuderat falska, elaka och manipulerande akter finns varken i språket eller i handlingen. Ett informationsutbyte av ett renare slag och en mer känslosamt involverad kommunikation, vilken rotar sig i hjärtegrunden hos människan som lever, handlar och talar det. Tilltron och förtröstan på denna renare insikt och visdom måste återupprättas. Nya värdegrunder måste stiftas och våra värderingar måste omprövas… Slutet av det gamla är en början på någonting nytt. Människan är till sin natur skapad i och genom godhet, för att öva rätt och visa kärlek. Alla känslor som klangar negativt i vårt inre, och vars övertoner vittnar om ett för stort och uppblåst ego som har uppstått som en direkt följd utav kollektivets, av sanning och känsla outforskade och förvrängda ideal och principer vilkas grunder står inför dödsrikets rand, kommer aldrig att få vinna en beständig plats i ett lyckligt liv . Om vi hade talat i ärlighet, vandrat i ärlighet och hela tiden prövat våra, av sinnet, skapade ord och handlingar så hade vi också så sakteliga börjat förstå hur förljugen och känslotom vår tillvaro är.
En kommunikation som sker genom mindre konventionella metoder kan vara minst lika giltig och trovärdig. Orden vittnar ofta emot oss själva, och är ett otillräckligt sätt för att beskriva vad vi känner. En fullmogen tanke, ett frö har satts i näringsrik jord. En grodd som omhändertas med finkänsla, och omtanke. Ett träd som spirar i sin glans och skönhet, och vars utsökta och välsamkande frukter vi kan förtära när vi åter har hittat vår sanna plats i detta liv. En genuin känsla som föder en kärlekshandling, en grund att uppföra ett orubbligt och magnifikt storhetsverk på. Ett rättmätigt levnadssätt som täcker samvetets och moralens alla krav. Våga släpp, och våga lev det obegränsade liv som vi är kallade till att leva. Omfamna din särskilda väg, och låt skönheten av din natur blomma ut för fullt. Låt de snaror och fällor som har lagts ut i din väg bliva bortröjda, och gör rymlig plats för ett liv i sannfärdighet. Ett skuldfritt hjärta och en tvagad hand är de mest dyrbara gåvor en människa kan inneha. Låt det vara av högsta angelägenhet att inte skända din själ, och gör att som står i din makt för att bevara din oskuld och hålla ett obesmittat samvete.  

något jag skrev en natt. hoppas att det kan ge er/någon något.
med kärlek

jag vägde Hitlers makt på min vänstra axel,

hur mycket tror du att den vägde?

[Lufier]

Jag väntar på dig i chatten Harald!! Kom igen nu, var inte en sån fegis!
Jag vet att du fått min inbjudan i PM:et.

[Lufier]

Frigörelsen av våra, för omvärlden, förborgade tankar vilka föranleder våra handlingar är något som vi oftast undanhåller människor i vår omgivning. Allt skapande uppstår först i vår tankevärld, för att sedan ta form i det yttre. Hur vet vi vad en människa egentligen tänker när det bara är det höljande skalet som vi ser, och våra fem världsliga sinnen som vi inhämtar och bearbetar våra intryck med. Hur vet vi att det vi upplever nu, i denna sällsamma stund är sanning, och inte lögn? Vi lever i en tid av ständig manipulation. Vi matas med budskap från politiska slogans och reklaminslag på TV:n, som vi själva inte har varit med om att skapa.  
Genom otaliga exempel i samhället kan vi hela tiden skönja hur våra värdegrunder, och vår förtröstan har sitt fundament i de institutionella inrättningar och fyrkantigt beskaffade normer och dogmer som till grunden betraktas som sanna och ofelbara. Men av vem? Tar vi godtyckligt emot alla fakta som presenteras för oss? Och accepterar vi den som sann?  Den medfödda moralen, den inre känslan på den mer subtila nivån, förträngs för att slutligen ge upp sin låga i brist på syresättning. Avfärdandet av den intuitiva känslan, och bortvisandet och ironiseringen utav den transcendentala visdom som står bortom gränsen för vad vi kan förnimma, och förstå genom vår sekulära och avtrubbade ”livsinsikt”. Barnets språk är det tydligaste, och onda anslag och utstuderat falska, elaka och manipulerande akter finns varken i språket eller i handlingen. Ett informationsutbyte av ett renare slag och en mer känslosamt involverad kommunikation, vilken rotar sig i hjärtegrunden hos människan som lever, handlar och talar det. Tilltron och förtröstan på denna renare insikt och visdom måste återupprättas. Nya värdegrunder måste stiftas och våra värderingar måste omprövas… Slutet av det gamla är en början på någonting nytt. Människan är till sin natur skapad i och genom godhet, för att öva rätt och visa kärlek. Alla känslor som klangar negativt i vårt inre, och vars övertoner vittnar om ett för stort och uppblåst ego som har uppstått som en direkt följd utav kollektivets, av sanning och känsla outforskade och förvrängda ideal och principer vilkas grunder står inför dödsrikets rand, kommer aldrig att få vinna en beständig plats i ett lyckligt liv . Om vi hade talat i ärlighet, vandrat i ärlighet och hela tiden prövat våra, av sinnet, skapade ord och handlingar så hade vi också så sakteliga börjat förstå hur förljugen och känslotom vår tillvaro är.
En kommunikation som sker genom mindre konventionella metoder kan vara minst lika giltig och trovärdig. Orden vittnar ofta emot oss själva, och är ett otillräckligt sätt för att beskriva vad vi känner. En fullmogen tanke, ett frö har satts i näringsrik jord. En grodd som omhändertas med finkänsla, och omtanke. Ett träd som spirar i sin glans och skönhet, och vars utsökta och välsamkande frukter vi kan förtära när vi åter har hittat vår sanna plats i detta liv. En genuin känsla som föder en kärlekshandling, en grund att uppföra ett orubbligt och magnifikt storhetsverk på. Ett rättmätigt levnadssätt som täcker samvetets och moralens alla krav. Våga släpp, och våga lev det obegränsade liv som vi är kallade till att leva. Omfamna din särskilda väg, och låt skönheten av din natur blomma ut för fullt. Låt de snaror och fällor som har lagts ut i din väg bliva bortröjda, och gör rymlig plats för ett liv i sannfärdighet. Ett skuldfritt hjärta och en tvagad hand är de mest dyrbara gåvor en människa kan inneha. Låt det vara av högsta angelägenhet att inte skända din själ, och gör att som står i din makt för att bevara din oskuld och hålla ett obesmittat samvete.  

något jag skrev en natt. hoppas att det kan ge er/någon något.
med kärlek

Välkommen! Nice text!! Det där med mindre konventionella metoder gillade jag skarpt!

[Humblelamb]

Frigörelsen av våra, för omvärlden, förborgade tankar vilka föranleder våra handlingar är något som vi oftast undanhåller människor i vår omgivning. Allt skapande uppstår först i vår tankevärld, för att sedan ta form i det yttre. Hur vet vi vad en människa egentligen tänker när det bara är det höljande skalet som vi ser, och våra fem världsliga sinnen som vi inhämtar och bearbetar våra intryck med. Hur vet vi att det vi upplever nu, i denna sällsamma stund är sanning, och inte lögn? Vi lever i en tid av ständig manipulation. Vi matas med budskap från politiska slogans och reklaminslag på TV:n, som vi själva inte har varit med om att skapa.  
Genom otaliga exempel i samhället kan vi hela tiden skönja hur våra värdegrunder, och vår förtröstan har sitt fundament i de institutionella inrättningar och fyrkantigt beskaffade normer och dogmer som till grunden betraktas som sanna och ofelbara. Men av vem? Tar vi godtyckligt emot alla fakta som presenteras för oss? Och accepterar vi den som sann?  Den medfödda moralen, den inre känslan på den mer subtila nivån, förträngs för att slutligen ge upp sin låga i brist på syresättning. Avfärdandet av den intuitiva känslan, och bortvisandet och ironiseringen utav den transcendentala visdom som står bortom gränsen för vad vi kan förnimma, och förstå genom vår sekulära och avtrubbade ”livsinsikt”. Barnets språk är det tydligaste, och onda anslag och utstuderat falska, elaka och manipulerande akter finns varken i språket eller i handlingen. Ett informationsutbyte av ett renare slag och en mer känslosamt involverad kommunikation, vilken rotar sig i hjärtegrunden hos människan som lever, handlar och talar det. Tilltron och förtröstan på denna renare insikt och visdom måste återupprättas. Nya värdegrunder måste stiftas och våra värderingar måste omprövas… Slutet av det gamla är en början på någonting nytt. Människan är till sin natur skapad i och genom godhet, för att öva rätt och visa kärlek. Alla känslor som klangar negativt i vårt inre, och vars övertoner vittnar om ett för stort och uppblåst ego som har uppstått som en direkt följd utav kollektivets, av sanning och känsla outforskade och förvrängda ideal och principer vilkas grunder står inför dödsrikets rand, kommer aldrig att få vinna en beständig plats i ett lyckligt liv . Om vi hade talat i ärlighet, vandrat i ärlighet och hela tiden prövat våra, av sinnet, skapade ord och handlingar så hade vi också så sakteliga börjat förstå hur förljugen och känslotom vår tillvaro är.
En kommunikation som sker genom mindre konventionella metoder kan vara minst lika giltig och trovärdig. Orden vittnar ofta emot oss själva, och är ett otillräckligt sätt för att beskriva vad vi känner. En fullmogen tanke, ett frö har satts i näringsrik jord. En grodd som omhändertas med finkänsla, och omtanke. Ett träd som spirar i sin glans och skönhet, och vars utsökta och välsamkande frukter vi kan förtära när vi åter har hittat vår sanna plats i detta liv. En genuin känsla som föder en kärlekshandling, en grund att uppföra ett orubbligt och magnifikt storhetsverk på. Ett rättmätigt levnadssätt som täcker samvetets och moralens alla krav. Våga släpp, och våga lev det obegränsade liv som vi är kallade till att leva. Omfamna din särskilda väg, och låt skönheten av din natur blomma ut för fullt. Låt de snaror och fällor som har lagts ut i din väg bliva bortröjda, och gör rymlig plats för ett liv i sannfärdighet. Ett skuldfritt hjärta och en tvagad hand är de mest dyrbara gåvor en människa kan inneha. Låt det vara av högsta angelägenhet att inte skända din själ, och gör att som står i din makt för att bevara din oskuld och hålla ett obesmittat samvete.  

något jag skrev en natt. hoppas att det kan ge er/någon något.
med kärlek

jag vägde Hitlers makt på min vänstra axel,

hur mycket tror du att den vägde?

Jag är inte säker på att jag förstår vad du menar?

[Lufier]

Förresten vilka kommunikationer som sker genom mindre konventionella metoder tänkte du på?

[Humblelamb]

Förresten vilka kommunikationer som sker genom mindre konventionella metoder tänkte du på?

De som rotar sin i hjärtegrunden. känslor som är så rena att de inte tåls att bli förmedlade genom något så bristfälligt som ord

[Lufier]

Förresten vilka kommunikationer som sker genom mindre konventionella metoder tänkte du på?

De som rotar sin i hjärtegrunden. känslor som är så rena att de inte tåls att bli förmedlade genom något så bristfälligt som ord

mm, då hjärtat vågar öppna sig behövs inte alltid ord

[Humblelamb]

Förresten vilka kommunikationer som sker genom mindre konventionella metoder tänkte du på?

De som rotar sin i hjärtegrunden. känslor som är så rena att de inte tåls att bli förmedlade genom något så bristfälligt som ord

mm, då hjärtat vågar öppna sig behövs inte alltid ord

Så sant som det är sagt

[Lufier]

Harald verkar inte våga chatta. Vill du chatta istället Humblelamb?

Du klickar bara på [ Klicka för att gå till chatten ] längst ner på sidan i Diskussionsforum
.

[Humblelamb]

Jag har inga hårda känslor Harald. Försöker bara tala från mitt hjärta. Varför ska vi behöva klanka ner på varandra, när det är kärlek som försöker förmedlas?
Hoppas att du inte tar det fel..
Med respekt

[Harald Davidsson]

Harald verkar inte våga chatta. Vill du chatta istället Humblelamb?

Du klickar bara på [ Klicka för att gå till chatten ] längst ner på sidan i Diskussionsforum
.

jag kom in sent,

[Harald Davidsson]

Jag har inga hårda känslor Harald. Försöker bara tala från mitt hjärta. Varför ska vi behöva klanka ner på varandra, när det är kärlek som försöker förmedlas?
Hoppas att du inte tar det fel..
Med respekt

vi måste försöka väga makten, speciellt den onda makten,
och visa för världen hur mycket tyngre och starkare
Isis hjärta är än Stalins

[Lufier]

Harald verkar inte våga chatta. Vill du chatta istället Humblelamb?

Du klickar bara på [ Klicka för att gå till chatten ] längst ner på sidan i Diskussionsforum
.

jag kom in sent,

Jag går in i chatten nu Harald

[Harald Davidsson]

Harald verkar inte våga chatta. Vill du chatta istället Humblelamb?

Du klickar bara på [ Klicka för att gå till chatten ] längst ner på sidan i Diskussionsforum
.

jag kom in sent,

Jag går in i chatten nu Harald

jag är där nu