de besudlade fröna

[Humblelamb]

De besudlade fröna.
Varför sår vi ett frö som vi vet är dåligt?
Vi sätter det i vår jord, låter den näras och bilda en grodd. Grodden skjuter skott, stammen tar sin form och grenarna breder ut sig. Bladen tittar fram, men trädet bär inga frukter.
Kanske har plantan till och med börjat bli attackerad av bladlöss. Ett bladlöst träd vissnar med tiden, det vittnar om en förestående bortgång.
Det vi ser idag kan liknas vid det vissnande trädet. Vi planterade, satte i vår dyrbara jord, frön som visa sig vara manipulerade. Ett träd som vissnat och dött faller ner och förmultnar i vår jord. Det finns gott om frön, och urvalet är stort. Att välja ett frö med omsorg torde vara att göra rätt för sig. Skärskåda dess hölje och försök se vad som döljer sig innanför det. Skåda in i dess innersta djup och se om det döljer någonting ovisst. När vi med största nogsamhet har undersökt fröna som finns att tillgå, är det dags för oss att välja.
Antingen väljer vi att beskåda ytterhöljet, och faller med ens för dess glans och lockelse, eller så väljer vi att tränga oss djupare in i fröet. Det visar sig hos flera frön att den yttre ytan misslett oss och fått oss till att tro att det är ett frö av god sort.
Istället så var det de frön av ringa anseende, med ett mer eller mindre tilltalande yttre, som visade sig slå rot väl och bilda träd med riklig avkastning.
Människan verkar ha tappat sin omdömesförmåga. Vi ser inte längre till de små handlingar som sker i kärlek, utan har börjat stirra oss blinda på världens hat och förgrymmelse. Vi ser till de idéer och handlingsakter som ämnar utöka våra visthus, och de oskuldsfulla tankar om ett liv i frid återstår bara som ett blekt minne i vårt inre. Eftersom ingen verkar gå helt fri ifrån denna oförmåga, så har de felaktiga målen varit för starka och fått ett för stort gehör, vilket har hindrat utloppet av våra kärleksfulla företaganden.
Målen som vi idag ser uppsatta på mänsklighetens agenda går inte fria ifrån klander. De har skapats under pressade stunder i mörka tider. Människans skratt är inte längre hjärtligt, utan känns krystat och påtvingat. Målen är berövade från dygd eftersom dygden inte längre står att finna hos vårt släkte. Man har skapat något som man tror är av betydelse, utifrån människans timliga förvärv som har tillfallit oss genom ihärdig utåtsträvan.
Dock har arbetet visat sig vara förgäves. Där vi tidigare såg harmoni och värme, ser vi nu hur människor bråkar och förtärs inombords. Det för längesedan svunna landet syns bara hos en handfull individer, och då träder det inte fram i sin fulla glans. Istället är det som att stå vid havets strand och blicka ut över ett ändlöst hav med otaliga skepp som är på väg att försvinna ur vårt synfält. Världshaven är många, men vi kan inte låta alla skepp försvinna ur vår åsyn. Somliga måste stanna kvar hos oss, de är vårt sista hopp och till dem sätter vi vår förtröstan. Seglen måste hissas och pirens ljus tändas för de kringfarande skeppen som inte hittar hem.
Barnen gråter högljutt och de vuxnas ansikten rodnar av skam vid blotta förnimmelsen av renhetens närvaro.
Närvaron av de mest grundläggande idéer, vilka banar väg för vårt inre mot de himmelska höjderna, är förknippade med skuld och osäkerhet. Hur ska denna arma människa, som under alla dessa år har levat i förtryck och varit fången i sina illusoriska tankar, med upprätt mod kunna se henne i ansiktet? Hennes anletsdrag är inte längre bekanta, de känns främmande och väcker oro hos oss.
Hur ska de som sökt finna sin mening, och skapa sitt namn genom dialektisk tro, kunna kasta masken ifrån sig och öppna upp för det inre flödet?
Kan skapelsens grunder åter läggas på sin plats i denna förvridna tidsålder?
Fröna finns där. Fröna som kan ge oss vad vi, i våra ångestfyllda stunder, har lidit kval för att inte kunna ge uttryck för. Idéflödet kan åter släppas löst, och fördämningarna i människans inre luckras upp. Vattnet börjar sina igenom, tar sin rätta riktning och vattnar de små fröna som satts i vår dyrbara jord.
Årstiderna inbringar sina förväntningar hos oss. Våren vittnar om en kommande sommar, sommaren välkomnar oss med öppna armar och bär oss i sin famn genom grönskande lundar. Vid dess slut bjuder den på skördefester i mängd, för att sedan överlåta lyckan av frukternas drypande saft åt hösten. Färgerna visar oss livets praktspel, och den annalkande vintern knackar otåligt på dörren.
Snön lägger sig stillsamt på en bar mark, och allt vänder åter till sin vila. Människan drar sig tillbaks och avlägsnar sig från världen, i syfte att ånyo samla sina krafter och låta de djupaste tankar få formas i det heligaste rummet av gudomligt ljus och närvaro.

[Marko]

Jag har inget emot träd som inte bär frukt,
Jag har inget emot en tanig tall i i torr jord som försöker att överleva bittra klimat.

Vi sätter inte dåliga eller bra frön, för jag vet inte hur den kommer att ta sig.
Är fröet för oanpassad till sin miljö så växer den inte sig stark och ingen skada är gjord.

ett frö som gror sig stark kan däremot  ta över hela världen och utplåna allt i sin väg.

Detta är religiöst meningslöst snack om att skapa eliter och inte acceptera människor som dom är.

[Zokrates]

Psykträsk
Vi gråter en skvätt för barnen,
med tårarna vattnas ett träd,
på trädet växer det frukter
som ges de lidande barnen,
trädet torkar barnen svälter,
vi gråter en sjö åt oss själva
så att vi alla kvalfyllt kan dö,
det Är att dränka sina sorger.

[Humblelamb]

Jag har inget emot träd som inte bär frukt,
Jag har inget emot en tanig tall i i torr jord som försöker att överleva bittra klimat.

Vi sätter inte dåliga eller bra frön, för jag vet inte hur den kommer att ta sig.
Är fröet för oanpassad till sin miljö så växer den inte sig stark och ingen skada är gjord.

ett frö som gror sig stark kan däremot  ta över hela världen och utplåna allt i sin väg.

Detta är religiöst meningslöst snack om att skapa eliter och inte acceptera människor som dom är.

Den befintliga världssituationen och de illdåd som dagligen uträttas världen över är väl tillräckligt tydliga tecken på att även frön som är oanpassade till sin miljö, också dem kan växa sig ''starka'' och förorsaka skada och förrödelse.
Hur kan du dra jämförelser mellan denna text och skapandet av religiösa elitiska grupper?
Det var aldrig så mycket som en tillstymmelse av elitism eller nedvärderande av människor som jag hade i åtanke då jag skrev detta. Din tolkning får tala för sig själv, men jag avsäger mig giltigheten av den.
Vad jag försöker förmedla är istället en vision, och en möjlighet till förändring, som är inom räckhåll för alla människor. Folk kan välja att kalla det högfärdighet, eller avvisa det som ren nonsens eller ''religiöst meningslöst snack'' som du säger. Synd bara att det inte verkar finns någon öppenhet inför saker som vid första anblick kan kännas främmande eller oförståeliga för en.
Men som tidigare sagts, tolkningen är fri. Hoppas att den kan bidra till tillväxt för någon som läser den

[Humblelamb]

Psykträsk
Vi gråter en skvätt för barnen,
med tårarna vattnas ett träd,
på trädet växer det frukter
som ges de lidande barnen,
trädet torkar barnen svälter,
vi gråter en sjö åt oss själva
så att vi alla kvalfyllt kan dö,
det Är att dränka sina sorger.

Hur ska detta tolkas? Du får gärna förklara i klarspråk, för jag kan inte se någon likhet mellan dessa hastigt hopdiktade rader, och någonting som kommer inifrån hjärtat.

Tillbaks till Marko, ifrågasätter jag mig hur du kan avfärda det som religiöst/andligt tomprat? det är ju trots allt postat under religion/andlighet av en anledning. Är det inte att beröva en människa genuiteten av dennes andlighet, när man endast kan se saker i ljuset av sin egen lampa?

[Marko]

Jag har inget emot träd som inte bär frukt,
Jag har inget emot en tanig tall i i torr jord som försöker att överleva bittra klimat.

Vi sätter inte dåliga eller bra frön, för jag vet inte hur den kommer att ta sig.
Är fröet för oanpassad till sin miljö så växer den inte sig stark och ingen skada är gjord.

ett frö som gror sig stark kan däremot  ta över hela världen och utplåna allt i sin väg.

Detta är religiöst meningslöst snack om att skapa eliter och inte acceptera människor som dom är.

Den befintliga världssituationen och de illdåd som dagligen uträttas världen över är väl tillräckligt tydliga tecken på att även frön som är oanpassade till sin miljö, också dem kan växa sig ''starka'' och förorsaka skada och förrödelse.
Hur kan du dra jämförelser mellan denna text och skapandet av religiösa elitiska grupper?
Det var aldrig så mycket som en tillstymmelse av elitism eller nedvärderande av människor som jag hade i åtanke då jag skrev detta. Din tolkning får tala för sig själv, men jag avsäger mig giltigheten av den.
Vad jag försöker förmedla är istället en vision, och en möjlighet till förändring, som är inom räckhåll för alla människor. Folk kan välja att kalla det högfärdighet, eller avvisa det som ren nonsens eller ''religiöst meningslöst snack'' som du säger. Synd bara att det inte verkar finns någon öppenhet inför saker som vid första anblick kan kännas främmande eller oförståeliga för en.
Men som tidigare sagts, tolkningen är fri. Hoppas att den kan bidra till tillväxt för någon som läser den

Det religösa är det eviga sättet att föra fram det goda, man ska få frukt, ett sätt att klassa in människor på ett vis som religionerna gjort i många år. En spirituell och moralisk klass samhälle. De goda ska ha det extra bra, för dom förtjänar det mer än dom dåliga.

Jag menar att vi inte vet vad för frukt ett träd bär, Vi vet inte om framtiden och vilka frön som är 'goda' eller 'dåliga'
det som verkar som det sämsta fröet kan bli ett frö som ger mycket av värden tillbaka till mänskligheten.
(tex kan nuvarande kapitalismen vara fröet till ett bättre samhälle)

Jag tror inte på metoden att döma människor som goda eller onda, för vi är alla goda och onda.
vi döljer det jäkligt bra många gånger.

tänk om det goda fröet är det dåliga ?
tänk om vårat beteende i att hantera det goda även skapar det onda ?

[Zokrates]

Vi vet inte om framtiden och vilka frön som är 'goda' eller 'dåliga'
det som verkar som det sämsta fröet kan bli ett frö som ger mycket av värden tillbaka till mänskligheten.
(tex kan nuvarande kapitalismen vara fröet till ett bättre samhälle)

Jag tror inte på metoden att döma människor som goda eller onda, för vi är alla goda och onda.
vi döljer det jäkligt bra många gånger.

tänk om det goda fröet är det dåliga ?
tänk om vårat beteende i att hantera det goda även skapar det onda ?

Det finns dåliga förutsättningar i form av brist på vettig sysselsättning och det finns dåliga miljöer,
detta skapar "dåliga" individer. I grund och botten beroende på politiska beslut mer än individuella
och kulturella skillnader, det skapas en grogrund för kriminalitet, våld, det onda men samtidigt är
det bara en samhällsprodukt.

Istället för att lösa samhällsproblemen, orättvisa, klasskilnader, så vill man ta bort symptomen på det
sjuka i samhället, dvs de människor som inte lever upp till måtten, inte orsaken, jag vet och faller lätt
in i den tankevärlden jag med. Hur lätt vore det inte att bara sätta in militär och polis och döda
700 mc knuttar rakt av för att lösa den grenen av brottsligheten, hur lätt vore det inte att bara kasta ut
alla invandrare som begår/tt brott och hur lätt vore det inte att skita i att mata dem som sitter inspäärade
runt om  i Sverige tills de dog av svält?

Det är en lösning, men har det förändrat något? Grunden till det som skapade dessa individer finns kvar,
så istället för att lösa problemen så har man bara med våld sopat dem under mattan.

[Marko]

zokrates,
om vi själva behandlar folk som skit, är vi bättre än de som beter sig illa ?
Jag håller med dig. En form av makt är belöning, jag belönar mina barn när dom gör något bra.
Det är bra så länge som jag tror att det matchar vad mina barn tycker är viktigt. Mindre bra om jag formar dom till att bli något som jag vill. Godhet i samhället belönar folk till att bli 'dumma' följeslagare. de som begår brott kan ha en bestämd moral, en god moral, men har lagt ner samhället för att dom redan som barn blev klassade som värdelösa individer. är det ett gott frö ? om dom har god moral men uttrycket blir negativt för att samhället ser ner på dem, är då samhällets belöningsystem ett gott frö ?

vad lösningen är vet inte jag,
men jag vet hur jag bemöter andra i min vardag.

[Humblelamb]

Jag har inget emot träd som inte bär frukt,
Jag har inget emot en tanig tall i i torr jord som försöker att överleva bittra klimat.

Vi sätter inte dåliga eller bra frön, för jag vet inte hur den kommer att ta sig.
Är fröet för oanpassad till sin miljö så växer den inte sig stark och ingen skada är gjord.

ett frö som gror sig stark kan däremot  ta över hela världen och utplåna allt i sin väg.

Detta är religiöst meningslöst snack om att skapa eliter och inte acceptera människor som dom är.

Den befintliga världssituationen och de illdåd som dagligen uträttas världen över är väl tillräckligt tydliga tecken på att även frön som är oanpassade till sin miljö, också dem kan växa sig ''starka'' och förorsaka skada och förrödelse.
Hur kan du dra jämförelser mellan denna text och skapandet av religiösa elitiska grupper?
Det var aldrig så mycket som en tillstymmelse av elitism eller nedvärderande av människor som jag hade i åtanke då jag skrev detta. Din tolkning får tala för sig själv, men jag avsäger mig giltigheten av den.
Vad jag försöker förmedla är istället en vision, och en möjlighet till förändring, som är inom räckhåll för alla människor. Folk kan välja att kalla det högfärdighet, eller avvisa det som ren nonsens eller ''religiöst meningslöst snack'' som du säger. Synd bara att det inte verkar finns någon öppenhet inför saker som vid första anblick kan kännas främmande eller oförståeliga för en.
Men som tidigare sagts, tolkningen är fri. Hoppas att den kan bidra till tillväxt för någon som läser den

Det religösa är det eviga sättet att föra fram det goda, man ska få frukt, ett sätt att klassa in människor på ett vis som religionerna gjort i många år. En spirituell och moralisk klass samhälle. De goda ska ha det extra bra, för dom förtjänar det mer än dom dåliga.

Jag menar att vi inte vet vad för frukt ett träd bär, Vi vet inte om framtiden och vilka frön som är 'goda' eller 'dåliga'
det som verkar som det sämsta fröet kan bli ett frö som ger mycket av värden tillbaka till mänskligheten.
(tex kan nuvarande kapitalismen vara fröet till ett bättre samhälle)

Jag tror inte på metoden att döma människor som goda eller onda, för vi är alla goda och onda.
vi döljer det jäkligt bra många gånger.

tänk om det goda fröet är det dåliga ?
tänk om vårat beteende i att hantera det goda även skapar det onda ?

Jag tycker att det är på hög tid att vi slutar balnda ihop religion och andlighet. Religion har genom tiderna blivit förvanskap och ett korrupt medel för att söka underkuva människors själar med.
Min övertygelse är att människan i sig är en andlig varelse. Om vi bortser från detta är vi bara hemfallna åt 'synden' och de 'köttsliga lockelserna'.
Spiritualitet och moral går hand i hand, och är avgörande i återupprättandet av människan. Det finns inga utvalda i den bemärkelse som många verkar tro, istället besitter vi alla samma gudomliga attributer, om ändock somliga har svårare för att öppna upp sitt öga och hörsamma orden.
Vad menar du med att dem goda ska ha det bra, medan de onda förtjänar straff?  Det finns en god potential hos alla människor, det är upp till oss själva hur vi väljer att leva våra liv.

Om du ingjuter ideér (planterar frön) i form av exempelvis avund, hämndgirighet, svartsjuka, ringaktning av människan osv. Så känns det för mig ganska givet att följderna blir ödesdigra.
Precis som jag antyder i min text, så kan det vara de frön av ett ringa yttre (mindre ansenliga ideér), som kan dölja någonting betydligt större innanför ytterhöljet. Gällande kapitalismen kan jag inte förstå hur du kan kalla det någonting gott, men förmodligen bottnar det hela i att vi inte har samma människosyn överhuvudtaget. Detta i sin tur gör din kommentar verkningslös inför mig, eftersom du uppenbarligen inte har valt att uppväcka din egen andlighet.
Jag har aldrig sagt att man ska döma människor som onda eller goda, bara att människan har tagit ganska många snedsteg, samtidigt som det aldrig är försent att göra bättring och omvända sig. Givetvis är vi alla mer eller mindre misslyckade, precis som vi är väl lyckade i andra avseenden.
Du frågar om det bra fröet kan tänkas vara det av dålig sort, detta tyder ganska tydligt på att du inte har förstått in
"Men en "själisk" [1] människa tager icke emot vad som hör Guds Ande till. Det är henne en dårskap, och hon kan icke förstå det, ty det måste utgrundas på ett andligt sätt." 1 korintiebrevet 2:14

[Marko]

Jag blandar inte ihop religion med andlighet,
jag var inne på hur samhället har satt sina värderingar utefter mitt tycke av religiösa normer för att styra och kontrollera människan. (hela samhället genomsyras av detta tänk oavsett om man är spirituell eller inte)

Jag är själv för en personlig och 'spirituell' utveckling, men ordet Andlighet är rotad till religioner och kan få fel tolkning när man pratar om sin andliga utveckling, jag brukar ibland köra med andlig/mental/själslig/inre/immateriell etc
sprituell undviker jag oftast helt för att den kopplas ihop med new age.

När jag privat pratar om andlighet använder jag ordet själ eller kraft. (oberoende om det är medicinskt eller faktisk verklighet)

[Humblelamb]

Jag blandar inte ihop religion med andlighet,
jag var inne på hur samhället har satt sina värderingar utefter mitt tycke av religiösa normer för att styra och kontrollera människan. (hela samhället genomsyras av detta tänk oavsett om man är spirituell eller inte)

Jag är själv för en personlig och 'spirituell' utveckling, men ordet Andlighet är rotad till religioner och kan få fel tolkning när man pratar om sin andliga utveckling, jag brukar ibland köra med andlig/mental/själslig/inre/immateriell etc
sprituell undviker jag oftast helt för att den kopplas ihop med new age.

När jag privat pratar om andlighet använder jag ordet själ eller kraft. (oberoende om det är medicinskt eller faktisk verklighet)

Liksom jag tidigare har försökt att lyfta fram så menar jag inte att upphöja någon specifik religion, eftersom alla religioner verkar som självutnämnda auktoriteter vilka missbrukar sina befogenheter.
En nyfödd bebis är en blankt papper, inget står skrivet på det. Fortfarande så rymmer det många dygder som under vuxen ålder kommer att elimineras, eller minska i proportion.
Om man ser Fadern som en entitet, som verkar genom människan som är skapad i Hans avbild, så förstår man också hur vi som människor måste bekänna vårt gemensamma ursprung och ge uttryck för våra gudomliga attributer.
Hur menar du att texten anspeglar religion? och vart går gränsen mellan det du kallar immatriella krafter och religion?
Ditt svar talar tydligt för sig själv, och du verkar ha missuppfattat texten eller ryckt orden ur sitt sammanhang.
Det är lätt hänt att tala om samma saker, men på olika sätt

[Zokrates]

En nyfödd bebis är en blankt papper, inget står skrivet på det.

Var får du det ifrån, ett blankt papper, knappast. Det finns tvärtemot en hel del forskning som talar för
att vi inte är oskrivna blad när vi föds, så vad menar du egentligen med det blanka papperet?

[Humblelamb]

En nyfödd bebis är en blankt papper, inget står skrivet på det.

Var får du det ifrån, ett blankt papper, knappast. Det finns tvärtemot en hel del forskning som talar för
att vi inte är oskrivna blad när vi föds, så vad menar du egentligen med det blanka papperet?

Inga upplevelser finns lagrade i medvetandet. En formbar lerklump som är utlämnad åt ''omständigheterna''.
Givetvis besitter vi möjligheter till att utvecklas både i positiv och negativ riktning

[Marko]

Jag blandar inte ihop religion med andlighet,
jag var inne på hur samhället har satt sina värderingar utefter mitt tycke av religiösa normer för att styra och kontrollera människan. (hela samhället genomsyras av detta tänk oavsett om man är spirituell eller inte)

Jag är själv för en personlig och 'spirituell' utveckling, men ordet Andlighet är rotad till religioner och kan få fel tolkning när man pratar om sin andliga utveckling, jag brukar ibland köra med andlig/mental/själslig/inre/immateriell etc
sprituell undviker jag oftast helt för att den kopplas ihop med new age.

När jag privat pratar om andlighet använder jag ordet själ eller kraft. (oberoende om det är medicinskt eller faktisk verklighet)

Liksom jag tidigare har försökt att lyfta fram så menar jag inte att upphöja någon specifik religion, eftersom alla religioner verkar som självutnämnda auktoriteter vilka missbrukar sina befogenheter.
En nyfödd bebis är en blankt papper, inget står skrivet på det. Fortfarande så rymmer det många dygder som under vuxen ålder kommer att elimineras, eller minska i proportion.
Om man ser Fadern som en entitet, som verkar genom människan som är skapad i Hans avbild, så förstår man också hur vi som människor måste bekänna vårt gemensamma ursprung och ge uttryck för våra gudomliga attributer.
Hur menar du att texten anspeglar religion? och vart går gränsen mellan det du kallar immatriella krafter och religion?
Ditt svar talar tydligt för sig själv, och du verkar ha missuppfattat texten eller ryckt orden ur sitt sammanhang.
Det är lätt hänt att tala om samma saker, men på olika sätt

Allt som du gör i andlig mening och debaterar om är religiöst,
när vi vill påverka politiskt med propaganda som att dåliga frön vill vi inte ha för att dom inte bär frukt,
så ser jag det inte som en själslig fråga utan mer att man vill påverka en grupp med sin uppfattning, en religion.

Jag har förklarat varför jag inte håller med din tes, jag tycker att många av våra värderingar är arv av att religioner dominerat våran kultur i tusentals år. Ibland funderar jag själv, tycker jag verkligen så här, eller vart kommer mina ideer ifrån ?.. Familjepolitiken är säkert ett arv från religionerna det med, väl rotad i vårt system. Straff och frihetstänket ett religions arv... Krigföringen tror jag kommer från religionerna, Att tortera folk blir lättare med rätt och fel tänket, arv från religionen...

så jag säger det igen, oavsett om vi är religiösa, ateister eller spiritualism så har vi religiösa beteenden i oss.
och jag ser det som religöst bullshit och inte mycket mer (sen har religioner andra fördelar, men läs kontext och läs objektivt)

Tar ett exempel ur mitt liv,
Jag har en filosofi om att straff inte lönar sig.
Uppfostrade mina barn helt utan straff-dåligt-rätt tänkande, (mer att man får ta egen empati och lyssna på vad man själv tycker låter rimligt och göra egna beslut)
jag tog var sak för sig när dom dök upp och pratade om det istället och vi kom fram till vad vi tyckte.

Mina nära och kära sa redan för 17 år sedan att min filosofi kommer att göra mina barn till osivilicerade gangsters som inte kan skilja på rätt och fel.. resultat blev inte som dom förutspått.

folk gör fel, man behöver inte straffa, man kan lösa problem tillsammans och man kan älska dom som gör fel.

[Humblelamb]

Jag blandar inte ihop religion med andlighet,
jag var inne på hur samhället har satt sina värderingar utefter mitt tycke av religiösa normer för att styra och kontrollera människan. (hela samhället genomsyras av detta tänk oavsett om man är spirituell eller inte)

Jag är själv för en personlig och 'spirituell' utveckling, men ordet Andlighet är rotad till religioner och kan få fel tolkning när man pratar om sin andliga utveckling, jag brukar ibland köra med andlig/mental/själslig/inre/immateriell etc
sprituell undviker jag oftast helt för att den kopplas ihop med new age.

När jag privat pratar om andlighet använder jag ordet själ eller kraft. (oberoende om det är medicinskt eller faktisk verklighet)

Liksom jag tidigare har försökt att lyfta fram så menar jag inte att upphöja någon specifik religion, eftersom alla religioner verkar som självutnämnda auktoriteter vilka missbrukar sina befogenheter.
En nyfödd bebis är en blankt papper, inget står skrivet på det. Fortfarande så rymmer det många dygder som under vuxen ålder kommer att elimineras, eller minska i proportion.
Om man ser Fadern som en entitet, som verkar genom människan som är skapad i Hans avbild, så förstår man också hur vi som människor måste bekänna vårt gemensamma ursprung och ge uttryck för våra gudomliga attributer.
Hur menar du att texten anspeglar religion? och vart går gränsen mellan det du kallar immatriella krafter och religion?
Ditt svar talar tydligt för sig själv, och du verkar ha missuppfattat texten eller ryckt orden ur sitt sammanhang.
Det är lätt hänt att tala om samma saker, men på olika sätt

Allt som du gör i andlig mening och debaterar om är religiöst,
när vi vill påverka politiskt med propaganda som att dåliga frön vill vi inte ha för att dom inte bär frukt,
så ser jag det inte som en själslig fråga utan mer att man vill påverka en grupp med sin uppfattning, en religion.

Jag har förklarat varför jag inte håller med din tes, jag tycker att många av våra värderingar är arv av att religioner dominerat våran kultur i tusentals år. Ibland funderar jag själv, tycker jag verkligen så här, eller vart kommer mina ideer ifrån ?.. Familjepolitiken är säkert ett arv från religionerna det med, väl rotad i vårt system. Straff och frihetstänket ett religions arv... Krigföringen tror jag kommer från religionerna, Att tortera folk blir lättare med rätt och fel tänket, arv från religionen...

så jag säger det igen, oavsett om vi är religiösa, ateister eller spiritualism så har vi religiösa beteenden i oss.
och jag ser det som religöst bullshit och inte mycket mer (sen har religioner andra fördelar, men läs kontext och läs objektivt)

Tar ett exempel ur mitt liv,
Jag har en filosofi om att straff inte lönar sig.
Uppfostrade mina barn helt utan straff-dåligt-rätt tänkande, (mer att man får ta egen empati och lyssna på vad man själv tycker låter rimligt och göra egna beslut)
jag tog var sak för sig när dom dök upp och pratade om det istället och vi kom fram till vad vi tyckte.

Mina nära och kära sa redan för 17 år sedan att min filosofi kommer att göra mina barn till osivilicerade gangsters som inte kan skilja på rätt och fel.. resultat blev inte som dom förutspått.

folk gör fel, man behöver inte straffa, man kan lösa problem tillsammans och man kan älska dom som gör fel.

Jag antar att religion som benämning är en definitionsfråga. Vad är det som kännetecknar religion, och ännu en gång, vart går gränsen mellan religion och andlighet/spiritualitet/mental utveckling?
En uppfattning behöver väl inte vara detsamma som en religion. För att citera en stor man skulle jag vilja dela med mig av dessa väl utvalda ord; ''religion är regler och ritualer skapat av människor vars mål var att försöka hjälpa andra att växa spirituellt. Andlighet är inte regler eller ritualer, utan ett nätverk som för oss närmre universum, Gud och våra medmänniskor''.
Det jag försökt ingjuta i texten är knappast arv, utan kontemplativa insikter som har nått mig under mina meditationer. Jag har aldrig velat påtvinga mina ideér hos andra människor, men jag har svårt för när människor låtsas förstå sig på saker som dem egentligen inte har den blekaste aning om.
Vad menar du med att vi har religiösa beteenden i oss? Religionen är inte mer än ett ok som läggs på oss utifrån, alltså ingenting som finns inbyggt i vårt mänskliga beteende..