meanman skrev:Måste fråga dig om du liksom ser dig själv vid sidan av världen, som en krukmakare icke av denna världen?
Full förståelse, säger du. Det var inte lite det! Menar du att ett läge kan tänkas, där man inte längre kan ställa frågan 'Varför'?
Man har inte bara fastnat i ett beskrivande. Det är vad vetenskapen kan göra. Den 'förklarar' ingenting.
Återigen, du är en organism antar jag, och då är det som att fråga huruvida du är tillgänglig för dig själv. Har världen åtkomst till sig själv? Vad slags fråga är nu det??
Jag ser mig själv så klart som en del av världen. Ingen yttre rörare eller någonting. Samtidigt kan man fråga sig om världen är obunden tid, kausalitet och andra regler. Om detta nu är fallet, står världen och universum fullständigt öppet för all form av förändring.
Som en del av den här världen tror jag ju också att jag kan påverka den. Om jag är obunden tid och orsaker kan jag också i ganska stora drag att forma det existerande. Det vill säga nuet.
Angående förståelse, menar jag precis som du sa att man kan komma till en punkt där man inte längre behöver fråga varför. Det kan faktiskt vara så att man i sin fulländade förståelse, har förståelse för sig själv och sina egna begränsningar. Detta behöver ju inte vara negativt. Det behöver bara vara.
Jag tror att jag resonerat mig runt i en cirkel nu:
Om ingenting är orsaksbundet, kan ingenting påverkas av någonting annat. Detta betyder att vi inte kan "forma" världen, eller på något sätt förändra, för ingenting kommer att påverkas av vad man gör. Kul![/quote]