Inläggav Anna Sara » 24 sep 2011 01:09
Tog lite amfetamin för några timmar sen. Verkar depressivt, som en maschoistisk spänning. Vill få melatonintabletter igen (som jag fick av den islamska slumpen som följer mitt liv pga min fars egenintresse i sin familj, och mina problem att tillfredställa detta med intelligens, i idealistisk konflikt och primitivt hednisk contatinergenombrott/labilitet) som löser emotionella konflikter mellan hjärnhalvorna där noderna av sinnet och existensens galenskap medvetandegörs till en besinnad verklighet. Har inte tid hos läkaren förens om en månad exakt, började med tidigare utskrivna antidepressiva igen, och en ny alternativ schizomedicin som fungerar termostatiskt pga självförakt och statinärt misslyckande med harmonin, när jag tidigare hyst en tro på att mina långa erfarenheter av psykvården har inneburit ett hallelulja av impulsiv förankring i den uppjöjt sjuka kristna kroppen, men jag är för känslig för att falla hem i en frän/vulgär känsla av solens epicentrum... men samtidigt vill jag bara experimentera med mentala bondage i missbrukets nedtrappning på futuristiska kollapser i min romantisering av luftens fasta kvalitet eller kärnmöjlighet, helt galen. Rädd för bestraffningen inbillar jag mig en teatral helgonnärvaro helt imbecillt, och ler på samma gång åt detta autistiska smörjmedel, och begriper att jag behöver utföra en excorsistisk handling av djupare mening än "den projicerade" av estetiska förödmukade kulisser och extensioner av meningsvirvlarnas slumpmässiga kontrolltvång och sadistiska existens i eget stympande, men när allt i det transparenta fängelsets tantriska realtid av religiös ockultism inte besvarar mina frågor borde jag i min förtvivlan inte vara rädd eller blasé för att i den avvisade identitetsdelen vända på fanatasin där allt redan är en inneburen rättsfråga, och i min urimpuls veckla ut mig igenom den autistiska ansträngningens miljöskada och i polariserande extas klä detta i nya element där avbrottets preferenser av anarkistisk cirkus i referenskulturell kvadraturnyfikenhet där jag kommer ge upp från allt vad kristus täckningsteknikalier redovisat i min förtvivlans tröstätande och själviska torgskräcks obalanserade ämning, där ett estetiskt tema kan spela rollen av de galaktiska löfte som varken uppmuntrar eller drar ner i smutsen utan kan vara en uthärdning inför det spel och lek som inkastningen och den karaktärliknande tillbakablickens ärliga utsaga kan skapa en fri plats för meditation.
